Search
473 results for “dsoft”
-
OK I haven't stopped laughing for the last 20 minutes. The product image on this listing is ridiculous enough, but then go to the "Customer Questions and Answers" section if you want to be entertained for hours.
#PhotoshopFail #ThatsNotACat #Amazon #WhatWereYouThinking
https://smile.amazon.com/YLONG-Approved-Soft-Sided-Portable-Foldable/dp/B08GKK4ZB3
-
Kosmisk medvetenhet – utan flum
Hur kan död materia skapa medvetenhet? Hur kan så livlösa materiella saker som kvarkar och atomer i slutändan ge upphov till liv, varelser, hjärnor, människor, känslor, tankar, drömmar, moral, hat, kärlek, färgseende, dofter, smärta, samhällsgemenskap, en inre
https://blog.zaramis.se/2023/04/24/kosmisk-medvetenhet-utan-flum/
#Biologi #Böcker #Kultur #Neurologi #Religion #Sociologi #AI #Kosmisktmedvetande #Kropp #Medvetandetsåterkomst #PerSnaprud #Sjal -
Kosmisk medvetenhet – utan flum
Hur kan död materia skapa medvetenhet? Hur kan så livlösa materiella saker som kvarkar och atomer i slutändan ge upphov till liv, varelser, hjärnor, människor, känslor, tankar, drömmar, moral, hat, kärlek, färgseende, dofter, smärta, samhällsgemenskap, en inre
https://blog.zaramis.se/2023/04/24/kosmisk-medvetenhet-utan-flum/
#Biologi #Böcker #Kultur #Neurologi #Religion #Sociologi #AI #Kosmisktmedvetande #Kropp #Medvetandetsåterkomst #PerSnaprud #Sjal -
Om små och stora rövare i svensk skola.
Om en vecka är det sportlov här uppe i Norrbotten. Jag har ägnat den gångna veckan åt att skriva återkoppling till elever, bedöma uppsatser, göra den sista planeringen kring arbetet med de romaner som mina tre svenskklasser ska läsa (äntligen är det dags för Doktor Glas!) och börja skissa på alla omdömen som ska in innan sportlovet. Det är med andra ord en ganska hektisk period, slutet på läsårets sista längre sammanhängande undervisningsblock, innan veckorna styckas upp av ledigheter och nationella prov. När mina elever och jag hälsade varandra god helg i fredags eftermiddag var det nog ingen av oss som hade särdeles mycket energi och entusiasm kvar, men trots detta hade vi under lektionen tappert inlett att läsa Frankenstein, medan himlen började skymma utanför fönstret.
Tack och lov är det ingen som har bett mig gräva fram alla mina examinationer från de senaste tre åren och mejla över dem. Ett sådant groteskeri rapporterade nämligen DN om i förra veckan (2024-02-13): kommunala skolor i Stockholm har fått mejl från »AI-entreprenören« och handelshögskolestudenten Noah Langert Langman som begär ut »samtliga historia prov [sic!] som skrivits på Thorildsplans gymnasium under de senaste tre åren« och därtill »samtliga provsvar, alla betyg som har satts till varje prov och delfrågor« samt såklart också betygsmatriser som har använts. Med denna rådata planerar denna Handels’ Sam Altman att utveckla en »AI« som ska kunna skapa och rätta prov.
Att denna nyhet har bemötts av allmän avsky och hån är en sak som har givit mig lite hopp angående var det offentliga samtalet om skolan är på väg. Alla vet att svensk skola mår dåligt och de flesta förstår att det har att göra med privatisering, plundring och avprofessionalisering. Denna nyhet blottlägger dels en rad nedlåtande attityder kring skolan, dels förutsättningarna för dess plundring.
För det första handlar det om vad undervisning syftar till och hur den bedrivs. Vår Victor Frankenstein beskriver för DN att målet med detta »AI«-projekt som att förbättra undervisningen. För det första menar han att lärare slösar tid på att rätta prov, som kunde användas mer konstruktivt till att »att öka kunskaperna hos eleverna i stället för att utvärdera dem«. För det andra att en »AI«-modell skulle kunna bedöma långt mer objektivt än en mänsklig lärare och därmed lösa problemet med skillnader mellan lärare och skolor.
Om det är så att dessa entreprenörer tror på sin idé, och för sakens skull tänker jag behandla det så, blottar det en rad kunskapsluckor. För det första verkar de inte förstå hur lärare faktiskt arbetar med examinationer. Filippa Mannheimer reder i Vi lärare (2024-12-13) ut detta på ett förtjänstfullt sätt: ett undervisningsprov fungerar som en avstämning, som visar hur väl eleverna har tillskansat sig det material vi har arbetat med. Detta tas fram i ett samspel mellan en själv, läromedlet och klassen, vilket innebär att varje klass har lite annorlunda undervisning. Även om jag undervisar samma roman i flera klasser, kommer jag att märka att varje grupp intresserar sig för olika aspekter av denna och utifrån detta utformar jag också examinationsmomenten. Därtill påpekar Mannheimer att proven även hjälper oss lärare få syn på hur väl undervisningen har landat bland eleverna och utifrån detta utvärdera vår undervisning. Denna reflektion är alltså en av de saker som våra visionärer tänker kan effektiviseras bort.
Det andra antagandet, att ett datorprogram skulle kunna leverera en mer objektiv bedömning än en lärare, blottar ett lika stort kunskapsglapp. Så sent som i veckan diskuterade vi LLM-skrivna tal på ämneskonferensen i Svenska och det stora problem som vi ser med dem: att de är så kassa. De är förvisso välformulerade och med en balanseraddisposition,, men det handlar om sterila skapelser, utan personlighet, erfarenheter, eller innehåll. Sällan är elever kapabla att blåsa liv i dem genom ett gott framförande. Och visst, rent objektivt kanske det är välkomponerade tal, utifrån de mönster som programmet har blivit tränat på, men när man bedömer ett anförande finns en överhängande kvalitativa aspekt: hur väl fungerar just denna talares anförande, i just denna situation, inför just denna publik? Ur det hänseendet är de tämligen värdelösa. Hur hade de tänkt att denna »AI« objektivt ska kunna mäta kontakten mellan talare och publik i ett anförande? Räkna antalet skratt från publiken eller retoriska frågor från talaren? Hur ska den kunna identifiera en insiktsfull analys av ett motiv i ett litterärt verk, när den inte ens kan förstå verket?
De kommer förmodligen rikta in sig på kortare svar, enklare mätbara saker, som man snabbt kan köra genom mönsterigenkänning. En sån här »AI« kan förmodligen rätta prov i stället för lärare, förutsatt att proven saknar kvalitativa aspekter, som de ovan nämnda. Jag blir påmind om hur George Orwell beskriver sin skolgång på internatet St. Cyprian’s i essän Such, Such Were the Joys (1952). På denna skola var det tradition att varje år vinna the Harrow History Prize och därför drillade lärarna noggrant, genom repetition och minnesramsor, eleverna i allt de behövde: viktiga datum, namn, händelser, citat, o.s.v.; kuriosa löskopplad sitt sammanhang. En effektiv dressyrmetod, som varken bildar eller utmanar.
Att tro att vi är förskonade den sortens teaching to the test i Sverige är naivt. Införandet av digitala utbildningsportaler som Schoolsoft eller Unikum har fört med sig NPM-doftande förväntningar på att lärare ska stycka upp betygskriterierna i diskreta förmågor och visa väldigt tydligt exakt var elever befinner sig under kursens gång. Detta är helt i strid med hur Skolverket instruerar oss att betygskriterierna ska beaktas (i sin helhet, vid betygssättning i slutet av kurs eller termin[1]), men det är mätbart och transparent. På liknande sätt kritiserade Skolverket för ett antal år sedan att vi svensklärare tenderar att lägga väl mycket undervisningstid i gymnasiets sista kurs vid just PM-skrivande, i stället för andra utredande textgenrer — för att eleverna skriver PM på det nationella provet, som vägleder kursbetyget. Räck upp handen, ni som tror att »AI«-modeller som den som beskrivs kommer att motverka denna tendens.
Det mest upprörande är såklart att det inte utgår någon ersättning till lärare, för att våra vidsynta fritänkare helt enkelt hänvisar till offentlighetsprincipen. Kort innan sportlovet åläggs alltså lärare extra arbetsuppgifter utan någon slags ersättning. Den kommunala skolan tillhandahåller råmaterialet — spökarbetet — som modellen bygger på. Som gymnasieläraren Fredrik Lindner påpekar i Vi lärare (2024-02-14): »Det absurda i just den här situationen är att lärarnas arbete med att konstruera och bedöma prov redan är betalt av skattebetalarna, som nu säljs tillbaka till det offentliga, återigen på skattebetalarnas bekostnad«.
Som Lindner påpekar är det emellertid ingenting nytt att se hur privata aktörer suger resurser ur skolsystemet, samtidigt som de privata skolorna hålls under armarna av klägget. Det är naturligtvis bara kommunala skolor som blir ombedda att tillhandahålla provmaterial till »AI«-utveckling, eftersom de privata skolorna inte omfattas av offentlighetsprincipen (den sittande borgerliga regeringen begravde utredningen om att ändra detta, när de tillträdde).
Det svenska systemet med privata skolor är världsunikt och ruttet, vilket visades av en annan stor händelse i skolsverige under denna vecka: att miljardären Roger Akelius skulle köpa en kontrollerande del av Academedia — men att köpet sedan hävdes, efter att börsen reagerade paniskt på hans uttalade plan att upphöra med aktieutdelning. Som Tankesmedjan Balans förklarar, verkar Academedias utländska ägare ha gått upp i stabsläge och övertygat säljarna Mellby Gård om att avbryta försäljningen. Dessa utländska ägare har tidigare drivit på för att Academedia ska ge en högre utdelning och har nu mobiliserat för att skydda profiten.
Privatskolorna verkar i skolväsendet likt termiter, som äter sönder grunden för hela bygget. De driver på segregation, betygsinflation och flyttar resurser från verksamhet till ägarna. Det är olyckligt att Akelius har fått möjligheten att framställa sig själv som en motsats till dessa, en »pedagogiknörd« vars motivation är att ge de bästa förutsättningar för Sveriges skolväsende och elever. Han är nämligen precis lika altruistisk som privatskolelobbyn.
Granskningsinstitutet Klägget klargör på ett föredömligt sätt ut vad som gäller och vad envar som läste Akelius’ första kommentarer borde ha greppat: denna gubbe är inte någon Robin Hood-figur som han vill framställa sig som, utan en kapitalist med en annan affärsplan för skolan än de nuvarande ägarna. Dessa vill behålla det nuvarande systemet, som ger en stadig inkomst i form av transfereringar av offentliga medel, samtidigt som man upprätthåller skenet av en gemensam och jämlik välfärd. Akelius vill i sin tur göra upp med detta system, sänka skatter och inrätta privatskolor enligt den internationellt gängse modellen, där föräldrar helt enkelt betalar in sig. Bägge vill med andra ord ha ett klasskiktat skolsystem men medan Akelius vill avveckla välfärdsstaten, vill privatskolelobbyn att den ska fortsätta skicka pengar till deras konton i »länder man kan kan flytta till«.[2]
Det gemensamma i dessa fall är att skolans officiella uppdrag ignoreras. Det viktiga är avkastningen: vare sig det handlar om »AI«-pengen eller skolpengen utgör det gemensamma ingenting annat än en kornbod att plundra. Varför vi lärare utbildar oss och sliter med ungdomar, varför vi sitter och rättar på kvällar och helger, eller varför vi som samhälle finansierar skolan och talar om dess vikt — bortglömt. Det är blott en näringsverksamhet, likt vilken som helst annan, som producerar data och betyg och som därmed kan effektiviseras genom att rationalisera bort de mänskliga faktorerna.
Under de kommande veckorna kommer jag att läsa romaner med mina tre svenskklasser: Dvärgen, Frankenstein och Doktor Glas. Det är inte helt enkla texter, för de kräver att vi läsare hittar sätt att öppna dem, förstå figurerna och förhålla oss kritiskt till deras uttalanden. Men de kan ge ovärderliga upplevelser. En av de många kvaliteter som jag hoppas kunna odla genom att undervisa om skönlitteratur är förmågan att perspektivera: att kunna kliva utanför sig själv, betrakta en situation eller en individ utifrån olika synvinklar och upplevelser av denna och därigenom kunna förstå sig själv som en del av en helhet; att kunna se att ens handlingar därmed har konsekvenser för andra och att omdöme handlar om förmågan att väga sina egna och andras önskemål mot varandra och avgöra vad som är ett lämpligt sätt att agera i en given situation.
Tänk om Handelshögskolan också försökte lära ut sånt. Eller om samhället kunde styras av andra principer än »högsta möjliga avkastning på insatt kapital«.
Detta är sannolikt en bidragande faktor till att betygskriterierna i bl.a. kommande Gy25 är mycket mer avskalade, medan det Centrala innehållet har fått en mer framträdande plats än tidigare tydligare. ↑
Såsom det heter i branschen. ↑
-
Ett middagstal om rådighet i omställning av totalförsvaret
Nedanstående tal höll jag den 21 oktober vid en middag arrangerad av Landshövdingen Cecilia Skingsley i Stockholms Län, där temat för kvällen var totalförsvar, säkerhet och innovation i turbulenta tider. En inspelad version av talet finns nedan.
Mina damer och herrar. Hur behåller vi vår utvecklingskraft när säkerhetsläget försämras? Hur skapar vi innovation utan att äventyra vår säkerhet? Det är frågor som många av er i rummet brottas med varje dag. I mitt arbete som forskare i RISE och Center for Security Design and Innovation ser jag hur dessa två krafter, innovation och säkerhet, inte behöver stå mot varandra. Tvärtom. Jag tänkte dela några upplevelser och insikter på dessa teman.
23 mars 2025. Det är kallt och stilla. Tillsammans med några forskarkollegor från Danmark, Finland och Grönland befinner jag mig många timmars båtfärd genom de isfyllda fjordarna norr om Nuuk på sydvästra Grönland. Vi är där i ett nordiskt forskningsarbete om digital resiliens i Arktis. Vi går i djup snö mellan öde hus i ett litet fiskesamhälle som inte längre finns. Fram tills för 20 år sedan levde omkring 200 personer i detta lilla samhälle. Idag var vi de enda där på ön, bortsett från isbjörn och sjöfågel. Det var så tyst. Bara vinden som virvlade snön framför oss. Samhället försvann på bara någon månad. Från en dag till en annan så försvann fisken. Den flyttade. Idag vet vi att det handlade om klimatförändringarna. Konsekvenserna för de boende var omedelbar. Utan fisk fanns ingen förutsättning för samhället. Inom loppet av någon månad var byn öde, och har så har den förblivit.
Jag stod där i snön och såg ut över byn som inte fanns, och tänkte, vad gör man när förutsättningarna för allt det man visste om vad det är att leva, en dag bara försvinner? Hur skulle jag reagera? Vad skulle jag göra?
12 juli 2025. Jag är trött och känner viss anspänning. Jag befinner mig i Kyiv, på uppdrag av Myndigheten för Psykologiskt Försvar, för att som forskare och innovationsledare bistå myndigheter och organisationer i Ukraina med stöd i form av utbildning, träning, innovationsförmåga och teknisk kompetens. Den resan var min femte resa till Ukraina på tio månader. Denna resa har vi levererat nya tekniska stöd och specialdesignade AI-verktyg som vi utvecklat för att öka motståndskraften mot den ryska informationskrigföringen. Vi har kunnat hjälpa till att öka hastigheten i förmågan att gå från monitorering, till analys och rapport med hjälp av AI och automatiseringar. Svårt, men givande. Jag är trött, efter att ha ägnat fem nätter i rad i skyddsrummet. Veckan då jag var där, var en av de värsta hittills under kriget. Ballistiska missiler och hundratals drönare hade gjort det svårt att sova. Vid det här laget har jag vant mig vid doften av skyddsrummet. Hittat mina sätt att hantera nätterna. Men denna morgon var lite speciell. Vår partner i organisationen vi skulle träffa, hade meddelat koordinater för vårt möte. Vi hade lämnat all teknik bakom oss för att undvika risk för signalspaning. Vi fick särskilda anvisningar för hur vi skulle färdas för att undvika upptäckt. Väl framme vid mötesplatsen, i ett gammalt industriområde en bit utanför Kyiv, mötte vi ett välbekant ansikte, Sasha, ledare för verksamheten vi skulle besöka. Säkerheten här är viktig. Vi är på en av Ukrainas främsta skolor för Battle Pilots, eller drönarflygförare för stridsdrönare som används vid fronten. Boryviter, organisationen som Sasha leder, är en organisation i civilsamhället som stödjer Ukrainska armén med kompetens inom flera områden, däribland drönare. Organisationen skapades under krigets första dagar då det saknades en utbildningsinstitution för att utbilda battle pilots. Det var inte så konstigt, något liknande hade ju aldrig funnits tidigare. Nu, tre år senare, är Boryviter ett väloljat maskineri. De utbildar drönarpiloter i treveckors utbildningsomgångar. Efter en sådan omgång, så reser lärarna till fronten för att förhöra sig om hur kriget har utvecklats och förändrats sedan de var där sist. Utvecklingen av krigets teknologi och taktik går så fort, att utbildningarna måste anpassas efter varje omgång. Men kunskapen stannar inte vid utbildning. Den kunskap de tar tillbaka från fronten används också för att förstå vilka nya krav som måste ställas på den teknik som levereras till fronten. Kunskapen gör att de teknikföretag som idag tillverkar drönarna kan anpassa sin produktion i takt med behoven. Det är en brutal och allvarlig katt och råttalek på liv och död. Vad jag ser här är hur AI förstärker alla former av angrepp, från utvecklingen av drönare, till cyberattacker, och informationspåverkan. Förmågan att snabbt identifiera, analysera och stå emot sådana hot blir avgörande, också för Sverige.
Här ser jag exempel på framtidens sätt att arbeta. Inte trots krisen, utan genom krisen. Boryviter visar att när vi tillåter oss att organisera annorlunda, när vi släpper kontrollen för att vinna förmåga, då kan vi åstadkomma det omöjliga. På kvällen i skyddsrummet reflekterar jag över vad jag sett. Vad är det som gör att en organisation förmår göra det den aldrig gjort? Hur skapar vi den förmågan här hemma i Sverige?
12 september 2025. RISE innovationsverkstad på Lindholmen sjuder av aktivitet. I verkstaden, som mer påminner om tomtens julverkstad än något annat, pågår febril aktivitet. Under två dagar har polischefer och specialister från NOA varit fördjupade i operativt innovationsarbete tillsammans med forskare, designers och utvecklare vid RISE. Sedan ett drygt år arbetar vi tätt med Polisen för att öka deras förmåga till förnyelse och transformation, men också för att operativt öka innovationshastigheten. De är djupt försjunka i att utforska nya arbetssätt och metoder för att upptäcka eller inhämta information om organiserad brottslighet. Ett exempel är hur vi tillsammans utvecklar tekniker för underrättelseinhämtning genom öppna källor på internet. Ökad förmåga inom open source intelligence, ger snabbare och bättre tillgång till information, vilket ökar innovationshastigheten. Genom att minska avståndet mellan tillämpad forskning och operativ verksamhet ökar vi steg för steg takten.
Inspiration för arbetssätten och metoderna som vi arbetar med tillsammans med Polisen, hämtar vi från vårt pågående arbete med de Ukrainska myndigheterna, som vi arbetar med genom Myndigheten för Psykologiskt Försvars uppdrag. Med dem, och även med vår svenska myndighet, arbetar vi idag i tvåveckorssprintar. Varannan vecka träffas vi i ett kort planeringsmöte, där vi tillsammans ställer oss fyra frågor. Vad har hänt i myndigheten sedan vi sågs sist? Vad har hänt i myndighetens omvärld sedan vi sågs sist? Vad har hänt i forskningen sedan vi sågs sist? Och vad har vi gjort sedan vi sågs sist. Baserat på den nya lägesbild som växer fram ur svaren på frågorna, så kursändrar vi och lägger en ny plan för kommande två veckor. Vecka ut och vecka in arbetar vi nu på detta sätt, i djup samverkan. Det är oerhört givande att se hur den innovationsförmåga och innovationsledning vi kan bidra med gör direkt nytta för både Ukraina som för Sverige. Det är ett ömsesidigt utbyte. Ett ömsesidigt lärande.
Förnyelse brådskar. För det är inte bara klimatkrisen, kriget i Ukraina eller den organiserade brottsligheten som skapar stora utmaningar för oss idag. Häromdagen, vid en förmiddag av seminarier om forskning och demokrati hos Landshövdingen i Västra Götaland Sten Tolgfors, tog professor Staffan Lindberg vid V-Dem institutet vid Göteborgs Universitet, bladet från munnen och kallade en spade för en spade. I deras världsledande forskning om demokratier och deras tillstånd, konstaterade Lindberg att USA inte längre kan räknas vara en demokrati. Sedan Trump återkom till makten har vi hamnat i en än svårare situation. Resan till Grönland, som jag var på i mars, den råkade sammanfalla med J D Vance besök där. För mig blev det där och då tydligt att Trump menar allvar med hans idéer om att vilja annektera en del av kungariket Danmark, en allierad, och en av våra närmaste nordiska grannar. Det stämmer till eftertanke. Vad är betydelsen av att en av våra historiskt närmaste allierade inte längre är en demokrati? Att de utsätter vår granne Danmark för hot om annektering?
Med mina glasögon, där jag verkar inom området digital resiliens, är jag djupt bekymrad. Hur gör vi, när vi är så beroende av teknologi från USA? När omkring 80% av vår data passerar amerikanska företags system? Hur gör vi när merparten av vår opinionsbildning idag äger rum på antingen amerikanska eller kinesiska sociala medier som idag mest efterliknar kommersiella digitala tivolin? Med den omvälvande geopolitiska förändring vi nu ser, står vi i behov av en kraftfull uppväxling i takten av vår digitala kontinuitetshantering, i hela samhället. Framförallt när det gäller samhällskritisk digital infrastruktur. Vi är inte ensamma i denna nya situation. Danskarna har satt digital suveränitet högst på agendan under deras EU-ordförandeskap. I Sverige har framsynta kommuner, så som Helsingborgs Stad, som jag haft förmånen att få arbeta med, tagit tag i frågorna, med målbilden att kunna dela med sig av resulatet också till andra offentliga verksamheter. I staten har eSam, en myndighetssamverkan för omkring 40 myndigheter, liknande verksamhet. Det är bra. Men det behöver göras så mycket mer.
Vi lever i en tid av omställning, där vi står inför att behöva öka vår förmåga att leda och organisera för förnyelse och transformation, för att kunna ge oss en ökad kapacitet att skydda och försvara oss, och skapa nya förmågor. Det räcker inte med att göra likadant som vi gjorde igår. När samtiden är lugn är framtiden mer förutsägbar, då går det att fatta faktabaserade beslut baserat på föregående års resultat, och dra ett streck rakt in i framtiden med ett tydligt mål. Den tiden lever vi tyvärr inte längre i. I de turbulenta tider vi nu befinner oss i, står vi i ett läge där vi måste göra och åstadkomma det som vi aldrig gjort förut och aldrig ställts inför. Det finns inte en färdig karta. Vi måste lära oss att navigera osäkerhet.
Så hur åstadkommer vi detta? En betydande del av min forskning, som jag gör vid Göteborgs Universitets forskarskola för digital förvaltning, ägnar jag åt just dessa frågor. Där undersöker jag hur vi förmår öka vår rådighet i omställning. Det jag ser växa fram i mina resultat, är att svaret är komplext och mångfacetterat, som så ofta. Jag ser att vi måste sluta göra saker som inte längre har effekt. Men framför allt måste vi ha rådighet och mod att våga och vilja tänka annorlunda och nytt. Vi måste skapa förmåga att systematiskt arbeta för att ställa om arbetssätt, metoder, praktiker och teknik. Vi måste ha förmåga att kunna arbeta tillsammans, över organisatoriska gränser.
Förändring är inte lätt. Den kan göra ont. Men vi har mycket som måste förändras nu. Och mycket nytt som behöver skapas. Det finns barriärer som står i vägen för utveckling, och de måste vi ta bort eller navigera runt. Vi har byggt upp ett sätt att organisera oss som vilar tungt på gamla förvaltningsmodeller. Forskning och praktisk erfarenhet visar idag samma sak. Många av totalförsvarets verksamheter präglas djupt av en kultur där regelefterlevnad står i centrum. Det är en kultur där rädsla att göra fel får styra. Beslut skickas uppåt i stället för att tas där arbetet görs. Beslutsprocesserna blir långsamma. Flexibiliteten minskar. Medarbetare fokuserar på att följa regler och rutiner, även när de inte längre fungerar eller när de är föråldrade. Rädslan att göra fel skapar en försiktighet där målet blir att undvika kritik. Det riskerar att stoppa innovation och utveckling.
Vi måste göra bättre, mer och snabbare. För att klara det behöver vi utveckla ett tvåhänt ledarskap. Vi behöver kunna arbeta med förvaltning och stegvis utveckling där vi fattar beslut baserade på fakta, där vi har kunskap och beprövade metoder. Där vi kan optimera och effektivisera. Men samtidigt måste vi också kunna arbeta med innovation och förnyelse. Det kräver ekonomiska, kulturella och organisatoriska förutsättningar att pröva och testa, att misslyckas och testa igen. Vi måste lära oss och utveckla vår förmåga att kunna prioritera och veta när vi behöver arbeta på vilket sätt. När vi å ena sidan leder genom förvaltning och målstyrning, och å andra sidan när vi leder genom förnyelse och arbetar målsökande. Vi måste utveckla hur vi arbetar, med vem, på vilket sätt och var. Vi måste öka vår förmåga till innovation. Den kommer inte av sig själv. Det gör vi genom att bygga fungerande system för innovationsledning. Med ett ledningssystem för innovation kan vi göra det vi aldrig gjort tidigare, med kontrollerad risk och hög fart framåt.
Här kan vi alla göra skillnad utifrån våra förutsättningar. Ett steg som jag tillsammans med kollegor i RISE, Göteborgs Universitet och flera andra akademiska parters tar för att bidra ytterligare, är genom att upprätta en ny forskarskola tillsammans med ett tillämpat och praktiskt utvecklingsprogram för organisationer, som vi väljer att kalla FORUM Totalförsvar, forskarskola för omställning och utveckling i totalförsvaret. Det blir en möjlighet för yrkesverksamma i verksamheter inom totalförsvaret att omsätta sin praktik i forskning, och bidra till ökad kunskap. Men det blir också en arena för organisationer att samlas i för att mötas i de komplexa utmaningar som omställning innebär. Genom en tillämpad forskningsmiljö i tät samverkan med aktörer i totalförsvaret hoppas vi på att kunna bidra till att utveckla ökad förmåga på många ställen. Möjligheten att vara en del av detta innovationspartnerskap är öppen och ni alla välkomna att bidra.
Det finns mycket att känna oro över inför framtiden. Men jag känner också hopp. För jag har sett vad som är möjligt. Jag ser människor i svåra situationer växa och utveckla förmågor de inte visste att de hade. Jag ser organisationer transformeras på veckor när de måste. Den förmågan finns i oss. Den finns i detta rum. Frågan är bara om vi väljer att väcka den nu, eller vänta tills vi måste.
För någonstans är det så, att ingen annan kommer att göra det åt oss. Ansvaret vilar på dig och mig. Vi är de som måste leda den förnyelse vi ser ett behov av. Vi är de som behöver mod att våga bryta invanda mönster och välja nya vägar. Det handlar om ledarskap i omställning. Vilka ledare vill vi ha varit när framtiden ser tillbaka på vår tid? De som stod upp och mötte tidens utmaningar med blicken riktad framåt? Eller de som dröjde i väntan på att andra skulle ta initiativet? Morgondagens totalförsvar tar form här, i de beslut vi fattar nu. Det är en angelägenhet för alla. Möjligheten finns framför oss. Och valet är vårt att göra. Tack.
-
Het Gehenna
Het Laatste Oordeel (Catacombe van Domitilla, Rome)Die foto van de Duivelsbrug van afgelopen vrijdag, die maakte ik vorige week, toen ik in Breda moest zijn om een lezing te verzorgen over joodse eindtijdverwachtingen. Dat bleek een nogal complex thema, want in de Eindtijd velt de Mensenzoon het Laatste Oordeel. En dan herleven de doden, want het kan niet zo zijn dat martelaren hun beloning niet krijgen en slechte mensen onbestraft blijven. Daniël:
Velen van hen die slapen in de aarde, in het stof, zullen ontwaken, sommigen om eeuwig te leven, anderen om voor eeuwig te worden veracht en verafschuwd.noot Daniël 12.2; NBV21.
Gehenna
Anders gezegd: beloningen en straffen. En zo moest ik me in mijn Bredase lezing ook bezighouden met de hel, die in het Nieuwe Testament wordt aangeduid als Gehenna. De evangelist Marcus weet meer:
Als je hand je ten val brengt, hak hem dan af: je kunt beter verminkt het leven [d.w.z., het Paradijs] binnengaan dan in het bezit van twee handen naar de Gehenna gaan, naar het onblusbare vuur. Als je voet je ten val brengt, hak hem dan af: je kunt beter kreupel het leven binnengaan dan in het bezit van twee voeten in de Gehenna geworpen worden. En als je oog je ten val brengt, ruk het dan uit: je kunt beter met één oog het koninkrijk van God binnengaan dan in het bezit van twee ogen in de Gehenna geworpen worden, waar de wormen blijven knagen en het vuur niet dooft.noot Marcus 9.43-47; NBV21.
Dat het Gehenna een plaats is waar je na je dood pas terechtkomt, blijkt uit een passage bij Lukas, waarin Jezus zijn vrienden voorhoudt
niet bang [te zijn] voor degenen die wel je lichaam kunnen doden, maar daarna niets meer tegen je kunnen uitrichten. Ik zal jullie zeggen voor wie je bang moet zijn. Wees bang voor Hem die de macht heeft om iemand niet alleen te doden maar daarna ook in de Gehenna te werpen.noot Lukas 12.4-5; NBV21.
Ook Matteüs noemt het Gehenna enkele keren, net als de auteur van de Brief van Jakobus, maar ze voegen weinig toe aan wat we uit Marcus en Lukas leren: na zijn dood wachten de zondaar knagende wormen en een onblusbaar vuur dat niet dooft.
Hinnomdal
En dat is nog niet zo’n gek beeld, want Gehenna is de Griekse weergave van het Hebreeuwse ge-hinnom, “Hinnomdal”, waar je dagelijks vuur en wormen kon zien. Het was namelijk de vuilnisbelt bezuiden Jeruzalem, waar afval werd verbrand. Ook de lichamen van gestenigde misdadigers werden er gedumpt als prooi voor honden, vogels en wormen.
Maar er is meer. Vanaf de vierde eeuw v.Chr. associeerden de Joodse auteurs het Hinnomdal met de plek waar koning Achaz (r.736-725) zijn zoon had geofferd aan de god Baäl.
Achaz deed niet wat goed is in de ogen van de Heer … en ging zelfs zo ver dat hij godenbeelden maakte voor de Baäls. Ook ontstak hij offers in het Hinnomdal en verbrandde hij zijn zonen als offer.noot 2 Kronieken 28.2-3; NBV21.
Dit citaat uit 2 Kronieken is een bewerking van een passage uit 2 Koningen, dat het dal van Hinnom niet vermeldt. Het is echter vrij plausibel dat de door de chroniqueur toegevoegde locatie correct is, in het licht van een passage uit Jeremia. (Een tofet is de begraafplaats voor geofferde kinderen – meer hier.)
De dag zal komen dat er niet meer gesproken wordt over Tofet of het Hinnomdal, maar over het Moorddal. Men zal de doden in Tofet begraven tot er geen plaats meer is.noot Jeremia 7.32; NBV21.
Kortom, de beelden die de auteurs van het Nieuwe Testament gebruiken voor het Gehenna, zijn ontleend aan de vuren en het ongedierte dat iedereen kende van Jeruzalems vuilnisbelt, en verwijzen ook naar de meest afschuwelijke offers die we ons kunnen voorstellen.
[Een overzicht van deze reeks over het Nieuwe Testament is hier.]
PS: Prebunking
Voor ik u achterlaat, nog even dit. Binnenkort is het Pasen, dus u krijgt de komende tijd de nodige flauwekul over u uitgestort. Dat is een oudheidkundige traditie die bekendstaat als de paashoax. In de aanloop naar Pasen verlangen journalisten die niets echt willen uitzoeken namelijk naar makkelijke kopij over het christendom, zodat oudheidkundigen die niet echt iets hebben te melden, hun persberichten de deur uitdoen, zodat academische bestuurders die de wetenschap niet echt begrijpen, tevreden zijn met de publiciteit, die uw inzicht dus niet echt wil verhelderen. Overzicht van paashoaxes: hier.
Ook op komst: op 21 april 753 v.Chr. is Rome gesticht, toch? Nee. Daar.
Als u wil helpen dragen in de kosten van deze blog, kunt u een van mijn boeken kopen (en lezen), zoals Goden en halfgoden. Of ga mee op reis naar Tunesië! Of kom een cursus doen. Of doneer. U kunt deze blog ook volgen via het Whatsapp-kanaal.
Deel dit:#Achaz #Baäl #Eindtijd #EvangelieVanLukas #EvangelieVanMarcus #Gehenna #hel #Jeruzalem #NieuweTestament #paashoax #tofet
-
Het Gehenna
Het Laatste Oordeel (Catacombe van Domitilla, Rome)Die foto van de Duivelsbrug van afgelopen vrijdag, die maakte ik vorige week, toen ik in Breda moest zijn om een lezing te verzorgen over joodse eindtijdverwachtingen. Dat bleek een nogal complex thema, want in de Eindtijd velt de Mensenzoon het Laatste Oordeel. En dan herleven de doden, want het kan niet zo zijn dat martelaren hun beloning niet krijgen en slechte mensen onbestraft blijven. Daniël:
Velen van hen die slapen in de aarde, in het stof, zullen ontwaken, sommigen om eeuwig te leven, anderen om voor eeuwig te worden veracht en verafschuwd.noot Daniël 12.2; NBV21.
Gehenna
Anders gezegd: beloningen en straffen. En zo moest ik me in mijn Bredase lezing ook bezighouden met de hel, die in het Nieuwe Testament wordt aangeduid als Gehenna. De evangelist Marcus weet meer:
Als je hand je ten val brengt, hak hem dan af: je kunt beter verminkt het leven [d.w.z., het Paradijs] binnengaan dan in het bezit van twee handen naar de Gehenna gaan, naar het onblusbare vuur. Als je voet je ten val brengt, hak hem dan af: je kunt beter kreupel het leven binnengaan dan in het bezit van twee voeten in de Gehenna geworpen worden. En als je oog je ten val brengt, ruk het dan uit: je kunt beter met één oog het koninkrijk van God binnengaan dan in het bezit van twee ogen in de Gehenna geworpen worden, waar de wormen blijven knagen en het vuur niet dooft.noot Marcus 9.43-47; NBV21.
Dat het Gehenna een plaats is waar je na je dood pas terechtkomt, blijkt uit een passage bij Lukas, waarin Jezus zijn vrienden voorhoudt
niet bang [te zijn] voor degenen die wel je lichaam kunnen doden, maar daarna niets meer tegen je kunnen uitrichten. Ik zal jullie zeggen voor wie je bang moet zijn. Wees bang voor Hem die de macht heeft om iemand niet alleen te doden maar daarna ook in de Gehenna te werpen.noot Lukas 12.4-5; NBV21.
Ook Matteüs noemt het Gehenna enkele keren, net als de auteur van de Brief van Jakobus, maar ze voegen weinig toe aan wat we uit Marcus en Lukas leren: na zijn dood wachten de zondaar knagende wormen en een onblusbaar vuur dat niet dooft.
Hinnomdal
En dat is nog niet zo’n gek beeld, want Gehenna is de Griekse weergave van het Hebreeuwse ge-hinnom, “Hinnomdal”, waar je dagelijks vuur en wormen kon zien. Het was namelijk de vuilnisbelt bezuiden Jeruzalem, waar afval werd verbrand. Ook de lichamen van gestenigde misdadigers werden er gedumpt als prooi voor honden, vogels en wormen.
Maar er is meer. Vanaf de vierde eeuw v.Chr. associeerden de Joodse auteurs het Hinnomdal met de plek waar koning Achaz (r.736-725) zijn zoon had geofferd aan de god Baäl.
Achaz deed niet wat goed is in de ogen van de Heer … en ging zelfs zo ver dat hij godenbeelden maakte voor de Baäls. Ook ontstak hij offers in het Hinnomdal en verbrandde hij zijn zonen als offer.noot 2 Kronieken 28.2-3; NBV21.
Dit citaat uit 2 Kronieken is een bewerking van een passage uit 2 Koningen, dat het dal van Hinnom niet vermeldt. Het is echter vrij plausibel dat de door de chroniqueur toegevoegde locatie correct is, in het licht van een passage uit Jeremia. (Een tofet is de begraafplaats voor geofferde kinderen – meer hier.)
De dag zal komen dat er niet meer gesproken wordt over Tofet of het Hinnomdal, maar over het Moorddal. Men zal de doden in Tofet begraven tot er geen plaats meer is.noot Jeremia 7.32; NBV21.
Kortom, de beelden die de auteurs van het Nieuwe Testament gebruiken voor het Gehenna, zijn ontleend aan de vuren en het ongedierte dat iedereen kende van Jeruzalems vuilnisbelt, en verwijzen ook naar de meest afschuwelijke offers die we ons kunnen voorstellen.
[Een overzicht van deze reeks over het Nieuwe Testament is hier.]
PS: Prebunking
Voor ik u achterlaat, nog even dit. Binnenkort is het Pasen, dus u krijgt de komende tijd de nodige flauwekul over u uitgestort. Dat is een oudheidkundige traditie die bekendstaat als de paashoax. In de aanloop naar Pasen verlangen journalisten die niets echt willen uitzoeken namelijk naar makkelijke kopij over het christendom, zodat oudheidkundigen die niet echt iets hebben te melden, hun persberichten de deur uitdoen, zodat academische bestuurders die de wetenschap niet echt begrijpen, tevreden zijn met de publiciteit, die uw inzicht dus niet echt wil verhelderen. Overzicht van paashoaxes: hier.
Ook op komst: op 21 april 753 v.Chr. is Rome gesticht, toch? Nee. Daar.
Als u wil helpen dragen in de kosten van deze blog, kunt u een van mijn boeken kopen (en lezen), zoals Goden en halfgoden. Of ga mee op reis naar Tunesië! Of kom een cursus doen. Of doneer. U kunt deze blog ook volgen via het Whatsapp-kanaal.
Deel dit:#Achaz #Baäl #Eindtijd #EvangelieVanLukas #EvangelieVanMarcus #Gehenna #hel #Jeruzalem #NieuweTestament #paashoax #tofet
-
Techbros finding HTML is more powerful than Markdown... just now:
https://x.com/trq212/status/2052809885763747935#html #webstandards #markdown #md #claude #dev #devops #webdev #anthropic
-
Computer-assisted development using LLMs - another random tip:
1) Check your error log daily (as you would with your own code), e.g. Laravel log or similar
2) And fix bugs as they appear.
3) Your goal is to have a log without any exceptions bubbling up to the log.
Au contraire - all exceptions will be caught and properly handled - leaving only items your app actually logs. -
Music experts: please tell me that I hear it right:
https://www.youtube.com/watch?v=M0BWZ9r8SHM
Damabiah: Irminsul, le pillier du monde - Original Mix
sounds like a copy of The Prodigy: ClimbatizeSame tonality, similar rythm. Do you hear, too?
But this is not even mentioned in the credits or otherwise.
#music #prodigy #damabiah #theprodigy #climbatize #tracks #songs
-
How is this thing done? I tried Markdown code format here on Mastodon, using code HTML tags, neither work.
Is my suspicion using own instance with allowed code use correct? ActivityPub supports this, but Mastodon don't?
PS: This shows up as <code> tags on Mastodon.
#mastodon #mastoadmin #mastolivre #html #css #formatting #markdown #masto
-
Sury's PPAs at Launchpad by @ubuntu seem to be finally working after 72+ hours of downtime:
Get:5 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble InRelease [24.3 kB]
Hit:6 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/php/ubuntu noble InRelease
Get:7 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main amd64 Packages [2312 B]
Get:8 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main Translation-en [2032 B]Time to mirror these locally, so this grand, tragic single point of open source distribution failure never repeats!
-
Sury's PPAs at Launchpad by @ubuntu seem to be finally working after 72+ hours of downtime:
Get:5 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble InRelease [24.3 kB]
Hit:6 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/php/ubuntu noble InRelease
Get:7 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main amd64 Packages [2312 B]
Get:8 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main Translation-en [2032 B]Time to mirror these locally, so this grand, tragic single point of open source distribution failure never repeats!
-
Sury's PPAs at Launchpad by @ubuntu seem to be finally working after 72+ hours of downtime:
Get:5 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble InRelease [24.3 kB]
Hit:6 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/php/ubuntu noble InRelease
Get:7 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main amd64 Packages [2312 B]
Get:8 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main Translation-en [2032 B]Time to mirror these locally, so this grand, tragic single point of open source distribution failure never repeats!
-
Sury's PPAs at Launchpad by @ubuntu seem to be finally working after 72+ hours of downtime:
Get:5 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble InRelease [24.3 kB]
Hit:6 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/php/ubuntu noble InRelease
Get:7 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main amd64 Packages [2312 B]
Get:8 https://ppa.launchpadcontent.net/ondrej/apache2/ubuntu noble/main Translation-en [2032 B]Time to mirror these locally, so this grand, tragic single point of open source distribution failure never repeats!
-
If there is generate_lead event in GTM/GA4, is there also degenerate_lead?
#gtm #ga4 #analytics #data #stats #humor #programmer_humor -
RE: https://mastodon.social/@sfpl/116076468359369803
Well, that's the life of people who would like to promote #SanFrancisco and the San Francisco Public Library digital archives, while the actual #SFPL does not seem to care at all, locking their digital archives behind a strict Amazon protection.
#webdev #bots #bot #mastodon #mastobot #frisco #api #programming -
RE: https://mastodon.social/@sfpl/116076468359369803
Well, that's the life of people who would like to promote #SanFrancisco and the San Francisco Public Library digital archives, while the actual #SFPL does not seem to care at all, locking their digital archives behind a strict Amazon protection.
#webdev #bots #bot #mastodon #mastobot #frisco #api #programming -
RE: https://mastodon.social/@sfpl/116076468359369803
Well, that's the life of people who would like to promote #SanFrancisco and the San Francisco Public Library digital archives, while the actual #SFPL does not seem to care at all, locking their digital archives behind a strict Amazon protection.
#webdev #bots #bot #mastodon #mastobot #frisco #api #programming -
RE: https://mastodon.social/@sfpl/116076468359369803
Well, that's the life of people who would like to promote #SanFrancisco and the San Francisco Public Library digital archives, while the actual #SFPL does not seem to care at all, locking their digital archives behind a strict Amazon protection.
#webdev #bots #bot #mastodon #mastobot #frisco #api #programming -
RE: https://mastodon.social/@sfpl/116076468359369803
Well, that's the life of people who would like to promote #SanFrancisco and the San Francisco Public Library digital archives, while the actual #SFPL does not seem to care at all, locking their digital archives behind a strict Amazon protection.
#webdev #bots #bot #mastodon #mastobot #frisco #api #programming -
I have just published a post on how to easily export whole @bookstack content for use with NotebookLM (via Google Drive).
https://ambience.sk/export-bookstack-wiki-as-markdown-use-with-notebooklm-via-google-drive/
I have decided to skip API and just use direct database access cutting time to export from about 8 minutes to 30 seconds.
-
If you use Bookstack as your wiki and want to use its content with LLM agents / chatbots such as NotebookLM, I have described my solution for easy export:
https://ambience.sk/use-bookstack-wiki-with-notebooklm/I am planning on automating upload of the final Markdown export to Google Drive.
#markdown #bookstack #wiki #llm #llms #notebooklm #export #webdev @bookstack -
Quite sad that ActivityPub community web like https://socialhub.activitypub.rocks does not verify new users quickly, so they can contribute..
4+ days and counting...
Maybe no moderators, maybe no time, maybe no interest. Well, maybe do not run a discussion forum, if you are unwilling to run it properly.
#activitypub #community #forum #forums #discussion