#svenska — Public Fediverse posts

Mjallby added the 2025/26 Svenska Cupen to their Allsvenskan title, surviving late Hammarby pressure and a penalty appeal in added time. Goals from Stroud and Bergstrom saw Mjallby defeat Hammarby 2-1. It’s the club’s first Svenska Cupen win and a perfect week for Stroud after his Sweden call-up...

#allsvenskan #sweden #Football #hammarby #footballnewsandupdates #svenska #footballnews #Mjallby

https://www.mondiaries.com/2026/05/svenska-cupen-final-mjallby-2-1.html

Pianot på Kyivs centralstation

https://youtu.be/mrL5bdvZcRg

Han kan inte vara mer än sjutton, arton år. Vit pikétröja, en liten axelremsväska, ett par ljusa jeans. Han sitter framför ett upprätt piano av brunt fanér i en marmorinklädd nisch i avgångshallen på Kyiv-Pasazhyrskyi, Kyivs centralstation. Ovanför honom, mot stenen, en blå skylt: ”Грай! Нехай тебе почує весь вокзал!” Spela. Låt hela stationen höra dig.

Det är min tionde resa hit sedan den fullskaliga invasionen i februari 2022. Det är nästan alltid någon som spelar.

Jag panorerar långsamt med kameran. Bakom honom passerar resenärer på väg mot säkerhetskontrollen, ryggsäckar, resväskor, en man med rödbrun packning som väntar nedanför rulltrappan. Centralhallen öppnar sig i sin sovjetiska storskalighet med höga pelare i jaspis och brungrön sten och en honungsrund kupol. Mitt i hallen lyser den stora avgångstavlan grön och orange. Det är dit jag riktar bilden till slut.

På tavlan finns Lviv, Odesa, Charkiv, Dnipro, Sumy. Tågen går. Men intill, mot väggen, finns en separat lista över destinationer som rubriceras som ”tillfälligt ockuperade territorier”. Donetsk. Luhansk. Mariupol. Sevastopol. Simferopol. Berdiansk. Lysytjansk. Jevpatorija. Kerch. Det är en förteckning över onåbara tågstationer. Tillfälligt. En dag kommer tågen att gå dit igen. Det är en hållning, inte ett påstående.

Vid hallens bortre ände passerar en man med kryckor förbi ett café. Grön uniformsjacka, rakat huvud, ena byxbenet vikt och fasthäftat. Han haltar förbi cheesecake-skylten och försvinner mot rulltrappan. Det kan ha varit en mina. Det kan ha varit en FPV-drönare. Världshälsoorganisationens europakontor uppskattade redan vid mitten av 2024 att över hundra tusen amputationer hade genomförts i Ukraina under kriget. Det är en av de högsta siffrorna i modern europeisk historia. Ukraina är ett av världens mest minerade länder.

Pianot fortsätter att klinga.

På morgonen hade flyglarmet ljudit över staden. Det är numera inget anmärkningsvärt alls. Det ljuder flera gånger om dygnet, ibland flera gånger per natt. På människors ansikten den här resan finns det jag har sett varje gång det senaste året. Trötthet i ögonvrår. En sömn som aldrig riktigt blir sömn. En oro som lagts till lager på lager tills den blivit ett underliggande klimat.

Och samtidigt är det vår i Kyiv. Solen står varm över stadens gator och torg. Kastanjeträden är på väg att slå ut. Det finns en lättnad i luften som inte handlar om kriget men som ändå handlar om kriget, för det är den lättnad som följer på en lång och mörk vinter. Hopp är inte detsamma som optimism. Hopp är att fortsätta sätta sig vid pianot.

Den här veckan tillkännagav Trump ett tredagars eldupphör i samband med Segerdagen den nionde maj. Som så ofta i detta krig vilade det mer på diplomatiska formuleringar än på någon säker förväntan om tystnad vid fronten. Ryssland kontrollerar fortfarande omkring en femtedel av Ukraina, inklusive Krim och de delar av Donbas som ockuperades före den fullskaliga invasionen. Under 2026 har de ryska framryckningarna fortsatt, men takten har minskat. Priset har varit enormt. Enligt flera västliga och ukrainska uppskattningar överstiger Rysslands samlade militära förluster, dödade och sårade inräknade, en miljon. Enligt brittiska och ukrainska uppgifter har Ryssland under början av 2026 förlorat fler soldater per månad än landet förmår rekrytera. Samtidigt når Ukrainas drönare allt längre in i Ryssland och har orsakat betydande skador på raffinaderier, hamnar och annan oljeinfrastruktur. Det slår mot en av de viktigaste intäktskällorna i den ryska krigsekonomin.

Men vid pianot på centralstationen är vi här och nu. Den unge mannens fingrar fortsätter över tangenterna. Stationsklockan tickar. Tåget mot Przemyśl avgår om fyrtio minuter.

Jag är här i mitt arbete vid RISE, inom ramen för Myndigheten för psykologiskt försvars uppdrag att stödja ukrainska institutioner. Veckan har varit fylld av möten, workshops och utbildning tillsammans med våra partners. Vi har träffat svenska myndigheter på plats och har samverkat med kollegor från andra länder i Europa. För varje resa till Ukraina jag haft, har jag funnit att förmågan att lära och att utvecklas inte handlar om ett ensidigt stöd från Sverige till Ukraina. Det går åt båda håll.

Den första tiden var rörelsen enkelriktad. Vi kom hit för att stödja. För att överföra strukturer, metoder, arbetssätt och teknik. Men nu är bilden en annan. Myndigheten för Civilt Försvar slutredovisade i januari 2026 regeringsuppdraget om ukrainska erfarenheter för det svenska civila försvaret. Totalförsvarets forskningsinstitut publicerade några dagar före denna resa ett memo om luftkrig och skyddsrum med direkta lärdomar från den ukrainska vardagen. När vi reser till Ukraina idag, är utbytet ömsesidigt.

Liubov Tsybulska, som grundade Join Ukraine, uttryckte det tydligt vid ett av våra möten i vintras. ”I moderna krig är det inte arméer som vinner. Det är samhällen.” Det Ukraina lär oss är hur ett samhälle håller. Hur en järnväg fortsätter rulla under ungefär sex attacker per dygn mot infrastrukturen. Hur vägar och hus repareras efter ett anfall. Om hur organisationer ställer om för att möta teknikutvecklingen, dra nytta av dess fördelar utan att falla offer för dess negativa konsekvenser.

Men jag lär mig också mycket om motståndskraft i vardagen. Om hur ett kafé fortsätter att erbjuda en grymt god cheesecake. Om hur ett piano står tillgängligt mitt i en centralstation i ett land i krig, och hur en ung man sätter sig och spelar under skylten med orden ”spela, låt oss höra dig.”

Det är en politisk handling. Att vara hörd är motsatsen till att vara tystad. Hela det ryska projektet handlar om det senare, om att radera röster, identitet, ortsnamn. Skylten ovanför pianot är ett svar.

Tåget rullar långsamt västerut. I kameran ligger en kort film som fångade ett vardagligt ögonblick. En ung mans fingrar över tangenter. En avgångstavla med städer som inte går att resa till. En veteran vid kaféet. Och bakom det, marmorhallens dämpade ekon av tonerna han spelar, som fortsätter klinga genom hallen även när jag lägger från mig telefonen samtidigt som vagnen lämnar perrongen.

En dag kommer tågen att gå till Mariupol igen. Tills dess behöver Ukraina vårt stöd. Och vi behöver deras lärdomar lika mycket. Det är en jämbörd relation nu. Det vore ohederligt att tala om den som något annat.

🚨Lensimme Kööpenhaminasta takaisin Suomeen ja samalla tarkistimme meidän karttojen tarkkuuden. Kyllä! Meidän kartat vastaavat todellisuutta!😱😮💚

Ei muuta kuin ostamaan omasi 😏 linkki kauppaan meidän biossa.

#kartta #kart #vintage #käsin #käsityö #suomi #ruotsi #svenska #Hanko #Hangö #shop #fyp #business #flight #Helsinki #Kööpenhamina #København #todellisuus #foryou #EU #suomeksi #tuote #markkinointi

🚨Lensimme Kööpenhaminasta takaisin Suomeen ja samalla tarkistimme meidän karttojen tarkkuuden. Kyllä! Meidän kartat vastaavat todellisuutta!😱😮💚

Ei muuta kuin ostamaan omasi 😏 linkki kauppaan meidän biossa.

#kartta #kart #vintage #käsin #käsityö #suomi #ruotsi #svenska #Hanko #Hangö #shop #fyp #business #flight #Helsinki #Kööpenhamina #København #todellisuus #foryou #EU #suomeksi #tuote #markkinointi

🚨Lensimme Kööpenhaminasta takaisin Suomeen ja samalla tarkistimme meidän karttojen tarkkuuden. Kyllä! Meidän kartat vastaavat todellisuutta!😱😮💚

Ei muuta kuin ostamaan omasi 😏 linkki kauppaan meidän biossa.

#kartta #kart #vintage #käsin #käsityö #suomi #ruotsi #svenska #Hanko #Hangö #shop #fyp #business #flight #Helsinki #Kööpenhamina #København #todellisuus #foryou #EU #suomeksi #tuote #markkinointi

🚨Lensimme Kööpenhaminasta takaisin Suomeen ja samalla tarkistimme meidän karttojen tarkkuuden. Kyllä! Meidän kartat vastaavat todellisuutta!😱😮💚

Ei muuta kuin ostamaan omasi 😏 linkki kauppaan meidän biossa.

#kartta #kart #vintage #käsin #käsityö #suomi #ruotsi #svenska #Hanko #Hangö #shop #fyp #business #flight #Helsinki #Kööpenhamina #København #todellisuus #foryou #EU #suomeksi #tuote #markkinointi

En svensk myndighet använder ordet "deployering".

W.T.F??

Ja, #Försvarsmakten , jag tittar på dig!!

#Sverige #Ord #Språk #Svenska

💚 Dagens Hangö, i 1800-stil. Helt handgjord. 💚 Vi har tagit fram nästa affisch i serien ”I gammal stil” 🌱. Den här gången… Hangö! Både på finska och svenska. Perfekt till ditt hem eller som present 🎁 !

https://irbenes.myshopify.com/products/hangon-kartta-1800-luvun-tyyliin-ruotsi-museon-laatuisella-paperilla-a4-a3?variant=57041289347403

#vintage #design #designfromfinland #finland #suomi #ruotsi #hanko #hangö #juliste #taulu #koti #svenska #finska #yritys #business #lahti

💚 Nykyinen Hanko, 1800-luvun tyyliin. Tehty täysin käsin. 💚 Valmistimme seuraavan julisteen kokoelmasta "Vanhaan tyyliin" 🌱 . Tällä kertaa... Hanko ! Sekä suomeksi että ruotsiksi. Täydellinen kotiisi tai lahjaksi 🎁 !

https://irbenes.myshopify.com/products/hangon-kartta-1800-luvun-tyyliin-suomi-museon-laatuisella-paperilla-a4-a3?variant=57041160339787

#vintage #design #designfromfinland #finland #suomi #ruotsi #hanko #hangö #juliste #taulu #koti #svenska #finska #fyp #foryou #lahti #yritys #business

https://firesideband.bandcamp.com/album/marry-rich-marry-young

#music #bandcamp #rock #emocore #indierock #Stockholm #sweden #svenska

https://www.lovenhl.com/1542537/ 2.4: Jesper Bratt’s FIRST CAREER 5-POINT GAME! 🖐️ 🇸🇪 #5PointGame #Devils #EasternConference #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #JackHughes #jersey #JerseyDevils #JesperBratt #MetropolitanDivision #NewJersey #NewJerseyDevils #NHL #nj #NjDevils #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden

https://www.lovenhl.com/1542537/ 2.4: Jesper Bratt’s FIRST CAREER 5-POINT GAME! 🖐️ 🇸🇪 #5PointGame #Devils #EasternConference #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #JackHughes #jersey #JerseyDevils #JesperBratt #MetropolitanDivision #NewJersey #NewJerseyDevils #NHL #nj #NjDevils #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Ofrivillig humor: hörde just en professor vid ett svenskt universitet beskriva sig själv professionellt som "akademiker" i ett sammanhang där alla var högskoleutbildade.

Visst, kompis, på engelska betyder "academic" universitetsanställd.

Men på svenska betyder motsvarande ord "har en fil.kand.". 😄

#svenska #Lang

https://www.lovenhl.com/1537321/ Emotional Return: Rasmus Dahlin’s Fiancée Welcomed Back to Buffalo After Heart Transplant 🥹🥹 #AtlanticDivision #Buffalo #BuffaloSabres #EasternConference #Emotional #EmotionalReturn #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #NHL #RasmusDahlin #sabres #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden #SwedishHockey

https://www.lovenhl.com/1537321/ Emotional Return: Rasmus Dahlin’s Fiancée Welcomed Back to Buffalo After Heart Transplant 🥹🥹 #AtlanticDivision #Buffalo #BuffaloSabres #EasternConference #Emotional #EmotionalReturn #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #NHL #RasmusDahlin #sabres #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden #SwedishHockey

Emotional Return: Rasmus Dahlin’s Fiancée Welcomed Back to Buffalo After Heart Transplant 🥹🥹 https://www.rawchili.com/4946951/ #Buffalo #BuffaloSabres #BuffaloSabres #emotional #EmotionalReturn #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #Ishockey #NHL #RasmusDahlin #Sabres #Svenska #SvenskaNHLSpelare #Sverige #Sweden #SwedishHockey

Emotional Return: Rasmus Dahlin’s Fiancée Welcomed Back to Buffalo After Heart Transplant 🥹🥹 https://www.rawchili.com/4946951/ #Buffalo #BuffaloSabres #BuffaloSabres #emotional #EmotionalReturn #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #Ishockey #NHL #RasmusDahlin #Sabres #Svenska #SvenskaNHLSpelare #Sverige #Sweden #SwedishHockey

Can you spot Dahlin? #nhl #sabres https://www.rawchili.com/4937648/ #BuffaloSabres #BuffaloSabres #europe #game #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #Ishockey #NHL #RasmusDahlin #six #StanleyCup #Svenska #SvenskaNHLSpelare #Sverige #Sweden #Swedish

Can you spot Dahlin? #nhl #sabres https://www.rawchili.com/4937648/ #BuffaloSabres #BuffaloSabres #europe #game #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #Ishockey #NHL #RasmusDahlin #six #StanleyCup #Svenska #SvenskaNHLSpelare #Sverige #Sweden #Swedish

Tystnadens arkitektur – nedmoneteringen av pressfrihet i USA under Trump

Den 20 januari 2025 satt Jeff Bezos, Mark Zuckerberg, Elon Musk, Tim Cook och Sundar Pichai på hedersplatser vid Donald Trumps andra presidentinstallation. Tillsammans hade de donerat hundratals miljoner dollar till Trumps installationsfond och till valkampanjen. Tillsammans ägde de de plattformar och medieföretag genom vilka majoriteten av världens nyheter förmedlas. Bilden av dem, axel mot axel med den tillträdande presidentens familj, beskrev mer om det rådande tillståndet för pressfrihet i USA än vad något index vid samma tillfälle hade kunnat göra.

Nu har det gått strax över ett år sedan dess och under detta dryga år har vi kunnat följa nedmonteringen av amerikansk pressfrihet. Det är lätt att förlora sig i vår tids medielogik, där notis för notis berättar berättelser här och nu, var och en med en känsla av en mindre katastrof. Med denna text vill jag ta ett steg tillbaka och återbesöka det senaste året och en del av de händelser som utspelat sig, och reflektera över vad det innebär för demokratin och pressfriheten i USA, men också här på andra sidan Atlanten, i Europa och i Sverige.

Det som fick mig att börja reflektera över denna fråga var det som nyligen utspelades på Washington Post, där man häromveckan avskedade över 300 journalister. Utrikesbyråerna reducerades från över 20 till tolv. Sportavdelningen lades ned. Tidningens tidigare chefredaktör Marty Baron kallade det för ”en av de mörkaste dagarna i historien för en av världens främsta nyhetsorganisationer” och konstaterade att ”Bezos motbjudande försök att ställa sig in hos president Trump har lämnat en särskilt ful fläck.” Ruth Marcus, tidigare krönikör vid tidningen, beskrev hur opinionssidorna har kommit att omvandlas så till den grad att ingen liberal röst längre finns kvar. Det som nu syns hos Washington Post är en del av ett mönster som tagit form under året.

Redan i oktober 2024 hade Jeff Bezos personligen stoppat Washington Posts planerade stöd för Kamala Harris. Tidningen har haft en tradition av att stödja presidentkandidater på ledarsidan sedan 1976. Beslutet togs inte emot väl bland tidningens läsare, och inom en vecka avslutade 250 000 prenumeranter sina abonnemang. Men för Bezos spelade det ingen roll. Beslutet handlade om ekonomiska överväganden, och om vad som händer om man väcker Trumps ilska. Amazon har CIA-kontrakt på 600 miljoner dollar, Pentagon-kontrakt på nio miljarder och rymdkontrakt med NASA på 3,4 miljarder. I december 2024 bjöd Bezos Trump på middag, och i samband med det beslutade Bezos företag Amazon att bekosta produktionen av en dokumentär om Melania Trump, för 40 miljoner dollar.

Samma mönster har under året systematiskt kommit att upprepas i det amerikanska medielandskapet. Patrick Soon-Shiong på Los Angeles Times valde likt Bezos att hindra sin ledarsida från att ställa sig bakom Harris kandidatur, och valde i stället att rekrytera MAGA-sympatisörer till redaktionen. Mark Zuckerberg avvecklade faktakontrollen på Facebook, besökte Trump på Mar-a-Lago och betalade 25 miljoner dollar i en förlikning hans egna jurister bedömde som svag. Reportrar utan gränser beskrev det hela som ”en fullständig knäböjning” inför Trump. Disney betalade 16 miljoner i ett förtalsmål mot George Stephanopoulos, trots att jurister var överens om att de hade ett starkt försvar. Mellan oktober 2024 och juli 2025 betalade amerikanska medieföretag minst 57 miljoner dollar direkt till Trump eller Trumpkopplade projekt. Trumps presidentinstallationsfond samlade in totalt 251 miljoner dollar. Ett historiskt rekord.

Zuckerbergs omsvängning gick djupare än vad förlikningen antydde. I sitt tillkännagivande den 7 januari 2025 kallade han sitt eget företags tidigare moderering på Facebook, Instagram och Threads för ”censur” och konstaterade att faktakontrollanterna haft ”för mycket bias.” Samtidigt luckrades Metas regler för hatretorik upp, bland annat kring invandring och könsidentitet. Ersättningen för det avvecklade faktakontrollprogrammet blev ett system efter X:s modell, där användarna själva modererar. Plattformarna når sammanlagt fyra miljarder användare. Trump sade att Zuckerberg ”kommit en lång väg.” Elon Musks X hade redan genomgått samma omvandling. NBC News dokumenterade i oktober 2024 hur algoritmiska förändringar systematiskt gynnade Trumpvänligt innehåll, medan innehållsmodereringen urholkades. En studie från UC Berkeley visade att hatretoriken på plattformen ökade med 50 procent under minst åtta månader efter Musks övertagande. Washington Post beskrev X som ”en digital Mar-a-Lago” där snack och pitchar om policy och ett fjäskande för att visa lojalitet flödar fritt. Sex miljardärer kontrollerar nu nio av världens tio största sociala medieplattformar, enligt Oxfams rapport från 2026. Världens befolkning tillbringar sammanlagt 11,8 miljarder timmar per dag på dem.

TikToks öde berättar sin egen historia om anpassning. Appen släcktes i USA natten till den 19 januari 2025, dagen före presidentinstallationen, efter att kongressen beslutat om tvångsförsäljning från kinesiska ByteDance. Trump utfärdade en presidentorder som sköt upp förbudet. I december 2025 tecknades ett avtal om att överlåta den amerikanska verksamheten till en investerargrupp ledd av Oracle, Larry Ellisons företag, för 14 miljarder dollar. Bland delägarna fanns Förenade Arabemiratens statsfond. ByteDance behöll drygt 19 procent. Vita huset framställde affären som att ”Trump räddar TikTok.” VD:n för Snap, Evan Spiegel, konstaterade vid en konferens arrangerad av Council on Foreign Relations att plattformen ”tog en sväng åt höger, mycket Trump-innehåll och MAGA-innehåll slog verkligen igenom.” I januari 2026 lanserade Kaliforniens guvernör en granskning av TikTok efter rapporter om att Trump-kritiskt innehåll undertrycktes. Reuters Institutes Digital News Report 2025 visade att 54 procent av amerikanerna nu konsumerar nyheter via sociala medier, fler än de 50 procent som fortfarande ser nyheter på tv. Plattformarna har blivit det primära informationsekosystemet, och de har alla böjt sig i samma riktning.

Men plattformsanpassningen och miljardbetalningarna utgör bara de mera synliga delarna av strukturen. De mest sofistikerade kontrollmekanismerna finns inbyggda i det byråkratiska maskineriet.

Federal Communications Commission, FCC, är den amerikanska federala myndighet som reglerar all kommunikation via radio, television, satellit och kabel. Uppdraget är ungefär jämförbart med en kombination av svenska Post- och telestyrelsen och Mediemyndigheten, men med en avgörande skillnad, och det är att FCC utfärdar sändningstillstånd. Varje TV- och radiostation i landet behöver ett sådant tillstånd för att verka, och FCC kan förnya, villkora eller i teorin dra in det. Myndigheten godkänner också sammanslagningar av mediebolag, en process där villkor kan ställas. Tanken bakom konstruktionen är att radiofrekvenser är en ändlig offentlig resurs och att de som nyttjar dem ska tjäna allmänintresset. Myndigheten har fem kommissionärer, utsedda av presidenten och bekräftade av senaten. Ordföranden sätter dagordningen, bestämmer vilka ärenden som tas upp och vilka som blir liggande.

Under årtionden har FCC i huvudsak agerat som en teknisk tillsynsmyndighet. Ordföranden har alltid haft politisk färg, men en grundläggande norm har överlevt presidentskiften, demokratiska som republikanska. Myndigheten lägger sig inte i redaktionellt innehåll. Den normen har nu upplösts.

Brendan Carr tillträdde som ordförande den 20 januari 2025. Han har suttit på myndigheten sedan 2012 och bekräftats av senaten enhälligt tre gånger. Men den Carr som nu leder FCC skiljer sig markant från den teknokrat som senaten röstade igenom. Carr författade FCC-kapitlet i Heritage Foundations Project 2025, den ideologiska ritningen för Trumps andra mandatperiod. I det kapitlet föreslås att FCC ska användas aktivt för att omforma medielandskapet, att Section 230 som skyddar plattformar från ansvar för användargenererat innehåll ska omtolkas utan kongressbeslut, och att mångfaldsprogram i mediebolag ska avvecklas som villkor för regulatoriska godkännanden. Genom Project 2025 syns en tydlig omriktning, från ett teknokratiskt FCC som syftar till att skapa rättvisa och funktionella regler i medielandskapet, å medborgarens vägnar, till ett politiserat FCC som dansar efter Trumps pipa. Detta syns glasklart i New York Times rapportering, som visar hur Carr bär numera en guldnål med Trumps ansikte på kavajen. Inte en amerikansk flagga. I februari 2026 kallade han Trump för ”vår tids politiska koloss” på Fox Business. Vid ett förhör i senaten i december 2025 hävdade han att ”FCC formellt sett inte är en oberoende myndighet,” ett uttalande som gick stick i stäv med tidigare institutionell tradition. Den avgående FCC-ordföranden Jessica Rosenworcel varnade på sin sista dag i tjänst; ”Denna myndighet ska inte vara presidentens åsiktspolis eller journalistikens censurchef.” Samma dag avvisade hon ett klagomål om så kallad nyhetsstörning mot CBS. Fyra dagar senare, på sin första dag som ordförande, återöppnade Carr ärendet.

Tom Wheeler, FCC-ordförande 2013 till 2017 och numera gästforskare vid Brookings Institution, analyserade Carrs metod i en rapport i februari 2025. Wheeler beskriver det som reglering genom tvångsutredning. Carr öppnar utredningar, kräver att mediebolag lämnar ut dokument, antyder att sändningstillstånd kan vara i fara. Inga formella beslut fattas, vilket innebär att ingenting kan överklagas i domstol. Mediebolag som behöver FCC:s godkännande för fusioner, licensförnyelser eller spektrumtilldelningar gör en enkel kalkyl. Att foga sig kostar mindre än att göra motstånd. Wheeler konstaterade; ”Det är tydligt att det som pågår är hur man kan använda myndighetens tvingande auktoritet för att uppnå målen för din mästare och mentor, Donald Trump.”

Mekanismen framträder i de konkreta fallen. Redan på dag två som ordförande återaktiverade Carr klagomål mot ABC, CBS och NBC som Rosenworcel avvisat. Klagomålen rörde ABC:s moderering av Biden-Trump-debatten, CBS:s redigering av en Harris-intervju i 60 Minutes och NBC:s Saturday Night Live-uppträdande med Harris. Inom den första veckan öppnade han formella utredningar mot NPR och PBS för påstådda brott mot reklamregler, i kombination med en offentlig ifrågasättning av hela den offentliga mediefinansieringens existens. I augusti 2025 lade kongressen ned Corporation for Public Broadcasting. PBS tvingades skära 21 procent av sin årsbudget.

CBS tvingades i januari 2025 lämna ut fullständiga, oredigerade transkript och råvideomaterial från Harris-intervjun. Christopher Terry, biträdande professor i medierätt vid University of Minnesota, kommenterade det inträffade. ”De hade ingen skyldighet att lämna ut materialet. Det råder ingen tvekan om att CBS lade sig. Frågan är varför, och svaret verkar uppenbart. De söker en stor fusion senare i år.” Så blev det. Paramount betalade Trump 16 miljoner dollar i en uppgörelse kring 60 Minutes. Tjugotvå dagar senare godkände FCC Paramounts fusion med Skydance. Villkoren var talande. Samtliga mångfaldsprogram skulle avvecklas, en ombudsman skulle tillsättas vid CBS News för att granska ”bias,” och investeringar i lokala nyheter utlovades. Senator Ron Wyden sammanfattade det med orden. ”Paramount betalade just Trump en muta för fusionsgodkännande.” Demokratiska kongressledamöter inledde omedelbart formell utredning om kopplingen. David Ellison, Paramounts nye ägare, tillsatte kort därefter Bari Weiss som chefredaktör för CBS News. Trump hyllade utnämningen.

Samma logik upprepade sig. I februari 2025 öppnade Carr utredning mot Comcast, ägare till NBC och MSNBC, med hänvisning till deras mångfaldsprogram. PBS avvecklade sin mångfaldsavdelning samma dag. I maj skickade Carr en varning till Verizon. Dagen efter att Verizon meddelat att man avvecklade sina mångfaldsprogram godkände FCC bolagets miljardförvärv av Frontier. T-Mobile meddelade i juli att man avvecklade sina mångfaldsprogram, och kort därefter godkände FCC deras förvärv av US Cellular. Avveckling av mångfaldsarbete blev en implicit valuta för regulatoriska godkännanden.

I april 2025 hotade Carr på sociala medier Comcasts sändningslicenser för MSNBC:s rapportering om Kilmar Abrego Garcia, en man som Trumpadministrationen deporterat till El Salvador i strid med ett domstolsbeslut. Carr anklagade nätverket för att ”vilseleda det amerikanska folket.” Federala domstolar konstaterade senare att deportationen var olaglig. I september hotade Carr sändningstillstånden för stationer som sände Jimmy Kimmels program efter att Trump kritiserat komikern. ABC suspenderade Kimmel omedelbart. Nexstar och Sinclair, de två största lokala sändningsnätverken, agerade innan några regler hade ändrats. Det räckte med signalen. FCC-kommissionären Anna Gomez, en av Carrs demokratiska kollegor, reste till Los Angeles för att ”slå larm” och anklagade Carr för att ”vapenförklara vår licensieringsauktoritet.” ACLU kallade det maktmissbruk.

Mönstret har en lika talande frånvaro. Carr har öppnat utredningar mot ABC, CBS, NBC, NPR, PBS, MSNBC och BBC. Mot Fox News har han aldrig agerat. Senator Ed Markey påpekade asymmetrin under senatshöringen i december 2025 och kallade myndigheten ”Federal Censorship Commission.”

I januari 2026 tog Carr ytterligare ett steg. FCC varnade att talk shows och satirprogram riskerade att förlora sitt undantag från kravet på lika sändningstid för politiska kandidater, en regel som kräver att sändningsbolagen ger alla kandidater likvärdigt utrymme. Omtolkningen innebar i praktiken att stationer tvingades välja mellan att erbjuda alla kandidater tid i varje program eller sluta sända politiskt innehåll överhuvudtaget. Carr beskrev hotet. ”Om du är fejknyheter kommer du inte att kvalificera för undantaget.” CBS blockerade omedelbart en planerad intervju i Stephen Colberts program. Colbert sände intervjun via YouTube i stället. FCC bekräftade att en utredning pågick mot The View på ABC. I februari 2026 lanserade Carr ”Pledge America Campaign” och uppmanade TV- och radiostationer att ”frivilligt” sända ”patriotisk, pro-amerikanskt” innehåll inför landets 250-årsdag. NPR:s arkivforskning visade att inget motsvarande krav ställdes inför 200-årsjubiléet 1976.

Effekten av allt detta mäts i det som aldrig publiceras. CBS drog tillbaka ett färdigt inslag om CECOT, det salvadorensiska megafängelset dit deporterade migranter skickas, tre timmar före sändning. Freedom of the Press Foundation konstaterade att ”Carrs hot har fungerat trots att de står i strid med konstitutionen. Kritisk rapportering har kylts ned och kommer fortsätta kylas ned.” Gomez varnade att lokala TV- och radiostationer runt om i landet redan ”råder sina reportrar att vara försiktiga med hur de rapporterar av rädsla för statliga repressalier.” Robert Corn-Revere vid Foundation for Individual Rights and Expression dokumenterade en talande kontradiktion. År 2023 sade Carr att ”ett nyhetsrums beslut om vilka historier man rapporterar borde vara bortom varje myndighetspersons räckvidd.” Vid ett offentligt framträdande 2025 ändrade han tonen. ”Det här är inte Ronald Reagans FCC. Jag tycker det är en bra sak.”

Reaktionen har varit bred. Sju tidigare FCC-ordföranden, inklusive fem republikaner, krävde i november 2025 att myndighetens policy om nyhetsstörning ska upphävas helt. Mark Fowler, Ronald Reagans egen FCC-ordförande, mannen som 1987 avskaffade den så kallade Fairness Doctrine för att staten inte ska lägga sig i mediernas innehåll, konstaterade. ”Regeringen har ingen legitim roll i att avbalansera eller korrigera medierna.” Ironin är slående. Samma politiska rörelse som en gång kämpade för att befria medierna från statlig innehållsreglering använder nu liknande verktyg, selektivt, mot medier som rapporterar kritiskt om presidenten.

Siffrorna bekräftar bilden. Reporters Without Borders placerar USA på plats 57 av 180 länder i sitt pressfrihetsindex 2025, den lägsta placeringen i indexets historia. Committee to Protect Journalists har lanserat en nödfond specifikt för amerikanska journalister, ett instrument normalt reserverat för reportrar i auktoritära stater. Under 2025 tränade CPJ närmare tusen reportrar i personlig säkerhet. Gallup mäter det amerikanska medieförtroendet till 28 procent, den lägsta siffran som uppmätts.

Konsekvenserna sträcker sig långt bortom vad journalister skriver, eller inte skriver. Pew Research visar att 39 procent av amerikaner under 30 hämtar nyheter från influencers snarare än journalister. Mer än 50 miljoner amerikaner bor i så kallade ”news deserts” utan en enda lokal nyhetskälla. Sedan 2005 har över 3 200 tidningar försvunnit. De som återstår ägs i allt högre grad av hedgefonder som köper tidningar för att skala ned personalen med 50 till 70 procent och sedan sälja fastighetstillgångarna. I det vakuum som uppstår växer partipolitiska ”pink slime”-sajter som ser ut som lokala tidningar men producerar propaganda. Några av dessa har även kopplingar till främmande makt, som ser möjligheter att påverka i ett allt mer dysfunktionellt amerikanskt opinionsbildningslandskap.

European Council on Foreign Relations publicerade i december 2025 en analys med rubriken ”Orbániseringen av amerikanska medier är här.” Jämförelsen med Ungern är analytiskt grundad. Viktor Orbán använde sitt medieråd för att ställa krav och dra in licenser på procedurella grunder. Carr använder FCC på samma sätt, genom signaler, hävstång och regulatorisk anpassning. Skillnaden, konstaterade ECFR, är avgörande. ”Till skillnad från Ungern, vars medielandskap främst berör ungrare, sänder transformationen av amerikanska medier ett globalt eko.”

Europa befinner sig i en dubbel utsatthet. Amerikanska plattformar dominerar det europeiska informationsekosystemet, och dessa plattformar anpassar sig nu efter Trumpadministrationens önskemål. Samtidigt attackerar USA:s regering aktivt EU:s försök att reglera dem. Trump kallade EU:s bot mot X för ”en elak sak” i december 2025. Republikanska kongressledamöter publicerade i februari 2026 en rapport som angrep EU:s Digital Services Act och European Media Freedom Act som ”censur” av amerikanska medborgares rättigheter. I december 2025 belade USA fem europeiska medborgare med reserestriktioner, bland dem Frankrikes tidigare EU-kommissionär Thierry Breton, med anklagelsen att de ägnat sig åt censur av amerikanska företag. Wired rapporterade i november 2025 att Europa i praktiken böjde knä inför USA:s krav på minskade restriktioner mot Big Tech, trots offentlig retorik om digitalt oberoende.

I december 2025 publicerade Trumpadministrationen sin nationella säkerhetsstrategi. Det 29 sidor långa dokumentet, som Carnegie Endowment summerade som ”elakt, brutalt och kort,” beskrev Europas migrationspolitik som ett hot om ”civilisatorisk utplåning” och lovade att USA ska ”kultivera motstånd mot Europas nuvarande kurs, inom europeiska nationer.” I februari 2026 tog retoriken konkret form. Det amerikanska utrikesdepartementet lanserade freedom.gov, en webbportal byggd för att låta europeiska medborgare kringgå de innehållsrestriktioner som deras egna demokratiskt valda regeringar infört genom EU:s Digital Services Act och Storbritanniens Online Safety Act. Sajtens budskap löd ”Information är makt. Kräv tillbaka din mänskliga rätt till fritt uttryck.” Kenneth Propp, tidigare diplomat vid State Department och senior fellow vid Atlantic Council, beskrev det som ”ett direkt angrepp” på europeiska lagar och konstaterade att sajten ”i Europa kommer att uppfattas som ett amerikanskt försök att underminera nationell lagstiftning.” Samma administration hade under DOGE-initiativet avvecklat det amerikanska Internet Freedom-programmet, som finansierade verktyg för medborgare i Kina, Iran och Ryssland att kringgå statlig censur. Det nya verktyget riktas mot Europas demokratier.

Le Monde konstaterade i februari 2025 att Trumps USA utgör ett hot mot demokratin i Europa. Sverige ligger på plats fyra i RSF:s pressfrihetsindex. Vi har offentligt finansierad public service som strukturellt skydd mot den typ av miljardärkoncentration som präglar USA. Men vi konsumerar amerikanska plattformar, amerikanska nyheter, amerikanskt producerad förståelse av världen. Den förståelsen filtreras nu genom ett system där redaktörer fattar beslut baserat på vad FCC-ordföranden kan tänkas tycka, där medieägare betalar presidenten direkt, där journalister tränas i personlig säkerhet av organisationer som normalt verkar i krigszoner. RSF noterar att även Sverige har en större koncentration av makt till ett mindre antal aktörer inom media, och med en ”särskilt uttalad” ägarkoncentration inom etermedier.

Den 20 januari 2025 satt teknikmiljardärerna på hedersplats vid installationen. Bredvid dem Brendan Carr med sin guldnål. Tretton månader senare har det blivit tydligt vad bilden beskrev.

Inget av det som denna text dokumenterat krävde ett censurdekret. Arkitekturen är enklare. En myndighet som öppnar utredningar utan att fatta överklagbara beslut. Medieägare som betalar presidenten och sedan får sina fusioner godkända. Reportrar som rekommenderas vara försiktiga. Tystnaden mäts i det som aldrig publiceras, aldrig skrivs, de frågor som aldrig ställs. Det är en arkitektur utan väggar. Den behöver bara att tillräckligt många förstår vad som händer den som gör motstånd.

Referenser

ACLU. (2025). Government pressure to suspend Jimmy Kimmel was an abuse of power. American Civil Liberties Union.

AP News. (2025, februari). CBS agrees to hand over 60 Minutes Harris interview transcripts to FCC.

Ars Technica. (2026, 20 februari). FCC asks stations for ”pro-America” programming, like daily Pledge of Allegiance.

Brookings Institution. (2025). Not ”deregulation” but heavy-handed regulation at the Trump FCC.

Cai, Z., et al. (2025). X under Musk’s leadership: Substantial hate and no reduction in bots. PLOS One.

Carnegie Endowment. (2026, januari). Unpacking Trump’s National Security Strategy.

CNBC. (2025, 24 juli). FCC approves $8 billion Paramount-Skydance merger.

CNN. (2025, 3 februari). The FCC’s battle with CBS over its Harris interview is raising red flags.

CNN. (2025, 23 juli). Skydance pledges to Trump’s FCC: Eliminate DEI, install ombudsman at CBS News.

Columbia Journalism Review. (2024, december). Brendan Carr wants to test the limits of the FCC’s authority.

Committee to Protect Journalists. (2025). Alarm bells: Trump’s first 100 days ramp up fear for the press, democracy.

Committee to Protect Journalists. (2026). New emergency fund supports US journalists at risk.

Deadline. (2025, augusti). PBS cuts 21% of budget after federal funding pulled.

Deadline. (2026, januari). FCC chairman says ”fake news” won’t qualify for equal time rule exemption.

ECFR/Herrmann, C. (2025, 23 december). The Orbánisation of American media is here. European Council on Foreign Relations.

FIRE/Corn-Revere, R. (2025, 30 april). Brendan Carr’s bizarro world FCC. Foundation for Individual Rights and Expression.

Freedom of the Press Foundation. (2026, 22 januari). FCC’s latest attack on late-night may preview new anti-press strategy.

Gallup. (2025). Trust in media at new low of 28% in U.S.

Guardian. (2026, 27 januari). Gavin Newsom accuses TikTok of suppressing Trump-critical content.

Le Monde. (2025, 21 februari). Trump’s United States is now a threat to democracy in Europe.

Medill/Northwestern University. (2025, 20 oktober). News deserts hit new high, 50 million have limited access.

NBC News. (2024, oktober). How Elon Musk turned X into a pro-Trump echo chamber.

NPR. (2025, 7 januari). Meta says it will end its fact-checking program.

NPR. (2025, 20 januari). Trump executive order delays TikTok ban.

NPR. (2025, 30 januari). Trump’s FCC chief opens investigation into NPR and PBS.

NPR. (2025, 1 augusti). Corporation for Public Broadcasting says it’s shutting down.

NPR. (2025, 18 december). FCC chair faces questions about threats to broadcasters and agency’s independence.

NPR. (2026, 4 februari). Bezos orders layoffs at Washington Post.

NPR. (2026, 21 februari). FCC calls for more patriotic programming for 250th anniversary.

Oxfam. (2026, januari). Resisting the rule of the rich: Protecting freedom from billionaire power.

Pew Research Center. (2025, 29 oktober). How Americans’ trust in information from news organizations and social media sites has changed over time.

Politico. (2026, 22 januari). Deal for US ownership of TikTok is closed.

Protect Democracy. (2025, november). The FCC’s news distortion policy should be rescinded.

Reporters Without Borders. (2025). United States: Press freedom in prolonged decline.

Reuters. (2026, 18 februari). US plans online portal to bypass content bans in Europe, elsewhere.

Reuters Institute. (2025). Digital news report 2025.

The Hill. (2025, april). FCC chair threatens Comcast licenses over Abrego Garcia case.

Variety. (2025, juli). FCC approves Paramount-Skydance merger deal: Conditions.

Variety. (2026, 4 februari). Washington Post layoffs cut more than 300 employees at Jeff Bezos paper.

Washington Post. (2025, 6 februari). Musk turns X into a digital Mar-a-Lago for policy pitches and shows of fealty.

Lärde mig svensk grammatik av en kille från Libanon idag:

Om ett substantiv är "ett" så är singular och plural samma. Ex: ett glas, två glas
Om ett substantiv är "en" så är pluralformen... eh komplicerad. Ex: en mugg, två muggar

🤯

#svenska #språk #grammatik

Krigsvinterns Kyiv – en reseberättelse

Kriget i Ukraina går nu in på sitt femte år och jag är nyss hemkommen efter ännu en resa till krigsvinterns Kyiv. Detta är min reseskildring och reflektion.

Tåget glider in på Kyiv centralstation under tidig kväll. På perrongen virvlar ångmoln från vagnarna upp mot en himmel som saknar stjärnor. Snön har lagt sig mjukt över rälsen och i det kalla blåaktiga ljuset liknar tåget ett fossil från en annan tid. Jag har gjort den här resan många gånger nu, och varje gång möts jag av samma känsla av förväntan och kärt återseende, när dörrarna öppnas mot perrongen och kylan och det som väntar.

Jag reser till Kyiv i rollen som forskare i RISE och på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar. En vecka av möten, innovationsforskning, utbildning och träning tillsammans med med myndigheter, civilsamhällesorganisationer, institutioner, företag och kollegor.

Kyiv på vintern bär kriget på ett annat sätt än sommaren. Luften är kall och klar. Många hushåll i staden saknar el, värme och vatten. De ryska anfallen mot energiinfrastrukturen har inneburit allvarliga och systematiska skador, och hundratusentals stadsbor har evakuerats eller valt att lämna under de svåraste perioderna. Det märks. Kvällsgatornas glesare ström av rörliga gestalter. Fönster som är mörka där de borde lysa. Men Kyiv lever ändå, på ett sätt som är svårare att förklara än att uppleva. Restaurangerna är öppna. Folk rör sig med den något sänkta blicken hos dem som är vana vid att registrera omgivningens förändringar. I parkeringsfickorna längs sidogatorna står bilar begravda under snötäcken som om ingenting hänt.

Nätterna är en annan sak. Flyglarmen kommer utan att meddela sig i förväg. Ibland en gång per natt, ibland tre. Skyddsrummen i staden är inbyggda i vardagen på ett sätt som påminner om hur vi i Sverige behandlar brandutrymningsplaner, men med den avgörande skillnaden att folk faktiskt använder dem. Man lär sig att sova lätt. Man lär sig att lyssna på det som inte låter. Och man lär sig att förstå något om vad uthållighet egentligen innebär, inte som abstrakt begrepp utan som ett faktum i en kropp som inte har fått tillräckligt med sömn.

Veckan är fylld av möten. Några är strategiska samtal med myndigheter och partners om det svenska stödet och hur det ska utvecklas för att bli mer effektfullt och göra mer nytta. Sedan utbildning, träning och övning tillsammans med aktörer, där vi tillsammans lär av varandra och skapar förmåga. Engagemang i innovationsworkshops och operativt arbete för att bidra till Ukrainas förmåga i ett pågående hybridkrig. Sedan har vi de där mötena sommer tar sig formen av återseenden med kollegor och vänner som kommit att bli viktiga i mitt liv under de år jag rest till landet. Det händer något med relationer som byggs under de omständigheterna. De bär en närhet och ett allvar och en värme som är svår att replikera i ett normalt professionellt sammanhang. Vi träffas kring bord på caféer eller i mötesrum på myndigheter och pratar om arbetet och om livet och om hur saker förändrats, och under varje sådant samtal finns en osynlig fond av det som pågår utanför.

En av veckans primära aktiviteter är ett kurstillfälle inom ett program som heter Total Defence: Leading Resilient Ukraine, drivet av organisationen Join Ukraine och Katolska universitetet i Lviv, med stöd från bland annat Myndigheten för psykologiskt försvar och Folke Bernadotteakademin. Det är ett certifieringsprogram om totalförsvar, riktat till ukrainska nyckelpersoner från myndigheter, militär, civilsamhälle och media. Idén är att totalförsvar inte är en militär angelägenhet utan ett samhälleligt kontrakt, och att det kontraktet kräver att alla dessa aktörer förstår varandra och sin gemensamma roll. Liubov Tsybulska, grundaren av Join Ukraine, beskriver det som att i moderna krig är det inte arméer som vinner. Det är samhällen.

Kurstillfället rymmer ett antal moment. Svenska experter föreläser om det civila försvaret, om informationsoperationer, om institutionella strukturer och om erfarenheter från ett land som just nu håller på att bygga upp samma kapaciteter som Ukraina redan är tvunget att använda. Det är ett märkligt men viktigt möte. Sverige kan erbjuda strukturer och lärdomar och modeller. Ukraina kan erbjuda den brutala skärpan av ett land som testat allting i verklighet och inte i simulering. I rummet sitter trettio ukrainska deltagare som inte behöver en förklaring till vad krig är eller innebär, men som utvecklar förmåga genom att reflektera och utvecklas tillsammans med varandra, och med utbildarna.

Mitt eget bidrag är ett workshopmoment om att skydda förestående val mot hybridhot. Materialet jag arbetar med är ett kortleksmaterial, ett tränings- och övningsverktyg framtaget i samarbete med ukrainska myndigheter och anpassat specifikt för deras kontext och förutsättningar. Det svenska originalet, utbildningsmaterialet ”Möta Hybridhot”, är ett material jag arbetat med under lång tid, tillsammans med kollegor på RISE och Försvarshögskolan. Det ukrainska materialet är en anpassning, omtolkad och omskriven för att passa ett land som upplever hybridkrigföring under ett fullskaligt krig. Det är första gången vi kör det mot den här målgruppen.

Att gå in som utbildare, i ett rum av nya ansikten, och öppna ett övningsmaterial för första gången är alltid ett ögonblick av osäkerhet. Det blir än mer så i detta fall, där jag leder övningen på engelska, men med ett material skrivet på ukrainska. Det är svårt att veta inte hur det landar. Man vet inte om de kategorier man har konstruerat stämmer med de erfarenheter deltagarna bär med sig. Men det händer något ganska omedelbart den här gången. Deltagarna böjer sig över borden. De sorterar, diskuterar, håller upp kort mot varandra, pekar och organiserar. Gradvis ser jag hur övningen möter målgruppen på rätt ställe. Jag kan se engagemanget, samtalen fyllda av insikt och reflektion och som inte vill ta slut, även om klockan visar det. Jag ser hur gruppen rör sig från ett avsökande, prövande förhållningssätt till något som liknar analytisk säkerhet, hur diskussionerna skärps och hur frågorna förändrar karaktär under workshopens gång.

När övningen är slut märker jag hur nyfikenheten övergår till ett framtidsfokus. Flera organisationer frågar om de kan låna eller använda kortmaterialet direkt, vid utbildningar planerade sedan tidigare. En organisation vill ha det redan nästa vecka. En annan pratar om att använda det i ett eget program som startar inom månaden. Det värmer att veta att det vi skapar gemensamt kan göra skillnad på riktigt. Att få bidra till Ukrainas kapacitet att hantera hybridhot mot demokratiska processer, i ett land som befinner sig i den mest akuta fasen av ett faktiskt krig, är ett privilegium som är svårt att sätta i proportion till något annat jag gjort.

Men det finns ett Kyiv utanför konferensrummen och workshoparna och mötena också, och det vore en sorts missvisning att inte tala om det. En kväll sitter jag i Bar Diktat, en källarkrog ett trappsteg ner under gatuplanet, med rödtegelväggar och levande ljus och den ostuderade atmosfär som bara platser med riktigt egensinnig historia kan ha. Delar av Ukrainska Filharmoniska orkestern spelar Händel och cellons resonanser fyller rummet och når in i samtal och tystnader och de glas som hålls av händer som arbetat hårt den dagen. Vid bardisken sitter ett par ukrainska männ på permission och lyssnar utan att säga mycket.

En annan kväll är jag på en restaurang i ett av stadsdelens gamla hus, trä och tegelkonstruktioner som överlevt mer än ett sekel av historia, med kollegor som sitter mitt emot varandra och pratar om allt och ingenting och om hur saker hänger ihop. Kyivs kulturliv har en kraft svår att beskriva. Som om kriget tar fram det som är extra skarpt, extra tydligt, det som känns och är viktigt. Som inte låter sig kuvas. Teatrar spelar. Gallerier är öppna. Musiken stannar inte. Allt detta kan kännas paradoxalt, men på något sätt är det mer som ett svar. Kulturens sätt att föra i ljuset det liv som är värt att försvara. Som vittnar om hur det inte räcker att bevara territorium, om man inte också bevarar det som territoriet bär inom sig. Människor, kultur, gemenskap, samhälle. Och det är i den förståelsen, tror jag, som nyckeln till den ukrainska uthålligheten och motståndskraften delvis finns. Inte enbart som militär kapacitet och strukturer och materiella resurser, utan i ett samhälles föreställning om sig självt som tillräckligt värdefullt för att vara värt att rädda.

Det är kanske det jag tar med mig mest från detta besöket, som sker precis i slutet av det fjärde krigsåret. Känslan av att befinna mig i en stad som har bestämt sig för att fortsätta, och den känsla av tacksamhet jag har av att få vara en liten del av allt det arbete som görs för att säkra en ukrainsk seger.

https://www.lovenhl.com/1509098/ 2.2: Bratt och Ullmark med några av veckans svenska höjdpunkter 🇸🇪 Top 10 Swedish Plays/Week #EasternConference #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #JesperBratt #JoelErikssonEk #LinusUllmark #MetropolitanDivision #NewJerseyDevils #NHL #NhlSverige #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden #Top10SwedishNHLPlaysOfTheWeek

https://www.lovenhl.com/1509098/ 2.2: Bratt och Ullmark med några av veckans svenska höjdpunkter 🇸🇪 Top 10 Swedish Plays/Week #EasternConference #europe #hockey #Hockeyhöjdpunkter #Höjdpunkter #IceHockey #ishockey #JesperBratt #JoelErikssonEk #LinusUllmark #MetropolitanDivision #NewJerseyDevils #NHL #NhlSverige #Svenska #SvenskaNhlSpelare #Sverige #sweden #Top10SwedishNHLPlaysOfTheWeek

När jag ändå är inne på ord

* dagdådsklocka
* solfläckssömn

Vad säger ni, har författaren hittat på? (obs! Är absolut inte emot detta, tvärtom)

Jag håller på o läser
https://piratforlaget.se/bocker/den-som-foljer-en-stjarna-vander-inte-om-inbunden/

#språk #svenska #hittepå #malinhaawind

Frälsarkrans? Det är alltså en livboj som avses antar jag

(nån här som brukar ordet frälsarkrans?)

"En förbipasserande kastade ut en frälsarkrans med ett rep och lyckades få upp en person ur vattnet."

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/tva-personer-genom-isen-polisen-varnar-valdigt-oberaknelig

#frälsarkrans #livboj #språk #svenska

Intoxicated by the heady ending of Season 3 of Bonusfamiljen, I went ahead and ordered the Blu-Rays of Fanny och Alexander and Sommarnattens leende, from The Criterion Collection.

It's kind of expensive, but I'm justifying it by framing it as me sticking it to the man: owning physical media rather than relying on streaming.

#rationalization #IngmarBergman #svenskfilm #svenska

uppenbart

Hur uttalar ni det? Uppenbart har har jag alltid trott. Såg en felstavning nu o inser

uppeMbart

😱 😱 😱

#uppenbart #språk #uttal #svenska

Today's #Januread was from

Tove Jansson: Sent i November
(in English as "Moominvalley in November")

"En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften." *

#Reading #Läsa #Bok #Svenska #ChildrensBooks

Januread is an initiative by the #ScottishBookTrust to support reading every day in January:
https://www.scottishbooktrust.com/reading-and-stories/januread

Utblick 2026 – Sönderfall

https://youtu.be/LY9HvcPXYzQ

Sedan sex år tillbaka har jag varit engagerad i kommunledningspartnerskapet LOFT – leda och organisera för förnyelse och transformation. Tillsammans med kollegor i RISE och Mälardalens Universitet, och nio kommuner – Vellinge, Helsingborg, Kungsbacka, Strängnäs, Lidingö, Enköping, Knivsta, Skellefteå och Luleå. Under dessa sex år har jag inom ramen för partnerskapet bidragit med en omvärldsanalys, som syftar till att vara ett bidrag till kommunernas strategiska arbete. Idag släpper vi årets utblick, med namnet Sönderfall.

Rapporten identifierar fem makrotrender som konvergerar på allt mer tydligare sätt. Demografisk förändring, digital transformation, klimatanpassning, geopolitiskt sönderfall och ekonomisk press. Var för sig är de välkända. Tillsammans skapar de en systemisk utmaning som överskrider enskilda politikområden och mandatperioder. En åldrande befolkning skapar efterfrågan på omsorg som inte kan tillgodoses utan digital transformation; men den digitala transformationen exponerar för cyberhot som förstärks av det geopolitiska läget, och investeringarna kräver resurser som den ekonomiska pressen begränsar. Allt hänger ihop, framtiden är mer osäker än på mycket länge. Det i sin tur gör analyser och bedömningar svårare.

Kärnbudskapet i årets utblick är obekvämt men samtidigt viktigt att förhålla sig till. Det är att vi inte kommer att återvända till något tidigare tillstånd. Föreställningen om att någonting tidigare var det normala förefaller inte stämma. Den osäkerhet vi nu befinner oss i är inte en tillfällig störning utan ett nytt grundtillstånd. Planeringshorisonter som fungerade i gårdagens värld räcker inte längre. Budgetprocesser designade för förutsägbarhet möter en verklighet där förutsättningarna kan förändras snabbare än mandatperioder, samtidigt som behovet av en långsiktig strategisk riktning ökar.

Den 24 februari 2022 förändrades Europa. Men sönderfallet hade börjat tidigare. Brexit. Trumps första mandatperiod. Handelskriget mellan USA och Kina. Pandemin. Händelse efter händelse eroderade den stabilitet vi tagit för given sedan Berlinmurens fall. World Uncertainty Index visar att osäkerheten legat på konstant förhöjda nivåer sedan 2016, nivåer som tidigare endast uppnåtts under enstaka kriser Detta är inte en tillfällig svängning utan ett strukturellt skifte.

Samtidigt ser vi hur skillnaderna mellan kommuner ökar. Storstadsregioner med stark tillväxt drar ifrån. Glesbygdskommuner med vikande befolkning halkar efter. Nationella lösningar som förutsätter att alla kommuner har likartade förutsättningar träffar allt sämre. Frågan om hur vi organiserar välfärden kommer att växa i politisk betydelse.

Rapporten erbjuder ett ramverk för hur kommuner kan tänka kring systemisk transformation, hur man kan förvalta det befintliga och förnya för det okända samtidigt. Det forskningen kallar organisatorisk ambidexteritet, eller tvåhänt ledarskap. Att upprätthålla trygg och likvärdig välfärd samtidigt som man bygger kapacitet för framtiden.

Fyra scenarier för 2035 beskriver kvalitativt olika framtider beroende på hur den internationella ordningen utvecklas och hur väl våra institutioner förmår anpassa sig. Flamingoflykt, Stormen, Fästningen, Klyftornas tid. Scenarierna är inte prognos, utan snarare att betrakta som verktyg för tänkande, sätt att testa strategier, identifiera tidiga varningssignaler, och stimulera de strategiska samtal som kommunledningar behöver föra.

Rapporten innehåller också vändpunktshändelser och svarta svanar. Kvantdatorernas hot mot kryptering. Humanoid robotik i skala. Taiwan-konflikt och halvledarkris. Pandemier värre än covid. Ekonomisk systemkris. Syftet är att erbjuda tankespjärn och möjlighet för kommuner att reflektera och tänka igenom det osannolika, för att på så vis bli bättre förberedda när verkligheten överraskar.

Sönderfallet av den gamla ordningen är inte slutet. Det är början på den tid då omställning måste ske. De kommuner som förhåller sig till detta, och som aktivt formar sin position i det framväxande landskapet, har bättre möjligheter än de som väntar i tron på att det gamla ska återvända.

Rapporten finns tillgänglig som PDF och i en inspelning.

Utblick 2026 – Sönderfall

https://youtu.be/LY9HvcPXYzQ

Sedan sex år tillbaka har jag varit engagerad i kommunledningspartnerskapet LOFT – leda och organisera för förnyelse och transformation. Tillsammans med kollegor i RISE och Mälardalens Universitet, och nio kommuner – Vellinge, Helsingborg, Kungsbacka, Strängnäs, Lidingö, Enköping, Knivsta, Skellefteå och Luleå. Under dessa sex år har jag inom ramen för partnerskapet bidragit med en omvärldsanalys, som syftar till att vara ett bidrag till kommunernas strategiska arbete. Idag släpper vi årets utblick, med namnet Sönderfall.

Rapporten identifierar fem makrotrender som konvergerar på allt mer tydligare sätt. Demografisk förändring, digital transformation, klimatanpassning, geopolitiskt sönderfall och ekonomisk press. Var för sig är de välkända. Tillsammans skapar de en systemisk utmaning som överskrider enskilda politikområden och mandatperioder. En åldrande befolkning skapar efterfrågan på omsorg som inte kan tillgodoses utan digital transformation; men den digitala transformationen exponerar för cyberhot som förstärks av det geopolitiska läget, och investeringarna kräver resurser som den ekonomiska pressen begränsar. Allt hänger ihop, framtiden är mer osäker än på mycket länge. Det i sin tur gör analyser och bedömningar svårare.

Kärnbudskapet i årets utblick är obekvämt men samtidigt viktigt att förhålla sig till. Det är att vi inte kommer att återvända till något tidigare tillstånd. Föreställningen om att någonting tidigare var det normala förefaller inte stämma. Den osäkerhet vi nu befinner oss i är inte en tillfällig störning utan ett nytt grundtillstånd. Planeringshorisonter som fungerade i gårdagens värld räcker inte längre. Budgetprocesser designade för förutsägbarhet möter en verklighet där förutsättningarna kan förändras snabbare än mandatperioder, samtidigt som behovet av en långsiktig strategisk riktning ökar.

Den 24 februari 2022 förändrades Europa. Men sönderfallet hade börjat tidigare. Brexit. Trumps första mandatperiod. Handelskriget mellan USA och Kina. Pandemin. Händelse efter händelse eroderade den stabilitet vi tagit för given sedan Berlinmurens fall. World Uncertainty Index visar att osäkerheten legat på konstant förhöjda nivåer sedan 2016, nivåer som tidigare endast uppnåtts under enstaka kriser Detta är inte en tillfällig svängning utan ett strukturellt skifte.

Samtidigt ser vi hur skillnaderna mellan kommuner ökar. Storstadsregioner med stark tillväxt drar ifrån. Glesbygdskommuner med vikande befolkning halkar efter. Nationella lösningar som förutsätter att alla kommuner har likartade förutsättningar träffar allt sämre. Frågan om hur vi organiserar välfärden kommer att växa i politisk betydelse.

Rapporten erbjuder ett ramverk för hur kommuner kan tänka kring systemisk transformation, hur man kan förvalta det befintliga och förnya för det okända samtidigt. Det forskningen kallar organisatorisk ambidexteritet, eller tvåhänt ledarskap. Att upprätthålla trygg och likvärdig välfärd samtidigt som man bygger kapacitet för framtiden.

Fyra scenarier för 2035 beskriver kvalitativt olika framtider beroende på hur den internationella ordningen utvecklas och hur väl våra institutioner förmår anpassa sig. Flamingoflykt, Stormen, Fästningen, Klyftornas tid. Scenarierna är inte prognos, utan snarare att betrakta som verktyg för tänkande, sätt att testa strategier, identifiera tidiga varningssignaler, och stimulera de strategiska samtal som kommunledningar behöver föra.

Rapporten innehåller också vändpunktshändelser och svarta svanar. Kvantdatorernas hot mot kryptering. Humanoid robotik i skala. Taiwan-konflikt och halvledarkris. Pandemier värre än covid. Ekonomisk systemkris. Syftet är att erbjuda tankespjärn och möjlighet för kommuner att reflektera och tänka igenom det osannolika, för att på så vis bli bättre förberedda när verkligheten överraskar.

Sönderfallet av den gamla ordningen är inte slutet. Det är början på den tid då omställning måste ske. De kommuner som förhåller sig till detta, och som aktivt formar sin position i det framväxande landskapet, har bättre möjligheter än de som väntar i tron på att det gamla ska återvända.

Rapporten finns tillgänglig som PDF och i en inspelning.

Utblick 2026 – Sönderfall

https://youtu.be/LY9HvcPXYzQ

Sedan sex år tillbaka har jag varit engagerad i kommunledningspartnerskapet LOFT – leda och organisera för förnyelse och transformation. Tillsammans med kollegor i RISE och Mälardalens Universitet, och nio kommuner – Vellinge, Helsingborg, Kungsbacka, Strängnäs, Lidingö, Enköping, Knivsta, Skellefteå och Luleå. Under dessa sex år har jag inom ramen för partnerskapet bidragit med en omvärldsanalys, som syftar till att vara ett bidrag till kommunernas strategiska arbete. Idag släpper vi årets utblick, med namnet Sönderfall.

Rapporten identifierar fem makrotrender som konvergerar på allt mer tydligare sätt. Demografisk förändring, digital transformation, klimatanpassning, geopolitiskt sönderfall och ekonomisk press. Var för sig är de välkända. Tillsammans skapar de en systemisk utmaning som överskrider enskilda politikområden och mandatperioder. En åldrande befolkning skapar efterfrågan på omsorg som inte kan tillgodoses utan digital transformation; men den digitala transformationen exponerar för cyberhot som förstärks av det geopolitiska läget, och investeringarna kräver resurser som den ekonomiska pressen begränsar. Allt hänger ihop, framtiden är mer osäker än på mycket länge. Det i sin tur gör analyser och bedömningar svårare.

Kärnbudskapet i årets utblick är obekvämt men samtidigt viktigt att förhålla sig till. Det är att vi inte kommer att återvända till något tidigare tillstånd. Föreställningen om att någonting tidigare var det normala förefaller inte stämma. Den osäkerhet vi nu befinner oss i är inte en tillfällig störning utan ett nytt grundtillstånd. Planeringshorisonter som fungerade i gårdagens värld räcker inte längre. Budgetprocesser designade för förutsägbarhet möter en verklighet där förutsättningarna kan förändras snabbare än mandatperioder, samtidigt som behovet av en långsiktig strategisk riktning ökar.

Den 24 februari 2022 förändrades Europa. Men sönderfallet hade börjat tidigare. Brexit. Trumps första mandatperiod. Handelskriget mellan USA och Kina. Pandemin. Händelse efter händelse eroderade den stabilitet vi tagit för given sedan Berlinmurens fall. World Uncertainty Index visar att osäkerheten legat på konstant förhöjda nivåer sedan 2016, nivåer som tidigare endast uppnåtts under enstaka kriser Detta är inte en tillfällig svängning utan ett strukturellt skifte.

Samtidigt ser vi hur skillnaderna mellan kommuner ökar. Storstadsregioner med stark tillväxt drar ifrån. Glesbygdskommuner med vikande befolkning halkar efter. Nationella lösningar som förutsätter att alla kommuner har likartade förutsättningar träffar allt sämre. Frågan om hur vi organiserar välfärden kommer att växa i politisk betydelse.

Rapporten erbjuder ett ramverk för hur kommuner kan tänka kring systemisk transformation, hur man kan förvalta det befintliga och förnya för det okända samtidigt. Det forskningen kallar organisatorisk ambidexteritet, eller tvåhänt ledarskap. Att upprätthålla trygg och likvärdig välfärd samtidigt som man bygger kapacitet för framtiden.

Fyra scenarier för 2035 beskriver kvalitativt olika framtider beroende på hur den internationella ordningen utvecklas och hur väl våra institutioner förmår anpassa sig. Flamingoflykt, Stormen, Fästningen, Klyftornas tid. Scenarierna är inte prognos, utan snarare att betrakta som verktyg för tänkande, sätt att testa strategier, identifiera tidiga varningssignaler, och stimulera de strategiska samtal som kommunledningar behöver föra.

Rapporten innehåller också vändpunktshändelser och svarta svanar. Kvantdatorernas hot mot kryptering. Humanoid robotik i skala. Taiwan-konflikt och halvledarkris. Pandemier värre än covid. Ekonomisk systemkris. Syftet är att erbjuda tankespjärn och möjlighet för kommuner att reflektera och tänka igenom det osannolika, för att på så vis bli bättre förberedda när verkligheten överraskar.

Sönderfallet av den gamla ordningen är inte slutet. Det är början på den tid då omställning måste ske. De kommuner som förhåller sig till detta, och som aktivt formar sin position i det framväxande landskapet, har bättre möjligheter än de som väntar i tron på att det gamla ska återvända.

Rapporten finns tillgänglig som PDF och i en inspelning.

Utblick 2026 – Sönderfall

https://youtu.be/LY9HvcPXYzQ

Sedan sex år tillbaka har jag varit engagerad i kommunledningspartnerskapet LOFT – leda och organisera för förnyelse och transformation. Tillsammans med kollegor i RISE och Mälardalens Universitet, och nio kommuner – Vellinge, Helsingborg, Kungsbacka, Strängnäs, Lidingö, Enköping, Knivsta, Skellefteå och Luleå. Under dessa sex år har jag inom ramen för partnerskapet bidragit med en omvärldsanalys, som syftar till att vara ett bidrag till kommunernas strategiska arbete. Idag släpper vi årets utblick, med namnet Sönderfall.

Rapporten identifierar fem makrotrender som konvergerar på allt mer tydligare sätt. Demografisk förändring, digital transformation, klimatanpassning, geopolitiskt sönderfall och ekonomisk press. Var för sig är de välkända. Tillsammans skapar de en systemisk utmaning som överskrider enskilda politikområden och mandatperioder. En åldrande befolkning skapar efterfrågan på omsorg som inte kan tillgodoses utan digital transformation; men den digitala transformationen exponerar för cyberhot som förstärks av det geopolitiska läget, och investeringarna kräver resurser som den ekonomiska pressen begränsar. Allt hänger ihop, framtiden är mer osäker än på mycket länge. Det i sin tur gör analyser och bedömningar svårare.

Kärnbudskapet i årets utblick är obekvämt men samtidigt viktigt att förhålla sig till. Det är att vi inte kommer att återvända till något tidigare tillstånd. Föreställningen om att någonting tidigare var det normala förefaller inte stämma. Den osäkerhet vi nu befinner oss i är inte en tillfällig störning utan ett nytt grundtillstånd. Planeringshorisonter som fungerade i gårdagens värld räcker inte längre. Budgetprocesser designade för förutsägbarhet möter en verklighet där förutsättningarna kan förändras snabbare än mandatperioder, samtidigt som behovet av en långsiktig strategisk riktning ökar.

Den 24 februari 2022 förändrades Europa. Men sönderfallet hade börjat tidigare. Brexit. Trumps första mandatperiod. Handelskriget mellan USA och Kina. Pandemin. Händelse efter händelse eroderade den stabilitet vi tagit för given sedan Berlinmurens fall. World Uncertainty Index visar att osäkerheten legat på konstant förhöjda nivåer sedan 2016, nivåer som tidigare endast uppnåtts under enstaka kriser Detta är inte en tillfällig svängning utan ett strukturellt skifte.

Samtidigt ser vi hur skillnaderna mellan kommuner ökar. Storstadsregioner med stark tillväxt drar ifrån. Glesbygdskommuner med vikande befolkning halkar efter. Nationella lösningar som förutsätter att alla kommuner har likartade förutsättningar träffar allt sämre. Frågan om hur vi organiserar välfärden kommer att växa i politisk betydelse.

Rapporten erbjuder ett ramverk för hur kommuner kan tänka kring systemisk transformation, hur man kan förvalta det befintliga och förnya för det okända samtidigt. Det forskningen kallar organisatorisk ambidexteritet, eller tvåhänt ledarskap. Att upprätthålla trygg och likvärdig välfärd samtidigt som man bygger kapacitet för framtiden.

Fyra scenarier för 2035 beskriver kvalitativt olika framtider beroende på hur den internationella ordningen utvecklas och hur väl våra institutioner förmår anpassa sig. Flamingoflykt, Stormen, Fästningen, Klyftornas tid. Scenarierna är inte prognos, utan snarare att betrakta som verktyg för tänkande, sätt att testa strategier, identifiera tidiga varningssignaler, och stimulera de strategiska samtal som kommunledningar behöver föra.

Rapporten innehåller också vändpunktshändelser och svarta svanar. Kvantdatorernas hot mot kryptering. Humanoid robotik i skala. Taiwan-konflikt och halvledarkris. Pandemier värre än covid. Ekonomisk systemkris. Syftet är att erbjuda tankespjärn och möjlighet för kommuner att reflektera och tänka igenom det osannolika, för att på så vis bli bättre förberedda när verkligheten överraskar.

Sönderfallet av den gamla ordningen är inte slutet. Det är början på den tid då omställning måste ske. De kommuner som förhåller sig till detta, och som aktivt formar sin position i det framväxande landskapet, har bättre möjligheter än de som väntar i tron på att det gamla ska återvända.

Rapporten finns tillgänglig som PDF och i en inspelning.

Utblick 2026 – Sönderfall

https://youtu.be/LY9HvcPXYzQ

Sedan sex år tillbaka har jag varit engagerad i kommunledningspartnerskapet LOFT – leda och organisera för förnyelse och transformation. Tillsammans med kollegor i RISE och Mälardalens Universitet, och nio kommuner – Vellinge, Helsingborg, Kungsbacka, Strängnäs, Lidingö, Enköping, Knivsta, Skellefteå och Luleå. Under dessa sex år har jag inom ramen för partnerskapet bidragit med en omvärldsanalys, som syftar till att vara ett bidrag till kommunernas strategiska arbete. Idag släpper vi årets utblick, med namnet Sönderfall.

Rapporten identifierar fem makrotrender som konvergerar på allt mer tydligare sätt. Demografisk förändring, digital transformation, klimatanpassning, geopolitiskt sönderfall och ekonomisk press. Var för sig är de välkända. Tillsammans skapar de en systemisk utmaning som överskrider enskilda politikområden och mandatperioder. En åldrande befolkning skapar efterfrågan på omsorg som inte kan tillgodoses utan digital transformation; men den digitala transformationen exponerar för cyberhot som förstärks av det geopolitiska läget, och investeringarna kräver resurser som den ekonomiska pressen begränsar. Allt hänger ihop, framtiden är mer osäker än på mycket länge. Det i sin tur gör analyser och bedömningar svårare.

Kärnbudskapet i årets utblick är obekvämt men samtidigt viktigt att förhålla sig till. Det är att vi inte kommer att återvända till något tidigare tillstånd. Föreställningen om att någonting tidigare var det normala förefaller inte stämma. Den osäkerhet vi nu befinner oss i är inte en tillfällig störning utan ett nytt grundtillstånd. Planeringshorisonter som fungerade i gårdagens värld räcker inte längre. Budgetprocesser designade för förutsägbarhet möter en verklighet där förutsättningarna kan förändras snabbare än mandatperioder, samtidigt som behovet av en långsiktig strategisk riktning ökar.

Den 24 februari 2022 förändrades Europa. Men sönderfallet hade börjat tidigare. Brexit. Trumps första mandatperiod. Handelskriget mellan USA och Kina. Pandemin. Händelse efter händelse eroderade den stabilitet vi tagit för given sedan Berlinmurens fall. World Uncertainty Index visar att osäkerheten legat på konstant förhöjda nivåer sedan 2016, nivåer som tidigare endast uppnåtts under enstaka kriser Detta är inte en tillfällig svängning utan ett strukturellt skifte.

Samtidigt ser vi hur skillnaderna mellan kommuner ökar. Storstadsregioner med stark tillväxt drar ifrån. Glesbygdskommuner med vikande befolkning halkar efter. Nationella lösningar som förutsätter att alla kommuner har likartade förutsättningar träffar allt sämre. Frågan om hur vi organiserar välfärden kommer att växa i politisk betydelse.

Rapporten erbjuder ett ramverk för hur kommuner kan tänka kring systemisk transformation, hur man kan förvalta det befintliga och förnya för det okända samtidigt. Det forskningen kallar organisatorisk ambidexteritet, eller tvåhänt ledarskap. Att upprätthålla trygg och likvärdig välfärd samtidigt som man bygger kapacitet för framtiden.

Fyra scenarier för 2035 beskriver kvalitativt olika framtider beroende på hur den internationella ordningen utvecklas och hur väl våra institutioner förmår anpassa sig. Flamingoflykt, Stormen, Fästningen, Klyftornas tid. Scenarierna är inte prognos, utan snarare att betrakta som verktyg för tänkande, sätt att testa strategier, identifiera tidiga varningssignaler, och stimulera de strategiska samtal som kommunledningar behöver föra.

Rapporten innehåller också vändpunktshändelser och svarta svanar. Kvantdatorernas hot mot kryptering. Humanoid robotik i skala. Taiwan-konflikt och halvledarkris. Pandemier värre än covid. Ekonomisk systemkris. Syftet är att erbjuda tankespjärn och möjlighet för kommuner att reflektera och tänka igenom det osannolika, för att på så vis bli bättre förberedda när verkligheten överraskar.

Sönderfallet av den gamla ordningen är inte slutet. Det är början på den tid då omställning måste ske. De kommuner som förhåller sig till detta, och som aktivt formar sin position i det framväxande landskapet, har bättre möjligheter än de som väntar i tron på att det gamla ska återvända.

Rapporten finns tillgänglig som PDF och i en inspelning.

Det här borde ju inte vara någon överraskning, men ändå bra att detta har undersökts grundligt:

En ny, omfattande undersökning visar att studenter föredrar svenska framför engelska – och att det svenska fackspråket värderas högt.
– För de flesta är det enklare att hantera komplexa akademiska uppgifter på sitt förstaspråk, säger biträdande professor Hans Malmström vid Chalmers, som har lett undersökningen.

https://www.chalmers.se/aktuellt/nyheter/cls-studenter-foredrar-svenska-framfor-engelska/

#svenska #engelska

Min #Svenska kommer i helgen från #Visby 🤓

Luciamorgon
https://www.svtplay.se/video/jQ7EAnd/luciamorgon-fran-visby/luciamorgon-fran-visby
#Ljus #Solas

Och efter det lite historia om Visby
https://www.svtplay.se/video/8LJDGYa/sa-byggdes-din-stad/6-visby-en-berattelse-fran-svt-arkiv

Redan 1933 flyger stockholmarna till Visby för att bada och turista 🤯

1971 Vuxna vill inte lyssna till ungdomarna.
"I en demokrati ska väl alla ha rätt att säga vad de tycker."
"Ungdormarna har haft mer kurage."

Musik av Bo Hansson
https://www.youtube.com/watch?v=WmAYwEWKYB8&list=RDWmAYwEWKYB8&start_radio=1

Och glöm inte: I Sverige kör man bara på höger sida efter Dagen-H! (5AM, 03.09.1967)*

Sånger om ljusets återkomst i krigets Kyiv

https://youtu.be/GqeJ38DThVc

Jag tänker på hur vi varje december sjunger en ukrainsk sång utan att de flesta av oss vet om det. Shchedryk, eller Carol of the Bells i engelsk version, hörs i köpcentrum och kyrkor, i filmer och reklamjinglar. Melodins fyra toner upprepar sig och hörs varje jul, som om de alltid funnits där. Men sången kommer från en plats som just nu håller på att förstöras. Shchedryk är en gammal ukrainsk folkvisa som i början av 1900 talet arrangerades för kör av kompositören Mykola Leontovych. Under de år han arbetade i Hryshyne, en ort som i dag ingår i det som nu heter Pokrovsk, gav han sången den form som världen senare skulle känna igen.

Insikten om sången faller över mig när jag står på en kullerstensgata i Kyiv och ser en generator brumma, som för att överrösta melodin jag hör i decembermörkret. En Könner and Söhnen på tiotusen watt, med sladdar som slingrar sig över de våta stenarna mot en av alla restauranger i Kyiv som trotsar allt för att fortsätta att vara och verka. Rött och grönt sken från trafikljusen speglas i asfalten. Det har gått några timmar sedan nattens flyglarm. Nu, ännu en krigsvinter, utspelar sig kriget inte bara på fronten i öster, utan märks också av brummet av generatorer på gatorna i Kyiv. Ryssland slår mot energisystemet för att göra kylan till vapen. De flesta hushåll i Kyiv lever idag med återkommande avbrott och ransonering. Under vissa timmar finns ljus, spis, varmvatten och möjlighet att ladda batterier. Resten av tiden tar mörkret över, om man inte har generator eller reservkraft.

Jag har tillbringat en vecka i Kyiv tillsammans med kollegor, i arbete med att stödja Myndigheten för Psykologiskt Försvar och deras ukrainska samarbetspartners i kampen mot rysk informationskrigföring. Det har varit en produktiv vecka av möten, workshops och operativt arbete. Det är alltid en fin känsla att återse alla ukrainska kollegor som kommit att bli vänner genom allt vi nu har gemensamt. Men denna resa är det som stannar kvar lite extra de upplevelser jag kommit att få mellan mötena. Promenaderna genom en stad som vägrar att ge upp.

https://youtu.be/1l_NaAWP9wU

På Mystetskij Arsenal, en av Europas ledande kulturinstitutioner med sitt karaktäristiska gula Kyiv-tegel, firar Svenska ambassaden Lucia. Det första större arrangemanget i sitt slag sedan invasionen. Lokalen fylls av ukrainska och internationella gäster, ambassadörer, militärattachéer. En ukrainsk ungdomskör har övat in de svenska sångerna fonetiskt. De sjunger om natten som går tunga fjät runt gård och stuva. Lucian bär ljuskronan när hon skrider genom den stora salen genom havet av gäster. Tärnor och stjärngossar följer i ett långt tåg. De fyller rummet med svenska ord om ljuset som kommer. Det är en stark upplevelse och jag har nog aldrig fångats så av Lucia som denna. Berättelsen om ljusets återkomst i krigets Kyiv är en sång om hopp, och den sprider lika mycket värme som ljus.

Det Putin vill utplåna är inte bara territorium. I juli 2021, ett halvår före invasionen, publicerade han en essä om ryssars och ukrainares historiska enhet. Ukraina existerar inte som separat nation, löd budskapet. Ukrainsk kultur görs till en avvikelse, något som ska underordnas. Det är samma logik som återfanns i dekretet Ems ukaz 1876, som handlade om att förbjuda eller starkt begränsa ukrainska i tryck, import av publikationer, offentliga uppläsningar och scenkonst. Det är samma logik som ligger över minnet av Holodomor, den av sovjetregimen framtvingade svälten 1932 till 1933, en massdöd som skar genom byar och familjer. Nu upprepas övergreppen på oräkneliga och grymma sätt.

Att förinta ukrainsk kultur är en central del av den ryska strategin. I ockuperade områden trängs ukrainska undan i skolan när rysk läroplan och ryska läromedel drivs igenom. UNESCO har verifierat skador på över femhundra kulturarvsplatser sedan invasionen. Mariupolteatern, märkt med ordet BARN utanför, bombades trots att civila sökte skydd där. Uppgifterna om hur många som dog varierar, men hundratals omkom sannolikt. I Kherson plundrades museisamlingar på tiotusentals föremål. Listan på övergrepp och förstörelse av ukrainsk kultur är omfattande. Det handlar inte om krigets kaos. Det handlar om en riktad attack mot samhällets minnen och berättelser.

Men mitt i detta fasansfulla krig, syns och växer konsten och kulturen. Ett stenkast från Majdan äter vi lunch på en restaurang efter morgonens möten. På ena väggen hänger ett textilverk av Sergei Kirichenko, en konstnär från Odessa. Det föreställer en drönare i collagestil, randig och nästan lekfull mot en rosa bakgrund. Krigets verklighet omvandlad till något som går att betrakta, bearbeta, förstå. Odessa, staden vid Svarta havet, har själv bombats upprepade gånger. Dess konstnärer fortsätter oförtrutet.

Senare samma dag får jag en tavla i gåva av en av våra samarbetsorganisationer. Konstnären heter Olesya Drashkaba, signaturen kyrillisk i hörnet, ДРАШКАБА. Hjärtan och guldstrålar mot silver. Jag träffade henne vid en av hennes utställningar i somras. Hon arbetar ofta med broderi, vitt mot vitt med röda trådar som bryter igenom. Den röda tråden, förklarade hon, symboliserar livets envisa uthållighet. Sedan invasionen började för hon något hon kallar “War Notes”, teckningar och texter som dokumenterar kriget dag för dag. Gåvan jag fått är en del av hennes krigsminnesanteckningar. Hon planerar att ställa ut serien “när ukrainarna vunnit kriget”. Inte om. När. Den frasen möter mig överallt.

En av kvällarna äter vi middag med en samarbetspartner och gläds åt gemenskapen och vänskapen i allt det svåra arbete som finns framför oss. Min ukrainska kollega Andrii beställer en skål borscht. Rödbetssoppan med lika många recept som det finns familjer som tillagar den. UNESCO erkände den ukrainska borscht traditionen som immateriellt kulturarv 2022 och placerade den på listan över traditioner som behöver akut skydd. Beslutet fattades snabbt, med kriget som bakgrund. Borscht är generationer av minnen runt köksbord, om det som riskerar att gå sönder när människor tvingas fly sina hem.

På tåget åter mot Polen från Kyiv. Jag hör sången Carol of the Bells igen, och mina tankar återvänder igen till Pokrovsk. Staden ligger vid fronten i Donetsk. Kriget har pressat sig in mot dess centrum och ryktena om hur striderna går hänger som rök över namnet. Mycket av det som en stad brukar vara har tömts ut. De flesta har flytt, mycket har slagits sönder, och de spillror som återstår av staden hålls ihop av envishet, rädsla och plikt. Ukrainas försvarare håller inte linjen för ruinerna i sig, utan för att varje meter ska kosta angriparen maximalt. Ukrainska militära källor har talat om närmare tretusen ryska förluster under två veckor i december i området. Det är svårt att få oberoende bekräftelser på skadade och döda. Men krigets proportioner går inte att ta miste på. Förlusterna, dödade och sårade, räknas i under alla omständigheter i hundratusentals, och sannolikt är de långt högre.

Pokrovsk är också kopplat till de år då kompositören Mykola Leontovych verkade i Hryshyne 1904 till 1908, en ort som i dag ingår i Pokrovsk. Det var under dessa år han arbetade med sin körbearbetning av Shchedryk, en sång om svalans återkomst och vårens löfte. 1922 framförde den Ukrainska Nationalkören den på Carnegie Hall, mitt under Ukrainas kamp för självständighet. Publiken i New York föll för melodin. Fjorton år senare skrev en amerikansk körledare engelska ord till den. Carol of the Bells föddes. Leontovych själv fick aldrig veta det. Han sköts 1921 av en agent från den sovjetiska säkerhetstjänsten, fyrtiotre år gammal, i en tid då ukrainskt kulturliv pressades hårt. I dag finns en svala i Pokrovsks stadsvapen, ofta läst som en blinkning till Shchedryks bildvärld.

Varje gång vi hör de där fyra tonerna i december, i ett köpcentrum, i en film, i en kyrka, hörs ljudet av kulturarvet från en stad som just nu brinner. En kompositör som mördades för att han skrev på ukrainska. En kultur som imperiet försökt utplåna i århundraden men som envist vägrar försvinna.

Kulturen är inte ett samhälles lyx eller det lilla extra. Den är det som håller folk samman när allt annat faller. Den är minnet av vilka vi är och berättelserna om vilka vi vill vara och aspirera till att bli. Ryssland förstår det, och därför försöker de krossa den. Men konsten fortsätter skapas i Odessa. Körerna fortsätter sjunga i Kyiv. Borscht lagas i hem och på restaurang. Och sången från Pokrovsk fortsätter ljuda över världen, varje vinter, som ljus genom mörkret.

Ukraina försvarar inte bara sitt territorium. De försvarar möjligheten att få finnas och att få minnas. De försvarar berättelsen om vad ett öppet samhälle vill och kan vara.

Referenser:

Amnesty International. (2022). “CHILDREN”: The attack on the Donetsk Regional Academic Drama Theatre in Mariupol, Ukraine.
https://www.amnesty.org.pl/wp-content/uploads/2022/06/Children-The-Attack-on-the-Donetsk-Regional-Academic-Drama-Theatre-in-Mariupol-Ukraine.pdf

Carnegie Hall Rose Archives. (1922, October 5). Ukrainian National Chorus, October 5, 1922, program page 1 [Program]. Carnegie Hall Digital Collections.
https://collections.carnegiehall.org/archive/Ukrainian-National-Chorus–October-5–1922–program-page-1-2RRM1TXAZU5T.html

Carnegie Hall Rose Archives. (1922, October 5). Ukrainian National Chorus, October 5, 1922, program page 2 [Program]. Carnegie Hall Digital Collections.
https://collections.carnegiehall.org/archive/Ukrainian-National-Chorus–October-5–1922–program-page-2-2RRM1TXAZ2BS.html

Encyclopaedia Britannica. (n.d.). Ems Ukaz.
https://www.britannica.com/topic/Ems-Ukaz

Encyclopaedia Britannica. (n.d.). Holodomor.
https://www.britannica.com/event/Holodomor

Human Rights Watch. (2024, June 20). Education under occupation: Forced Russification of the school system in occupied Ukrainian territories.
https://www.hrw.org/report/2024/06/20/education-under-occupation/forced-russification-school-system-occupied-ukrainian

Office of the President of Russia. (2021, July 12). Article by Vladimir Putin “On the Historical Unity of Russians and Ukrainians”.
https://en.kremlin.ru/events/president/news/66181

Ośrodek Studiów Wschodnich. (2021, July 13). Putin’s article “On the historical unity of Russians and Ukrainians”.
https://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2021-07-13/putins-article-historical-unity-russians-and-ukrainians

Radio Free Europe/Radio Liberty. (2024, December 31). Ukraine’s Carol of the Bells still rings in war-torn birthplace.
https://www.rferl.org/a/ukraine-shchedryk-christmas-carol-bells-pokrovsk/33257565.html

Reuters. (2025, December 6). Russian drones, missiles hit Ukraine power and transport sectors, Kyiv says.
https://www.reuters.com/world/europe/russian-drones-missiles-hit-railway-hub-near-ukraines-capital-railway-says-2025-12-06/

Reuters. (2025, December 9). Ukraine rolls out power-saving steps as half of capital in dark after Russian strikes.
https://www.reuters.com/business/energy/half-ukraines-capital-dark-after-russian-strikes-ministry-says-2025-12-09/

Smithsonian Magazine. (2023, February 22). How Ukrainians are defending their cultural heritage as Russia destroys it.
https://www.smithsonianmag.com/smithsonian-institution/ukrainians-defend-their-cultural-heritage-russian-destruction-180981661/

The Art Newspaper. (2024, July 16). These are terrible crimes: A Ukrainian museum director’s fight to recover art.
https://www.theartnewspaper.com/2024/07/16/these-are-terrible-crimes-a-ukrainian-museum-directors-fight-to-recover-art

The Economist. (2024, January 5). Inside the hunt for Ukraine’s stolen art.
https://www.economist.com/culture/2024/01/05/inside-the-hunt-for-ukraines-stolen-art

UNESCO. (2022). Culture of Ukrainian borscht cooking inscribed on the List of Intangible Cultural Heritage in Need of Urgent Safeguarding.
https://www.unesco.org/en/articles/culture-ukrainian-borscht-cooking-inscribed-list-intangible-cultural-heritage-need-urgent-safeguarding

UNESCO. (2025, December 10). Damaged cultural sites in Ukraine verified by UNESCO.
https://www.unesco.org/en/articles/damaged-cultural-sites-ukraine-verified-unesco

Wytwycky, W. (2010). Leontovych, Mykola. Encyclopedia of Ukraine (Canadian Institute of Ukrainian Studies).
https://www.encyclopediaofukraine.com/display.asp?linkpath=pages%5CL%5CE%5CLeontovychMykola.htm

#krig #kulturarv #Svenska #Ukraina

Yesterday in Swedish class, we had a trivia moment about the Avicci Arena and how it was previously called Stockholm Globe. There were slides and mentions of Eurovision, Roxette and other more popular things around that. For the rest of the class, I couldn't shake the tune of Feeling Good from the Sense8 sound track (it came with some mental visuals too 🤩) so yeah, it was a very cool lesson and I learned a lot.

#Svenska #Sense8 #Avicii #StockholmGlobe

Binge watching the Swedish TV show "Blind spåret" (Blind Spot)

It is really interesting. Had to put the text on because a lot of people speaking Norwegian and I don't understand it any more.

#TVShow #Sweden #Swedish #BlindSpår #BlindSpot #Norwegian #Svenska #Norska

Svenska språket utvecklas!

Ett klipp från en bekräftelse på en internetorder hos svenskt företag jag fått idag.

Jag tycker "Kustom" är kreativt nyord. Eller inte. Finns fler detaljer i denna korta text att begrunda, men den tycker jag är roligast.

#svenska #nyord

Denna artikel innehåller två "ord" som jag inte kände igen, så jag försökte hitta dem i några ordböcker. Ingen träff. Däremot kanske det vore rimligt att de vore ord 🤔

* illament
* felare

https://www.dagensps.se/weekend/trend/10-saker-du-sager-som-far-folk-att-ogilla-dig/

#ord #språk #svenska

2/2 On kyllä VAIKEA ymmärtää tuollaista saatanan tunarointia, että laittavat brosyyrin tosiaan vielä jakoon ruotsalaisuuden viikolla. Silein, että monet tosiaan vielä sen ruotsalaisuuden päivänä sieltä postilaatikostaan hakevat. Ja jakajana kaupunki, jonka asukkaista kuitenkin kolmannes on ruotsinkielisiä. Ei mikään Stadin tai Turun pari prossaa. Vaan kolmannes.

#SaatananTunarit!

#ruotsi #svenska #kieli #kielet #Porvoo #Borgå #joulu #jul #VisitPorvoo

1/2 Paitsi, että ihmettelin asiaa itse, myös arvasin tämän.

Että tästä nousee METELI!

Postilaatikoihin jaettiin tällä viikolla tosiaan pitkin Uuttamaata Porvoon kaupungin eli Visit Porvoon esite Porvoon joulusta.

Esite oli suomeksi. Ei #molempiparempi.

Alareunassa oli ohjeet, miten pääse netistä lukemaan brosyyrin ruotsiksi.

Ja että vielä ruotsalaisuuden viikolla!

https://yle.fi/a/7-10087592

#ruotsi #svenska #kieli #kielet #Porvoo #Borgå #joulu #jul #VisitPorvoo #SaatananTunarit

Vad gör man med gamla barn- och ungdomsböcker från 70- och 80-talet som är i ganska bra skick?

Och vad gör man med andra, blandade, böcker från 40- (!), 50- (!), 60-, 70- och 80-talet som är i varierande skick? 🤔

#books #svenska #reading #oldthings #antikvariat #paper #papper #böcker