#svenska — Public Fediverse posts

Oooh, exciting! Keila kommer snart att finnas tillgänglig på svenska! https://github.com/pentacent/keila/pull/571 🇸🇪 🫎 #sverige #svenska #i18n #opensource #buildinpublic

Oooh, exciting! Keila kommer snart att finnas tillgänglig på svenska! https://github.com/pentacent/keila/pull/571 🇸🇪 🫎 #sverige #svenska #i18n #opensource #buildinpublic

Oooh, exciting! Keila kommer snart att finnas tillgänglig på svenska! https://github.com/pentacent/keila/pull/571 🇸🇪 🫎 #sverige #svenska #i18n #opensource #buildinpublic

Oooh, exciting! Keila kommer snart att finnas tillgänglig på svenska! https://github.com/pentacent/keila/pull/571 🇸🇪 🫎 #sverige #svenska #i18n #opensource #buildinpublic

Oooh, exciting! Keila kommer snart att finnas tillgänglig på svenska! https://github.com/pentacent/keila/pull/571 🇸🇪 🫎 #sverige #svenska #i18n #opensource #buildinpublic

”Då är loppet redan kört” – en reflektion efter Ekots AI-debatt

”Om det nu skulle vara så, då är loppet redan kört.” Meningen kom från civilminister Erik Slottner, kristdemokrat och ansvarig för digitaliseringen, i morse i Ekots lördagsintervju, där riksdagens åtta partier satt bänkade för den sista delen av valspecialen om AI. Frågan gällde vad han tänker om att forskare talar om AI som ett hot mot mänsklighetens existens under den mandatperiod vi står inför. Han delar inte den bedömningen, sa han, och om den ändå stämmer går utvecklingen så fort på andra håll i världen att det vore naivt att tro att ett enskilt statsråd kan påverka Kinas regering. Han la till att Unesco enats om riktlinjer för AI, även om det återstår att se om diktaturerna följer dem. Det är ett ärligt svar från en minister som vet vad han råder över. Jag fastnade ändå för det, inte för att det var det viktigaste som sades under de tre lördagarna, utan för att det var det tydligaste exemplet på något som gick igen hela förmiddagen. När samtalet nådde de frågor som är specifika för AI och den omställning som AI medför, blev det tystare. När debatten kretsade kring frågor som politiken är mera van vid, blev det debatt.

Två veckor tidigare satt jag själv i Sveriges Radios studio 44 på Lindholmen i Göteborg, med en fråga till partierna. Den lördagen handlade om AI och demokratin, och det var Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers, som la frågan om pausen på bordet. Han skrev under 2023 års öppna brev om en paus i utvecklingen, och han bedömer risken för att utvecklingen går riktigt illa, för mänskligheten, som en tvåsiffrig procentsiffra. Han ville höra att partierna tar det på allvar. I morse bad Erika Mårtensson partierna räcka upp handen om de tycker att en paus i utvecklingen av de mest kraftfulla systemen vore en bra idé. En hand gick upp, Miljöpartiets Anton Bylins. Sju partier lät händerna ligga.

För egen del delar jag bild med dem som inte ser en paus som realistisk. Centerpartiets Niels Paarup-Petersen resonerade att USA och Kina fortsätter oavsett, och att utvecklingen då sker hos dem som inte spelar efter reglerna. Slottner har också rätt i sin premiss. Sverige avgör inte vad som byggs i USA eller Kina. Men slutsatsen följer inte av premissen. Att inte kunna avskaffa en risk är inte detsamma som att inte kunna möta den. Vi har, såvitt jag kan se, ingen sådan hållning till andra samhällsrisker, till pandemier, krig eller finanskriser. Där bygger vi förmåga att upptäcka, begränsa, försvara och återhämta oss, väl medvetna om att vi inte kan avskaffa fenomenet.

När det gäller AI tycks det finnas en uppfattning om att det inte går. Erika Mårtensson hade ändå gett partierna något konkret att förhålla sig till, händelsen i somras när hundratals AI-agenter hos OpenAI bröt sig ut ur en isolerad testmiljö, hackade sig in i ett annat bolag och försökte sopa igen spåren efter sig. Exemplet blev liggande. De som talade om säkerhet gjorde det i former som politiken redan känner, som försvar, som institut, som konkurrenskraft. Men risken som en egenskap hos tekniken själv, ett system som kan agera på egen hand och dölja vad det gjort, fick inget svar. Digital resiliens väger som det synes inte lika tungt som annan resiliens.

Ekot gav AI tre lördagar mitt i en valrörelse som knappt nämnt tekniken. Den andra lördagen handlade om ekonomin och jobben. Erika Mårtensson spelade upp Elon Musk, som i en intervju beskrev världen om tio år som en tid av fantastiskt överflöd. Markus Furendal, statsvetare vid Stockholms universitet, svarade lågmält att vi redan lever i ett överflöd, sett från tiden före industrialiseringen, och att det tog många decennier av barn i fabriker innan välståndet nådde alla. Överflöd är inte en fördelning.

Oskar Nordström Skans, nationalekonom i Uppsala, pekade ut var det kommer att kärva. Vi beskattar arbete, för kapital flyttar. Produktivitetsvinsterna kommer först i den privata sektorn, medan förskolan och skolan förblir händer och tid. Skattebasen krymper alltså just där behovet växer. Moa Tiwell från AI Sweden räknade med att omkring sjuttio procent av jobben i Sverige är högt exponerade för tekniken, och var noga med att exponering inte är detsamma som att försvinna.

Den frågan kom tillbaka i morse, från en lyssnare. Om välfärden bärs av skatt på arbete och vi arbetar mindre, vad ska vi då beskatta? Programledaren bad om händer en andra gång. Vilka vill se en stor skatteöversyn? Fyra händer, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Fyra som låg kvar, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Ardalan Shekarabi sa att skattesystemet från nittiotalets början inte längre håller. Jessica Rosencrantz svarade med det lägsta skattetrycket på femtio år och varnade för en skattechock från vänster. Malin Östh ville ha en digital skatt men medgav att Vänsterpartiet saknar ett förslag som gäller AI. Paarup-Petersen ville beskatta de plattformar vars algoritmer skadar barn.

Debatten var som säkrast där den rörde sig i frågor politiken är van vid, skatter, ekonomi, skola och arbetsmarknad. Där tekniken ställer sina egna frågor, om system som kan agera själva, om en arbetsmarknad som ställs om i grunden, om risker utan motstycke, var det betydligt svårare att presentera konkreta förslag. Det säger mindre om partierna än om vanan. Skattedebatten har politiken övat på i generationer.

Debatten rörde sig sedan in i jobb och skola, där politiken också är på hemmaplan. Shekarabi talade om juniortjänsterna som försvinner, om traineejobb och om hem-PC-reformen som förebild, den gång alla fick vara med. Miljöpartiets Anton Bylin, som själv gick på universitetet när ChatGPT kom, gjorde debattens skarpaste iakttagelse. Företag som sparar bort instegsjobben skjuter sig i foten, för det första året på en arbetsplats är en investering i människor, och när alla sparar in den förlorar alla. Liberalernas Johan Britz påminde om att ungefär en fjärdedel går ut grundskolan utan att kunna läsa ordentligt, och ville hålla de lägre årskurserna fria från skärmar. Shekarabi kallade en skärmfri skola mitt i ett teknikskifte feltänkt.

Min egen fråga kom aldrig upp. Jag hade frågat vem som har makten över det demokratiska samtalet när det förs på plattformar som ägs av någon annan och färgas av algoritmer och språkmodeller, och vad det betyder för våra institutioner. Marie Eneman, som forskar om AI i polisen, hade frågat hur insynen och ansvarsutkrävandet ska växa i takt med statens nya förmåga att se och sortera människor, nu när polisen sedan i juli får använda ansiktsigenkänning i realtid. Ingen av frågorna ställdes. Staten syntes i debatten som en beställare av välfärdsteknik och som skola, men inte som en institution med makt och eget ansvar.

Sylvia Schwaag Serger, som satt med i AI-kommissionen, jämförde i det första programmet AI med ångkraften och elektriciteten, med tillägget att den sprids fortare och kan förbättra sig själv. Jag tror att det är i den jämförelsen som svaret på Slottners premiss finns. Ett lopp har en mållinje och en vinnare. Elektrifieringen hade ingetdera. Ingen pausade den och ingen vann den, och det som avgjorde vad den gjorde med samhället var vilka institutioner som byggdes runt den, elverk, säkerhetsregler, nya yrken. Radion fick sin instutionalisering genom public service, och industrialiseringen formades genom den arbetsmarknadsmodell som parterna byggde. Alla dessa sätt att möta teknikutveckling tog sin grund i ett samhälleligt svar, en förmåga att forma en teknik som vi själva lever med. Jag tror att det var det Sylvia frågade efter när hon ville veta vad partierna tänker göra fundamentalt annorlunda i sitt sätt att arbeta. Det närmaste svaret kom från Slottner, som berättade att regeringen betar av AI-kommissionens sjuttiofem förslag och att en majoritet är påbörjade. Det är ett förvaltningsarbete, och förvaltning behövs. Men vi behöver också förnyelse, svar på frågor vi nu ställer och inte har ställt förut. Institutioner och ett systematiskt förhållningssätt till AI, som än så länge lyser med sin frånvaro.

En debatt på knappt en timme med åtta partier kan bara rymma så mycket, och Ekots redaktion gjorde ett gott arbete. Det var ett trevande försök till politisk AI-debatt, och så ser en debatt ut innan den har fått ett språk. Vana kommer med övning, och kunskap kommer inte av sig själv. De flesta partier förefaller ännu sakna det inre arbete kring AI som ger skarp politik och genuina visioner. Området rör sig fort, och desto viktigare är det att politiken hänger med.

Den lämnar mig också med en annan insikt. Ansatserna till en vision om AI i människans och samhällets tjänst fanns där. Slottner öppnade med välfärden, Bylin med människan i centrum, Östh med medborgarnytta. De stannade som öppningsrepliker. När debatten tog fart handlade den framför allt om Sverige som vinnare, om företagande och tillväxt. Det är viktigt, men långt ifrån det enda viktiga samtalet om AI. Gång på gång hördes att Sverige måste bli bättre på AI, ur ett ekonomiskt perspektiv, sällan ur ett säkerhetsperspektiv, och med något undantag inte heller ur ett demokratiperspektiv. Berättelsen, eller den politiska visionen om man så vill, om hur politiken vill att samhället ska se ut i en tid av AI, lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vad som byggs i USA eller Kina avgör inte Sverige. Men vad tekniken gör med Sverige avgörs i vad vi själva väljer att bygga och forma omkring den, i lagstiftning, i företag, i skolan, i skattesystemet, i polisens användning av den, och i det offentliga samtalets infrastruktur. Vem som har makten över det demokratiska samtalet avgörs inte av vem som är först med den bästa modellen, utan av hur vi formar ett samhälle som tar vara på teknikens möjligheter och hanterar dess baksidor. Det valet är fortfarande vårt. Det som låg kvar på bordet efter tre lördagar var inte ett facit utan en skiss för politik i en tid av AI. Det enda sättet att bli van vid en debatt är att föra den. Jag hoppas att den som vinner den 13 september tar underlaget med sig, och så även den blivande oppositionen, så att det inte dröjer fyra år till nästa debatt.

Referenser

AI-kommissionen. (2024, 26 november). AI-kommissionens Färdplan för Sverige. Regeringskansliet.

Future of Life Institute. (2023, 22 mars). Pause giant AI experiments: An open letter.

Heath, C. (2026, 22 augusti). Reflektion efter Ekots lördagsintervju – fyra röster om AI och demokratin. carlheath.se.

Stanford Digital Economy Lab. (2026, 13 juli). ”We must act now”: Sixteen Nobel laureates join leading economists and AI researchers in call to prepare for AI’s economic transformation.

Sveriges Radio. (2026a, 22 augusti). Valspecial: AI och demokratin [Radioprogram]. Ekots lördagsintervju.

Sveriges Radio. (2026b, 29 augusti). Valspecial – AI och ekonomin [Radioprogram]. Ekots lördagsintervju.

Sveriges Radio. (2026c, 5 september). Valspecial – AI-debatt med riksdagspartierna [Radioprogram]. Ekots lördagsintervju.

Valmyndigheten. (2026). 2026 elections: The Riksdag and regional and municipal councils. Hämtad 5 september 2026

"Den i särklass största ljudbokstjänsten i Sverige i dag är Storytel. De äger flera förlag, däribland Norstedts, Rabén & Sjögren och Brombergs.

Den näst största ljudbokstjänsten, Bookbeat, ägs av Bonnier, som även de äger flera förlag, som Albert Bonniers och Wahlström & Widstrand.

På tisdagen kom nyheten att Bonnier köper den tredje ljudboksjätten Nextory."

https://etidning.etc.se/p/dagens-etc/2026-09-05/a/ser-fram-emot-att-ljudboksbranschen-imploderar/4987/2449170/75474334

#svenska

Driv gärna en vinstsyftande verksamhet. Varför inte ett brädspelscafé? Men *Gud nåde dig* om du försöker hävda att verksamheten du driver i vinstsyfte är "vinstdrivande". Because I will come after you. And I will find you.

#svenska

Esaias Tegnér är en extremt läsbar poet. Håller sig alltid strängt till metern och rimschemat, men med korta ord och enkel talspråklig ordföljd. Inga tungvrickare, få obegripligheter. Imponerande!

#svenska #poesi

Frihet under jord

https://www.youtube.com/watch?v=dlfxKKKg5jE

Luften är stilla och lite rå, tjugo meter under Katarinaberget, som i alla bergrum. Katarinabergets skyddsrum byggdes mellan 1952 och 1957 för att rymma tjugo tusen stockholmare den dag bomberna kom. I Sverige har de har inte kommit. I stället blev det ett parkeringshus, Europas största när det stod färdigt, och de flesta som passerar Slussen ovanför vet knappt att det finns. I dag är det här, i ett skyddsrum som aldrig behövt användas, som Ukrainas ambassad valt att fira trettiofem år av självständighet. Temat för mottagningen är gemensamt totalförsvar.

Jag tänker på det valet medan ambassadören talar. Det bär en berättelse i sig att lägga en frihetsfest under jord. Ukrainas frihet firas i dag av människor som gör ungefär samma sak som vi gör här, fast i ett skarpt läge. De går ner, i skydd från drönare och ballistiska missiler. I Kyjiv har flyglarmet ljudit tusentals gånger sedan februari 2022, ofta flera gånger per natt, och nätterna i somras hörde till de värsta. Under en enda natt i början av juli sökte sig över femtiotusen människor ner i stadens tunnelbana, nästan fyra och ett halvt tusen av dem barn, medan sjuttiofyra missiler och närmare femhundra drönare gick mot landet. Jag satt själv i ett skyddsrum den natten och hörde explosionerna fortplanta sig genom betongen. Här under Katarinaberget återminns jag den natten.

Ambassadören berättar om svårmodet som lagt sig över Kyjiv i sommar, om en befolkning som är trött på ett sätt som inte går att sova bort. Första halvåret 2026 var det värsta för civila sedan invasionens första månader, och ökningen drivs av långdistansvapen mot städer som Kyjiv och Dnipro. Det är ingen slump. Utmattning är ett vapen, och flyglarmet som går fyra gånger per natt är en del av vapnet även de nätter inget slår ner.

Utrikesministern talar, generaldirektören för Myndigheten för civilt försvar talar, och sedan kommer det som bär kvällen. En ukrainsk sångerska, konst på väggarna, sånger som fanns långt innan den här staten fanns och som Ryssland i tvåhundra år försökt tysta. Friheten manifesteras i många avseenden genom konsten. Ryssland gör allt som står i dess makt att systematiskt utplåna allt som är ukrainsk kultur. Det ryska projektet handlar om att radera röster, identiteter, ortsnamn. Att sjunga är att göra motstånd.

Trettiofem år är inte lång tid för en stat. Den 24 augusti 1991 röstade parlamentet i Kyjiv för självständighet, och i december samma år bekräftade över nittio procent av väljarna beslutet i en folkomröstning. Sedan dess har landet gått igenom två revolutioner, en ockupation av Krim och tolv år av krig, varav fyra och ett halvt fullskaligt. Frihet har för Ukraina aldrig varit ett tillstånd. Den har varit ett arbete som måste göras om varje dag, och de senaste åren varje natt.

https://youtu.be/RQyclVmeuuY?si=M8CHyvxMbCN0A5F3

På tåget hem till Göteborg från firandet ser jag Caolan Robertsons senaste film, från Kramatorsk i Donbas. Robertson är en oberoende journalist som filmat kriget sedan 2022, och den här gången har han rest till den stad som Ryssland just nu vill ha mest av allt. Kramatorsk var i åratal platsen dit människor från Bachmut och Avdijivka flydde. Nu evakueras människor därifrån. Han filmar gator där nästan varje byggnad träffats av något, marknaden som varit stadens hjärta och nu står tom, nät över vägarna mot drönarna och drakständer av betong utanför kaféerna. Så tar han oss in i stadens kraftverk. Det byggdes 1937, evakuerades och förstördes när tyskarna kom, återuppbyggdes efter kriget, och nu har kriget hittat dit igen. Större delen av anläggningen är borta. Men någonstans därinne snurrar de gamla turbinerna fortfarande, och varje morgon går arbetarna in genom samma dörr som de gått genom i årtionden, längs vägar där deras kollegor jagats av drönare. Chefens bil, som skulle ha hämtat filmteamet, träffades av en drönare som legat och väntat vid vägkanten.

Här finns hela frågan om vad frihet är. Inte självständighetsförklaringen från 1991, och inte talen i Katarinaberget, utan män i overaller som håller ett kraftverk igång i en stad som alla vet kommer att angripas. Robertson frågar en av dem varför han fortsätter. Han säger ungefär att någon måste göra det, att staden behöver ström och att det är hans jobb. Frihet är inte en känsla, utan att välja att gå till jobbet när ingen skulle klandra en för att stanna hemma, eller lämna staden.

Jag tänker på ordet totalförsvar, temat för kvällen. I Sverige är det ett begrepp vi håller på att lära oss igen, efter tre decennier då vi lät skyddsrummen bli garage. I Ukraina är det järnvägen som rullar trots återkommande attacker. Kraftverksarbetarna. Gasteknikerna som är ute och svetsar timmar efter ett anfall. Bensinmacken som träffades av en drönare och var öppen igen två dagar senare, med samma tonåringar bakom disken. En vän till mig Liubov sa i vintras, att det i moderna krig inte är arméer som vinner, det är samhällen.

När mottagningen är slut går vi upp för ramperna, ut i augustikvällen vid Slussen. Vattnet ligger blankt mellan Södermalm och Gamla stan, och ingen tittar på himlen. Ukraina firar sin frihet under jord i år. Vi firade den under jord för att vi valde det, och kunde gå upp igen när vi ville.

Referenser

Heath, C. (2024, 5 september). På resa i krigets Ukraina del 1. carlheath.se. https://carlheath.se/min-resa-till-ukraina-del-1/

Heath, C. (2026, 9 maj). Pianot på Kyivs centralstation. carlheath.se. https://carlheath.se/pianot-pa-kyivs-centralstation/

Heath, C. (2026). Hinn med att leva under tiden. carlheath.se. https://carlheath.se/hinn-med-att-leva-under-tiden/

Kyiv Independent. (2026, 2 juli). Massive Russian missile, drone attack on Kyiv kills at least 31. https://kyivindependent.com/explosions-rock-kyiv-as-ukraine-braces-for-russias-next-bombardment/

Myndigheten för civilt försvar. (2026). Swedish Civil Defence and Resilience Agency. https://www.mcf.se/en/

Robertson, C. (2026, augusti). Report from Kramatorsk [dokumentärfilm]. Caolan Reports, YouTube. https://www.youtube.com/@CaolanReports/videos . Se även https://caolan.report/support/

United Nations Human Rights Monitoring Mission in Ukraine. (2026). Civilian casualties soar in Ukraine in the first half of 2026. https://ukraine.ohchr.org/en/Civilian-Casualties-Soar-in-Ukraine-in-the-First-Half-of-2026-Amid-Escalating-Attacks-and-Intensifying-Use-of-Deadly-Weapons-UN-Human-Rights-Monitors-Say

Wikipedia. (u.å.). Katarinabergets skyddsrum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Katarinabergets_skyddsrum

Intressant språkfel på P3 ID. Journalisten kallar en surmulen person för "den där surmulen". Han är alltså nosen på en häst. Och sur. 😄

#svenska

@bkhl
Aha, "det har sagts mig att", "det har kommit till min kännedom att".

#svenska

I stockholmskan finns inte uttrycket "att få till mig [något]". Men jag har märkt att ute i landet betyder det "att få besked om, att få veta [något]". Var någonstans hör uttrycket hemma?

#svenska

När finskan sätter spår i svenskan – Hufvudstadsbladet #svenska #finska
https://www.hbl.fi/kultur/nar-finskan-satter-spar-i-svenskan/

"Mannen var vaken och talbar vid tiden för olyckan" - det är bra om man är vaken på en elspark, men hur var han efteråt? #svenska #feltolkat

A music break for sanity's sake!
#music #svenska #dancepop #europop #housemusic #disco
https://youtu.be/Zjh5T7HHX9I?si=rFq-K7riDwixotLg

Symfonin i Shanghai – om geopolitiska och ekonomiska perspektiv på AI

Ibland blir de geopolitiska förskjutningarna synliga i en enda bild. Den 17 juli klev Xi Jinping för första gången upp på scenen vid World Artificial Intelligence Conference i Shanghai. Han valde en musikalisk metafor. AI får inte bli ett soloframträdande av ett enskilt land, utan bör utvecklas som en symfoni av globalt samarbete. Det är en tilltalande formulering. Men den rymmer också en maktpolitisk föreställning om vem som skriver partituret, vilka som får spela och vilken roll Kina vill inta i orkestern.

Xis budskap var att utvecklingen av AI bör präglas av öppen källkod och samarbete. Han lovade utvecklingsländer 5 000 utbildningsplatser under fem år, liksom samarbetscenter med ASEAN, Arabförbundet, Afrikanska unionen, CELAC, Shanghaigruppen och BRICS. Dagen före talet undertecknade 29 länder avtalet om att bilda World Artificial Intelligence Cooperation Organization, WAICO, med säte i Shanghai. Xi sade också att AI alltid ska stå under mänsklig kontroll och angrep vad han kallade en överutvidgning av nationella säkerhetsargument inom området. Adressaten behövde inte nämnas. Budskapet riktades tydligt mot amerikanska exportkontroller och teknologiska restriktioner.

Bakgrunden till talet, och till att Xi själv stod på scenen, är den snabbt hårdnande konkurrensen mellan Kina och USA. Amerikanska exportkontroller begränsar Kinas tillgång till de mest avancerade kretsarna för AI. Samtidigt har kinesiska laboratorier lanserat modeller som i flera avseenden närmar sig de främsta amerikanska, även om de fortfarande ligger en bit efter. Deras främsta konkurrensmedel är i stället pris, öppet tillgängliga modellvikter och möjligheten att köra modellerna på egen infrastruktur.

Analytikern Kyle Chan beskriver strategin som ett slags Android i förhållande till Apples modell. Inte nödvändigtvis den bästa slutna produkten, men ett öppnare ekosystem som kan spridas snabbt och byggas in i andras verksamheter. På plattformen OpenRouter har kinesiska modeller under 2026 periodvis dominerat både användning och topplistor. Det är inte detsamma som en global marknadsandel, men det visar hur snabbt användningen ökar. När företag, förvaltningar, banker och universitet bygger processer och kompetens kring ett visst ekosystem uppstår inlåsningseffekter, även när själva modellen är öppen.

Vi har sett liknande mönster i andra sektorer. Kina står för mer än 80 procent av tillverkningen i samtliga centrala led i solcellsindustrin. Under 2025 gick BYD om Tesla i global försäljning av helt eldrivna bilar. Samma år stod Kina för mer än 80 procent av världens battericellsproduktion, medan kinesiska producenter levererade omkring tre fjärdedelar av batterierna till elbilar. För de sällsynta jordartsmetaller som används i starka magneter stod Kina 2024 för 91 procent av den globala produktionen. När Kina införde exportkontroller våren 2025 följde leveransstörningar, produktionsminskningar och tillfälliga stopp i bland annat europeisk bilindustri. Subventioner, snabb kapacitetsutbyggnad, stordriftsfördelar och hård prispress har i flera sektorer trängt undan konkurrenter och koncentrerat leveranskedjor. När koncentrationen väl finns kan exportlicenser och andra begränsningar användas som geopolitisk hävstång. Nu blir tillgången till kapacitet för AI en del av samma partitur.

En sak Xi inte nämnde var Taiwan. TSMC tillverkar mer än 90 procent av världens mest avancerade halvledarkretsar och är avgörande för leveranskedjorna kring företag som Nvidia, AMD, Apple och Google. Kinas militära tryck mot Taiwan får därför direkta följder för den globala ekonomin kring AI. I december 2025 genomförde Kina en stor övning i sju zoner runt ön, utformad bland annat för att pröva en simulerad blockad av centrala hamnar. I samband med sin kvartalsrapport den 16 juli meddelade TSMC att företaget utökar sina investeringar i Arizona med 100 miljarder dollar, till sammanlagt 265 miljarder. Det sprider en del av den geopolitiska risken, även om företagets mest avancerade produktion fortfarande är koncentrerad till Taiwan. Öns så kallade kiselsköld bygger på tanken att omvärldens beroende av halvledarproduktionen höjer kostnaden för ett angrepp. Den utveckling som nu syns försvagar denna sköld.

En andra sak Xi inte nämnde var hur öppet tillgängliga AI-modeller också sänker tröskeln för militära och säkerhetspolitiska tillämpningar, inklusive för sanktionerade stater. I oktober 2025 begränsade EU tillhandahållandet av tjänster för AI och högpresterande datortjänster till ryska aktörer, däribland den ryska staten. Google har samtidigt dokumenterat hur den ryska statsanknutna cyberaktören APT28 använde mjukvara som anropade Alibabas modell Qwen 2.5 via Hugging Faces gränssnitt för att generera kommandon i angrepp mot Ukraina. Microsofts kartläggning av DeepSeek visar att tjänsten hade störst marknadsandel i Kina och, utanför Kina, i Belarus, Kuba och Ryssland. Kartan över användningen sammanfaller alltså delvis med kartan över sanktioner, restriktioner och begränsad tillgång till västerländska tjänster.

En ytterligare dimension är finansiell. Sju amerikanska teknikjättar står för omkring en tredjedel av S&P 500. De tio största bolagen har under senare år utgjort nära 40 procent av indexets värde. Det är en högre koncentration än vid millennieskiftets IT bubbla. Amazon, Microsoft, Alphabet och Meta väntas tillsammans investera omkring 630 miljarder dollar i datacenter och kretsar för AI under 2026. Centralbankernas bank BIS har jämfört investeringsvågen med järnvägsfebern under 1840 talet. En verklig teknisk omvandling kan bygga nyttig infrastruktur och samtidigt dra till sig mer kapital än de framtida intäkterna motiverar. Konsultföretaget Bain uppskattar att det 2030 kan saknas omkring 800 miljarder dollar i årliga intäkter för att finansiera den beräknade utbyggnaden. Kinas strategi behöver inte utlösa en bubbla, men den ökar prispressen på en marknad där kalkylen redan förutsätter mycket höga framtida intäkter. En föraning kom den 27 januari 2025, när lanseringen av DeepSeeks lågkostnadsmodell fick Nvidias aktie att falla närmare 17 procent på en dag.

I ett svenskt perspektiv är beroendena redan påtagliga. Omkring sex miljoner sparare har AP7 Såfa som förval i premiepensionen. I AP7 Aktiefond var 61 procent av den noterade aktieportföljen placerad i Nordamerika vid utgången av 2025, med Nvidia som största innehav. Riksbanken konstaterar att AP fondernas och pensions- och försäkringsföretagens aktieportföljer blivit allt mer lika och koncentrerade till ett fåtal amerikanska teknikbolag. Det gör att de kan påverkas på liknande sätt vid stora prisrörelser. Kommerskollegium visar samtidigt att Sveriges mest sårbara importberoenden i stor utsträckning är koncentrerade till Kina och USA. En del av vårt pensionssparande är knutet till den amerikanska teknikberättelsen, medan centrala delar av industrins leveranskedjor är beroende av Kina.

I tider av turbulens är passivitet sällan en fruktbar strategi. Sverige behöver kunna använda den bästa tillgängliga tekniken utan att göra sig ensidigt beroende av en leverantör, en stat eller ett tekniskt ekosystem. På kort sikt innebär det att använda ledande tjänster där riskbedömningen medger det, ställa krav på portabilitet och planer för att lämna leverantörer samt bygga förmåga att köra öppet tillgängliga modeller på svensk eller europeisk infrastruktur. Öppna AI-modell är inte automatiskt detsamma som full insyn, säkerhet eller fri användning. Licenser, träningsdata och styrning varierar.

Regeringens molnpolicy från maj pekar i rätt riktning genom att betona riskbaserade val, öppna standarder och minskad inlåsning. Samtidigt behöver Europa skyndsamt öka tillgången till beräkningskraft, energi, data, kapital, kompetens och egna modeller. Målet är inte teknisk självförsörjning, utan diversifierade beroenden och tillräcklig rådighet för att kunna välja.

Xi har rätt om en sak. Framtiden för AI blir ingen soloföreställning. Men världen är heller inte en enda orkester, och Xi är inte dess självskrivne dirigent. Demokratier måste kunna spela tillsammans när de vill, bilda egna ensembler och stå fria när de själva väljer det. För Sverige och Europa är frågan därför inte om vi ska delta, utan om vi har egna instrument, egen beräkningskraft och en egen stämma som är stark nog för att vi ska kunna samarbeta utan att någon annan väljer verk, sätter tempot eller delar ut solona.

Referenser

AP7. (u.å.). AP7 Aktiefond. Hämtad 29 juli 2026 från https://www.ap7.se/vart-utbud/ap7-aktiefond/

AP7. (u.å.). AP7 Såfa. Hämtad 29 juli 2026 från https://www.ap7.se/vart-utbud/ap7-safa/

AP7. (2026, 19 februari). AP7:s års- och hållbarhetsredovisning 2025. https://www.ap7.se/aktuellt/ap7s-ars-och-hallbarhetsredovisning-2025/

Arizona Commerce Authority. (2026, 16 juli). TSMC announces additional $100 billion investment in Arizona. https://www.azcommerce.com/news-events/news/2026/7/tsmc-announcement/

Atalan, Y. (2026, 2 juli). What to know about Chinese AI models. Center for Strategic and International Studies. https://www.csis.org/analysis/what-know-about-chinese-ai-models

Bain & Company. (2025, 23 september). $2 trillion in new revenue needed to fund AI’s scaling trend. https://www.bain.com/about/media-center/press-releases/20252/$2-trillion-in-new-revenue-needed-to-fund-ais-scaling-trend—bain–companys-6th-annual-global-technology-report/

Bank for International Settlements. (2026, 28 juni). Annual Economic Report 2026. https://www.bis.org/publ/arpdf/ar2026e.htm

Cash, J., Lee, Y., & Lee, W. Y. (2025, 29 december). China stages record drills designed to encircle Taiwan. Reuters. https://www.reuters.com/world/china/chinas-military-conduct-live-fire-exercises-around-taiwan-tuesday-2025-12-28/

Chan, K. (2026, 27 juli). China’s global AI strategy: How China is trying to be the Android to America’s Apple. High Capacity. https://www.highcapacity.org/p/chinas-global-ai-strategy

Chen, M. (2026, 18 juni). Why Taiwan’s semiconductor success is about much more than TSMC. Global Taiwan Institute. https://globaltaiwan.org/2026/06/taiwans-semiconductor-success-more-than-tsmc/

Europeiska unionens råd. (2025, 23 oktober). 19th package of sanctions against Russia: EU targets Russian energy, third-country banks and crypto providers. https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2025/10/23/19th-package-of-sanctions-against-russia-eu-targets-russian-energy-third-country-banks-and-crypto-providers/

Finansdepartementet. (2026, 29 maj). En molnpolicy för Sverige – för ökad säkerhet, effektivitet och innovation i den offentliga förvaltningen. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2026/05/en-molnpolicy-for-sverige–for-okad-sakerhet-effektivitet-och-innovation-i-den-offentliga-forvaltningen/

Google Threat Intelligence Group. (2025, 5 november). GTIG AI Threat Tracker: Advances in threat actor usage of AI tools. Google Cloud. https://cloud.google.com/blog/topics/threat-intelligence/threat-actor-usage-of-ai-tools

Gunter, J., Brown, A., Chimits, F., Hmaidi, A., Vasselier, A., & Zenglein, M. J. (2025, 1 april). Beyond overcapacity: Chinese-style modernization and the clash of economic models. Mercator Institute for China Studies. https://merics.org/en/report/beyond-overcapacity-chinese-style-modernization-and-clash-economic-models

International Energy Agency. (2022, 7 juli). Solar PV global supply chains. https://www.iea.org/reports/solar-pv-global-supply-chains

International Energy Agency. (2026a, 8 april). Rare earth elements: Pathways to secure and diversified supply chains. https://www.iea.org/reports/rare-earth-elements

International Energy Agency. (2026b, 20 maj). Global EV Outlook 2026. https://www.iea.org/reports/global-ev-outlook-2026

Johannesson, E., & Lundqvist, E. (2026, juni). Strategic dependencies in Swedish imports: A methodological framework and analysis. Kommerskollegium. https://www.kommerskollegium.se/en/analyses-and-seminars/published/report/2026/strategic-dependencies-in-swedish-imports/

Microsoft AI Economy Institute. (2026, januari). Global AI adoption in 2025: A widening digital divide. Microsoft. https://www.microsoft.com/en-us/research/wp-content/uploads/2026/01/Microsoft-AI-Diffusion-Report-2025-H2.pdf

Nellis, S., & Freifeld, K. (2025, 27 januari). Nvidia says DeepSeek advances prove need for more of its chips. Reuters. https://www.reuters.com/technology/nvidia-says-deepseek-advances-prove-need-more-its-chips-2025-01-27/

Reuters. (2026, 1 januari). China’s BYD posts weakest sales growth in five years on headwinds at home. https://www.reuters.com/world/asia-pacific/byd-posts-weakest-sales-growth-five-years-headwinds-home-2026-01-01/

S&P Dow Jones Indices. (2026, 20 maj). The Market Measure: In the Shadows of Giants. https://www.spglobal.com/spdji/en/index-tv/article/the-market-measure-in-the-shadows-of-giants/

Soni, A., & Sophia, D. M. (2026, 23 juli). Alphabet’s cash burn raises alarm for Big Tech as AI spending climbs. Reuters. https://www.reuters.com/business/retail-consumer/alphabets-cash-burn-raises-alarm-big-tech-ai-spending-climbs-2026-07-23/

Sveriges Riksbank. (2026, 29 maj). Finansiell stabilitetsrapport 2026:1. https://www.riksbank.se/sv/finansiell-stabilitet/finansiell-stabilitetsrapport/2026/finansiell-stabilitetsrapport-20261/

Xi, J. (2026, 17 juli). Joining hands to build a just and equitable system for global AI governance: Keynote address at the opening ceremony of the 2026 World AI Conference and High-Level Meeting on Global AI Governance. The State Council of the People’s Republic of China. https://english.www.gov.cn/news/202607/17/content_WS6a5a1172c6d00ca5f9a0c46b.html

Xinhua. (2026, 17 juli). 29 countries sign agreement on establishing World AI Cooperation Organization. The State Council of the People’s Republic of China. https://english.www.gov.cn/news/202607/17/content_WS6a59a226c6d00ca5f9a0c432.html

Svarsmaskinens tid – när internet blir en plats för maskiner och inte människor

Jag lyssnar på Nilay Patel, chefredaktör för The Verge, prata i deras podd och tänker att han har en olycklig talang för att få rätt. För ett par år sedan myntade han uttrycket Google Zero för den punkt då Google slutar skicka trafik vidare till andra webbplatser och i stället självt blir slutpunkten. Han kallade idén ett utslag av sin egen paranoia. När han tog upp den med Googles vd Sundar Pichai invände Pichai att AI-översikterna tvärtom kunde öka engagemanget med källorna. I veckans avsnitt av The Vergecast konstaterar Patel att Google Zero inte längre går att avfärda som paranoia. Det är på riktigt nu.

Det är lätt att tänka att frågan om hur Googles trafik från sökmotorn är en fråga för annonsbranschen och för medier. Tidningar som tappar läsare, igen. Men Google Zero handlar egentligen inte om Google, och inte heller egentligen om medier och dess ekonomi. Det stora skiftet som nu sker handlar om hur trafik och besök på internet egentligen går till, och vilka konsekvenser detta för för hela internet.

Vi har byggt vår förståelse av hur internet fungerar på en mängd ord och konstruktioner som ofta myntades på 1990-talet när internet var i sin linda. Ord som webbplats, hemsida, besökare, adress och portal. Att surfa. Orden som formar vår föreställning om internet är hämtade från resandets språk. Nätet byggdes på föreställningen att information finns någonstans och att man beger sig dit. Ekonomin följde av geografin. Annonsen visas för den som är på plats. Prenumerationen tecknas av den som kommit fram. Räckvidd mättes i besök, eftersom besöket var det enda som gick att sälja. Så kom den digitala annonsbranschen att utvecklas och formas.

Inledningsvis stod en stor kamp om vem som bäst kunde tillhandahålla en karta att navigera internet, så att användaren hittade dit den skulle. Yahoo, Altavista, Passagen och Spray. Många var de som försökte fånga denna lukurativa marknad. Google blev det företag som vann kampen, och kom att bli den som äger den främsta kartan över internet. Googles dominans uppstod just i att äga makten över kartan, index, utan att egentligen äga särskilt mycket av det som fanns på den. Ur den positionen växte en affär som ingen tidigare haft. Utgivare lät Google läsa och sortera deras texter. Google visade i gengäld resenären vägen till målet. Google tjänade sina pengar på att erbjuda sponsrade länkar i söktjänsten. Just förhållandet mellan utgivare och läsare var en slags indirekt relation, som i omkring tjugo år finansierat det det mesta av det vi läst gratis på nätet. Recepten. Reseguiderna. Faktaartiklarna. Utgivaren lät Google indexera sin webbplats, i utbyte mot att Google tillhandahöll trafik.

Det skifte vi nu ser är att kartan svarar direkt, i stället för att peka vidare.

Pew Research Center analyserade 68 879 Google-sökningar som gjordes av niohundra amerikanska vuxna under mars 2025. När en AI-sammanfattning visades klickade användarna vidare till ett traditionellt sökresultat i åtta procent av besöken. Utan AI-sammanfattning var andelen femton procent. Bara en procent klickade på någon av källorna i själva AI-svaret.

Detta är alltså Google Zero. Inte att trafiken blir noll i morgon, utan att den hittills uppmätta riktningen är tydlig. Kartan har blivit resmålet.

Det ska sägas att Google inte hittat på detta i ett vakuum. Vi har själva vant oss vid färdiga svar, tränade av chattbottarna, och den som fått ett helt svar orkar sällan klicka sig till tre halva. Företaget följer och försöker hitta sin nya roll och affär i en förändring som är större än Google och sökningar. Det handlar om övergången till ett internet där AI utgör ett nytt fundament.

Under de senaste två decennierna har en stor del av den digitala annonsmarknaden förskjutits från medieindustrin till framför allt Google och de sociala medieplattformarna. För journalistiken har detta redan inneburit en långvarig ekonomisk press. Det är lätt att se hur den utveckling som nu syns ytterligare kan påverka journalister, tidningar och mediehus. AI påverkan på mediebranschen är omfattande, men det stannar inte där. Parallellt sker något som gör själva frågan om mänskliga klick nästan gammalmodig.

Den tredje juni skrev Matthew Prince, chef för nätbolaget Cloudflare, att automatiserade förfrågningar i företagets mätning hade passerat de mänskliga. Cloudflare ligger framför omkring en femtedel av webben, men mätningen avser en bestämd del av trafiken i det egna nätet, det vill säga HTTP-anrop till HTML-innehåll. Där klassificerades 57,4 procent som bottrafik och 42,6 procent som mänsklig. Prince betonade själv att mätningen är grov, men att skiftet kom betydligt tidigare än han hade väntat sig.

En viktig drivkraft är den snabbt växande trafiken från AI-assistenter och agenter, även om Cloudflares botkategori också omfattar annan automatiserad trafik. En människa som ska köpa en kamera kanske besöker fem sajter; en agent kan gå igenom tusentals. Skillnaden syns i Cloudflares så kallade crawl-to-referral-kvot. I juni 2025 hämtade Googles robot omkring fjorton HTML-sidor för varje besök som Google skickade tillbaka. För OpenAI var förhållandet omkring 1 700 till ett..

Det vi nu ser är hur nätet slutar att vara en samling platser som människor besöker. Det är inte längre en geografi eller ett landskap av information att utforska. Nätet blir en plats för AI-assistenter och agenter. Precis som vi bekvämt har hemmabio istället för att gå på bio, hämtar hem maten med Foodora istället för att gå på restaurang eller laga mat, och installerar ett hemmaspa istället för att besöka badhuset, har vi nu också automatiserat vårt digitala resande, och överlåter det till våra assistenter och agenter.

När användare inte längre besöker digitala platser, så finns heller ingen som läser annonserna på de platserna. Det digitala landskapet besöks inte längre av människan, utan istället av maskiner. Konsekvenserna av denna rörelse är svåra att överblicka.

Det är rimligt att tro att det som först försvinner är det som skrevs av kommersiella skäl. De tusen små sajterna som fanns därför att någon kunde tjäna en slant på att förklara hur man byter packning i en kran., laga till en god paj elller som delade expertkunskap inom ett nördigt område.

Sedan kommer turen till det som inte skrevs för pengar. Wikipedia har inga annonser att förlora, men påverkas ändå. Mehrzad Khosravi och Hema Yoganarasimhan vid University of Washington jämförde i en förhandspublicerad studie engelskspråkiga artiklar som möttes av Googles AI-svar med samma artiklar på hindi, indonesiska, japanska och portugisiska, där funktionen ännu inte hade införts. Besöken på de engelska artiklarna föll med omkring femton procent.

För Wikipedia handlar risken inte i första hand om annonsintäkter, utan om färre läsare som med tiden kan bli skribenter, volontärer eller givare. Wikimedia Foundation varnar själv för att färre besök kan leda till färre människor som utvecklar innehållet. Länken är inte bara trafik utan också en väg till engagemang i Wikipedia för nya intresserade. Samtidigt är Wikipedia en av de källor som AI-system ofta bygger sina svar på.

Slutpunkten i denna rörelse går att ana. AI svarar idag genom att sammanfatta någonting som människor tidigare skrivit. Men när incitamenten för att skriva upphör, så ersätts också detta skrivande av AI-genererat och billigt innehåll, vars syfte inte är det ursprungliga. Där syftet med författandet tidigare kan ha varit sprunget ur ett intresse för kunskapsbildning, analys, reflektion, journalistik eller dylikt, blir syftet istället att låta sig bekvämt sammanfattas. Den mörka slutpunkten vi riskerar hamna i är ett internet där bildningen och kunskapen med svårighet hittas på öar i ett hav av AI-sörja.

Våra demokratiska samtal förutsätter samtal och gemensamma texter vi kan förhålla oss till. Att vi läser samma artikel, krönika, bok eller essä, blir oense om den, och kan peka på det stycke eller det påstående vi inte delar mening om. Texten är ett objekt som finns utanför oss och som vi båda förhåller oss till. Det svar du och jag får av våra AI-agenter och assistenter är inte i samma mening ett delat objekt. Det är skapade åt dig och åt mig, i stunden, och de finns för för oss var och en för sig, där och då. Istället för att vi befinner oss i ett möte med en gemensam kunskapshorisont, blickar vi ut över två olika världar.

Utvecklingen mot ett internet som både läses och skrivs av AI-agenter och assistenter är inte ödesbestämd. Det finns motkrafter och rörelser i annan riktning, från teknikföretag som väljer genom design av deras tjänster, till reglering och till användares egen syn på internet. Från den 15 september inför Cloudflare nya standardinställningar för domäner som ansluts till tjänsten. På sidor med annonser blockeras robotar för AI-träning och agentbruk som utgångspunkt, medan vanlig sökindexering fortsatt tillåts. Robotar som kombinerar sökning och träning kan därmed blockeras om de inte skiljer ändamålen åt.

Den 23 juli bötfällde EU-kommissionen dessutom Google med sammanlagt 890 miljoner euro för två överträdelser av Digital Markets Act, varav 460 miljoner gällde att Google gynnat sina egna tjänster i sökresultaten.

Jag kan också se en motkraft i en önskan från allt fler att uppleva det genuina, det mänskliga och de digitala skapelser följer ur det. Det syns en önskan om den fördjupade texten och det komplexa berättandet. Det som tycks ersättas av AI först utgörs av det en maskin kan sammanfatta utan att något går förlorat. De texter med mänskliga avsändare som blir kvar förefaller vara det som är svårt eller dåligt av att sammanfattas. Reportaget, rösten, det någon vittnar om med egna ögon och egen röst.

Och här någonstans vilar min förhoppning. Den i att insikten om fenomen som Google Zero, som Nilay Patel tidigt myntade, blir väckarklockor för ett samtal om vad vi vill att internet ska vara, och vad vi vill att det ska bli. För egen del tror jag att efterfrågan av det mänskliga, det kreativa och det genuina alltid kommer att finns kvar. Det som håller på att försvinna är affärsmodellen som gjort sådana texter möjliga under internets första decennier. Nu är tiden att forma förutsättningarna för ett mänskligt internet i en tid av AI. Och det samtalet kan bara vi föra.

Referenser

Chapekis, A., & Lieb, A. (2025, 22 juli). Google users are less likely to click on links when an AI summary appears in the results. Pew Research Center.

Cloudflare Radar. (u.å.). Bot traffic worldwide. Hämtad 26 juli 2026.

European Commission. (2026, 23 juli). Commission fines Google €890 million for breaches of the Digital Markets Act [Pressmeddelande].

Khosravi, M., & Yoganarasimhan, H. (2026). Impact of AI search summaries on website traffic: Evidence from Google AI Overviews and Wikipedia [Preprint]. arXiv.

Lee, J.-H., & Becker, B. (2026, 1 juli). Your site, your rules: New AI traffic options for all customers. The Cloudflare Blog.

Lee, J.-H., Gupta, D., Mitchell, B., Tatoris, R., & Clausen, H. (2025, 1 juli). Control content use for AI training with Cloudflare’s managed robots.txt and blocking for monetized content. The Cloudflare Blog.

Miller, M. (2025, 17 oktober). New user trends on Wikipedia. Wikimedia Foundation.

Patel, N. (2024a, 20 maj). Google CEO Sundar Pichai on AI-powered search and the future of the web [Podcastavsnitt]. I Decoder with Nilay Patel. The Verge.

Patel, N. (2024b, 30 maj). Google Zero is here—now what? The Verge.

Pierce, D., & Patel, N. (Programledare). (2026, 24 juli). You can’t ignore Google Zero anymore [Podcastavsnitt]. I The Vergecast. The Verge.

Prince, M. [@eastdakota]. (2026, 3 juni). Welp, that happened faster than I predicted. Thought it would be end of 2027, then early 2027, but agentic traffic growing so fast that bots have now passed human traffic online for the first time in the Internet’s history [Inlägg]. X.

Reid, L. (2025, 6 augusti). AI in Search is driving more queries and higher quality clicks. Google.

Weiss, A., Albertson, Z., & Lanfear, E. (2026, 1 juli). Content Independence Day, one year on: Building the business model for the agentic Internet. The Cloudflare Blog.

#TranquilityBaseHotelAndCasino #Skavlan branch

Mr Tillman #Norway #Sweden #Norveige #Svenska

https://youtu.be/-roD2BNgcPs

Svenska mastodon,
Visste ni att det finns en svensk server, https://officiell-info.se/public/local ? Där ligger SvT, SR, SMHI, ArtNews Magazine, Archaeology Magazine, Läkartidningen, Science Magazine, m fl.

#svenskamastodon #svenska #sverige

Ryssland tar sig in i pojkrummet – vad Clavicular lär oss om Kreml och den toxiska maskuliniteten

”Nästa resa blir Ryssland, om visumet går igenom.” En amerikansk tjugoåring skrev inlägget på X, det som förr hette Twitter, den 12 juli i år. På bara tre dagar hade det setts över tre miljoner gånger. Han kallar sig Clavicular, och för de flesta vuxna svenskar säger det namnet ingenting. För miljoner unga män världen över är han just nu en av de största stjärnorna på internet. Att en av dem annonserar en resa till Ryssland, mitt under ett pågående anfallskrig, det bär med sig en berättelse. För att förstå den måste man börja med vem han är.

Clavicular heter egentligen Braden Peters. Han är tjugo år, amerikan och bosatt i Florida. På drygt ett år har han gått från okänd till en av de mest sedda personerna på Kick, en strömningsplattform där han sänder live i timmar varje dag inför hundratusentals följare. Han blev känd genom det som kallas looksmaxxing. Ordet betyder ungefär att maximera sitt utseende. I sin mildaste form handlar det om hudvård, träning och övningar för en skarpare käklinje, som att tugga enorma mängder tuggummi. Men bland de mest hängivna drivs det längre, med plastikkirurgi, tunga anabola steroider och bonesmashing, att slå sig själv i ansiktet i tron att ansiktsbenen ska växa sig grövre. Längst in i kulturen ligger något som kallas blackpill, en dyster övertygelse om att utseendet avgör allt i livet och att den som fötts ful lika gärna kan ge upp.

Det låter som förhållandevis ofarlig fåfänga, ända tills man ser de kroppsliga spåren. Muskeldysmorfi, en tvångsmässig oro för att aldrig vara stor eller symmetrisk nog, ökar bland unga män, och i Göteborg har andelen gymnasiepojkar som prövat anabola steroider stigit från 0,4 till 1,1 procent på bara tre år. För en del blir looksmaxxingen en väg rakt in i nätets mörkaste hörn. Forskare vid Alan Turing-institutet i London kunde nyligen kartlägga hur samma unga män glider från utseendefixering vidare mot rent kvinnohat och förhärligande av våld.

Looksmaxxing är i sin tur en gren av något större, det som brukar kallas manosfären. Det är varken ett parti eller en organisation, utan ett löst nät av influencers, poddar och anonyma forum som hålls samman av motstånd mot feminism och av en berättelse om mannen som förlorare i ett samhälle som svikit honom. Dess mest kända ansikte är Andrew Tate, en före detta kickboxare som står åtalad för våldtäkt och människohandel i flera länder och som samtidigt är en av världens mest följda män bland tonårspojkar. Det här är ingen marginell värld. I Sverige följer nästan hälften av männen mellan arton och tjugofem minst en sådan mansinfluencer, och nästan en fjärdedel av de unga männen tycker att jämställdheten gått för långt, mot färre än en av tio unga kvinnor.

Det som gör den här världen svår att få syn på utifrån är att man inte behöver söka sig till den. Den söker upp en. En pojke som börjar titta på oskyldiga träningsklipp kan inom en timme ha fått sitt flöde fyllt av innehåll om kvinnors svek och mäns förlorade status, eftersom algoritmen lärt sig att ilska håller kvar en blick längre än lugn gör. I ett försök vid Dublin City University dröjde det i genomsnitt tjugotre minuter innan konton, uppsatta som helt vanliga tonårspojkar, började matas med sådant innehåll utan att ha bett om det. Man söker sig sällan dit. Man glider utför, klipp för klipp.

Under de färgstarka influencerna finns ett mörkare lager, anonyma forum där unga män betygsätter varandras ansikten på en skala från ett till tio och där de mest desperata bekräftar varandras hopplöshet. Redan 2019 visade Totalförsvarets forskningsinstitut att Sverige, räknat per invånare, hörde till de länder i världen som hade allra flest besökare på den sortens forum, långt fler än exempelvis USA. Sverige hör till de platser där den här kulturen slagit rot allra djupast.

Att en tjugoåring når miljoner är ändå ingen slump, utan resultatet av en industri de flesta aldrig hört talas om. Klippekonomin är en helt ny bransch, framvuxen på bara några år, och den anlitas av alla från Youtube-jätten MrBeast till amerikanska valkampanjer. Bakom Clavicular arbetar en armé av så kallade klippare, personer som klipper hans timslånga sändningar i korta, uppseendeväckande filmer och sprider dem på TikTok och Instagram tills en av dem blir viral. Det märkliga är vem som betalar. En australisk koncern vid namn Easygo äger både Kick, där Clavicular sänder, och kryptokasinot Stake, som han gör reklam för i sina sändningar, och det är genom Kick som klipparna får sina pengar. På bara två månader i våras skar drygt sextonhundra klippare, många av dem i Filippinerna eller Serbien och betalda i kryptovaluta, sönder honom i sjuttiotusen filmer som tillsammans setts 2,2 miljarder gånger. Vad som ser ut som spontan, folklig spridning är i själva verket en köpt tjänst. Och ingen kontrollerar vem som köper den, bara vem som får betalt för att sprida. En maskin byggd för att sälja kryptospel till unga män kan lika gärna hyras av den som vill sälja dem en känsla.

Och det är här som Ryssland återvänder. Sedan flera år driver Kreml en berättelse om sitt eget land som civilisationens sista försvarare. Den kallas ruskij mir, den ryska världen, och den målar Ryssland som ett samhälle av familj, ordning och stark manlighet, ställt mot ett väst som sägs ha ruttnat bort i feminism, förvirrade könsroller och svaghet. Det är en berättelse som manosfären redan lever i, och Ryssland vet det. Forskning om rysk statsmedia har visat hur just kön och familj används som en dörröppnare. Genom att tala om hotet mot de traditionella värdena når man en konservativ publik som annars aldrig skulle lyssna på rysk propaganda, och därifrån går det att leda vidare till en bredare misstro mot väst. Kön blir grinden, och bakom grinden väntar resten.

När Andrew Tate i juni klev av planet i Moskva togs han emot med bröd och salt, den ceremoni som brukar reserveras för hedersgäster. Han fick åka stridsvagn med ryska soldater, och i den statliga tv-kanalen RT förklarade han att patriotiska, maskulina män kommer att skydda Ryssland. Resan var teater, en föreställning iscensatt för att visa både ryssar och västliga tittare att den som föraktar det liberala väst är välkommen i Moskva.

Tate är inte ensam. Under det senaste året har en rad västliga profiler gjort samma resa, från den amerikanska högerkommentatorn Candace Owens och Tucker Carlson, före detta Fox-stjärna som reste till Moskva för att intervjua Vladimir Putin, till Elon Musks far Errol Musk, som blivit en återkommande gäst i Kreml-nära kretsar. Kreml har byggt en hel apparat för att ta emot dem, med internationella forum, konferenser och till och med ett särskilt uppehållstillstånd för västerlänningar som förklarar att de delar Rysslands traditionella andliga och moraliska värden. Det är kanske ett sådant tillstånd Clavicular väntar på när han skriver om sitt visum.

Betyder det här att Clavicular är en rysk agent, styrd från Kreml? Nej, och frågan är fel ställd. Han behöver varken vara köpt eller lyda order för att vara till nytta. Det räcker med det som i rysk militär tradition kallas reflexiv kontroll, konsten att forma en motståndares omgivning så att han av egen fri vilja gör precis det man vill, i tron att det var hans eget beslut. Ryssland behöver inte säga åt honom att komma, det räcker att bygga en värld dit en ung man som lever på provokation och uppmärksamhet lockas av sig själv, och varifrån hans bilder tjänar Moskva vare sig han själv förstår det eller inte.

För mönstret är för tydligt för att vara en tillfällighet. Alla dessa resor sker mitt under ett pågående anfallskrig, och ingen av dem sker mot Rysslands vilja. I ett land i krig, där varje visum och varje sändningstillstånd vägs noga, får ingen västlig influencer tillträde och kamerarätt om inte staten ser en vinst i det. Att Clavicular alls talar om ett visum är därför inte oskyldigt, för själva tillträdet är något Kreml delar ut, inte något man snubblar in i. Det här är inte enskilda nöjesresor, utan strategisk kommunikation, en del av det som brukar kallas kognitiv krigföring, kampen om vad vi tänker och känner snarare än om terräng. Direkt betalning går sällan att bevisa, av det enkla skälet att den sällan behövs.

Att Ryssland ändå väljer med omsorg syns i hur olika landet behandlar sina gäster. Andrew Tate, som förkroppsligar den starka mannen, hyllas. Hur Clavicular blir bemött av Ryssland återstår att se. På den inhemska ryska manosfären slår staten däremot ned hårt. Arsen Markaryan, Rysslands egen Andrew Tate, sitter sedan i mars i fängelse, dömd till fyra och ett halvt år, men inte för sitt kvinnohat, som fick pågå i åratal, utan för att han förolämpat minnet av andra världskriget. Bakom hyllningen och hårdheten döljer sig en makt som sorterar noga i vad som är användbart och vad som inte är det.

Nyttan för Moskva är enkel. Reser Clavicular dit och sänder från Röda torget blir hans bilder av ett starkt och gästfritt Ryssland gratis råvara i den berättelse Kreml redan sprider, och de når exakt den publik som Ryssland annars har svårast att nå.

Formatet är redan prövat. Alexandra Jost, en rysk-amerikansk influencer som under namnet Sasha Meets Russia byggt en stor västlig publik på till synes oskyldiga reportage om ryskt vardagsliv, traditioner och resor, visade sig ha varit avlönad av RT hela tiden. Ett grävsamarbete mellan det ryska exilnätverket iStories och OCCRP kunde 2025 visa att hon fick i genomsnitt 170 000 rubel i månaden, omkring 2 000 dollar, medan vloggarna samtidigt drev Kremls linje om kriget i Ukraina. Hon var en av flera skenbart oberoende bloggare som RT tyst finansierade, ofta via mellanhänder och bulvanbolag så att ingenting öppet pekade tillbaka mot Moskva. Det är en billig affär. Några lojala bloggare kostar småpengar, långt mindre än att muta politiker, och når ändå miljoner. Den 15 juni i år förde EU upp Jost på sin sanktionslista, för att ha spridit desinformation under kulturens täckmantel. Hennes eget svar var att beskedet bevisade att hon var på rätt väg.

Och det är här den svenska sårbarheten ligger. Sverige har ett brett och starkt stöd för Ukraina, men det stödet lever på förstasidorna, i nyhetssändningarna och i det offentliga samtalet, och det är där vi är vaksamma. Den unga manliga publik som Clavicular når finns inte där. Den finns i telefonen, i ett personligt flöde som föräldrar, lärare och beslutsfattare aldrig får se. Forskning från Försvarshögskolan visar att unga svenska män är den grupp som allra mest tar del av rysk statsmedia som RT och Sputnik, och att de oftare än andra delar innehållet vidare utan att veta varifrån det kommer, också när de själva anar att det inte stämmer. Budskapet knackar aldrig på som stöd Ryssland, för då skulle det studsa tillbaka. Det kommer i stället som förakt för feminismen, som längtan efter styrka och ordning, som bilden av ett vekt väst, värderingar som råkar sammanfalla med ruskij mir, i ett rum vi andra aldrig kliver in i. Och det handlar inte om en enskild kampanj inför ett enskilt val, utan om något långsammare och tåligare. Om att över år förskjuta vad en ung generation uppfattar som normalt, tills en världsbild som gynnar Moskva känns som deras egen.

Det svenska värnet mot detta är ännu tunt. Nationellt centrum för terrorhotbedömning, som gör Sveriges samlade hotbedömningar, skrev så sent som i höstas en hel rapport om våldsam kvinnofientlighet utan att med ett enda ord nämna att en främmande makt kan ha intresse av den. Den direkta bryggan mellan manosfären och rysk påverkan är ännu svag. Det finns få direkta bevis utöver influencernas resor, och ingen har hittills kunnat visa att en främmande makt faktiskt köpt sig in i den nya klippindustrin. Men mönstret är verkligt, och rummet står obevakat. I juni fick Jämställdhetsmyndigheten, FOI och Mediemyndigheten regeringens uppdrag att kartlägga just den könsbaserade desinformationen. Det är ett första steg.

Men det svåraste är också det mest grundläggande, och det handlar om rummet självt. Flödet där femtonåringen sitter har ritats åt honom av några få företag, av TikTok, av X, av Kick, och varje val de gör, vad som förstärks och vad som tystas, är i grunden ett politiskt val, om än fattat av ekonomiska intressen. Så länge vi behandlar det algoritmiskt styrda digitala samtalet som plattformarnas ensak, som en marknad med begränsat ansvar, så lämnar vi utformningen av vår tids kanske viktigaste offentliga miljö åt aktörer som inte står till svars inför oss. Frågan om hur det rummet ska ritas, vem som ska få se in i det och efter vilka regler det ska fungera, är därför ingen teknik- eller marknadsfråga, utan en demokratifråga, och ytterst en fråga om samhällets skydd.

En rad om ett visum, sedd av miljoner. Ensam betyder den ingenting. Läst mot allt det andra betyder den att slaget om vad en hel generation ska tro på redan har börjat, i ett rum som byggts åt oss av andra och som en främmande makt redan lärt sig att röra sig i. Att rita om det rummet medan det ännu är fredstid är en uppgift som återstår. Väntar vi till nästa storm är det för sent, för då är rummet redan ritat, av någon annan och för någon annans räkning.

Referenser

Europeiska unionens råd. (2026, 15 juni). Council Implementing Regulation (EU) 2026/1356 [sanktionslistning av Alexandra Jost]. EUR-Lex.

Fernquist, J., Kaati, L., Pelzer, B., Asplund Cohen, K., & Akrami, N. (2020). Hope, cope & rope: Incels i digitala miljöer (FOI Memo 7040). Totalförsvarets forskningsinstitut.

Ging, D., Baker, C., & Andreasen, M. B. (2024). Recommending toxicity: The role of algorithmic recommender functions on YouTube Shorts and TikTok in promoting male supremacist influencers. DCU Anti-Bullying Centre.

Lenta.ru. (2026, 27 juni). Лидер культа мужской красоты бил себя по лицу молотком и увеличивал пенис грузами.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. (2026). Pojkars och unga mäns jämställdhetsutmaningar: En kunskapssammanställning.

Nationellt centrum för terrorhotbedömning. (2025). Våldsbejakande misogyni. Säkerhetspolisen.

Nikolaeva, R., Korotkova, A., & Velikovsky, D. (2025, 14 mars). Banned Russian channel RT secretly pays video bloggers who promote Kremlin narratives. OCCRP.

Novaja Gazeta Europe. (2025, 22 februari). Under the influence: How foreign bloggers are stealthily promoting the image of a ’free and safe’ Russia on the Kremlin’s dime.

Novaja Gazeta Europe. (2026, 16 juni). EU sanctions influencer Alexandra Jost over RT-funded pro-Kremlin content.

RIA Novosti. (2026, 5 mars). Арсен Маркарян: приговор суда, за что посадили блогера.

Redmond, J., Small, R., & Hughes, M. (2025). From looksmaxxing to mass shootings: Radicalisation and online misogyny. CETAS, Alan Turing Institute.

Regeringen. (2026, 18 juni). Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder för att bemöta desinformation som riktar sig mot personer på grund av kön.

Renström, E. A., & Bäck, H. (2024). Manfluencers and young men’s misogynistic attitudes: The role of perceived threats to men’s status. Sex Roles, 90(12), 1787-1806.

Sato, M. (2026, 6 maj). The clippening. The Verge.

Sobrado, B. (2026, 26 april). The ’creator of clipping’ who powers crypto gambling’s viral machine. Forbes.

Stolze, M. (2025). Russian disinformation hijacking gender cleavages: Anti-gender frames on RT as a gateway for illiberal propaganda. Journal of Gender Studies, 35(3).

The Moscow Times. (2026, 2 juni). Manosphere influencer Andrew Tate arrives in Moscow.

Wagnsson, C., & Barzanje, C. (2021). The paperboys of Russian messaging: RT/Sputnik audiences as vehicles for malign information influence. Information, Communication & Society.

Клавикулар [@Clavicular0]. (2026, 12 juli). Happy to announce our next trip will be to Russia, if all goes well with my Visa [Inlägg]. X.

Vad SKA man göra i ett #garage? Parkera utanför?
#humor #svenska

Jag vill påstå att båda de nedre alternativen är rätt, den översta är syntaktiskt rätt men inte nödvändigtvist semantiskt
#svenska #sprak #engelska #ord

Jag glömmer hela tiden hur man skriver vanliga ASCII-tecken för programmering på mitt #svenska tangentbord.

Osaako joku täällä hyvin ruotsia ja tunteeko etymologiaa? Minua kiinnostaa verbi tässä kontekstissa: ”Jag ska bo här.” Eli onko merkitys ”aion asua täällä” sama kuin ”aion viljellä täällä”. Tämä tuli puheeksi, kun mietimme sanan ”buuri” alkuperää ja se on yhtäkuin ”maanviljelijä”. #ruotsi #svenska #etymology

https://www.fogolf.com/1308743/langs-sargen-ep21-free-agent-special-och-sasongsavslutning/ Längs Sargen, EP21: Free agent-special och säsongsavslutning #AlexanderBjörk #europe #hockey #höjdpunkter #IceHockey #Ishockey #IvarStenberg #nhl #NhlDraft #NhlFreeAgency #NHLTrades #PGAOfficialWorldGolfRanking #PGARanking #svenska #SvenskaNHLSpelare #sverige #sweden #ViggoBjorck

#Schweden26
Ausblick vom kleinen Hügel auf das „Eye of the Forest“. Ein verlandendes Hochmoor, „Dulpan“.

///erdkruste.hinreichend.ausgereift
https://w3w.co/erdkruste.hinreichend.ausgereift

#Schweden #Svenska #Värmland #Eda

Det fria vetandets vinter

Det går att kväva ett lands vetenskapssamhälle utan att ställa till med en stor scen. Det räcker med rätt ord på rätt plats i ett regelverk. Just nu ligger ett sådant förslag på bordet i Washington, och om det fastställs efter remissprocessen kommer det att påverka vilka frågor amerikanska forskare kan få federal finansiering för att ställa och vilka svar som därefter låter sig höras. Konsekvenserna för dessa förändringar stannar inte vid USA:s gränser, utan kommer att få konsekvenser också för svenska forskare, laboratorier och oss alla.

I juli 1945 lämnade en ingenjör vid namn Vannevar Bush över en rapport till det amerikanska presidentämbetet. En rapport som Franklin Roosevelt hade beställt och som Harry Truman tog emot. Den fick titeln Science, the Endless Frontier. Vetenskapen var, skrev Bush, en frontlinje utan bortre gräns, ett land som aldrig tog slut. Rapportens egentliga uppfinning var ändå inte bilden av horisonten, utan den av ett samhällskontrakt. Staten skulle betala för grundforskningen. Men vilka frågor som var värda att ställa, och vilka svar som höll, det skulle forskarna själva avgöra, genom varandras granskning. Politiken stod för pengarna. Vetenskapen stod för omdömet. Ur den tanken växte National Science Foundation, och med den utvecklingen av den moderna amerikanska forskningen, den som i över sjuttio år dragit till sig kompetens från hela världen, och som delat med sig av sina upptäckter till oss andra.

Åttioett år senare, den 29 maj 2026, publicerade Vita husets budgetkontor OMB ett dokument med den sövande titeln Regulation for Federal Financial Assistance. Dokumentet är skrivet på den sortens förvaltningsprosa som är konstruerad för att skapa gäspningar, sida upp och sida ner om förtydligade regler och administrativa rutiner. Men i dessa byråkratiska uttryck återfinns en tyst upphävning av Bushs kontrakt. Förslaget ger politiskt tillsatta tjänstemän rätt att granska och underkänna anslag innan de beviljas, i ett system som omfattar mer än tusen miljarder dollar och ett fyrtiotal myndigheter, forskningen inräknad. Allt ska ligga i linje med, som det heter, presidentens politiska prioriteringar, och det som inte gör det kan dras in. Den kollegiala granskningen, peer review, den som var själva poängen, omdefinieras till en rådgivande process och uttryckligen inte bindande. Just denna omvälvande förändring är själva poängen. Som peer review fungerar idag läses ett förslag av andra forskare, det får ett omdöme och en poäng, och bara de främsta, inom många konkurrensutsatta program någonstans mellan en och två av tio, finansieras. Systemet är byggt för att den bästa idén ska vinna, inte den mest följsamma.

Vad den omvända ordningen, där det politiska beslutsfattandet trumfar forskningens, betyder i praktiken framgår om man läser vidare. Forskning och program som myndigheter bedömer främja förbjudna DEI-inslag, eller det som förslaget kallar könsideologi, riskerar att nekas eller förlora federal finansiering. Samarbeten med utländska parter som betraktas som motståndare begränsas, med en vaghet i texten som synes mycket svår att tolka, om det gäller en enskild forskare, ett universitet eller rentav ett helt land. Anslagspengar får användas för konferensdeltagande endast om deltagandet uttryckligen godkänts av myndigheten och skrivits in i anslagsvillkoren. Anslagspengar ska inte längre självklart få användas för att publicera resultaten med open access. Kostnader för publicering blir tillåtna bara om lagen kräver det eller om det enskilda anslaget uttryckligen medger det. Samtidigt kräver en annan amerikansk regel sedan 2022 just öppenhet. Forskaren förväntas alltså publicera fritt men förlorar den självklara rätten att betala för det. Följden riskerar att bli en ny mur runt kunskap som skattebetalarna redan bekostat, svårare för dem att läsa och svårare för forskare i andra länder att bygga vidare på. Förslaget knyter an till två centrala presidentorder, presidentordern om skärpt tillsyn över bidragsgivning från augusti 2025 och, dessförinnan, ordern med namnet Restoring Gold Standard Science. Den senare låter rimlig. Vem vill inte ha en guldstandard för vetenskap? Men en sådan standard finns redan, och den heter kollegial granskning. Det nya är att politiskt tillsatta personer ska avgöra vad som räknas som god vetenskap. Chefredaktörer och ledamöter i det amerikanska geofysiska sällskapets publiceringskommitté varnade redan för den ordern, i tidskriften AGU Advances. Den flyttar makten över forskningens innehåll från forskarna som leder landets vetenskapliga institutioner till tjänstemän tillsatta av den sittande makten.

Detta är en kamp om mer än bara ord och regelverk. Redan under förra året, kort efter det att Trump tillträtt, ströps och avbröts anslag. Antalet huvudansvariga forskare med anslag från det amerikanska hälsoforskningsorganet NIH sjönk det året med fyra procent, den första nedgången i den undersökta perioden sedan 2016, och fallet var ojämnt fördelat. Bland svarta forskare med nära tio procent, bland latinamerikanska med drygt sju. Anslag till forskning om ett vaccin mot hiv drogs tillbaka. Vid flera amerikanska toppuniversitet krymper nu doktorandprogrammen därför att lärosätena inte vet hur de ska betala för dem. Bakom varje anslag finns löner, en doktorand som flyttat tvärs över ett land, en forskningsingenjör med små barn. En forskare som vet att hennes anslag kan dras in över en natt forskar annorlunda än en som litar på att omdömet, och inte dagspolitiken, avgör hennes framtid.

Det är lätt att läsa allt detta som en amerikansk tragedi, ett inrikes drama vi kan betrakta på avstånd. Men vetenskapen har inget ”inrikes”. Tidskriften Nature uttryckte det hela tämligen kärvt redan i fjol. Ett angrepp på forskningen någonstans är ett angrepp på forskningen överallt. För Sverige blir utvecklingen högst kännbar. USA är vår enskilt största forskningspartner. Ungefär var femte svensk vetenskaplig publikation har en amerikansk medförfattare, fler än med Storbritannien och Tyskland, och vår samlade andel internationellt samförfattade artiklar har stigit till omkring sjuttio procent, betydligt högre än genomsnittet i både EU och OECD. Vi är ovanligt djupt invävda i ett system som nu förses med ett politiskt filter. När den största kunskapsnationen börjar bestämma vad som får studeras, publiceras och delas, så är det inte bara deras allmänning som krymper, utan också vår egen.

Vagheten i de nya riktlinjer och regelverk som uppstår biter direkt i vardagen. En svensk forskare samarbetar med en amerikansk kollega, som i sin tur har ett utbyte med någon i Kina. Är det samarbetet nu en risk för den amerikanska parten? Ingen vet, och ovissheten är i sig en kostnad. För en svensk doktorand vars projekt vilar på data, prover eller instrument hos en amerikansk partner blir detta högst konkret. Går det att avsluta en avhandling där jag är beroende av tillgång till data som nu stryps? De stora frågorna, en pandemi, ett klimat i förändring, en ny teknik som ingen ännu överblickar, löses idag nästan uteslutande över gränser, i internationella grupperingar. Regler som gör misstänksamhet till norm river broar som tagit decennier att bygga, och en bro som rivs byggs sällan upp i samma skick igen.

Europa har svarat snabbt på denna utveckling. Under parollen Choose Europe for Science har EU-kommissionen samlat först femhundra miljoner euro och i början av 2026 närmare niohundra, för att locka forskare över Atlanten. Det europeiska forskningsrådet har fördubblat sitt flyttbidrag, och Max Planck-sällskapet öppnat ett transatlantiskt program. Kommissionen vill till och med skriva in den fria forskningen i lag, genom en kommande europeisk forskningsakt. I Sverige bjöd utbildningsminister Johan Pehrson redan i april 2025 in lärosäten och forskningsfinansiärer till ett rundabordssamtal om situationen för forskare i USA, och talade om Sverige som en möjlig fristad. Vetenskapsrådet delar nu ut bidrag på två miljoner kronor per rekrytering för att hämta forskare utanför Europa, och konstaterar att de allra flesta ansökningarna gäller forskare vid amerikanska universitet. Siffrorna har redan landat. Vid Karolinska institutet kom drygt en fjärdedel av de sökande till tjugo utlysta tjänster från USA, fler än från Sverige. I Lund blev USA den näst största källan till sökande efter Sverige, med uttalat intresse från Princeton och Harvard. Kompetensflykten från USA är inte en prognos idag utan konkret, här och nu.

Här är det frestande att se det hela som en europeisk vinst, och att något gott kommer att följa av denna utveckling. Skickliga människor kommer att stärka våra laboratorier, och en del av det som inte längre får tänkas i Washington kommer i stället att tänkas i Uppsala eller Lund. Men att fira vore att läsa historien fel. En skadad amerikansk vetenskap är inte enbart en utdelning till oss. Det är samtidigt en reva i en forskningsväv vi alla är en del av. Vi kan inte rekrytera oss ur förlusten av det största kunskapssystem världen byggt, ett system där nära hälften av de disputerade forskarna inom naturvetenskap och teknik i USA är födda utomlands. En allmänning blir inte rikare för att en av dess största brukare börjar vakta sina egna tankar. Den ärliga läsningen rymmer båda dessa ting i samma hand, möjligheten och förlusten.

Varför sträcker sig presidentadministrationen efter just makten över anslagen? Därför att kunskap som kan underkännas politiskt är kunskap som kan göras lojal. Det är ett mönster och inte en tillfällighet. Academic Freedom Index, som sammanställs vid universitetet i Erlangen-Nürnberg och V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet, visar att delindikatorn för lärosätenas självständighet i USA fallit från 3,3 till 1,7 på en fyrgradig skala mellan 2019 och 2025, ett brantare och hastigare fall än i Ungern, Indien och Turkiet. Forskningen är, som statsvetare påmint om, bland det första en framväxande auktoritarianism kuvar, vid sidan av domstolar och fria medier. Sociologen Robert Merton beskrev redan 1942 hur vetenskapens normer, öppenhet och ständig prövning, hör nära samman med ett demokratiskt samhälle och skaver mot ett auktoritärt styreskick. Det som nu monteras ned i USA är en grundläggande vetenskaplig princip. Att vissa frågor besvaras med evidens och omdöme, och inte av politisk makt och ideologi. Kunskapens allmänningar är en betydelsefull del av ett samhälles motståndskraft. Den låter oss se faror i tid, pröva makthavares påståenden mot verkligheten och fatta beslut grundade i något fastare än tycke och smak.

Remisstiden till det nya förslaget går ut den 13 juli, och tiotusentals människor har redan skrivit till budgetkontoret med invändningar. OMB kan ännu ändra eller dra tillbaka förslaget, och domstolar och kongress kan ingripa om regeln fastställs. Det är i USA frågan om huruvida dessa nya regelverk träder i kraft. Men frågan är inte enbart amerikansk, utan gäller hela världen. Bush kallade vetenskapen för en gränslös frontlinje därför att han tog för givet att horisonten förblev öppen. Vi har lärt oss att den vetenskapliga öppenheten inte är ett naturtillstånd. Den är något som förutsätter vård, omsorg och underhåll. Ett arbete som måste skötas oförtrutet, dag för dag. Bush litade till forskarnas eget omdöme, till den kollegiala granskningen, peer review, som det som skulle hålla politiken borta från kunskapen. Det är just det omdömet som nu står på spel.

Nu står USA återigen inför en grundläggande fråga, som får konsekvenser för demokratin, för ett öppet samhälle, och för forskare runt om i hela världen. Vem avgör vad vi tillåts veta? Är det vetenskapssamfundet, eller är det politiken?

Referenser

Authors Alliance. (2026, 4 juni). Grant accounting as publishing policy: How OMB’s proposed uniform guidance changes could reshape open access and scholarly publishing.

Brookshire, B. (2026, 29 juni). The war against ’woke’ could end US science as we know it. The Verge.

Bush, V. (1945). Science, the endless frontier. United States Government Printing Office.

Europeiska kommissionen. (2025, 23 maj). Choose Europe for Science: EU comes together to attract top research talent.

Europeiska kommissionen. (2026, 30 januari). Choose Europe for Science: Over 100 national and regional initiatives aim to attract global research talent.

Europeiska kommissionen. (2026). European Research Area (ERA) Act.

European Research Council. (2025). Increased ERC funding for top global researchers moving to Europe now confirmed.

Exekutiv order 14303. (2025, 23 maj). Restoring gold standard science. Federal Register, 90 FR 22601. Publicerad 29 maj 2025.

Exekutiv order 14332. (2025, 7 augusti). Improving oversight of federal grantmaking. Federal Register, 90 FR 38929. Publicerad 12 augusti 2025.

Kinzelbach, K., Lindberg, S. I., Lott, L., & Panaro, A. V. (2026). Academic Freedom Index update 2026. Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg & V-Dem Institute.

Lewandowsky, S., Kempe, V., Armaos, K. D., Hahn, U., Abels, C. M., Wibisono, S., Louis, W., Sah, S., Pagel, C., Jankowicz, N., DiResta, R., Markolin, P., Schoenemann, H., Hertwig, R., Crull, H., Mauer, B., Holford, D., Lopez-Lopez, E., & Cook, J. (2025). The anti-autocracy handbook: A scholars’ guide to navigating democratic backsliding. Zenodo.

Max-Planck-Gesellschaft. (2025). Max Planck Transatlantic Program.

Merton, R. K. (1942). Science and technology in a democratic order. Journal of Legal and Political Sociology, 1, 115–126.

National Center for Science and Engineering Statistics. (2024). The STEM labor force: Foreign-born workers. National Science Foundation.

Nature. (2025). Trump 2.0: An assault on science anywhere is an assault on science everywhere [Ledare]. Nature, 639(8053), 7–8.

Nguyen, M., Chaudhry, S. I., Hajduk, A. M., et al. (2026). Trends in National Institutes of Health investigators by sex, race, ethnicity, and disability status. JAMA.

Office of Management and Budget. (2026, 29 maj). Regulation for federal financial assistance (91 FR 32198). Federal Register.

Office of Science and Technology Policy. (2022). Ensuring free, immediate, and equitable access to federally funded research.

Regeringen. (2024). Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (Prop. 2024/25:60).

Regeringskansliet. (2025, 10 april). Utbildningsministern bjuder in till rundabordssamtal om situationen för forskare i USA.

SVT Nyheter. (2025, 24 september). Kraftig ökning av amerikaner som söker sig till Lunds universitet.

Tidningen Curie. (2025, 22 oktober). Toppforskare från hela världen söker sig till Sverige.

Vetenskapsrådet. (2025, 24 november). We are announcing grants for recruiting researchers from outside Europe in 2026 as well.

Vetenskapsrådet. (2026, 27 april). Grant for recruiting international visiting researchers to Sweden 2026.

Wysession, M. E., et al. (2025). The executive order ”Restoring Gold Standard Science” is dangerous for America. AGU Advances, 6.

Ekebyborna är ett vanligt Ekeby med ett tillägg för att specificera: "vid Boren". Hagebyhöga är ett vanligt Hageby -- "det höga".

Malgesanda/ Malexander är ett vanligt Sanda med specificeringen "Vid Malgen".

#svenska

Swedish speakers! Question. Is saying somebody is snäll, saying they are kind/good-hearted, pleasant to be around, or otherwise? Tack så mycket! #swedish #svenska

Tänk på avståndet
mellan vagn och plattform när
du väl stiger av

#haiku #svenska

Yesterday in Swedish class, we had a trivia moment about the Avicci Arena and how it was previously called Stockholm Globe. There were slides and mentions of Eurovision, Roxette and other more popular things around that. For the rest of the class, I couldn't shake the tune of Feeling Good from the Sense8 sound track (it came with some mental visuals too 🤩) so yeah, it was a very cool lesson and I learned a lot.

#Svenska #Sense8 #Avicii #StockholmGlobe

Vad gör man med gamla barn- och ungdomsböcker från 70- och 80-talet som är i ganska bra skick?

Och vad gör man med andra, blandade, böcker från 40- (!), 50- (!), 60-, 70- och 80-talet som är i varierande skick? 🤔

#books #svenska #reading #oldthings #antikvariat #paper #papper #böcker

Gås - gäss - gässling
Mås - mäss - mässling

En mus, flera möss
Ett hus, flera höss

Eller hur? 😜

#linguistics #lingvistik #svenska #SvenskaSpråket #språklogik #MentalEarworm

#SvenskaYle järjestää tänään keskusteluohjelman siitä, mitä #KAJ merkitsee Vöyrille, Pohjanmaalle ja koko Suomenruotsille.

https://yle.fi/a/7-10075303

Klo 14 Areenalla.

https://arenan.yle.fi/1-74154043

#Vöyri #Vörå #Pohjanmaa #Österbotten #suomenruotsi #Svenskfinland #musiikki #musik #kulttuuri #kultur #Suomi #Finland #finlandssvensk #svenska #vähemmistö #vähemmistöt #minoritet #minoriteter #Euroviisut #Viisut #Eurovision #ESC #ESC25 #ESC2025

@jpknor @forteller Det ser ut til at #Vipps på iOS tilbyr språk for #nynorsk, #bokmål, #engelsk, #dansk, #svenska (#svensk) og #suomi (#finsk).

Dette er bedre enn mange offentlige institusjoner/selskaper, som sjelden tilbyr nynorsk. Det mangler nordsamisk, men det har jeg til gode å se i noen app. Har du sett det @mbergnordlie?