#demokrati — Public Fediverse posts

https://www.europesays.com/si/92097/ Po neuradnih informacijah Demokrati podprli dogovor o novi vladi ~ Portal24 #demokrati #Headlines #koalicija #NajpomembnejšeNovice #News #Novice #NSi #OsrednjeNovice #SDS #Slovene #Slovenija #Slovenščina #SLS #StrankaFokus #TopStories

#valåret2026 #rösta #demokrati #viktigt ☮️ + 💟

@mrundkvist Det låter som att du inte köper konceptet #demokrati

Vad är du redo att göra för att grupper inte ska få "något inflytande över dina livsvillkor"?

https://www.europesays.com/sk/63912/ Šimečka a Naď podporili Oľhu za primátora Prešova. Od voličov chce silný mandát #Demokrati #FrantišekOľha #Headlines #HlavnéSprávy #JaroslavNaď #kandidát #KandidátNaPrimátora #KandidatúraNaPrimátora #KDH #KomunálneVoľby2026 #Korzár #MestoPrešov #Michalšimečka #News #Prešov(okresPrešov) #primátor #ProgresívneSlovensko #RastislavMochnacký #SK #Slovak #Slovakia #Slovenčina #Slovensko #spravodajstvo #Správy #Titulky #TopStories #Voľby

https://www.europesays.com/si/75885/ Demokrati potrdili: prejeli smo izhodišča za koalicijsko pogodbo #AnžeLogar #demokrati #JanezJanša #Ljubljana #SDS #SI #Slovene #Slovenia #Slovenija #Slovenščina #vlada #Volitve2026

Nycklarna till digital rådighet

Sju dagar före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, den 17 februari 2022, röstade det ukrainska parlamentet igenom en ny lag, 2075-IX. Lagen gjorde det rättsligt möjligt för myndigheter att flytta offentliga data och centrala informationssystem till molnet, något som tidigare varit starkt begränsat. När kriget inleddes var det rättsliga ramverket på plats. AWS Snowball-enheter, kompakta lagringsenheter stora som resväskor, sattes in i processen och data överfördes snabbt. Det ukrainska upplägget hade förberetts under lång tid. Varje samhällssektor fick egen krypteringsnyckel. Om en främmande makt hackade en nyckel fick den tillgång till en sektor, inte till staten. Den mest skyddsvärda informationen distribuerades fysiskt och stannade utanför molnet. Det var en arkitektur av medveten sektorering. Miljontals medborgare kunde fortsätta använda statliga digitala tjänster genom medborgarappen Diia. En förvaltning under attack fortsatte fungera, därför att lagen sju dagar tidigare hade öppnat en dörr som den tidigare hållit stängd, och därför att någon tidigt bestämt sig för att tänka igenom hur dörren skulle se ut.

Det handlar om något som ibland kallas rådighet. Att ha förmåga att omsätta insikt i handling, att kunna göra något åt det som händer, när det händer. Att själv kunna byta leverantör, dra ur sladden, reparera. En stat som saknar lagrum och inte har rådighet över sin data riskerar att förlora kontrollen över sin förvaltning när krisen kommer. Ukraina passerade tröskeln med sju dagars marginal och med en plan som lärts in över år. I fredstid går det att låtsas att infrastrukturen är neutral. I kris och i krig är den en central del av ett lands försvar, och samtidigt en sårbarhet.

Insikten om behovet av ökad rådighet växer just nu bland Europas regeringskanslier. Det handlar om konsekvenserna av den ryska aggressionen. Det beror också på vad som händer i Washington. Den 20 januari 2025 deltog flera ledare från de stora techbolagen, däribland Musk, Zuckerberg, Bezos, Cook, Pichai, Altman och TikToks Shou Zi Chew, vid Donald Trumps andra presidentinstallation. Flera satt mycket framträdande. Musk ensam lade över tvåhundrafemtio miljoner dollar på att hjälpa Trump att bli vald. Sedan installationen har centrala tjänster i teknikområdet i Vita huset besatts av personer från en allt trängre krets kring investeraren Peter Thiel. Vicepresident JD Vance fick i senatsvalet 2022 minst femton miljoner dollar i stöd från Thiel och arbetade tidigare för hans investeringsbolag. Trumps rådgivare för AI och kryptovaluta, David Sacks, hör till den så kallade PayPal-maffian. Michael Kratsios, chef för Vita husets kontor för vetenskap och teknik, har tidigare arbetat för Thiels investeringsbolag. Amerikansk demokrati har länge haft en särskild relation till de ledande teknikföretagen. Under 2025 har relationen kommit närmare än förut.

I december 2025 publicerade Vita huset en ny nationell säkerhetsstrategi. Dokumentet innehåller ett starkt kritiskt avsnitt om Europa och EU. Amerikanska teknikstandarder ska driva världen framåt. Europeisk reglering framställs som hinder för innovation, suveränitet och amerikanska intressen. Det bör noteras att USA sedan 2011 har en egen form av digital suveränitet. Den heter FedRAMP och den reglerar vilka molntjänster federala myndigheter får använda för känslig information. I praktiken har de kraven sedan länge stängt ute utländska leverantörer från den amerikanska federala marknaden. Motsvarande krav finns i Ryssland, Kina och Indien. När EU försöker bygga något liknande blir det diskriminerande. Den asymmetrin är värd att hålla i minne när Washington kritiserar Bryssel.

I Köpenhamn hörs oron tydligast. Den 4 januari 2026 uppmanade statsminister Mette Frederiksen Trump att sluta hota med att annektera Grönland. ”USA har ingen rätt att annektera någon av de tre länder som tillhör det danska riket”, sade hon. Det är inte första gången Washington ser lystet på ön. Den amerikanske utrikesministern William Seward försökte köpa Grönland redan 1867, och president Truman erbjöd Danmark hundra miljoner dollar i guld för ön 1946. Danmark avböjde båda gångerna. Grönlands statsminister Jens-Frederik Nielsen förklarade nio dagar efter Frederiksens uttalande att ”vi väljer Danmark”. Danmark är medgrundare av Nato och har sedan 1951 en amerikansk militärbas på grönländsk mark. När en amerikansk president ifrågasätter ett grannlands territoriella integritet faller antaganden som legat till grund för hela det nordatlantiska säkerhetsarrangemanget. Dagarna därefter rapporterade medier att dansk underrättelsetjänst såg över alternativ till Palantir. Beroendets pris hade blivit en fråga även för underrättelsetjänsten. Den danska statsförvaltningen har krav på sig att använda Statens IT. Myndigheten har öppet redovisat att en arbetsplats kostar omkring åttatusen danska kronor om året, varav drygt tretusen går till Microsoft. Målet är att hälften av klienterna finns på en egenförvaltad plattform när Microsoft-avtalet omförhandlas 2029. Frågan danska tjänstemän själva ställer är enkel. Hur kan vi låta den danska statsministern använda amerikanska tjänster för att hantera information om Grönland?

Europa har börjat röra sig på bred front. I den tyska delstaten Schleswig-Holstein slutförde regeringen hösten 2025 migrationen av omkring fyrtiotusen e-postbrevlådor från Microsoft Exchange till öppen mjukvara, sådan vars källkod är öppen och som kan driftas av den som behärskar tekniken. Digitaliseringsminister Dirk Schrödter erkände i januari 2026 att övergången medfört utmaningar, men den kommer att fortsätta. LibreOffice används på omkring åttio procent av delstatens datorer utanför skatteförvaltningen, och Linux ska rullas ut som operativsystem under 2026. På federal nivå har Bundeswehr genom sitt IT-bolag BWI anslutit till det tyska samverkansorganet ZenDiS och deras öppna kontorsmiljö openDesk. Frankrike utfärdade i februari 2026 ett cirkulär, som bygger på skrivningar redan från 2016, som fastslår att digital suveränitet ska vara ett prioriterat kriterium vid offentlig upphandling. Hälsodata ska flyttas till certifierade europeiska molnleverantörer före utgången av 2026. I Österrike slutförde försvarsmakten hösten 2025 sin fleråriga migration av sextontusen datorer från Microsoft Office till LibreOffice. I Norge publicerade säkerhetsmyndigheten NSM den 6 februari 2026 sin årliga hotbedömning Risiko 2026. Amazon, Google och Microsoft namnges där uttryckligen som konkreta risker för norsk statlig infrastruktur. Formuleringen har få motstycken i tidigare nordiska säkerhetsanalyser. Det franska premiärministerns kansli följde upp i april. Den 8 april 2026 höll DINUM, det interministeriella direktoratet för digitalisering, ett seminarium som ålade samtliga ministerier att formalisera planer för minskat extra-europeiskt beroende. Åtta beroendeområden pekades ut. Arbetsstationer, samverkansverktyg, antivirus, AI, databaser, virtualisering och moln, nätverk, telekom. Den franska socialförsäkringsmyndigheten Assurance Maladie rör samtidigt åttiotusen anställda till Tchap, Visio och FranceTransfert, statligt utvecklade verktyg som ersätter Microsofts samverkanssvit. På tysk federal nivå pågår sedan januari 2026 piloten CKKI. Fyra stora institutioner, däribland Deutsche Rentenversicherung Bund och Bundesagentur für Arbeit, prövar openDesk i krishanteringsfunktioner. Pilotnamnet är talande. Cloudbasierte Kommunikation im Krisenfall.

Den europeiska rörelse som nu växer bygger på hantverk som pågått långt längre än debatten om digital suveränitet. Linux började som Linus Torvalds studentprojekt i Helsingfors 1991 och driver i dag merparten av världens molnservrar. Det grafiska gränssnittet KDE grundades i Tyskland 1996. LibreOffice föddes 2010. Nextcloud grundades i Stuttgart 2016. Tekniken är gammal. Den har byggts på universitet, i företagsgarage, av frivilliga. Det som är nytt är synen på tekniken. Europeiska regeringar börjar behandla den som strategisk resurs istället för billig nytta. Skiftet är just det. Ett skifte. Från effektivitet till resiliens, från kostnad till kapacitet, från inköp till förvaltning. Det är ett förändrat mål. Rådighet mäts på andra dimensioner än kronor och minuter.

Det som är nytt under första kvartalet 2026 är att rörelsen lämnar substitutionsfasen. Att byta Microsoft mot LibreOffice är en sak. Att bygga en gemensam europeisk stack är en annan. Den 17 april 2026 tilldelade EU-kommissionen ett ramavtal värt upp till hundraåttio miljoner euro över sex år till fyra europeiska konsortier för suveräna molntjänster. Det är första gången kommissionens nya ramverk SEAL, Sovereign European Assurance Levels, används som bindande kriterium i upphandling. Vinnarna är Post Telecom tillsammans med OVHcloud och Clever Cloud, Schwarzkoncernens STACKIT, Scaleway, samt Proximus med S3NS, Clarence och Mistral. Ett separat europeiskt initiativ, Eurosky, lanserades den 16 april 2026 från Nederländerna. Det är ett infrastrukturlager för sociala medier som bygger på AT Protocol, samma öppna standard som Bluesky vilar på, och låter användare ansluta till olika tjänster med data lagrad på europeiska servrar under europeisk rätt. Skiftet syns i protokollnivån. Från att flytta dokument från en proprietär leverantör till en annan, till att bygga gemensam infrastruktur som flera tjänster kan dela.

Det som driver frågan är juridik, politik och krig i förening. Juridiskt vilar den på flera parallella regelverk. CLOUD Act från 2018 ger amerikanska brottsbekämpande myndigheter möjlighet att begära ut data från bolag som USA betraktar som amerikanska, även när data lagras utomlands. FISA 702, vars verkliga omfattning Edward Snowden avslöjade 2013, ger amerikansk underrättelsetjänst rätt att hämta data om utländska personer utan notifikation och utan domstolsgranskning per ärende. Att båda lagarna bygger på amerikansk konstitutionell logik, där icke-medborgare har svagare rättsligt skydd, är i sammanhanget ingen parentes. Det är själva grunden. En svensk medborgares data i ett amerikanskt moln skyddas av avtalsvillkor, inte av den amerikanska konstitutionen. Efter sanktionerna mot Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Karim Khan i februari 2025 uppstod uppmärksammade problem kring hans e-postkonto. Microsoft förnekade offentligt att bolaget stängt av domstolens tjänster. Det är också troligt att avstängning aldrig var den formella mekanismen. Liknande situationer har hanterats genom att USA hotat institutionen i sin helhet med sanktioner om den inte själv agerade. Oavsett mekanism gick ICC senare vidare och ersatte Microsoft Office med europeiska alternativ. Österrikaren Max Schrems har genom organisationen NOYB under ett decennium visat att amerikansk lagstiftning strukturellt står i vägen för europeiskt dataskydd. EU-domstolen har gett honom rätt två gånger, och dataöverföringarna till USA har därefter reparerats politiskt två gånger.

För svensk del tillkommer en dimension som sällan lyfts. Svenska myndigheters beslut om utlämnande av offentlig handling är förvaltningsrättsliga beslut som ska fattas av myndigheten. Det är en del av grundlagsskyddet. När ett amerikanskt molnbolag får tekniskt företräde till informationen, och i vissa lägen juridiskt tvingas lämna ut den, uppstår en ordning där någon annan än svensk myndighet i praktiken beslutar. Det är en genomgripande förändring av svensk förvaltning. Adekvansbeslutet mellan EU och USA rör dataskydd. Sekretessfrågan regleras av svensk offentlighets- och sekretesslag och påverkas inte av adekvansbeslut. Den som tror att politisk förhandling över Atlanten löser problemet har missat att det finns två problem.

Politiskt motarbetar Washington europeiska försök att bygga egna alternativ. Det amerikanska handelsdepartementet har kallat EU:s tekniklagstiftning diskriminerande. Enligt Reuters undertecknade utrikesminister Marco Rubio den 18 februari 2026 ett internt direktiv som beordrar amerikanska diplomater att motverka data sovereignty-initiativ runt om i världen. Direktivet talar generellt om datalokaliseringskrav, inte specifikt om enskilda europeiska initiativ, men adressaten är ändå tydlig. Samtidigt har Kina under det senaste decenniet byggt en industriell dominans som förskjuter frågan också österut. Omkring åttio procent av världens solceller tillverkas i Kina. BYD och de andra kinesiska biltillverkarna producerar fler elbilar än Europa, och kinesiska bolag kontrollerar tillsammans en större del av den globala batterimarknaden än någon annan region. Robotik och elektrifierade transportmedel hör till de områden där Europa snabbt tappar mark. Den gröna omställningens fysiska infrastruktur är på väg att få sin tyngdpunkt i Fjärran östern. Mellan dessa tryck ligger kriget. En stat som tappar kontrollen över sin digitala ryggrad tappar också förmågan att försvara sin fysiska. Rådighet har gått från att vara en fråga om effektivitet till att bli en fråga om överlevnad.

Forskning och industri har följt frågan länge. En studie publicerad av Linåker och kollegor 2025 pekar på att många offentliga projekt med öppen källkod i Europa bärs upp av förhållandevis små utvecklarteam. Kapaciteten är tunn i förhållande till uppgiften. EuroStack-initiativet förtjänar en egen anteckning. Det började som en konferens i EU-parlamentet den 24 september 2024 där ekonomen Cristina Caffarra, teknologipolitikern Francesca Bria och Signal-grundaren Meredith Whittaker mobiliserade europeiska teknikbolag. I februari 2025 publicerade Bertelsmann Stiftung och CEPS rapporten ”EuroStack: A European Alternative for Digital Sovereignty”, skriven av Bria, Paul Timmers och Federico Gernone. Den fastslog att åttio procent av Europas digitala teknik och infrastruktur är importerad, att sjuttio procent av globalt använda AI-grundmodeller kommer från USA, och att europeiska företag står för knappa sju procent av världens forsknings- och utvecklingsutgifter på mjukvara och internet. I mars 2025 hade tvåhundra organisationer, Airbus och Dassault Systèmes inräknade, skrivit på initiativets öppna brev. I oktober 2025 grundades EuroStack Initiative Foundation som icke-vinstdrivande stiftelse, med Caffarra som ordförande och bland grundande industrimedlemmar Nextcloud, Proton, IONOS och Ecosia. Det tyska koalitionsavtalet från maj 2025 mellan CDU/CSU och SPD stödjer initiativet explicit. Den 18 november 2025 lanserade Frankrike och Tyskland en gemensam task force om europeisk digital suveränitet. Bria och Timmers kallar i sin rapport på en mobilisering om trehundra miljarder euro över tio år, varav tio miljarder som första steg. Det är ett kapitalåtagande av en helt annan storleksordning än vad som tidigare diskuterats för europeisk teknikinfrastruktur. Ekonomisk forskning, bland annat en studie publicerad av Blind och Schubert 2024, har pekat på att öppen källkod bidrar väsentligt till EU:s BNP, i storleksordningen flera tiotals miljarder euro om året. Infrastrukturen har funnits i Europas händer i trettio år utan att behandlas som sådan. Sedan Interoperable Europe Act trädde i kraft 2024 har EU också ett rättsligt krav på att offentliga upphandlingar ska främja återanvändning, öppenhet och gränsöverskridande interoperabilitet. Kravet borde redan nu märkas i svenska utlysningar. Det gör det sällan.

Här behöver en distinktion göras för att analysen ska hålla. Öppen källkod är en sak, digital suveränitet en annan. En stat kan ha proprietär programvara och ändå behålla rådighet, om upphandlingen är genomtänkt, portabiliteten garanteras i avtal och datamodellerna är öppna. En stat kan använda öppen källkod och ändå hamna i beroende, om förvaltningen saknas. I praktiken konvergerar ändå de två frågorna. Öppen källkod gör rådigheten billigare, mer transparent och mer delbar mellan stater. Det är därför Tyskland, Frankrike, Österrike och Ukraina närmar sig frågan samtidigt. Utan öppen källkod som infrastruktur blir digital suveränitet en ambition utan verktygslåda.

Distinktionen behövs av ytterligare en orsak. CISPE, branschorganisationen för europeiska molnleverantörer, varnade i en skrivelse till EU-kommissionen den 18 mars 2026 för det de kallar sovereignty washing. Risken är att europeiska regelverk på pappret kräver suveränitet, medan amerikanska hyperscalers i praktiken levererar den, ofta i konsortier med en europeisk partner som ansikte. När EU-kommissionen den 17 april 2026 utsåg sina fyra suveräna molnleverantörer ingick också Google i ett av de utvalda konsortierna, vilket utlöste exakt den kritiken. Suveränitet definieras inte av var datacentrat står. Den definieras av vem som äger nyckeln, vem som ansvarar inför vilken jurisdiktion, och vem som i sista hand kan dra ur sladden.

I Sverige syns viss förflyttning, om än betydligt mer blygsam. Regeringens nya digitaliseringsstrategi för perioden 2025 till 2030, antagen i maj 2025, pekar ut fem fokusområden och tre tvärgående teman, bland dem AI, säkerhet och data. Men den sätter inga tydliga mål för rådighet i fred, kris eller krig, och öppen källkod saknas som eget område. I december 2025 beslutade regeringen att slå ihop Digg och Post- och telestyrelsen till en ny myndighet från 1 januari 2027. På Digg slutfördes under 2025 ett flerårigt utforskande arbete om en nationell plattform för öppen källkod. Beslutet att bygga plattformen väntar på finansiering. Samverkansorganet eSam skrev i september 2025 att regelverket för dataöverföring mellan EU och USA hanteras i en tid de beskriver som turbulent. Det är förvaltningsspråk för juridisk osäkerhet. Regeringen har gett Kammarkollegiet i uppdrag att utreda ett nytt sätt att upphandla digitala tjänster, med underlag i augusti 2026.

Det som saknas i Sverige är den tydliga riktningen, och den har saknats länge. EU-kommissionens observatorium OSOR beskrev redan 2013 den svenska offentliga öppen källkods-rörelsen som något som pågick underifrån, utan strategiskt stöd från staten. Diagnosen är tretton år gammal och håller fortfarande. Digitaliseringsstrategin från 2017, under Stefan Löfven, nämnde inte öppen källkod som prioritering. OECD konstaterade 2018 en påtaglig brist på koordination mellan myndigheter. Digitaliseringsstrategin 2025-2030, under Ulf Kristersson, har inte ändrat mönstret. Min egen analys av utvecklingen över tre regeringsperioder, Alliansen från 2006, Löfven från 2014 och Kristersson från 2022, är att digital suveränitet har behandlats som både teknikfråga och marknadsfråga, men sällan som säkerhetspolitisk fråga. Mönstret framstår som strukturellt och har hållit över olika regeringsfärger. Varför frågan fått så låg prioritet är värt att reflektera över. En del är tilltron till en transatlantisk världsordning som antagits bestå. En del är marknadspolitisk försiktighet, där öppen källkod felaktigt setts som motståndare till privat näringsliv. En del är en New Public Management-logik som har ifrågasatts i välfärdens alla delar utom just IT, där den fortfarande styr som vore den neutral. Gemensamt för förklaringarna är ett underskattande av infrastruktur som politisk fråga.

Det som skiljer Sverige från Tyskland, Frankrike, Österrike och Danmark handlar därför mindre om tempo än om strategisk vilja över tid. Estland lanserade X-Road 2001. Danmarks kommunala samverkansorganisation OS2 etablerades 2012. Frankrike gav sin egen förvaltning en nationell handlingsplan för fri programvara 2021. Tyskland startade Sovereign Tech Fund i oktober 2022. Bakom varje sådant beslut ligger ett politiskt val att behandla digital infrastruktur som strategisk resurs. Ett motsvarande samlat val har i Sverige saknats. Kommuner och enskilda myndigheter får fylla hålet. Resurser är inte huvudproblemet. Det handlar om styrning och strategisk riktning. Under tiden växer beroendet. Varje nytt IT-kontrakt i en myndighet, ett sjukhus, en skola, ökar friktionen mot ett senare leverantörsbyte och risken för inlåsning.

Beslutet i Kyiv den 17 februari 2022 var ett politiskt val. Det gällde vad staten skulle kunna göra med sin egen förvaltning den dag kriget kom. Lagen skrevs i tid. Åtta dagar senare blev molnmigreringen en avgörande del av att hålla statsapparaten fungerande under invasionens första skede. Det krävde år av förarbete, en centralplan och människor som vågade fatta beslut innan tvånget kom. Nu fattar andra europeiska regeringar liknande val, pressade av kriget i öster, av en amerikansk administration som ifrågasätter europeisk självständighet och av ett Kina som tar allt starkare industriell position. I Sverige dröjer valet. Tid finns ännu. Men den krymper. När den tar slut är det inte längre tid för val, bara tid för konsekvenser.

Referenser

Bertelsmann Stiftung. (2025, februari). EuroStack: A European alternative for digital sovereignty (Bria, F., Timmers, P., & Gernone, F.).

Blind, K., & Schubert, T. (2024). Estimating the GDP effect of open source software and its complementarities with R&D and patents. The Journal of Technology Transfer, 49(2), 466-491.

Bossi Malafosse, J. (2026, 12 mars). The Lecornu Circular of 5 February 2026 reaffirms the requirement for SecNumCloud hosting for health data. Mondaq.

Congress.gov. (2018). Clarifying Lawful Overseas Use of Data Act (CLOUD Act), Public Law 115-141, Division V.

Digitaliseringsstyrelsen. (2025, 18 december). Open source stiller krav til myndighedernes ansvar for it-løsninger.

Digitaliseringsstyrelsen. (2026, 28 januari). Digital suverænitet i den offentlige sektor: Sammenfattende erfaringsopsamling på myndigheders initiativer for at migrere til alternative teknologier.

Digg (Myndigheten för digital förvaltning) & Arbetsförmedlingen. (2026). Offentlig kod: Öppen programvara i svenska offentliga organisationer.

Digg (Myndigheten för digital förvaltning). (2022, 27 september). Anskaffning, utveckling och publicering av öppen programvara: Policy och riktlinjer.

DINUM (Direction interministérielle du numérique). (2026, 8 april). Souveraineté numérique: l’État accélère la réduction de ses dépendances extra-européennes.

eSam. (2025, 26 september). Uppdatering kring adekvansbeslutet i en turbulent tid [ES2025-18].

EU-domstolen. (2020, 16 juli). Schrems II (Case C-311/18).

EuroStack Initiative Foundation. (2025, oktober). A foundation to build: The EuroStack initiative takes shape.

Europaparlamentet och rådet. (2024, 13 mars). Förordning (EU) 2024/903 om åtgärder för en hög nivå av offentlig sektors interoperabilitet i unionen (Interoperable Europe Act).

Euractiv. (2025, 16 december). ”Discriminatory”: US threatens EU companies over tech fines.

Euronews. (2026, 16 april). Eurosky: Europe aims to rival big tech with its own social media ecosystem.

European Commission. (2026, 17 april). Commission advances cloud sovereignty through strategic procurement.

FedRAMP Program Management Office. (2025). Federal Risk and Authorization Management Program: About the program. U.S. General Services Administration.

Greenberg Traurig. (2025, april). Digital policy highlights of the German coalition agreement 2025.

Heise online. (2025, oktober). EuroStack Foundation: Europe’s tech industry founds sovereignty initiative.

Heise online. (2026). Microsoft alternative: Social insurers trial OpenDesk for emergencies.

Intelligence Online. (2026, 13 januari). Copenhagen in talks to replace Palantir.

Interoperable Europe Portal / OSOR. (2013). Swedish public open source movement working from the bottom up.

Interoperable Europe Portal. (2025, 24 april). BWI/Bundeswehr chooses open source by adopting openDesk.

Linåker, J., & Muto, S. (2024). Software reuse via OSS in the public sector: A report for the Danish Agency for Digital Government. RISE.

Ministère de l’Économie. (2026, 8 april). Souveraineté numérique: séminaire interministériel.

Nasjonal sikkerhetsmyndighet. (2026, 6 februari). Risiko 2026.

NOYB – European Center for Digital Rights. (n.d.). About us and ongoing cases.

OECD. (2018). Going Digital in Sweden. OECD Publishing.

n-tv (dpa). (2026, 5 januari). Schrödter sieht Herausforderungen bei Open-Source-Umstellung.

Office of the Director of National Intelligence. (2023). Section 702 of the Foreign Intelligence Surveillance Act overview.

Politico EU. (2025, 4 juni). Microsoft didn’t cut services to International Criminal Court, its president says.

Regeringen.se. (2025, 28 maj). Sveriges digitaliseringsstrategi 2025-2030.

Regeringen.se. (2025, 11 december). Regeringen slår ihop myndigheterna PTS och Digg.

Regeringen.se. (2026, 16 februari). Nytt statligt inköpssystem för digitala lösningar.

Reuters. (2026, 4 januari). Denmark PM urges Trump to stop threats to take over Greenland.

Reuters. (2026, 25 februari). Exclusive: US orders diplomats to fight data sovereignty initiatives.

Robinson, D. (2025, 31 oktober). International Criminal Court kicks Microsoft Office to the curb. The Register.

Saunders, M. (2025, 30 september). Austria’s military switches from Microsoft Office to LibreOffice. The Document Foundation.

Ginman, R. J. (2025, 19 september). Staten udfordrer Microsoft: Tusindvis af computere kører snart med open source-software. Version2 / Ingeniøren.

Telecompaper. (2026, 30 mars). French public sector grows spending on public cloud services by 62 percent in 2025.

The Register. (2026, 18 mars). Europe’s cloud minnows tell Brussels to stop big tech ’sovereignty-washing’.

The Register. (2026, 20 april). One of Europe’s sovereign cloud picks may not be so-sovereign after all.

The Guardian. (2013, 6 juni). NSA Prism program taps in to user data of Apple, Google and others (Greenwald, G., & MacAskill, E.).

The White House. (2025, november). 2025 National Security Strategy.

Konkel, F. (2022, december). Ukraine tech chief: Cloud migration ”saved Ukrainian government and economy”. Nextgov.

UBOS. (2026, 25 februari). Denmark’s Digital Agency chooses LibreOffice over Microsoft for digital sovereignty.

Petursdottir, G. (2019, 30 augusti). Trump’s Greenland plan is the rebirth of an 1867 American dream. USAPP – American Politics and Policy Blog, London School of Economics.

Verchovna Rada. (2022, 17 februari). Lag 2075-IX om molntjänster.

ZenDiS (Zentrum Digitale Souveränität). (2026, 21 januari). Sozialversicherungen rüsten sich mit openDesk für den Krisenfall [pressmeddelande via krankenkassen-direkt.de].

https://www.europesays.com/no/224062/ Demokrati, Ungdom | Da elevene kom – og ikke kommunedirektøren #art #BreakingNews #BreakingNews #Demokrati #FeaturedNews #FeaturedNews #Headlines #LatestNews #LatestNews #ledere #Meninger #News #NO #Norge #Norway #Nyheter #opinion #Overskrifter #Sortland #TopStories #TopStories #ungdom

https://www.europesays.com/sk/54079/ Poslanec Galko mal nehodu a skončil na pohotovosti #Demokrati #Headlines #HlavnéSprávy #ĽubomírGalko #nehoda #nemocnica #News #SK #Slovak #Slovakia #Slovenčina #Slovensko #Správy #Titulky #TopStories #výlet

USA, visumen och kampen om plattformarna

Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.

Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.

Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.

Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.

Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.

I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.

I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.

Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.

Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.

Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.

Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.

Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.

För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.

Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.

Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.

När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.

Referenser

Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026). 

Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar. 

Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms. 

Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy. 

NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans. 

Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship. 

Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House. 

U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans. 

U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB]. 

Klimatförändringar orsakade 62 000 dödsfall i Europa – och försvårar för demokratin

Supermiljöbloggen Den snabba uppvärmningen från utsläppen av växthusgaser låg under 2024 bakom 62 000 dödsfall i Europa#demokrati #Dödsfall #Europa #Folkhälsa #InternationalIDEA #Klimatförändringar #Koldioxidutsläpp #LancetCountdown #Naturkatastrofer #rapport
Klimatförändringar orsakade 62 000 dödsfall i Europa - och försvårar för demokratin - Supermiljöbloggen

#Demokrati Over 2,5 år har Zetland skrevet 13 artikler om embedsværket i serien "Alting haster".

Den seneste er fra efteråret opsummerer, hvad der stod i Magtudredning 2.0.

"I de kommende år bliver det afgørende at følge udviklingen, mener professoren [Helene Helboe Pedersen]. For der er meget på spil.
...
“Hvis vi ikke får skabt mere tid, så får vi ikke skabt mere dialog, og så bidrager det til mistilliden mellem politikere og partier og befolkningen."

https://www.zetland.dk/historie/s0vRG6aI-meEl96YM-7678d

RE: https://veganism.social/@veganguide/116436850833061686

🌱⚖️🐷 I Danmark får du et år i fængsel for at dyrke 1.200 planter, men hvis du groft mishandler 90.000 grise, så sker der nul og nix.
https://www.folketidende.dk/krimi/to-maend-domt-1200-cannabisplanter-fundet-i-lade-pa-lolland/5082871
#cannabis #hamp #plantebaseret #kriminalitet #svineproduktion #Danmark #dkpol #demokrati #korruption

Så kom der et ikke-svar fra DIGST vedr. det offentliges fokus på Google & Apple:

Svar fra DIGST den 20. april 2026: https://www.hartmannconsulting.dk/wp-content/uploads/2026/04/20260420-svar-fra-DIGST-om-alternative-smart-phone-styresystemer.pdf

Da de henviser til dem, har jeg fluks skrevet til Danske Medie Research i stedet: https://www.hartmannconsulting.dk/wp-content/uploads/2026/04/20260420-spoergsmaal-til-Danske-Media-Research-om-alternative-styresystemer.pdf

@linuxikbh

#Demokrati
#Retssikkerhed
#DIGST
#DanmarkSkifter
#DigitalInklusion
#OpenSource
#DigitaltDemokrati
#FOSS
#Murena
#LineageOS

https://www.europesays.com/si/64282/ Svoboda z največ prihodki, NSi z največjim presežkom #demokrati #levica #PolitičneStranke #poslovanje #RepublicOfSlovenia #RepublikaSlovenija #ResniCa #SD #SDS #SI #Slovene #Slovenia #Slovenija #Slovenščina #svoboda

https://www.europesays.com/no/210770/ Han så ingen grunn til å studere. «ChatGPT har jo svar på alt» skriver rektor ved NTNU #Business #chatgpt #debatt #Demokrati #Economy #etikk #KI #KunstigIntelligens #Næringsliv #NO #Norge #Norway #NTNU #Samfunn #Teknologi #TorGrande #Utdanning #utenforskap #Utvikling

Ett konstruktivt program för goda liv – intervju med Per Herngren om postprotest och Buen Vivir

https://www.godaliv.se/goda-liv/ett-konstruktivt-program-for-goda-liv-intervju-med-per-herngren-om-postprotest-och-buen-vivir/

Ett konstruktivt program för goda liv – intervju med Per Herngren om postprotest och Buen Vivir

https://www.godaliv.se/goda-liv/ett-konstruktivt-program-for-goda-liv-intervju-med-per-herngren-om-postprotest-och-buen-vivir/

Ett konstruktivt program för goda liv – intervju med Per Herngren om postprotest och Buen Vivir

https://www.godaliv.se/goda-liv/ett-konstruktivt-program-for-goda-liv-intervju-med-per-herngren-om-postprotest-och-buen-vivir/

Et frit mediemarked er afgørende.
Men frihed forpligter.

Vi bør tage diskussionen nu:
Hvilken retning ønsker vi for den demokratiske samtale i Europa?

Læs mere:
https://www.euractiv.com/news/us-far-right-media-to-open-polish-franchise-with-serbian-backing/

#EU #medier #demokrati

Vad hjälper det att Tidö vill bilda regering utan egen majoritet?

De är fortfarande beroende av Centerpartiet.
En kul tanke: Åkesson som migrationsminister – men som måste tugga i sig centerpartistisk migrationspolitik.

Då handlar valet mindre om tydliga alternativ och mer om kompromisser.

Vad är det vi röstar på egentligen?

#politik #svpol #val2026 #migration #tidöavtalet #centerpartiet #sverigedemokraterna #demokrati

Vad hjälper det att Tidö vill bilda regering utan egen majoritet?

De är fortfarande beroende av Centerpartiet.
En kul tanke: Åkesson som migrationsminister – men som måste tugga i sig centerpartistisk migrationspolitik.

Då handlar valet mindre om tydliga alternativ och mer om kompromisser.

Vad är det vi röstar på egentligen?

#politik #svpol #val2026 #migration #tidöavtalet #centerpartiet #sverigedemokraterna #demokrati

Vad hjälper det att Tidö vill bilda regering utan egen majoritet?

De är fortfarande beroende av Centerpartiet.
En kul tanke: Åkesson som migrationsminister – men som måste tugga i sig centerpartistisk migrationspolitik.

Då handlar valet mindre om tydliga alternativ och mer om kompromisser.

Vad är det vi röstar på egentligen?

#politik #svpol #val2026 #migration #tidöavtalet #centerpartiet #sverigedemokraterna #demokrati

Vad hjälper det att Tidö vill bilda regering utan egen majoritet?

De är fortfarande beroende av Centerpartiet.
En kul tanke: Åkesson som migrationsminister – men som måste tugga i sig centerpartistisk migrationspolitik.

Då handlar valet mindre om tydliga alternativ och mer om kompromisser.

Vad är det vi röstar på egentligen?

#politik #svpol #val2026 #migration #tidöavtalet #centerpartiet #sverigedemokraterna #demokrati

1/5
Troede en tråd var nok, dette er bare begyndelsen: Vedr. racistiske slagordi valgkampen:

Vi har nok hørt at "politisk korrekthed" er gået for vidt, ytringsfriheden er knægtet. Men når fremtidens ledere fra de politiske ungdomspartier samles til en tværpolitisk fest og skråler "Ausländer raus" til technomusik står vi over for et andet og alvorligt problem.

#dkpol #demokrati #VladVexler #PolitiskKultur #Ungdomspolitik #Sociologi #Aktivisme

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

God valgdag til alle i morgen tirsdag. Vi er et af de få lande i verden med #demokrati. Lad os bruge det fornuftigt.
#fv26 #valg26

God valgdag til alle i morgen tirsdag. Vi er et af de få lande i verden med #demokrati. Lad os bruge det fornuftigt.
#fv26 #valg26

God valgdag til alle i morgen tirsdag. Vi er et af de få lande i verden med #demokrati. Lad os bruge det fornuftigt.
#fv26 #valg26

God valgdag til alle i morgen tirsdag. Vi er et af de få lande i verden med #demokrati. Lad os bruge det fornuftigt.
#fv26 #valg26

@sorenhave

Alt kan jo ikke gøres op statistisk - hvis vi vil bevare og forsvare vores demokrati er det essentielt at vi stemmer.

#dkvalg #danmark #demokrati #folketingsvalg #fv26

Digital Suverænitet og #fv26

https://librelab.eu/2026/03/digital-suveraenitet-og-fv26/

En tid av demokratiska sönderfall

Den demokratiska epok vi befunnit oss i tog ett halvt sekel att bygga. Från Portugals nejlikerevolution 1974, genom Kalla krigets slut, fram till millennieskiftet då 71 länder samtidigt demokratiserades och framtiden verkade ha en riktning. Jag tillhör den generation som formades av den övertygelsen, som växte upp i tron att demokratins expansion var en naturlag snarare än resultatet av ständig kamp. Idag publicerar V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet sin tionde demokratirapport, och bilden den tecknar är osminkad. Den eran är över och jag misstog mig.

Världen har nu 92 autokratier och 87 demokratier. Tre fjärdedelar av jordens befolkning, sex miljarder människor, lever under auktoritärt styre. Andelen som bor i liberala demokratier har sjunkit till sju procent, den lägsta siffran på över femtio år. De demokratiska landvinningar som definierade efterkrigstiden har i princip helt raderats. Demokratinivån för en genomsnittlig medborgare i världen är tillbaka på 1978 års nivå. Väger man istället för ekonomisk styrka befinner sig världen på sin lägsta demokratiska nivå på över femtio år. Det innebär att tyngdpunkten för mänsklig erfarenhet och global styrning har förskjutits mot auktoritärt styre på ett sätt som saknar motstycke i modern tid.

Det mest omvälvande i årets rapport är USA. Förenta staterna förlorar sin långvariga status som liberal demokrati, för första gången på över femtio år. Under Donald Trumps andra mandatperiod har landets demokratiindex fallit med 24 procent på ett enda år och befinner sig nu på samma nivå som 1965, det år som de flesta demokratiforskare betraktar som startpunkten för modern amerikansk demokrati. Hastigheten saknar motstycke i modern historia. V-Dem jämför takten med fem av de mest framträdande autokratiserande ledarna under det senaste kvartsseklet: det som tog Ungerns Viktor Orbán fyra år, Serbiens Aleksandar Vučić åtta år och Indiens Narendra Modi ett decennium har Trump åstadkommit på tolv månader. Det är, som Staffan I. Lindberg, professor och grundare av V-Dem-institutet, har uttryckt det, ”ett frontalangrepp på demokratins funktion och dess institutioner” som ”går rasande fort, till och med fortare än vad jag trodde”.

Rapporten dokumenterar en systematisk koncentration av makt till presidentämbetet. Kongressens lagstiftande kontroll över den verkställande makten har förlorat en tredjedel av sitt värde på ett år och befinner sig på sin lägsta nivå på över hundra år. Yttrandefriheten är på sin lägsta nivå sedan andra världskrigets slut. Trump Action Tracker, ett akademiskt projekt som dokumenterar administrationens handlingar, listar 2 651 åtgärder som direkt underminerar demokratin. Presidentens egna uttalande att ”de enda gränserna för hans makt är hans egen moral” sammanfattar ambitionens omfattning bättre än någon analytiker skulle kunna. Hälften av de 320 målen i Project 2025, Heritage Foundations plan för att omforma den amerikanska staten, hade redan uppnåtts i början av 2026.

Men det vore för enkelt att reducera den demokratiska krisen till en enda man i Washington. Den tredje autokratiseringsvågen är global och accelererar. 44 länder befinner sig i pågående autokratisering, mot bara 18 som demokratiseras. Ny forskning publicerad av Lindberg visar att den nuvarande vågen är värre än 1930-talets i längd, omfattning och magnitud. Värre än det decennium som ledde fram till andra världskriget. Detta, om något, stämmer till eftertanke.

Europa är djupt drabbat. Bland de tio nya autokratiserande länder som identifierats i årets data finns fem europeiska; Kroatien, Italien, Slovakien, Slovenien och Storbritannien. Autokratisering pågår nu i sju av EU:s medlemsstater och i bägge unionens viktigaste allierade utanför Europa. Demokratiska normer eroderar i länder som för bara ett decennium sedan betraktades som stabila. Ungern har sedan länge klassificerats som elektoral autokrati. Men att se Italien, med sina 59 miljoner invånare, och Storbritannien, med 70 miljoner, ta plats på samma lista förändrar bilden fundamentalt. Den autokratiserande trenden har nått kärnan av det västerländska demokratiska projektet.

För Sverige innebär detta att en rad grundantaganden behöver omprövas. Vi lever med djupa beroenden till stater vars auktoritära utveckling accelererar. Vårt informationsekosystem domineras av amerikanska plattformar vars ägare anpassar sig efter Trumpadministrationens önskemål. Vår säkerhetspolitiska garanti har i decennier vilat på en transatlantisk allians vars demokratiska fundament eroderar. Vår handel, vår teknologiska infrastruktur, vår forskningsfinansiering, allt är invävt i ett system som vi byggt under antagandet att våra partners delade våra värderingar. Vad gör vi om USA:s mellanårsval i november inte genomförs på ett godtagbart sätt? V-Dem-rapporten pekar på att valintegriteten redan hotas. Justitiedepartementet har begärt ut röstlängder från nästan varje delstat, FBI har genomsökt vallokaler i Georgia, och 40 procent av landets valfunktionärer har lämnat sina poster sedan 2020. Frågan är inte längre teoretisk, utan förutsätter planering och beredskap.

I denna verklighet blir det nordiska och baltiska samarbetet viktigare än det varit sedan Kalla krigets dagar. Danmark, Finland, Norge, Island, Estland, Lettland och Litauen utgör tillsammans med Sverige en demokratisk kärna i ett Europa under press. Att knyta dessa band tätare, inte bara militärt utan ekonomiskt, teknologiskt och institutionellt, är en strategisk nödvändighet. Vi behöver bygga strukturer som gör oss mindre beroende av aktörer vars demokratiska åtaganden inte längre kan tas för givna. Det handlar om digital infrastruktur, om forskningssamarbeten, om försörjningskedjor, om att skapa den resilienta demokratiska gemenskap som vår geografi och vår historia gör möjlig.

Ukraina visar vad som står på spel i sin mest brutala form. Där försöker auktoritära stater med militärt våld krossa en demokrati. Det fullskaliga kriget, som nu pågått i över fyra år, är den yttersta konsekvensen av den autokratiseringsvåg som V-Dem dokumenterar. Varje demokrati som faller försvagar de som återstår.

Sverige går till val den 13 september. Det sker i en tid då viljan från auktoritära stater att påverka demokratiska val är väl dokumenterad och kännbar. Ny lagstiftning ger Valmyndigheten explicit ansvar för valskydd, och sex myndigheter samordnar i ett nationellt valnätverk. Det är nödvändiga åtgärder. Men de räcker inte. Vi behöver stärka demokratin inifrån. investera i oberoende medier, värna ett fritt civilsamhälle, ge institutioner mandat och resurser att granska makten. Och vi behöver utveckla demokratin för vår egen tid. Den behöver nya former för delaktighet, nya sätt att möta desinformation, nya modeller för att hantera klimatkris och teknologiska skiften. Demokrati är inte ett museiföremål som ska bevaras i sitt nuvarande skick. Den måste vara levande för att vara relevant.

Det vore begripligt att känna vanmakt inför en värld där tre fjärdedelar av befolkningen lever under auktoritärt styre, där demokratins institutioner urholkas från Washington till Budapest till New Delhi. Men V-Dem-rapportens egna data visar att 70 procent av alla autokratiseringsepisoder under den tredje vågen har kunnat vändas. Motgiftet är känt. Starka institutioner, robust civilsamhälle, oberoende medier, aktiva medborgare. Det är ingen slump att det är exakt dessa som autokratiserande ledare angriper först. Och det är exakt dessa vi måste försvara.

I amerikanska städer marscherade sju miljoner människor under parollen ”No Kings Day”. I Ukraina försvaras demokratin med livet som insats varje dag. I Sverige går vi till val i september. Dessa kamper ser olika ut, men frågan är densamma. Vad är vi beredda att göra för det samhälle vi säger oss vilja ha?

Den demokratiska eran tog ett halvt sekel att bygga. Den byggdes av människor som valde att tala när det kostade, ta ställning när det var obekvämt, engagera sig när det vore enklare att titta åt andra hållet. Det som kommer härnäst avgörs av om vi väljer att göra detsamma. Demokrati har aldrig varit ett tillstånd. Den har alltid varit en handling. Och den får sitt innehåll först genom dem som vägrar ge upp den.

Referenser

Mattsson, J. (2025, 14 mars). Forskare om USA: ”Det pågår ett frontalangrepp mot demokratin” [intervju med Staffan I. Lindberg]. Forskning & Framsteg.

Nord, M., Altman, D., Fernandes, T., Good God, A., & Lindberg, S. I. (2026). Democracy Report 2026: Unraveling the democratic era? University of Gothenburg: V-Dem Institute.

Pagel, C. (2025). Trump Action Tracker.

Regeringen. (2025, 21 november). Regeringens och svenska myndigheters arbete för att skydda de allmänna valen 2026 mot otillbörlig påverkan.

Reporters Without Borders. (2026, 14 januari). One year into Trump’s second term: Increasingly repressive US president on track to join ranks of world’s worst press freedom predators.

The Steady State. (2025, 16 oktober). Accelerating authoritarian dynamics: Assessment of democratic decline.

Demokratin i en digital tid – föreläsning för Region Skåne

Nedan är den föreläsning jag höll igår 12 mars 2026 för Region Skåne, på temat Demokratin i en digital tid. Föreläsningen ägde rum digitalt, och texten nedan är nära den talade föreläsningen, lätt redigerad för ökad läsbarhet.

https://youtu.be/Q81FpjSg__k

Den 14 september 2026 går Sverige till val. I en fungerande demokrati är det som föregår valdagen nästan viktigare än valet självt. Den fria opinionsbildningen, debatten, det samtal mellan medborgare som prövar alternativ och ställer kandidater till svars. Sverige rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier. Vi har grundlagsskyddad tryckfrihet sedan 1766, yttrandefrihetsgrundlag, en public service med bred räckvidd och högt förtroende, myndigheter som Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar, och oberoende domstolar. Det svenska demokratiska ekosystemet är byggt under lång tid och har visat sig anmärkningsvärt motståndskraftigt.

Men det demokratiska samtalet förs inte längre bara i dessa institutioner. Det förs numera i allt högre grad genom digitala plattformar vars ägare, algoritmer och affärsmodeller vi varken kontrollerar eller fullt ut förstår. Och det förändrar vad demokrati faktiskt innebär, på djupet, strukturellt, och på ett sätt vi ännu inte riktigt förstår konsekvenserna av.

Det finns ett betänkande från 2020, en statlig utredning om det demokratiska samtalets villkor i en digital tid. Den identifierade tydliga risker. Desinformation och informationspåverkan. Hot och hat mot förtroendevalda och opinionsbildare. En accelererande förskjutning av det offentliga samtalet mot digitala rum vi inte själva byggt. Utredningen föreslog ett förstärkt strategiskt förhållningssätt och en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Sex år senare har de problem som kartlades inte minskat. De har förvärrats. Det är inte en pessimistisk tolkning. Det är vad den tillgängliga forskningen visar, och vad de myndigheter som arbetar med de här frågorna dagligen rapporterar.

Sedan dess har det geopolitiska landskapet förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrade den europeiska säkerhetsordningen. Sverige ansökte om och beviljades NATO-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades 2022 som en del av det återupprättade totalförsvaret. Och den teknologiska infrastruktur som bär vårt demokratiska samtal har genomgått förändringar som gör den mer sårbar, inte mindre.
De som vill att det demokratiska samtalet ska tystna har redan gjort framsteg. Brottsoffermyndighetens kunskapsöversikt visar att 64 procent av unga mellan 16 och 25 år har utsatts för hot och hat online. Omkring 70 procent av befolkningen uppger att de anpassat sitt sätt att uttrycka sig online för att undvika hot. Självcensuren underminerar yttrandefriheten inifrån, inte genom lagstiftning utan genom rädsla. Den som hotas tillräckligt länge slutar till sist att tala. Och när de röster som hotas mest systematiskt, journalister, politiker, opinionsbildare, forskare, börjar tystna, förändras samtalet. Det smalnar av. Det tappar sin mångfald. Och det är precis det som är syftet.

Förtroendet för de dominerande plattformarna eroderar. Medborgare migrerar. Andelen som regelbundet använder X har sjunkit, nya alternativ som Bluesky och Threads växer. Men det räcker inte att byta plattform om de nya uppreplar samma grundläggande arkitektur. Det grundläggande problemet handlar om något djupare. Det demokratiska samtalet vilar i sin helhet på en teknologisk infrastruktur som ägs och styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med demokratins. Fem plattformsföretag kontrollerar idag den stora majoriteten av global digital informationsdistribution. Inget av dem har sin hemvist i Europa. Inför det svenska valet 2026 ställs frågan på sin spets.

Säkerhetspolisens lägesbild är entydig. Sverige står inför ett bredare och allvarligare hot än på decennier. Ryssland, Kina och Iran identifieras som de tre primära hotaktörerna. Militära underrättelsetjänsten MUST:s årsöversikt, publicerad i februari 2026, tillhandahåller en ovanligt konkret tidslinje. Inom tre till fem år bedöms Ryssland ha förmåga att ta kontroll över mindre landområden av strategisk betydelse vid gränsen mot NATO-länder, förutsatt att Ryssland bedömer att NATO inte kan enas om Artikel 5. Det är inte en abstrakt risk. Det är en operativ bedömning från den svenska militära underrättelsetjänsten.
Informationspåverkan är ett centralt verktyg i denna hotbild. Men vi har gjort oss skyldiga till ett analytiskt misstag. Vi har kallat allt för desinformation. Forskarna vid Lunds universitets Institut för psykologiskt försvar delar in hotet i tre kategorier som kräver fundamentalt olika svar. Den första är felaktig och vilseledande information, där faktakontroll och källkritik är effektiva verktyg och civilsamhället bär huvudansvaret. Den andra är koordinerade påverkanskampanjer, dolda och mångfacetterade, som kräver underrättelseförmåga och kapacitet att spåra nätverk. Faktakontroll räcker inte. Den tredje är påverkan från främmande makt, informationspåverkan kombinerad med diplomatiskt tryck, cyberattacker, spionage och ekonomisk utpressning. Att möta det med medie- och informationskunnighet vore som att skicka brandkåren mot en militär belägring.

Distinktionen är inte akademisk. Den har konkreta konsekvenser för hur vi bygger förmåga och vad vi prioriterar. Om man behandlar alla tre nivåerna som desinformation bygger man fel kapacitet. Rysslands Social Design Agency producerade 139 000 medieinnehåll och genererade över tio miljarder kontaktpunkter med sitt påverkansmaterial mellan januari 2023 och april 2024, med en uppskattad budget om 600 miljoner euro per år. Det är industriell informationskrigföring.

Sverige har redan prövats. Samma vecka som Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades i januari 2022 drabbades landet av den största informationspåverkanskampanjen i modern tid, riktad mot arabisktalande målgrupper med påståendet att den svenska socialtjänsten systematiskt kidnappade muslimska barn. Kampanjen exploaterade verkliga förtroendeproblem, spreds via YouTube-kanaler med miljontals följare och nådde tiotals miljoner tittare. Hälften av den svenska befolkningen tror att falsk och vilseledande information från Ryssland har påverkat Sverige det senaste året. Det är inte paranoia. Det är en välinformerad uppfattning som bottnar i något reellt.
Hotbilden från statliga aktörer är allvarlig. Men det finns en djupare strukturell sårbarhet. De plattformar genom vilka vårt demokratiska samtal i praktiken förs kontrolleras av aktörer som i flera fall explicit uttryckt avsikter som strider mot demokratiska värden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, publicerad i december 2025, hävdar att europeiska regeringars undergrävande av demokratiska processer hindrar folkviljan. Elon Musk, ägare till X, har systematiskt intervenerat i europeiska demokratier. I Tyskland förklarade han att bara AfD kan rädda landet. CDU-ledaren kommenterade att han inte kunde minnas ett jämförbart fall av inblandning i västerländska demokratiers historia. I januari 2025 avvecklade Meta sitt oberoende faktakontrollprogram. De dominerande sociala plattformarna saknar nu oberoende faktakontroll mitt under en period av intensifierad informationspåverkan.

Det kausala sambandet mellan algoritmisk design och politisk polarisering har vetenskapligt stöd. En randomiserad kontrollerad studie med över 1 200 deltagare på X, publicerad i tidskriften Science 2024, visade att deltagare vars flöden algoritmiskt omorienterades bort från polariserande innehåll uppvisade minskad affektiv polarisering. De som exponerades för mer polariserande innehåll blev mer polariserade. Effekten motsvarade tre års polariseringsförändring i USA. Algoritmerna är inte neutrala. De utövar politisk makt, utan att ha fått något demokratiskt mandat att göra det.

Generativ AI har förändrat spelplanen ytterligare. Kostnaden för att producera övertygande falskt innehåll, text, bild, ljud och video, har kollapsat. Men den konsekvens som är minst uppmärksammad är kanske den allvarligaste. Verkligt material kan numera avfärdas som AI-genererat. Förtroendet urholkas för allt innehåll, falskt såväl som sant. I en miljö där allt kan vara fabricerat riskerar även autentisk information att mötas med misstro. Och forskning visar att repetition i sig ökar den upplevda sannolikheten i ett påstående, oavsett om det är sant, genom vad som kallas den illusoriska sanningseffekten. Lägg till algoritmiska flöden designade för engagemang som belönar ilska och konflikt, och det blir tydligt varför plattformarnas design är en demokratifråga, inte en teknikfråga.
Hotbilden är alltså reell. Men om vi stannar vid hoten missar vi något väsentligt. För Sverige är inte försvarslöst. I moderna krig är det inte arméer som vinner utan samhällen. Och det svenska samhällets styrka vilar på pelare som byggts under lång tid.

Den första pelaren är institutionellt förtroende. Sverige rankas konsekvent bland de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för sina offentliga institutioner. Hälso- och sjukvården, skolan, rättsväsendet, public service. Det förtroendet är inte givet. Det är inte en naturresurs. Det upprätthålls dagligen av de människor som arbetar i dessa institutioner.

Den andra pelaren är fakta och evidens. I en tid då desinformation industrialiseras och algoritmisk arkitektur belönar känsla framför sanning, har den som förvaltar verifierad kunskap och evidensbaserad praktik ett kapital som inte kan kopieras av en trollfabrik och inte kan fabriceras av en AI. Vården lever på det kapitalet varje dag. Varje diagnos, varje behandlingsbeslut, varje folkhälsoinsats vilar på förmågan att skilja det som är sant från det som bara låter sant.
Den tredje pelaren är tillit. Mellan medborgare och institutioner, mellan professioner, mellan nivåer i samhällsorganisationen. Den tilliten gör att ett samhälle kan mobilisera snabbt, agera samordnat och behålla sin sammanhållning under press. Det är exakt den tilliten som informationskrigföring syftar till att underminera. Och det är exakt den tilliten ni förvaltar.

Sverige har mött den här typen av utmaning förut. På 1920-talet stod Europa inför radions genombrott. Nazityskland visade snart vad som kunde ske när ett nytt massmedium blev propagandaverktyg. Sveriges svar var institutionsbyggande. AB Radiotjänst grundades 1924, modellerat efter BBC, med starkt engagemang för folkbildning och oberoende. Tre ledstjärnor formade svensk mediepolicy. Parlamentariskt ansvar, folkbildning som primärt syfte och lika tillgång för alla. Under 67 år drevs svensk broadcasting helt på icke-kommersiell basis. Idag lyssnar 7,4 miljoner av 10,6 miljoner invånare på Sveriges Radios kanaler varje vecka. Staten satte ramarna men styrde inte innehållet. Det var ett institutionellt svar på ett institutionellt problem, och det höll.

Nu behövs samma typ av institutionellt svar, men med annan teknologi. Och här är en distinktion central, den mellan plattform och protokoll. En plattform är en sluten trädgård där ett företag sätter alla regler, styr algoritmerna och äger relationerna. Det är Facebook. Det är X. Det är TikTok. Ett protokoll är en öppen standard som alla kan bygga på och ingen enskild aktör kontrollerar. E-post fungerar så. Webben fungerar så. Ingen äger dem. Alla kan använda dem. Det öppna protokoll som bär Mastodon och en rad andra tjänster, och det protokoll som bär Bluesky, erbjuder nu reella alternativ för social kommunikation. Europeiska kommissionen driver redan en egen instans. WordPress har integrerat stöd för öppna protokoll. Det är inte marginella experiment. Det är begynnelsen av en annan infrastruktur.

EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act utgör viktiga regulatoriska verktyg. DSA ställer krav på transparens, riskbedömning och forskaraccess till data. DMA inkluderar interoperabilitetsbestämmelser som kan tvinga dominerande plattformar att tillåta kopplingar till konkurrerande tjänster. Men reglering är till sin natur reaktiv. Det behövs proaktiva investeringar i öppen infrastruktur, och det behövs en politisk vilja att prioritera det.

Det handlar inte om att avveckla de kommersiella plattformarna. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Digitala tivolin med sina algoritmer och sin uppmärksamhetshandel duger för nöje. Men de platser där opinionsbildning sker och samhällets riktning avgörs förutsätter en annan logik, en som inte är designad för att maximera ilska utan för att möjliggöra samtal. Det är en distinktion som politiken behöver ta på allvar.
Tänk i visioner. Sveriges Radio och SVT publicerar via öppna protokoll.

Kommuner driver egna instanser för medborgardialog. Myndigheter når ut direkt till medborgarna, genom egen teknik, på öppet protokoll. Civilsamhällets organisationer, idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, har platser i samma nätverk, men i egen regi och med egen rådighet. Medier publicerar mot samma protokoll med sina olika affärsmodeller. I ett federerat system ligger data fördelat på flera noder, ofta lokalt. Om en del slås ut fortsätter resten att fungera. Det stärker motståndskraften i kris och i krig, och det bygger ett informationslandskap som inte är beroende av ett fåtal aktörers välvilja.

Inför valet den 14 september 2026 har Sverige fortfarande bland de starkaste institutionella förutsättningarna i världen för ett fritt demokratiskt samtal. Regeringens permanenta koordineringsorgan för valskydd samlar Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, MPF, MSB och det nationella cybersäkerhetscentret. Men institutionellt skydd räcker inte om infrastrukturen det samtalet förs genom kontrolleras av andra.

Ni som leder offentlig verksamhet i Region Skåne är en del av de pelare som bär samhället. Ert förtroende hos medborgarna, er tillgång till fakta och evidens, den tillit ni bygger i varje möte med de människor ni finns till för. Det är inte bara värden att vårda. Det är strategiska tillgångar i ett samhälle under press.
Svåra tider föder handlingskraft. De föder innovation. De föder samarbeten som inte hade uppstått utan pressen. Sverige har mött den typen av utmaning förut och svarat med institutionsbyggande som höll i generationer. Nu är det vår tur att vara en del av det svaret.

Demokratin försvaras inte av abstrakta principer. Den försvaras av konkreta beslut, om vilka system vi bygger, vilka plattformar vi väljer, vilken infrastruktur vi investerar i. Men den försvaras också av något enklare och mer grundläggande. Av att de institutioner medborgarna vänder sig till i sin vardag fortsätter att vara pålitliga, kunskapsbaserade och tillgängliga. Samtalet vi inte äger kan vi inte försvara. Men det samhälle vi bygger tillsammans kan ingen algoritm ersätta.

Lad os sikre at folketingsvalget bliver om NOGET i stedet for om NOGEN. Medierne har et stort ansvar der.

I Danmark vælger vi ikke en præsident eller statsminister men en politisk retning. Vurdér de folkevalgte på hvad de har gjort og ikke hvad de nu siger de vil gøre.

Folketinget sammensætter den nye regering, der selv 'udpeger' sin statsminister.

Vær glad for vores repræsentative demokrati og værn om det, så vi ikke havner som andre lande gør i disse år.

#denmark #dkvalg #demokrati #fv26

Det här var inte direkt smickrande av Lagrådet. En rejäl sågning. "Handläggningen av lagstiftningsärendet har varit undermålig och uppfyller inte grundlagens krav på hur regeringsärenden ska beredas." (Lagrådet kontrollerar att nya lagförslag är rättssäkra.) #demokrati #rättsstat

Tankar om den fria tanken

Idag, den sjätte mars 2025 höll Kommittén för demokratins röstbärare seminariet ”Demokratins Röstbärare – hot, ansvar och handlingskraft” i Konstakademiens hörsal i Stockholm. Kommittén bildades 2024 och samlar organisationer och individer från kulturen, journalistiken och forskningen kring gemensamma demokratiutmaningar. Jag inledde seminariet med ett anförande om de rum demokratin behöver, om hur de digitala plattformarna förändrat villkoren för den fria tanken, och om vad som krävs av oss nu. Därefter delade journalisten och författaren Erika Bjerström och artisten Lisa Nilsson sina vittnesbörd, i ett samtal lett av Anna Herdenstam. Det här är mitt anförande, i det närmaste i det skick det framfördes.

Det här rummet ritades av någon.

Stolen ni sitter i. Akustiken och tekniken som bär min röst till er. Avståndet mellan oss. Ingenting av detta är en slump. Konstakademiens hörsal har en arkitektur, och den här arkitekturen bär med sig ett löfte. Att en röst ska kunna nå alla, och att alla ska kunna se den som talar.

Det är så demokrati alltid har börjat. Inte med en idé, utan med ett rum.

Tänk på de rum vi har ritat för att tänka tillsammans. Folkrörelsernas samlingslokal, med stolarna i en ring för att ingen ska sitta högre än någon annan. Kommunfullmäktiges kammare, med talarstolen riktad mot åhörarna och åhörarläktaren ovanför. Biblioteket med sina öppna hyllor, där kunskapen är ordnad men fri att nå. Caféet med sina småbord, där samtal börjar utan dagordning. Varje rum är ett påstående om hur människor ska förhålla sig till varandra. Och varje rum bidrar till att forma vilka tankar som blir möjliga att tänka i det.

Det insåg medieteoretikern Marshall McLuhan redan på sextiotalet. Hans berömda formulering att mediet är budskapet handlade inte om teknik. Den handlade om att formen vi kommunicerar genom aldrig är neutral. Tryckpressen gjorde det möjligt att tänka i långa, sammanhängande resonemang. Radion samlade en nation kring samma röst, på gott och ont. Televisionen förändrade politiken genom att göra bilden till ett centralt verktyg för att forma argument. Varje nytt medium har ritat ett nytt rum för tanken. Och rummen har alltid varit med att forma de berättelser som berättas i dem.

Men nu lever vi i rum som ingen demokratisk process har ritat.

1996 skrev John Perry Barlow, textförfattaren från Grateful Dead och medgrundaren av Electronic Frontier Foundation, sin berömda deklaration. Cyberrymdens självständighetsförklaring. ”Ni, industrivärldens regeringar, ni trötta jättar av kött och stål, jag kommer från cyberrymden, tankens nya hem. Å framtidens vägnar ber jag er från det förgångna. Lämna oss ifred.” Det var vackert. Det var naivt. Och det var helt fel. Det fria rummet förblev inte fritt. Det blev en marknad, men också ett vapen, och ett verktyg för övervakning och kontroll.

De digitala plattformarna där vi tillbringar närmare sju timmar om dagen som svenskar, sju timmar, är inte kommunikationsverktyg. De är rum. De har en arkitektur. Algoritmer bestämmer vad vi ser och i vilken ordning. De bestämmer vilka röster som förstärks och vilka som tystas. De bestämmer vad som känns angeläget och vad som försvinner ur synfältet. De är ritade, inte för den fria tanken, utan för vår uppmärksamhet. Det är vår uppmärksamhet som är produkten.

Vi vet att vår mentala arkitektur gör oss sårbara i dessa rum. Att vi dras till det som bekräftar vad vi redan tror, reagerar starkare på hot än på möjlighet. Algoritmerna är byggda för att utnyttja precis dessa reflexer. Det digitala rummet är inte bara ritat utan oss. Det är ritat mot oss.

Och det är här berättelsen blir geopolitisk.

I Kina har staten byggt det mest genomgripande övervakningssystemet i mänsklighetens historia. Hundratals miljoner kameror med ansiktsigenkänning. Ett socialt kreditsystem som kopplar ditt beteende till dina rättigheter. Och Kina exporterar denna modell genom företag som Huawei och ZTE, genom vad man kallar den digitala sidenvägen.

I Iran stängdes internet ned i januari i år under folkliga protester. Regimen har infört ett tvåklassystem. Vita SIM-kort till vissa statsanställda och säkerhetstjänster ger obegränsad tillgång. Vanliga iranier lever bakom filter och VPN-förbud. Det digitala rummet i Iran är ritat för att skydda regimen mot sitt eget folk.

I Ryssland lanserade Kreml förra året super-appen MAX, sedan september förinstallerad på alla nya telefoner. WhatsApp, YouTube och Instagram är blockerade. Apple har tvingats ta bort närmare hundra VPN-appar från ryska App Store. Appen Max är kopplad till FSB:s övervakningssystem med tillgång till position, kontakter, kamera, mikrofon. Sjuttio miljoner ryssar använder den hittills, och inte frivilligt.

Auktoritära stater har förstått något som demokratier fortfarande tvekar inför. Att den som kontrollerar det digitala rummet kontrollerar vilka tankar som kan tänkas i det.

Men det är inte bara stater vi traditionellt kallar auktoritära som vi behöver tala om idag. I januari förra året avskaffade Meta sitt faktagranskningsprogram. Mark Zuckerberg träffade Donald Trump på Mar-a-Lago och algoritmerna ställdes om. Under samma veckor undertecknade Trump en presidentorder om att återställa yttrandefriheten med den ena handen och stängde med den andra ut nyhetsbyråer som vägrade anpassa sin rapportering.

V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet konstaterade i sin senaste rapport att USA genomgår den snabbaste autokratiseringen i landets moderna historia, och att antalet autokratier i världen för första gången på tjugo år överstiger antalet demokratier. Och den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, antagen i december, talar öppet om att stödja vad man kallar patriotiska rörelser inom europeiska nationer. Om att EU skulle underminera politisk frihet.

Vi går till val i Sverige i september i år. Riksdag, regioner, kommuner. Det demokratiska samtal som ska föregå det valet äger till stor del rum på plattformar ägda av amerikanska företag, på en infrastruktur vi inte har rådighet över, i ett rum vi inte har ritat. Samtidigt som den stat där dessa företag har sitt säte aktivt syftar till att förskjuta den europeiska politiska ordningen.

Jag har själv valt bort Metas plattformar, X och TikTok. Jag försöker använda tjänster byggda på öppna protokoll framför slutna plattformar. Men jag lever ändå i samma digitala värld. Jag ser vilken värld mina barn, sexton och tretton, växer upp i. Hur deras världsbilder formas i rum som varken de eller jag har valt. Det här är inte abstrakt. Det här är nu.

Hur fri är tanken i ett rum som ritats av den som inte vill att du ska tänka fritt?

Det finns ett narrativ som sköljer över oss, och det är ett av de farligare i vår tid. Och det är att detta är oundvikligt. Att tekniken utvecklas som den utvecklas, att uppmärksamhetsekonomin är en naturlag. Det som kallas för teknikdeterminism. Att föra sig med argument om att tekniken blir som den kommer bli låter som en analys, men det är mer av en resignation. Ett bekvämt alternativ till att faktiskt göra något.

Det är dessutom inte sant.

Demokratin har alltid handlat om att rita rum. Vi ritade tryckfrihetsförordningen 1766, världens första, för att skapa ett rum där makt kunde granskas. Vi ritade folkrörelserna på artonhundratalet för att ge röster utan makt ett rum att höras i. När erfarenheterna av nazistisk propaganda visade vad som händer när en stat tar kontroll över medierna ritade vi public service. Inte för att staten skulle tala till folket, utan för att folket skulle nås av information fri från den med mest makt eller mest pengar. Varje gång tekniken förändrade villkoren för den fria tanken svarade demokratin genom att rita nya rum. Det var aldrig oundvikligt att det skulle gå bra. Det var ett val, varje gång.

Det är vår tur nu.

Europeiska unionen har antagit Digital Services Act, den första lagstiftning som ställer krav på det digitala rummets arkitektur. Men det räcker inte med Bryssel. Det handlar lika mycket om vad vi gör i Sverige. Om hur vi som opinionsbildare, forskare, journalister och konstnärer förhåller oss till de rum vi verkar i. Om vilka rum vi bygger och vilka vi lämnar.

Jag ombads tala om den fria tanken. Den fria tanken behöver fria rum. Inte rum utan väggar, inte rum utan form, utan rum som är ritade med omsorg och med ett syfte. Att vi ska kunna tänka tillsammans, utan att någon annan bestämmer riktningen åt oss.

Det är dessa fria rum som auktoritära stater och krafter med alla medel försöker omskapa. Bland annat genom bryta sig in i och slå sönder våra befintliga rum, eller locka oss till att tro att ett annat rum som de kontrollerar, är där vi ska vara. Detta är vad som står på spel i vår tid.

Vi sitter här, i detta rum, idag. Någon ritade det för att möjliggöra just det här samtalet. Det var inte en slump. Det var ett val.

Nu behöver vi göra samma val igen. Rita rum för den fria tanken i en digital tid. Med samma omsorg, samma övertygelse, samma envishet som de som en gång ritade det rum vi sitter i just nu.

De rum vi ritar nu avgör vilka tankar som blir möjliga imorgon.

https://www.europesays.com/no/178354/ – USA er like stygge i utta­lelsene som de er i reali­teten – adressa.no #BreakingNews #BreakingNews #Demokrati #Demonstrasjoner #FeaturedNews #FeaturedNews #Headlines #Iran #KrigenIMidtøsten #LatestNews #LatestNews #Midtøsten #News #NO #Norge #Norway #Nyheter #Overskrifter #TopStories #TopStories #Trondheim

Tystnadens arkitektur – nedmoneteringen av pressfrihet i USA under Trump

Den 20 januari 2025 satt Jeff Bezos, Mark Zuckerberg, Elon Musk, Tim Cook och Sundar Pichai på hedersplatser vid Donald Trumps andra presidentinstallation. Tillsammans hade de donerat hundratals miljoner dollar till Trumps installationsfond och till valkampanjen. Tillsammans ägde de de plattformar och medieföretag genom vilka majoriteten av världens nyheter förmedlas. Bilden av dem, axel mot axel med den tillträdande presidentens familj, beskrev mer om det rådande tillståndet för pressfrihet i USA än vad något index vid samma tillfälle hade kunnat göra.

Nu har det gått strax över ett år sedan dess och under detta dryga år har vi kunnat följa nedmonteringen av amerikansk pressfrihet. Det är lätt att förlora sig i vår tids medielogik, där notis för notis berättar berättelser här och nu, var och en med en känsla av en mindre katastrof. Med denna text vill jag ta ett steg tillbaka och återbesöka det senaste året och en del av de händelser som utspelat sig, och reflektera över vad det innebär för demokratin och pressfriheten i USA, men också här på andra sidan Atlanten, i Europa och i Sverige.

Det som fick mig att börja reflektera över denna fråga var det som nyligen utspelades på Washington Post, där man häromveckan avskedade över 300 journalister. Utrikesbyråerna reducerades från över 20 till tolv. Sportavdelningen lades ned. Tidningens tidigare chefredaktör Marty Baron kallade det för ”en av de mörkaste dagarna i historien för en av världens främsta nyhetsorganisationer” och konstaterade att ”Bezos motbjudande försök att ställa sig in hos president Trump har lämnat en särskilt ful fläck.” Ruth Marcus, tidigare krönikör vid tidningen, beskrev hur opinionssidorna har kommit att omvandlas så till den grad att ingen liberal röst längre finns kvar. Det som nu syns hos Washington Post är en del av ett mönster som tagit form under året.

Redan i oktober 2024 hade Jeff Bezos personligen stoppat Washington Posts planerade stöd för Kamala Harris. Tidningen har haft en tradition av att stödja presidentkandidater på ledarsidan sedan 1976. Beslutet togs inte emot väl bland tidningens läsare, och inom en vecka avslutade 250 000 prenumeranter sina abonnemang. Men för Bezos spelade det ingen roll. Beslutet handlade om ekonomiska överväganden, och om vad som händer om man väcker Trumps ilska. Amazon har CIA-kontrakt på 600 miljoner dollar, Pentagon-kontrakt på nio miljarder och rymdkontrakt med NASA på 3,4 miljarder. I december 2024 bjöd Bezos Trump på middag, och i samband med det beslutade Bezos företag Amazon att bekosta produktionen av en dokumentär om Melania Trump, för 40 miljoner dollar.

Samma mönster har under året systematiskt kommit att upprepas i det amerikanska medielandskapet. Patrick Soon-Shiong på Los Angeles Times valde likt Bezos att hindra sin ledarsida från att ställa sig bakom Harris kandidatur, och valde i stället att rekrytera MAGA-sympatisörer till redaktionen. Mark Zuckerberg avvecklade faktakontrollen på Facebook, besökte Trump på Mar-a-Lago och betalade 25 miljoner dollar i en förlikning hans egna jurister bedömde som svag. Reportrar utan gränser beskrev det hela som ”en fullständig knäböjning” inför Trump. Disney betalade 16 miljoner i ett förtalsmål mot George Stephanopoulos, trots att jurister var överens om att de hade ett starkt försvar. Mellan oktober 2024 och juli 2025 betalade amerikanska medieföretag minst 57 miljoner dollar direkt till Trump eller Trumpkopplade projekt. Trumps presidentinstallationsfond samlade in totalt 251 miljoner dollar. Ett historiskt rekord.

Zuckerbergs omsvängning gick djupare än vad förlikningen antydde. I sitt tillkännagivande den 7 januari 2025 kallade han sitt eget företags tidigare moderering på Facebook, Instagram och Threads för ”censur” och konstaterade att faktakontrollanterna haft ”för mycket bias.” Samtidigt luckrades Metas regler för hatretorik upp, bland annat kring invandring och könsidentitet. Ersättningen för det avvecklade faktakontrollprogrammet blev ett system efter X:s modell, där användarna själva modererar. Plattformarna når sammanlagt fyra miljarder användare. Trump sade att Zuckerberg ”kommit en lång väg.” Elon Musks X hade redan genomgått samma omvandling. NBC News dokumenterade i oktober 2024 hur algoritmiska förändringar systematiskt gynnade Trumpvänligt innehåll, medan innehållsmodereringen urholkades. En studie från UC Berkeley visade att hatretoriken på plattformen ökade med 50 procent under minst åtta månader efter Musks övertagande. Washington Post beskrev X som ”en digital Mar-a-Lago” där snack och pitchar om policy och ett fjäskande för att visa lojalitet flödar fritt. Sex miljardärer kontrollerar nu nio av världens tio största sociala medieplattformar, enligt Oxfams rapport från 2026. Världens befolkning tillbringar sammanlagt 11,8 miljarder timmar per dag på dem.

TikToks öde berättar sin egen historia om anpassning. Appen släcktes i USA natten till den 19 januari 2025, dagen före presidentinstallationen, efter att kongressen beslutat om tvångsförsäljning från kinesiska ByteDance. Trump utfärdade en presidentorder som sköt upp förbudet. I december 2025 tecknades ett avtal om att överlåta den amerikanska verksamheten till en investerargrupp ledd av Oracle, Larry Ellisons företag, för 14 miljarder dollar. Bland delägarna fanns Förenade Arabemiratens statsfond. ByteDance behöll drygt 19 procent. Vita huset framställde affären som att ”Trump räddar TikTok.” VD:n för Snap, Evan Spiegel, konstaterade vid en konferens arrangerad av Council on Foreign Relations att plattformen ”tog en sväng åt höger, mycket Trump-innehåll och MAGA-innehåll slog verkligen igenom.” I januari 2026 lanserade Kaliforniens guvernör en granskning av TikTok efter rapporter om att Trump-kritiskt innehåll undertrycktes. Reuters Institutes Digital News Report 2025 visade att 54 procent av amerikanerna nu konsumerar nyheter via sociala medier, fler än de 50 procent som fortfarande ser nyheter på tv. Plattformarna har blivit det primära informationsekosystemet, och de har alla böjt sig i samma riktning.

Men plattformsanpassningen och miljardbetalningarna utgör bara de mera synliga delarna av strukturen. De mest sofistikerade kontrollmekanismerna finns inbyggda i det byråkratiska maskineriet.

Federal Communications Commission, FCC, är den amerikanska federala myndighet som reglerar all kommunikation via radio, television, satellit och kabel. Uppdraget är ungefär jämförbart med en kombination av svenska Post- och telestyrelsen och Mediemyndigheten, men med en avgörande skillnad, och det är att FCC utfärdar sändningstillstånd. Varje TV- och radiostation i landet behöver ett sådant tillstånd för att verka, och FCC kan förnya, villkora eller i teorin dra in det. Myndigheten godkänner också sammanslagningar av mediebolag, en process där villkor kan ställas. Tanken bakom konstruktionen är att radiofrekvenser är en ändlig offentlig resurs och att de som nyttjar dem ska tjäna allmänintresset. Myndigheten har fem kommissionärer, utsedda av presidenten och bekräftade av senaten. Ordföranden sätter dagordningen, bestämmer vilka ärenden som tas upp och vilka som blir liggande.

Under årtionden har FCC i huvudsak agerat som en teknisk tillsynsmyndighet. Ordföranden har alltid haft politisk färg, men en grundläggande norm har överlevt presidentskiften, demokratiska som republikanska. Myndigheten lägger sig inte i redaktionellt innehåll. Den normen har nu upplösts.

Brendan Carr tillträdde som ordförande den 20 januari 2025. Han har suttit på myndigheten sedan 2012 och bekräftats av senaten enhälligt tre gånger. Men den Carr som nu leder FCC skiljer sig markant från den teknokrat som senaten röstade igenom. Carr författade FCC-kapitlet i Heritage Foundations Project 2025, den ideologiska ritningen för Trumps andra mandatperiod. I det kapitlet föreslås att FCC ska användas aktivt för att omforma medielandskapet, att Section 230 som skyddar plattformar från ansvar för användargenererat innehåll ska omtolkas utan kongressbeslut, och att mångfaldsprogram i mediebolag ska avvecklas som villkor för regulatoriska godkännanden. Genom Project 2025 syns en tydlig omriktning, från ett teknokratiskt FCC som syftar till att skapa rättvisa och funktionella regler i medielandskapet, å medborgarens vägnar, till ett politiserat FCC som dansar efter Trumps pipa. Detta syns glasklart i New York Times rapportering, som visar hur Carr bär numera en guldnål med Trumps ansikte på kavajen. Inte en amerikansk flagga. I februari 2026 kallade han Trump för ”vår tids politiska koloss” på Fox Business. Vid ett förhör i senaten i december 2025 hävdade han att ”FCC formellt sett inte är en oberoende myndighet,” ett uttalande som gick stick i stäv med tidigare institutionell tradition. Den avgående FCC-ordföranden Jessica Rosenworcel varnade på sin sista dag i tjänst; ”Denna myndighet ska inte vara presidentens åsiktspolis eller journalistikens censurchef.” Samma dag avvisade hon ett klagomål om så kallad nyhetsstörning mot CBS. Fyra dagar senare, på sin första dag som ordförande, återöppnade Carr ärendet.

Tom Wheeler, FCC-ordförande 2013 till 2017 och numera gästforskare vid Brookings Institution, analyserade Carrs metod i en rapport i februari 2025. Wheeler beskriver det som reglering genom tvångsutredning. Carr öppnar utredningar, kräver att mediebolag lämnar ut dokument, antyder att sändningstillstånd kan vara i fara. Inga formella beslut fattas, vilket innebär att ingenting kan överklagas i domstol. Mediebolag som behöver FCC:s godkännande för fusioner, licensförnyelser eller spektrumtilldelningar gör en enkel kalkyl. Att foga sig kostar mindre än att göra motstånd. Wheeler konstaterade; ”Det är tydligt att det som pågår är hur man kan använda myndighetens tvingande auktoritet för att uppnå målen för din mästare och mentor, Donald Trump.”

Mekanismen framträder i de konkreta fallen. Redan på dag två som ordförande återaktiverade Carr klagomål mot ABC, CBS och NBC som Rosenworcel avvisat. Klagomålen rörde ABC:s moderering av Biden-Trump-debatten, CBS:s redigering av en Harris-intervju i 60 Minutes och NBC:s Saturday Night Live-uppträdande med Harris. Inom den första veckan öppnade han formella utredningar mot NPR och PBS för påstådda brott mot reklamregler, i kombination med en offentlig ifrågasättning av hela den offentliga mediefinansieringens existens. I augusti 2025 lade kongressen ned Corporation for Public Broadcasting. PBS tvingades skära 21 procent av sin årsbudget.

CBS tvingades i januari 2025 lämna ut fullständiga, oredigerade transkript och råvideomaterial från Harris-intervjun. Christopher Terry, biträdande professor i medierätt vid University of Minnesota, kommenterade det inträffade. ”De hade ingen skyldighet att lämna ut materialet. Det råder ingen tvekan om att CBS lade sig. Frågan är varför, och svaret verkar uppenbart. De söker en stor fusion senare i år.” Så blev det. Paramount betalade Trump 16 miljoner dollar i en uppgörelse kring 60 Minutes. Tjugotvå dagar senare godkände FCC Paramounts fusion med Skydance. Villkoren var talande. Samtliga mångfaldsprogram skulle avvecklas, en ombudsman skulle tillsättas vid CBS News för att granska ”bias,” och investeringar i lokala nyheter utlovades. Senator Ron Wyden sammanfattade det med orden. ”Paramount betalade just Trump en muta för fusionsgodkännande.” Demokratiska kongressledamöter inledde omedelbart formell utredning om kopplingen. David Ellison, Paramounts nye ägare, tillsatte kort därefter Bari Weiss som chefredaktör för CBS News. Trump hyllade utnämningen.

Samma logik upprepade sig. I februari 2025 öppnade Carr utredning mot Comcast, ägare till NBC och MSNBC, med hänvisning till deras mångfaldsprogram. PBS avvecklade sin mångfaldsavdelning samma dag. I maj skickade Carr en varning till Verizon. Dagen efter att Verizon meddelat att man avvecklade sina mångfaldsprogram godkände FCC bolagets miljardförvärv av Frontier. T-Mobile meddelade i juli att man avvecklade sina mångfaldsprogram, och kort därefter godkände FCC deras förvärv av US Cellular. Avveckling av mångfaldsarbete blev en implicit valuta för regulatoriska godkännanden.

I april 2025 hotade Carr på sociala medier Comcasts sändningslicenser för MSNBC:s rapportering om Kilmar Abrego Garcia, en man som Trumpadministrationen deporterat till El Salvador i strid med ett domstolsbeslut. Carr anklagade nätverket för att ”vilseleda det amerikanska folket.” Federala domstolar konstaterade senare att deportationen var olaglig. I september hotade Carr sändningstillstånden för stationer som sände Jimmy Kimmels program efter att Trump kritiserat komikern. ABC suspenderade Kimmel omedelbart. Nexstar och Sinclair, de två största lokala sändningsnätverken, agerade innan några regler hade ändrats. Det räckte med signalen. FCC-kommissionären Anna Gomez, en av Carrs demokratiska kollegor, reste till Los Angeles för att ”slå larm” och anklagade Carr för att ”vapenförklara vår licensieringsauktoritet.” ACLU kallade det maktmissbruk.

Mönstret har en lika talande frånvaro. Carr har öppnat utredningar mot ABC, CBS, NBC, NPR, PBS, MSNBC och BBC. Mot Fox News har han aldrig agerat. Senator Ed Markey påpekade asymmetrin under senatshöringen i december 2025 och kallade myndigheten ”Federal Censorship Commission.”

I januari 2026 tog Carr ytterligare ett steg. FCC varnade att talk shows och satirprogram riskerade att förlora sitt undantag från kravet på lika sändningstid för politiska kandidater, en regel som kräver att sändningsbolagen ger alla kandidater likvärdigt utrymme. Omtolkningen innebar i praktiken att stationer tvingades välja mellan att erbjuda alla kandidater tid i varje program eller sluta sända politiskt innehåll överhuvudtaget. Carr beskrev hotet. ”Om du är fejknyheter kommer du inte att kvalificera för undantaget.” CBS blockerade omedelbart en planerad intervju i Stephen Colberts program. Colbert sände intervjun via YouTube i stället. FCC bekräftade att en utredning pågick mot The View på ABC. I februari 2026 lanserade Carr ”Pledge America Campaign” och uppmanade TV- och radiostationer att ”frivilligt” sända ”patriotisk, pro-amerikanskt” innehåll inför landets 250-årsdag. NPR:s arkivforskning visade att inget motsvarande krav ställdes inför 200-årsjubiléet 1976.

Effekten av allt detta mäts i det som aldrig publiceras. CBS drog tillbaka ett färdigt inslag om CECOT, det salvadorensiska megafängelset dit deporterade migranter skickas, tre timmar före sändning. Freedom of the Press Foundation konstaterade att ”Carrs hot har fungerat trots att de står i strid med konstitutionen. Kritisk rapportering har kylts ned och kommer fortsätta kylas ned.” Gomez varnade att lokala TV- och radiostationer runt om i landet redan ”råder sina reportrar att vara försiktiga med hur de rapporterar av rädsla för statliga repressalier.” Robert Corn-Revere vid Foundation for Individual Rights and Expression dokumenterade en talande kontradiktion. År 2023 sade Carr att ”ett nyhetsrums beslut om vilka historier man rapporterar borde vara bortom varje myndighetspersons räckvidd.” Vid ett offentligt framträdande 2025 ändrade han tonen. ”Det här är inte Ronald Reagans FCC. Jag tycker det är en bra sak.”

Reaktionen har varit bred. Sju tidigare FCC-ordföranden, inklusive fem republikaner, krävde i november 2025 att myndighetens policy om nyhetsstörning ska upphävas helt. Mark Fowler, Ronald Reagans egen FCC-ordförande, mannen som 1987 avskaffade den så kallade Fairness Doctrine för att staten inte ska lägga sig i mediernas innehåll, konstaterade. ”Regeringen har ingen legitim roll i att avbalansera eller korrigera medierna.” Ironin är slående. Samma politiska rörelse som en gång kämpade för att befria medierna från statlig innehållsreglering använder nu liknande verktyg, selektivt, mot medier som rapporterar kritiskt om presidenten.

Siffrorna bekräftar bilden. Reporters Without Borders placerar USA på plats 57 av 180 länder i sitt pressfrihetsindex 2025, den lägsta placeringen i indexets historia. Committee to Protect Journalists har lanserat en nödfond specifikt för amerikanska journalister, ett instrument normalt reserverat för reportrar i auktoritära stater. Under 2025 tränade CPJ närmare tusen reportrar i personlig säkerhet. Gallup mäter det amerikanska medieförtroendet till 28 procent, den lägsta siffran som uppmätts.

Konsekvenserna sträcker sig långt bortom vad journalister skriver, eller inte skriver. Pew Research visar att 39 procent av amerikaner under 30 hämtar nyheter från influencers snarare än journalister. Mer än 50 miljoner amerikaner bor i så kallade ”news deserts” utan en enda lokal nyhetskälla. Sedan 2005 har över 3 200 tidningar försvunnit. De som återstår ägs i allt högre grad av hedgefonder som köper tidningar för att skala ned personalen med 50 till 70 procent och sedan sälja fastighetstillgångarna. I det vakuum som uppstår växer partipolitiska ”pink slime”-sajter som ser ut som lokala tidningar men producerar propaganda. Några av dessa har även kopplingar till främmande makt, som ser möjligheter att påverka i ett allt mer dysfunktionellt amerikanskt opinionsbildningslandskap.

European Council on Foreign Relations publicerade i december 2025 en analys med rubriken ”Orbániseringen av amerikanska medier är här.” Jämförelsen med Ungern är analytiskt grundad. Viktor Orbán använde sitt medieråd för att ställa krav och dra in licenser på procedurella grunder. Carr använder FCC på samma sätt, genom signaler, hävstång och regulatorisk anpassning. Skillnaden, konstaterade ECFR, är avgörande. ”Till skillnad från Ungern, vars medielandskap främst berör ungrare, sänder transformationen av amerikanska medier ett globalt eko.”

Europa befinner sig i en dubbel utsatthet. Amerikanska plattformar dominerar det europeiska informationsekosystemet, och dessa plattformar anpassar sig nu efter Trumpadministrationens önskemål. Samtidigt attackerar USA:s regering aktivt EU:s försök att reglera dem. Trump kallade EU:s bot mot X för ”en elak sak” i december 2025. Republikanska kongressledamöter publicerade i februari 2026 en rapport som angrep EU:s Digital Services Act och European Media Freedom Act som ”censur” av amerikanska medborgares rättigheter. I december 2025 belade USA fem europeiska medborgare med reserestriktioner, bland dem Frankrikes tidigare EU-kommissionär Thierry Breton, med anklagelsen att de ägnat sig åt censur av amerikanska företag. Wired rapporterade i november 2025 att Europa i praktiken böjde knä inför USA:s krav på minskade restriktioner mot Big Tech, trots offentlig retorik om digitalt oberoende.

I december 2025 publicerade Trumpadministrationen sin nationella säkerhetsstrategi. Det 29 sidor långa dokumentet, som Carnegie Endowment summerade som ”elakt, brutalt och kort,” beskrev Europas migrationspolitik som ett hot om ”civilisatorisk utplåning” och lovade att USA ska ”kultivera motstånd mot Europas nuvarande kurs, inom europeiska nationer.” I februari 2026 tog retoriken konkret form. Det amerikanska utrikesdepartementet lanserade freedom.gov, en webbportal byggd för att låta europeiska medborgare kringgå de innehållsrestriktioner som deras egna demokratiskt valda regeringar infört genom EU:s Digital Services Act och Storbritanniens Online Safety Act. Sajtens budskap löd ”Information är makt. Kräv tillbaka din mänskliga rätt till fritt uttryck.” Kenneth Propp, tidigare diplomat vid State Department och senior fellow vid Atlantic Council, beskrev det som ”ett direkt angrepp” på europeiska lagar och konstaterade att sajten ”i Europa kommer att uppfattas som ett amerikanskt försök att underminera nationell lagstiftning.” Samma administration hade under DOGE-initiativet avvecklat det amerikanska Internet Freedom-programmet, som finansierade verktyg för medborgare i Kina, Iran och Ryssland att kringgå statlig censur. Det nya verktyget riktas mot Europas demokratier.

Le Monde konstaterade i februari 2025 att Trumps USA utgör ett hot mot demokratin i Europa. Sverige ligger på plats fyra i RSF:s pressfrihetsindex. Vi har offentligt finansierad public service som strukturellt skydd mot den typ av miljardärkoncentration som präglar USA. Men vi konsumerar amerikanska plattformar, amerikanska nyheter, amerikanskt producerad förståelse av världen. Den förståelsen filtreras nu genom ett system där redaktörer fattar beslut baserat på vad FCC-ordföranden kan tänkas tycka, där medieägare betalar presidenten direkt, där journalister tränas i personlig säkerhet av organisationer som normalt verkar i krigszoner. RSF noterar att även Sverige har en större koncentration av makt till ett mindre antal aktörer inom media, och med en ”särskilt uttalad” ägarkoncentration inom etermedier.

Den 20 januari 2025 satt teknikmiljardärerna på hedersplats vid installationen. Bredvid dem Brendan Carr med sin guldnål. Tretton månader senare har det blivit tydligt vad bilden beskrev.

Inget av det som denna text dokumenterat krävde ett censurdekret. Arkitekturen är enklare. En myndighet som öppnar utredningar utan att fatta överklagbara beslut. Medieägare som betalar presidenten och sedan får sina fusioner godkända. Reportrar som rekommenderas vara försiktiga. Tystnaden mäts i det som aldrig publiceras, aldrig skrivs, de frågor som aldrig ställs. Det är en arkitektur utan väggar. Den behöver bara att tillräckligt många förstår vad som händer den som gör motstånd.

Referenser

ACLU. (2025). Government pressure to suspend Jimmy Kimmel was an abuse of power. American Civil Liberties Union.

AP News. (2025, februari). CBS agrees to hand over 60 Minutes Harris interview transcripts to FCC.

Ars Technica. (2026, 20 februari). FCC asks stations for ”pro-America” programming, like daily Pledge of Allegiance.

Brookings Institution. (2025). Not ”deregulation” but heavy-handed regulation at the Trump FCC.

Cai, Z., et al. (2025). X under Musk’s leadership: Substantial hate and no reduction in bots. PLOS One.

Carnegie Endowment. (2026, januari). Unpacking Trump’s National Security Strategy.

CNBC. (2025, 24 juli). FCC approves $8 billion Paramount-Skydance merger.

CNN. (2025, 3 februari). The FCC’s battle with CBS over its Harris interview is raising red flags.

CNN. (2025, 23 juli). Skydance pledges to Trump’s FCC: Eliminate DEI, install ombudsman at CBS News.

Columbia Journalism Review. (2024, december). Brendan Carr wants to test the limits of the FCC’s authority.

Committee to Protect Journalists. (2025). Alarm bells: Trump’s first 100 days ramp up fear for the press, democracy.

Committee to Protect Journalists. (2026). New emergency fund supports US journalists at risk.

Deadline. (2025, augusti). PBS cuts 21% of budget after federal funding pulled.

Deadline. (2026, januari). FCC chairman says ”fake news” won’t qualify for equal time rule exemption.

ECFR/Herrmann, C. (2025, 23 december). The Orbánisation of American media is here. European Council on Foreign Relations.

FIRE/Corn-Revere, R. (2025, 30 april). Brendan Carr’s bizarro world FCC. Foundation for Individual Rights and Expression.

Freedom of the Press Foundation. (2026, 22 januari). FCC’s latest attack on late-night may preview new anti-press strategy.

Gallup. (2025). Trust in media at new low of 28% in U.S.

Guardian. (2026, 27 januari). Gavin Newsom accuses TikTok of suppressing Trump-critical content.

Le Monde. (2025, 21 februari). Trump’s United States is now a threat to democracy in Europe.

Medill/Northwestern University. (2025, 20 oktober). News deserts hit new high, 50 million have limited access.

NBC News. (2024, oktober). How Elon Musk turned X into a pro-Trump echo chamber.

NPR. (2025, 7 januari). Meta says it will end its fact-checking program.

NPR. (2025, 20 januari). Trump executive order delays TikTok ban.

NPR. (2025, 30 januari). Trump’s FCC chief opens investigation into NPR and PBS.

NPR. (2025, 1 augusti). Corporation for Public Broadcasting says it’s shutting down.

NPR. (2025, 18 december). FCC chair faces questions about threats to broadcasters and agency’s independence.

NPR. (2026, 4 februari). Bezos orders layoffs at Washington Post.

NPR. (2026, 21 februari). FCC calls for more patriotic programming for 250th anniversary.

Oxfam. (2026, januari). Resisting the rule of the rich: Protecting freedom from billionaire power.

Pew Research Center. (2025, 29 oktober). How Americans’ trust in information from news organizations and social media sites has changed over time.

Politico. (2026, 22 januari). Deal for US ownership of TikTok is closed.

Protect Democracy. (2025, november). The FCC’s news distortion policy should be rescinded.

Reporters Without Borders. (2025). United States: Press freedom in prolonged decline.

Reuters. (2026, 18 februari). US plans online portal to bypass content bans in Europe, elsewhere.

Reuters Institute. (2025). Digital news report 2025.

The Hill. (2025, april). FCC chair threatens Comcast licenses over Abrego Garcia case.

Variety. (2025, juli). FCC approves Paramount-Skydance merger deal: Conditions.

Variety. (2026, 4 februari). Washington Post layoffs cut more than 300 employees at Jeff Bezos paper.

Washington Post. (2025, 6 februari). Musk turns X into a digital Mar-a-Lago for policy pitches and shows of fealty.

https://www.europesays.com/no/173928/ Rapport om utenlandsk påvirkning av stortingsvalget #Beijing #BreakingNews #BreakingNews #Demokrati #DmitrijMedvedev #EskilGrendahlSivertsen #Europa #Facebook #FeaturedNews #FeaturedNews #Fredagsspaltist #GlennDiesen #Headlines #kina #kommentar #Kommentarer #kommunikasjon #LatestNews #LatestNews #Manipulerende #News #NO #Norge #Norway #Nyheter #Overskrifter #propaganda #Russland #Telegram #tiktok #TopStories #TopStories #Ukraina #Verden #World #WorldNews #WorldNews

Det er godt, at vi har #valg i Danmark.

Det er godt, at vores politikere er uenige og ikke bare står og klapper uhæmmet af én enerådig leder.

Taknemmelig for vi har #demokrati.

Men jeg baserer mit valg på deres handlinger og ikke på hvad de siger indtil valget fra nu af.

Det er godt, at vi har #valg i Danmark.

Det er godt, at vores politikere er uenige og ikke bare står og klapper uhæmmet af én enerådig leder.

Taknemmelig for vi har #demokrati.

Men jeg baserer mit valg på deres handlinger og ikke på hvad de siger indtil valget fra nu af.

Det er godt, at vi har #valg i Danmark.

Det er godt, at vores politikere er uenige og ikke bare står og klapper uhæmmet af én enerådig leder.

Taknemmelig for vi har #demokrati.

Men jeg baserer mit valg på deres handlinger og ikke på hvad de siger indtil valget fra nu af.

Det er godt, at vi har #valg i Danmark.

Det er godt, at vores politikere er uenige og ikke bare står og klapper uhæmmet af én enerådig leder.

Taknemmelig for vi har #demokrati.

Men jeg baserer mit valg på deres handlinger og ikke på hvad de siger indtil valget fra nu af.

I dag klokka 18-19:30 blir det møte i et internasjonalistisk kollektiv av tek-arbeiderkooperativer og folk som ønsker å starte tek-arbeiderkooperativer.
Kom innom!

https://meet.jit.si/techcoops

#norskTut #coop #kooperativ #allheimen #demokrati

I dag klokka 18-19:30 blir det møte i et internasjonalistisk kollektiv av tek-arbeiderkooperativer og folk som ønsker å starte tek-arbeiderkooperativer.
Kom innom!

Videomøte: https://meet.jit.si/techcoops

Chat: https://matrix.to/#/#techcoop:autonomic.zone

#norskTut #coop #kooperativ #allheimen #demokrati

I dag klokka 18-19:30 blir det møte i et internasjonalistisk kollektiv av tek-arbeiderkooperativer og folk som ønsker å starte tek-arbeiderkooperativer.
Kom innom!

Videomøte: https://meet.jit.si/techcoops

Chat: https://matrix.to/#/#techcoop:autonomic.zone

#norskTut #coop #kooperativ #allheimen #demokrati

I dag klokka 18-19:30 blir det møte i et internasjonalistisk kollektiv av tek-arbeiderkooperativer og folk som ønsker å starte tek-arbeiderkooperativer.
Kom innom!

Videomøte: https://meet.jit.si/techcoops

Chat: https://matrix.to/#/#techcoop:autonomic.zone

#norskTut #coop #kooperativ #allheimen #demokrati

I dag klokka 18-19:30 blir det møte i et internasjonalistisk kollektiv av tek-arbeiderkooperativer og folk som ønsker å starte tek-arbeiderkooperativer.
Kom innom!

https://meet.jit.si/techcoops

#norskTut #coop #kooperativ #allheimen #demokrati