#krig — Public Fediverse posts

🔴 Trumps nya hot: ”Om Oman lägger sig i kommer vi bomba skiten ur dem”
https://internationalen.se/trump-nya-hot-om-oman-lagger-sig-i-kommer-vi-bomba-skiten-ur-dem/
#Irankriget #DonaldTrump #SvPol #Oman #Internationellt #Iran #AmerikanskPolitik #Krig #Hormuzsundet

Min gode kamerat, Aslak Storaker, som eg kjenner både gjennom Raudt og fredsrørsla, har skrive ein lengre artikkel om Noreg si deltaking i Libyakrigen i 2011.

I dag er det få, om noen, som vil argumentere for at bombinga av Libya førte til positive konsekvenser for verken libyerne, regionen eller internasjonale relasjoner. Men i 2011 var det med unntak av fredsbevegelsen, den utenomparlamentariske venstresida og SV-utbryteren Hallgeir Langeland nær sagt samstemmighet blant norske stortingspartier, organisasjoner og medier i Norge om at denne krigen var god, riktig og nødvendig. Det er ikke tilfeldig at Terje Tvedts kritiske dokumentar om den norske deltagelsen fikk tittelen «De gode bombene». En slags mellomposisjon blei inntatt av Rødt og Klassekampen, som gikk mot bombinga men ønska at Norge skulle støtte opprørerne med våpenforsendelser. Klassekampen hylla også Tripolis fall som en «frigjøring» på lederplass.

Det er ganske trist lesing, men viser tydeleg det sterke dilemmaet som preger norsk utanrikspolitikk. På den eine sida vil ein vera ein "fredsnasjon" som meklar i konfliktar rundt om i verda; på den andre sida vil ein vera ein sterk alliert i Nato.

I Libya prøvde ein lenge å ri begge hestane, men da USA, Frankrike og Storbritannia stilte seg på bakbeina, slutta vi rekkene med resten av Nato.

Noreg slapp 588 bombar i Libya, og berre 25 % av måla var godkjent på førehand. Resten var improvisasjon frå pilotane si side.

Ethvert drap på sivile er ett for mye. Det som for meg framstår som det mest forbryterske med denne krigen er likevel undergravinga av folkeretten, ødeleggelsen av den libyske staten og hvordan krigføringa bidro til og muliggjorde de libyske opprørernes overgrep mot etniske minoriteter i Libya.

Eg hugsar krigen der godt. Læraren min på vidaregåande var nærmast euforisk over bombinga. "Endeleg handlar verdssamfunnet i lag for å stoppe brotsverk og massakrar", sa han. Som 18-åring hadde eg openbert ikkje så mykje kunnskap sjølv, men eg hugsar at eg tok ordet og stilte meg sterkt kritisk til ein bombekampanje, grunna i ein FN-resolusjon som store land som Russland, Kina, Brasil og India røysta avhaldande til, ville bidra til fred.

I ettertid har eg møtt læraren og minna han på dette, og han var einig i at han tok feil den gongen. "Men du må hugse Ivar, at eg er eit barn av 1990-talet. Vi trudde faktisk på den liberale internasjonalismen!".

Her hadde han nok eit poeng. Mi erfaring med dette var prega av at eg vaks opp med "krigen mot terror" i Afghanistan, og den spinnville Irak-krigen. Mine røynsler med vestleg militærmakt var kaos og øydelegging, ikkje demokrati og menneskerettar.

Aslak har mykje dei same minna:

For meg blei Libya-krigen en skjellsettende erfaring om den norske utenrikspolitiske eliten slett ikke alltid forstår hva de driver med, og at sjøl om alle partiene og mediene virker skråsikre på at våpen er veien til fred, er det minst like sannsynlig at våpnene i virkeligheten bare er veien til død, kaos og ødeleggelse.

#Libya #norskpolitikk #internasjonalpolitikk #norsktut #fred #krig #Nato #folkerett
Da Norge gikk til krig mot Libya

🔴 Om det någonsin har behövts en pjäs som handlar om hur människorna – i det här fallet framför allt kvinnorna – ska sätta stopp för krig så är det idag. 

https://internationalen.se/eva-grondahl-om-lysistrate-att-pjasen-forblivit-aktuell-i-drygt-2-400-ar-kan-ju-bero-pa-att-det-fortfarande-finns-gott-om-manniskor-som-tycker-att-man-bast-loser-konflikter-genom-att-ta-livet-av-vara/
#Kultur #Lysistrate #Krig #Fred #KrigOchFred #Fredsrörelsen #Teater #HjorthagensKulturhus

Skolestartquiz (# 2635)

Siden elever og lærere grugleder seg til skolestart passer det å ha en quiz om dette emnet.

Denne quizzen er 80% Skole, 50% Norge (12% Bergen og omland), 35% Underholdning (22% Musikk), 12% Politikk, 12% England og 10% Teknologi.

1. Hva heter Bergens eldste barneskole? Hva heter Bergens eldste barnehage?
2. Hvem har skrevet boken Gymnaslærer Pedersen?
3. Hvilke tre skoler i Bergen sentrum ble lagt ned da Amalie Skram vgs ble opprettet?
4. Hvilket selskap lager de rektangulære Kånken-sekkene?
5. Hvem hadde en hit med Hun er Forelska i lærer’n i 1980?

1. Hvor ligger hytten til Bergen Katedralskole, Katteli?
2. Hva heter det østerriskutviklede programmet for dynamisk geometri og graftegning som blir brukt i matematikkundervisningen på mange skoler i Norge?
3. I hvilken norsk dramaserie møtte vi Eva, Noora, Isak og Sana?
4. I hvilket europeisk land gikk Kim Jong-un på kostskole?
5. Hvilken gruppe sang Another Brick In The Wall i 1979?
6. I hvilken tysk by gikk Hans Gude og Adolph Tidemand på kunstskole?
7. Hvilket grunnstoff består «blyet» i blyanter av?
8. Hva er dimensjonene til et A4-ark, avrundet til nærmeste 10 cm?
9. I hvilken italiensk by ligger verdens eldste universitet som fortsatt er i drift? I hvilken by ligger Norges eldste universitet?
10. Hvem ba oss om å i Tenke Sjæl 1981?

1. Hva heter organisasjonen som organiserer elever og lærlinger i Norge? Hva heter organisasjonen som organiserer studenter i Norge?
2. Hva heter filmen fra 1997 hvor Matt Damon spiller en begavet MIT-vaktmester? I hvilken delstat ligger MIT?
3. Hvilket undervisningsverktøy fra etterkrigstiden bestod av en tøyvegg hvor man hang opp mindre tøystykker?
4. Hva heter den nasjonale solidaritetsaksjonen som mange skoler gjennomfører hvert år?
5. Hvem har skrevet låten All The Young Dudes?
6. I hvilken musikalsk serie møtte vi elevene Rachel, Finn, Artie og Kurt og lærerne Will og Sue?
7. Hva var kallenavnet til den norske flyskolen som ble opprettet i Canada under 2. verdenskrig?
8. Hvilke to engelske universiteter møtes i The Boat Race?
9. Hva heter byen mesteparten av handlingen i The Simpsons foregår? Hva heter rektoren på byens grunnskole? Hva heter klasseforstanderen til Bart Simpson? Fra hvilket land kommer skolens vaktmester?
10. Hvem sang om at A Spoonful of Sugar hjalp med med medisineringen i 1964? Hva het filmen denne sangen ble brukt i?

1. Hva heter den svenske produsenten av ishockeyspill, rattkjelker og bordtennisbord?
2. Hva kaller Pippi kvinnen som forsøker å få henne til å gå på skolen?
3. Hva kalles tiltaket som skal formidle profesjonell kunst og kultur av høy kvalitet til barn og unge?
4. Hva heter fagforeningene for lærere i henholdsvis Akademikerne, UNIO, og LO?
5. Hvem ga ut Pocket Calculator i 1981?
6. Hva het bergenseren som laget en av de vanligste lesebøkene for folkeskolen i den første halvdelen av 1900-tallet?
7. Hvor mange grunnskoler var det i Norge skoleåret 25/26? +- 10%
8. Hva het den østerriske legen som beskrev og ga navn til det som vi i dag heller kaller mild autismespekterforstyrrelse?
9. Hvilken skoleminister stod bak Reform 94 og Reform 97? Hvilken skoleminister stod bak Kunnskapsløftet?
10. Hvem har skrevet I bakvendtland?

1. Hva heter e-læringssystemet som er utviklet i Bergen, og blir brukt av blant annet Bergen kommune og vestland Fylkeskommune?
2. Hvor ligger høyskolen ETH? Hvem er denne skolens mest kjente alumni, som vant nobelprisen i fysikk for å ha forklart fotoelektrisk effekt?
3. Hva heter den engelske kostskolen hvor britiske statsministre som Boris Johnson og David Cameron har gått?
4. Hvilken berømt filosof var læreren til Alexander den store?
5. Hvem sang om at Det Er Itjnå Som Kjæm Tå Seg Sjøl i 1975?

Svar

1. Cristi Krybbe skoler; Bergen Barneasyl [2p]
2. Dag Solstad
3. Bergen Handelsgymnas (BHG), Bjørgvin vgs og Hans Tanks skole (Tanks) [3p]
4. Fjallräven
5. The Kids
6. Mjølfjell
7. GeoGebra
8. Skam
9. Sveits
10. Pink Floyd
11. Düsseldorf
12. Karbon (Grafitt)
13. 20cm x 30cm (210 mm x 297 mm)
14. Bologna; Oslo [2p]
15. Trond Viggo
16. Elevorganisasjonen; NSO[2p]
17. Good Will Hunting; Massachusetts [2p]
18. Flanellograf
19. Operasjon Dagsverk
20. David Bowie
21. Glee
22. Little Norway
23. Oxford og Cambridge
24. Springfield; Seymore Skinner; Edna Krabapple; Skottland [4p]
25. Julie Andrews; Mary Poppins [2p]
26. Stiga
27. Prussiluskan
28. Den kulturelle skolesekken
29. Lektorlaget, Utdanningsforbundet, Skolenes Landsforbund [3p]
30. Kraftwerk
31. Nordahl Rolfsen
32. 2 663
33. Hans Asperger
34. Gudmund Hærnes; Kristin Clemet [2p]
35. Alf Prøysen
36. It’s learning
37. Zürich; Albert Einstein [2p]
38. Eton
39. Aristoteles
40. Vømmøl Spelemannslag

Maks poengsum: 52

Legg igjen en kommentar dersom du har funnet feil i fasiten.

🔴 Sedan början av juli har fler än 170 civila dödats och över 1 000 skadats i den eskalerande ryska bombterrorn mot Ukraina.
https://internationalen.se/bombterrorn-mot-ukraina-trappas-upp/
#Ukrainakriget #Ukraina #Ryssland #Internationellt #FN #Krig

Här kommer nästa steg i fredsbråket i Lund: Svenska freds hoppar av efter anklagelser om att andra arrangörer sprider rysk propaganda.

https://www.sydsvenskan.se/lund/efter-braket-om-rysk-propaganda-svenska-freds-hoppar-av-folkfesten/

#lund #fred #krig

🔴 "Den enda överlevande ärver inget hem, eftersom huset har blivit till ruiner."
https://internationalen.se/gaza-sami-3-och-ayham-13-blev-ensamma-kvar/
#Gaza #Palestina #StoppaFolkmordet #SvPol #Nyheter #Krig #SvPol

Denne tykte eg var interessant å høyre på, endå meir enn omtalen skulle tilseie: https://www.morgenbladet.no/kultur/forer-human-krigforing-til-mer-krig/10421724

#krig #fred #forsvar #norsktut

Hinn med att leva under tiden

Det är början av juli och glaset framför mig immar. Uteserveringen fylls långsamt medan solen släpper sitt grepp om Kyjiv, och för första gången på hela dagen går det att andas. Staden har legat under samma hetta som resten av Europa, den kraftigaste som kontinenten uppmätt, dagar då termometern krupit mot trettiosju grader och alla sökt sig in i skuggan eller ner i svalkan. Nu, i skymningen, söker sig människorna ut igen. De dukar bord, beställer mat och möts i samtal och skratt. En sommarkväll som vilken som helst. Men just det betyder något. I Kyjiv är vanligheten en liten seger, en kamp att föra varje kväll.

Under den dryga vecka jag arbetat i Kyjiv har jag min vana trogen försökt ta vara på det staden har att erbjuda av kultur och mat. På Chichiko, ett georgiskt ställe vid Jaroslaviv Val, kommer en nybakad adjaruli khachapuri in, ett skålformat bröd fyllt med smält sulguni och en rå äggula som rörs samman vid bordet till en varm, krämig fyllning. Georgierna vet också vad det innebär att förlora land till Ryssland. I Kyjiv dukar de upp och för kulturen och kampen vidare i vardagen. På Musafir, som betyder gäst på krimtatariska, serveras çibörek, tunna frasiga degfickor fyllda med kött eller svamp, tillsammans med ett kokkaffe som påminner om det turkiska. Restaurangen fanns en gång i Bachtjysaraj, krimtatarernas gamla huvudstad, tills den ryska ockupationen 2014 tvingade den att stänga. Året därpå öppnade den igen i Kyjiv. Ägarna håller språket levande, sänder barnen till helgskola och bjuder in tatariska musiker. Ett folk som Stalin deporterade i boskapsvagnar 1944 sitter nu och äter sin farmors mat i exil. Maten är ett minne som inte går att bomba bort.

En av kvällarna hamnar vi på Barman Diktat. Baren har ingen skylt. Man går in på en undanskymd innergård, hittar en svart omärkt dörr och stiger ner i en vackert utsmyckad källarbar. Men ännu längre in, bakom ännu en dold dörr, öppnar sig det egentliga rummet. En speakeasy av det slag som föddes under den amerikanska förbudstiden, då spritbarer gömde sig bakom vanliga fasader och gästerna uppmanades tala tyst. Ägaren, den kände ukrainske fotografen Kyrylo Kysliakov, rör sig mellan borden. Innan vi går får vi ett kort. På framsidan ett svartvitt porträtt, på baksidan en text. Krogvärden skriver, står det, att vid yttersta domen kommer dina räkenskaper att summeras. Hinn med att leva under tiden. Jag stoppar kortet i fickan och tänker inte mer på det. Kvällen har bara börjat.

Samma natt briserar himlen. Det börjar med drönarnas låga surrande ton, sedan det välbekanta ljudet av 40 mm luftvärnskanoner som ger moteld. De flesta drönare skjuts ned. En träffar ett näraliggande hotell. Något senare hörs de dova explosioner som fortplantar sig genom betongen ända ner i skyddsrummet. Ryssland skickar den natten sjuttiofyra missiler och nära femhundra drönare mot Ukraina, de flesta mot Kyjiv. Ett par dussin av missilerna är ballistiska, fler än vid något tidigare anfall mot ett enskilt mål. Luften får en doft av rök och bränt gummi. Jag sitter sömnlös i hotellets skyddsrum medan staden ovanför träffas i vartenda distrikt. I Darnytskyj rasar sex våningar av ett bostadshus. Den natten söker sig 52 500 människor ner i tunnelbanan, nästan 4 500 av dem barn, och lägger sig på liggunderlag på perronger djupt under gatorna. När morgonen kommer är minst trettio döda och ett nittiotal skadade.

På morgonen är min vän och kollega Tonia lite sen. Det har inte funnits någon el i hennes hus under natten, säger hon. Vi arbetar tillsammans med att utveckla teknisk förmåga i de projekt vi driver i Kyjiv på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar, och medan vi förbereder dagens arbete berättar hon om natten. Hon bor på tjugofjärde våningen. När flyglarmet går stannar hissarna, och att natt efter natt, fem år in i kriget, gå nedför tjugofyra trappor har blivit ett pris hon inte längre orkar betala. Så hon stannar uppe. Hon står vid fönstret med panoramavy över Kyjiv och beskriver det som att se på film. Hela staden brinner, drönarna flyger in över taken, luftvärnet bekämpar våg efter våg. Det är ett obegripligt val Tonia gör, och på något sätt fullständigt begripligt. Det säger något om vad det innebär att leva i ett krig som nu pågått längre än hela första världskriget och som skördat hundratusentals liv.

Den natten brann också omkring 800 000 böcker. En lagerlokal med ett förlags hela upplaga, och intill den ett tryckeri där läsårets nytryckta skolböcker låg redo inför höstens skolstart. Bland dem historieböcker om Ukraina. Ett par veckor tidigare, i mitten av juni, hade en rysk drönare slagit ner i Uspenskijkatedralen inne i Lavra, det stora klosterområdet ovanför Dnipro, och satt taket på klostrets huvudkyrka i brand. Samma natt skar en annan drönare av toppen på ett av klostrets torn, tumlade vidare och slog ner i taket på Mystetskyj Arsenal tvärs över gatan. Jag känner den byggnaden. I december stod jag i dess stora sal när svenska ambassaden firade lucia, en ukrainsk ungdomskör sjöng de svenska sångerna fonetiskt och en flicka bar ljuskronan genom havet av gäster. Nu är taket över den salen allvarligt skadat.

Det är lätt att läsa detta som krigets kaos. Men det är något betydligt mera avsiktligt. Ryssland har en uttänkt strategi att slå mot det som gör Ukraina till Ukraina. Mot böcker, mot kyrktak, mot konsthallar, bibliotek och museer. Samtidigt pågår inne i samma Lavra något som visar hur Ukraina väljer att möta sin angripare. Omkring hundrafyrtio munkar som lyder under Moskvapatriarkatet bor kvar i den nedre delen av klostret. Det är den rysk-ortodoxa kyrkan, vars företrädare dansar efter Kremls pipa och vars kopplingar till rysk underrättelse- och säkerhetstjänst är väldokumenterade. Ändå avgörs frågan om munkarna får stanna inte med våld, utan i en domstol, i en process som pågått i tre år och där överklagandet vilandeförklarades så sent som i slutet av juni. Det ena landet låter lagen ha sista ordet, även när fienden står innanför klostermurarna. Det andra låter en drönare tala till en katedral.

Under kyrkorna på klosterområdet, djupt nere i Lavras katakomber, vilar de döda som legat där i omkring tusen år, i sarkofager av trä och glas. Munkar och patriarker, naturligt bevarade, i svala mörka gångar dit ljuset aldrig når. En av dem är Illja av Murom, krigare innan han blev munk, med en kropp som ännu bär spår av strid. I december gjorde de ukrainska specialförbanden honom formellt till sitt skyddshelgon. En krigares reliker vilar alltså i ett kloster som självt är under angrepp, medan soldaterna ovan jord ber honom om beskydd. När Lavra träffades i juni öppnade sig strax efteråt ett regn över klostret, och det var regnet som till slut hjälpte till att släcka branden. Om mirakel finns är det kanske så de ser ut. En himmel som svarar.

Den plats där mörkret kröp in som djupast fann jag ändå inte under Kyjiv, utan utanför staden, i Bucha. Vid minnesplatsen i stadens centrum möter jag Fader Mykola, en präst som själv levde igenom ockupationen våren 2022. Han står vid monumentet och berättar. Här, där minnesväggen med namnen nu står, grävde en maskin ett dike, och i diket lades de döda som inte kunde begravas medan ryssarna höll staden. En av hans församlingsbor sköts på sin egen gård den 27 februari 2022. Hon hade gått ut för att se vad som hände, en rysk kolonn fick syn på henne och sköt. Hennes mor täckte kroppen med plast och byggmaterial, och där låg den kvar till befrielsen. När gravarna öppnades kunde de flesta identifieras och begravas om på kyrkogården. Men trettiosex kroppar har ännu inte fått namn. Någonstans finns familjer som fortfarande väntar.

Det har varit en resa av nedstigningar. Men så stiger man upp igen. Ut ur grottan, upp ur skyddsrummet, tillbaka till bordet och kvällen och glaset som immar. Det är det staden gör, natt efter natt. Går upp från katakomberna där man bett framför helgonen. Kommer upp ur tunnelbanan efter nattens bombningar. Kliver ut i staden som inte ger sig. Kortet från baren ligger kvar i min ficka. Hinn med att leva under tiden. I baren lät det som en kokett rad, en krogägares filosofi mellan två drinkar. Efter den här veckan fastnar orden i mig. I en stad där döden är alltför närvarande om natten är uttrycken för själva livet den starkaste formen av motstånd. Att laga sin farmors mat i exil. Att dela livets berättelser på ett café, medveten om att flyglarmet när som helst kan ljuda. Att föra sin fiende till domstol i stället för att sänka sig till hans nivå.

Det är detta motståndskraft handlar om. Inte att aldrig behöva gå ner i mörkret, utan att alltid komma upp igen. Vi som reste hit för att stödja åker hem med mer än vi förde med oss. Ukraina lär oss hur ett samhälle bär det som inte går att bära, och gör det med ett bord dukat i skymningen. Glaset framför mig immar fortfarande. Uteserveringen är full. Om en stund går solen ner över en stad som redan vet att den kan behöva gå under jord innan natten är slut, och som ändå, just nu, väljer att stanna kvar vid bordet en stund till.

Referenser

Childs, M. (2016, 11 november). Forced out of Crimea, Tatar restaurant finds solidarity among Kiev diners. NPR.

Chytomo. (2026, 3 juli). Russian attack on kyjiv damages publisher’s printer, destroys 800,000 books and impacts cultural figures.

CNN. (2026, 1 juli). Russia unleashes a massive assault on Ukraine’s capital, killing more than 20.

Euronews. (2026, 29 juni). Europe’s record-breaking heatwave: What you need to know.

France24. (2026, 15 juni). Deadly Russian strikes set landmark Kyiv monastery ablaze.

Interfax-Ukraine. (2026, 16 juni). UOC (MP) keeps 140-plus representatives on Lavra grounds, eviction needs court ruling – director general.

Kyiv Independent. (2026, 2 juli). ”Serious destruction” — massive Russian missile, drone attack on Kyiv kills at least 30, injures over 90.

Ministry of Culture of Ukraine. (2026, juni). The Kyiv-Pechersk Lavra, the Dovzhenko Film Studio, museums… have been damaged: Russia has carried out one of the most extensive strikes on Ukrainian culture.

The New Voice of Ukraine. (2026, 10 juni). Russia’s full-scale invasion of Ukraine matches World War I in duration.

Ukrainian Institute. (2020, 18 maj). Remembering the Crimean Tatar deportation, the Sürgünlik.

UNESCO. (2026, 17 juni). UNESCO statement on Ukraine.

UNN. (2025, 21 december). Patron of warriors: Icon of St. Ilya Muromets of Kyiv-Pechersk handed over to SOF. https://unn.ua/en/news/patron-of-warriors-icon-of-st-ilya-muromets-of-kyiv-pechersk-handed-over-to-sof

Wikipedia. (u.å.). Bucha massacre. https://en.wikipedia.org/wiki/Bucha_massacre

Hieno 5-osainen ruotsalais-dokumentti 2. maailmansodasta heikäläisten silmin osui vasta eilen tutkaani, https://areena.yle.fi/1-73654552.

Kahdessa päivässä tuli katseltua kaikki osat, niin kiintoisia ja hienosti toteutettuja olivat. Ilman tuota on sotahistorian tuntemus meillä maallikoilla pahasti vajaata, ja samojen virheiden riski vaanii.

#yle #svt #sota #historia #dokumentti #war #history #militaryHistory #krig #ruotsi #sverige #WW2

🔴 Göran Kärrman, återkommande skribent i Internationalen, kommenterar Trump och kriget mot Iran.

🎬 Se hela videon på FilmadRadio på YouTube.

#Irankriget #DonaldTrump #Iran #Krig #Politik

Trumps blodiga fiasko 60-dagarsavtalet mellan USA och Iran speglar ett blodigt fiasko. Tillräckligt många har de senaste dagarna framhållit det. 60-dagarsuppgörelsen mellan USA och Iran speglar Trumps blodiga fiasko. Mellan sju och... https://blog.zaramis.se/2026/06/24/trumps-blodiga-fiasko/

Trumps blodiga fiasko

Här skriver Trump på avtalet med Iran

Det var under en middag igår kväll som Trump undertecknade avtalet som ska leda till fred med Iran.#Iran #USA #DonaldTrump #Hormuzsundet #Krig
Trump har skrivit på ett avtal om vapenvila med Iran - Aftonbladet TV

170 år sedan präglades en åboynglings vår av Krimkriget, men också av vår och frid. Josef Julius Wecksells första dikt "Vår och frid" publicerades i Åbo Underrättelser. Då var det inte drönare utan minerade hav som påminde om kriget i Europa.

#Litteraturhistoria #Ungdom #Dikter #Krig #Krimkriget

https://www.abounderrattelser.fi/artikel/jubel-pa-vingar-av-frojd/

Säsongens första mygga dog en tuff och modig död mellan mina handflator idag.

RIP!
#Sverige #Myggjävlar #Krig

Triste tal frå #SIPRI. Militærbudsjetta aukar globalt. Kvar krone som går til krigsførebuingar, er ei krone som ikkje går til å dekke menneskelege behov.

#militarisme #opprusting #krig #internasjonalpolitikk

Året er 1940.
Det er den 9. april.
Danmark bliver besat af Nazisterne.
Fem års mørke sænker sig over landet.
Vil det ske igen, at vores frihed tages fra os?

#krig #facism #fred #besættelsen #ww2 #aldrigmere9april

Det skenande tåget stannade en hårsmån från storskaliga krigsbrott. 40 dagars krig med världen som gisslan kan summeras…

Det skenande tåget stannade en hårsmån från storskaliga krigsbrott. 40 dagars krig med världen som gisslan kan summeras så här: Nästan alla förlorade. Vem som#iran #krig
Vem som vann kriget återstår att avgöra

Gad vist hvad #Co2 regnskabet er for de grusomme amerikanske bombardementer af #Iran. 1) produktionen af alle bomberne og andet krigsmateriel, 2) brændstof til flyene 3) selve ødelæggelserne og alle de oliedepoter, der står i flammer 4) genopbygningen etc
#miljø #natur #usa #krig #co2 #katastrofe #dyreliv #beton #fifapeaceprize

PLUS Donald Trump pressas från oväntat håll att inte avsluta kriget. Fyra av Irans grannländer kräver att bombardemanget…

Donald Trump pressas från oväntat håll att inte avsluta kriget. Fyra av Irans grannländer kräver att bombardemanget fortsätter. Ett av dem uppges ligga på extra hårt om en markinvasion, skriver AP.#iran #bahrain #kuwait #oman #förenadearabemiraten #saudiarabien #qatar #krig
Länder avslöjas: Pressar Trump att fortsätta kriga

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.