#ryssland — Public Fediverse posts

🔴 "Det här handlar inte om Jablokos öde – det handlar om Rysslands öde.” Det deklarerade ordföranden Grigorij Javlinskij, efter att Rysslands högsta domstol avregistrerat det liberala partiet från att delta i höstens val till det ryska parlamentet, statsduman.
https://internationalen.se/det-handlar-om-rysslands-ode-jablokos-fredsmaning-oroar-putin/
#Ryssland #Putin #Utrikes #Demokrati

🔴 "Det här handlar inte om Jablokos öde – det handlar om Rysslands öde.” Det deklarerade ordföranden Grigorij Javlinskij, efter att Rysslands högsta domstol avregistrerat det liberala partiet från att delta i höstens val till det ryska parlamentet, statsduman.
https://internationalen.se/det-handlar-om-rysslands-ode-jablokos-fredsmaning-oroar-putin/
#Ryssland #Putin #Utrikes #Demokrati

"Om ryska myndigheter väldigt utförligt förnekar att det blir mobilisering är det sedan Sovjettiden ett tecken på att det sannolikt blir mobilisering, säger Jussi Lassila till Yles Sakari Sirkkanen i A-Studion."

Flera tecken tyder på att #Ryssland planerar mobilisering | Utrikes | Svenska Yle
https://yle.fi/a/7-10103150

"Om ryska myndigheter väldigt utförligt förnekar att det blir mobilisering är det sedan Sovjettiden ett tecken på att det sannolikt blir mobilisering, säger Jussi Lassila till Yles Sakari Sirkkanen i A-Studion."

Flera tecken tyder på att #Ryssland planerar mobilisering | Utrikes | Svenska Yle
https://yle.fi/a/7-10103150

🔴 Sedan början av juli har fler än 170 civila dödats och över 1 000 skadats i den eskalerande ryska bombterrorn mot Ukraina.
https://internationalen.se/bombterrorn-mot-ukraina-trappas-upp/
#Ukrainakriget #Ukraina #Ryssland #Internationellt #FN #Krig

🔴 Sedan början av juli har fler än 170 civila dödats och över 1 000 skadats i den eskalerande ryska bombterrorn mot Ukraina.
https://internationalen.se/bombterrorn-mot-ukraina-trappas-upp/
#Ukrainakriget #Ukraina #Ryssland #Internationellt #FN #Krig

Ryssland tar sig in i pojkrummet – vad Clavicular lär oss om Kreml och den toxiska maskuliniteten

”Nästa resa blir Ryssland, om visumet går igenom.” En amerikansk tjugoåring skrev inlägget på X, det som förr hette Twitter, den 12 juli i år. På bara tre dagar hade det setts över tre miljoner gånger. Han kallar sig Clavicular, och för de flesta vuxna svenskar säger det namnet ingenting. För miljoner unga män världen över är han just nu en av de största stjärnorna på internet. Att en av dem annonserar en resa till Ryssland, mitt under ett pågående anfallskrig, det bär med sig en berättelse. För att förstå den måste man börja med vem han är.

Clavicular heter egentligen Braden Peters. Han är tjugo år, amerikan och bosatt i Florida. På drygt ett år har han gått från okänd till en av de mest sedda personerna på Kick, en strömningsplattform där han sänder live i timmar varje dag inför hundratusentals följare. Han blev känd genom det som kallas looksmaxxing. Ordet betyder ungefär att maximera sitt utseende. I sin mildaste form handlar det om hudvård, träning och övningar för en skarpare käklinje, som att tugga enorma mängder tuggummi. Men bland de mest hängivna drivs det längre, med plastikkirurgi, tunga anabola steroider och bonesmashing, att slå sig själv i ansiktet i tron att ansiktsbenen ska växa sig grövre. Längst in i kulturen ligger något som kallas blackpill, en dyster övertygelse om att utseendet avgör allt i livet och att den som fötts ful lika gärna kan ge upp.

Det låter som förhållandevis ofarlig fåfänga, ända tills man ser de kroppsliga spåren. Muskeldysmorfi, en tvångsmässig oro för att aldrig vara stor eller symmetrisk nog, ökar bland unga män, och i Göteborg har andelen gymnasiepojkar som prövat anabola steroider stigit från 0,4 till 1,1 procent på bara tre år. För en del blir looksmaxxingen en väg rakt in i nätets mörkaste hörn. Forskare vid Alan Turing-institutet i London kunde nyligen kartlägga hur samma unga män glider från utseendefixering vidare mot rent kvinnohat och förhärligande av våld.

Looksmaxxing är i sin tur en gren av något större, det som brukar kallas manosfären. Det är varken ett parti eller en organisation, utan ett löst nät av influencers, poddar och anonyma forum som hålls samman av motstånd mot feminism och av en berättelse om mannen som förlorare i ett samhälle som svikit honom. Dess mest kända ansikte är Andrew Tate, en före detta kickboxare som står åtalad för våldtäkt och människohandel i flera länder och som samtidigt är en av världens mest följda män bland tonårspojkar. Det här är ingen marginell värld. I Sverige följer nästan hälften av männen mellan arton och tjugofem minst en sådan mansinfluencer, och nästan en fjärdedel av de unga männen tycker att jämställdheten gått för långt, mot färre än en av tio unga kvinnor.

Det som gör den här världen svår att få syn på utifrån är att man inte behöver söka sig till den. Den söker upp en. En pojke som börjar titta på oskyldiga träningsklipp kan inom en timme ha fått sitt flöde fyllt av innehåll om kvinnors svek och mäns förlorade status, eftersom algoritmen lärt sig att ilska håller kvar en blick längre än lugn gör. I ett försök vid Dublin City University dröjde det i genomsnitt tjugotre minuter innan konton, uppsatta som helt vanliga tonårspojkar, började matas med sådant innehåll utan att ha bett om det. Man söker sig sällan dit. Man glider utför, klipp för klipp.

Under de färgstarka influencerna finns ett mörkare lager, anonyma forum där unga män betygsätter varandras ansikten på en skala från ett till tio och där de mest desperata bekräftar varandras hopplöshet. Redan 2019 visade Totalförsvarets forskningsinstitut att Sverige, räknat per invånare, hörde till de länder i världen som hade allra flest besökare på den sortens forum, långt fler än exempelvis USA. Sverige hör till de platser där den här kulturen slagit rot allra djupast.

Att en tjugoåring når miljoner är ändå ingen slump, utan resultatet av en industri de flesta aldrig hört talas om. Klippekonomin är en helt ny bransch, framvuxen på bara några år, och den anlitas av alla från Youtube-jätten MrBeast till amerikanska valkampanjer. Bakom Clavicular arbetar en armé av så kallade klippare, personer som klipper hans timslånga sändningar i korta, uppseendeväckande filmer och sprider dem på TikTok och Instagram tills en av dem blir viral. Det märkliga är vem som betalar. En australisk koncern vid namn Easygo äger både Kick, där Clavicular sänder, och kryptokasinot Stake, som han gör reklam för i sina sändningar, och det är genom Kick som klipparna får sina pengar. På bara två månader i våras skar drygt sextonhundra klippare, många av dem i Filippinerna eller Serbien och betalda i kryptovaluta, sönder honom i sjuttiotusen filmer som tillsammans setts 2,2 miljarder gånger. Vad som ser ut som spontan, folklig spridning är i själva verket en köpt tjänst. Och ingen kontrollerar vem som köper den, bara vem som får betalt för att sprida. En maskin byggd för att sälja kryptospel till unga män kan lika gärna hyras av den som vill sälja dem en känsla.

Och det är här som Ryssland återvänder. Sedan flera år driver Kreml en berättelse om sitt eget land som civilisationens sista försvarare. Den kallas ruskij mir, den ryska världen, och den målar Ryssland som ett samhälle av familj, ordning och stark manlighet, ställt mot ett väst som sägs ha ruttnat bort i feminism, förvirrade könsroller och svaghet. Det är en berättelse som manosfären redan lever i, och Ryssland vet det. Forskning om rysk statsmedia har visat hur just kön och familj används som en dörröppnare. Genom att tala om hotet mot de traditionella värdena når man en konservativ publik som annars aldrig skulle lyssna på rysk propaganda, och därifrån går det att leda vidare till en bredare misstro mot väst. Kön blir grinden, och bakom grinden väntar resten.

När Andrew Tate i juni klev av planet i Moskva togs han emot med bröd och salt, den ceremoni som brukar reserveras för hedersgäster. Han fick åka stridsvagn med ryska soldater, och i den statliga tv-kanalen RT förklarade han att patriotiska, maskulina män kommer att skydda Ryssland. Resan var teater, en föreställning iscensatt för att visa både ryssar och västliga tittare att den som föraktar det liberala väst är välkommen i Moskva.

Tate är inte ensam. Under det senaste året har en rad västliga profiler gjort samma resa, från den amerikanska högerkommentatorn Candace Owens och Tucker Carlson, före detta Fox-stjärna som reste till Moskva för att intervjua Vladimir Putin, till Elon Musks far Errol Musk, som blivit en återkommande gäst i Kreml-nära kretsar. Kreml har byggt en hel apparat för att ta emot dem, med internationella forum, konferenser och till och med ett särskilt uppehållstillstånd för västerlänningar som förklarar att de delar Rysslands traditionella andliga och moraliska värden. Det är kanske ett sådant tillstånd Clavicular väntar på när han skriver om sitt visum.

Betyder det här att Clavicular är en rysk agent, styrd från Kreml? Nej, och frågan är fel ställd. Han behöver varken vara köpt eller lyda order för att vara till nytta. Det räcker med det som i rysk militär tradition kallas reflexiv kontroll, konsten att forma en motståndares omgivning så att han av egen fri vilja gör precis det man vill, i tron att det var hans eget beslut. Ryssland behöver inte säga åt honom att komma, det räcker att bygga en värld dit en ung man som lever på provokation och uppmärksamhet lockas av sig själv, och varifrån hans bilder tjänar Moskva vare sig han själv förstår det eller inte.

För mönstret är för tydligt för att vara en tillfällighet. Alla dessa resor sker mitt under ett pågående anfallskrig, och ingen av dem sker mot Rysslands vilja. I ett land i krig, där varje visum och varje sändningstillstånd vägs noga, får ingen västlig influencer tillträde och kamerarätt om inte staten ser en vinst i det. Att Clavicular alls talar om ett visum är därför inte oskyldigt, för själva tillträdet är något Kreml delar ut, inte något man snubblar in i. Det här är inte enskilda nöjesresor, utan strategisk kommunikation, en del av det som brukar kallas kognitiv krigföring, kampen om vad vi tänker och känner snarare än om terräng. Direkt betalning går sällan att bevisa, av det enkla skälet att den sällan behövs.

Att Ryssland ändå väljer med omsorg syns i hur olika landet behandlar sina gäster. Andrew Tate, som förkroppsligar den starka mannen, hyllas. Hur Clavicular blir bemött av Ryssland återstår att se. På den inhemska ryska manosfären slår staten däremot ned hårt. Arsen Markaryan, Rysslands egen Andrew Tate, sitter sedan i mars i fängelse, dömd till fyra och ett halvt år, men inte för sitt kvinnohat, som fick pågå i åratal, utan för att han förolämpat minnet av andra världskriget. Bakom hyllningen och hårdheten döljer sig en makt som sorterar noga i vad som är användbart och vad som inte är det.

Nyttan för Moskva är enkel. Reser Clavicular dit och sänder från Röda torget blir hans bilder av ett starkt och gästfritt Ryssland gratis råvara i den berättelse Kreml redan sprider, och de når exakt den publik som Ryssland annars har svårast att nå.

Formatet är redan prövat. Alexandra Jost, en rysk-amerikansk influencer som under namnet Sasha Meets Russia byggt en stor västlig publik på till synes oskyldiga reportage om ryskt vardagsliv, traditioner och resor, visade sig ha varit avlönad av RT hela tiden. Ett grävsamarbete mellan det ryska exilnätverket iStories och OCCRP kunde 2025 visa att hon fick i genomsnitt 170 000 rubel i månaden, omkring 2 000 dollar, medan vloggarna samtidigt drev Kremls linje om kriget i Ukraina. Hon var en av flera skenbart oberoende bloggare som RT tyst finansierade, ofta via mellanhänder och bulvanbolag så att ingenting öppet pekade tillbaka mot Moskva. Det är en billig affär. Några lojala bloggare kostar småpengar, långt mindre än att muta politiker, och når ändå miljoner. Den 15 juni i år förde EU upp Jost på sin sanktionslista, för att ha spridit desinformation under kulturens täckmantel. Hennes eget svar var att beskedet bevisade att hon var på rätt väg.

Och det är här den svenska sårbarheten ligger. Sverige har ett brett och starkt stöd för Ukraina, men det stödet lever på förstasidorna, i nyhetssändningarna och i det offentliga samtalet, och det är där vi är vaksamma. Den unga manliga publik som Clavicular når finns inte där. Den finns i telefonen, i ett personligt flöde som föräldrar, lärare och beslutsfattare aldrig får se. Forskning från Försvarshögskolan visar att unga svenska män är den grupp som allra mest tar del av rysk statsmedia som RT och Sputnik, och att de oftare än andra delar innehållet vidare utan att veta varifrån det kommer, också när de själva anar att det inte stämmer. Budskapet knackar aldrig på som stöd Ryssland, för då skulle det studsa tillbaka. Det kommer i stället som förakt för feminismen, som längtan efter styrka och ordning, som bilden av ett vekt väst, värderingar som råkar sammanfalla med ruskij mir, i ett rum vi andra aldrig kliver in i. Och det handlar inte om en enskild kampanj inför ett enskilt val, utan om något långsammare och tåligare. Om att över år förskjuta vad en ung generation uppfattar som normalt, tills en världsbild som gynnar Moskva känns som deras egen.

Det svenska värnet mot detta är ännu tunt. Nationellt centrum för terrorhotbedömning, som gör Sveriges samlade hotbedömningar, skrev så sent som i höstas en hel rapport om våldsam kvinnofientlighet utan att med ett enda ord nämna att en främmande makt kan ha intresse av den. Den direkta bryggan mellan manosfären och rysk påverkan är ännu svag. Det finns få direkta bevis utöver influencernas resor, och ingen har hittills kunnat visa att en främmande makt faktiskt köpt sig in i den nya klippindustrin. Men mönstret är verkligt, och rummet står obevakat. I juni fick Jämställdhetsmyndigheten, FOI och Mediemyndigheten regeringens uppdrag att kartlägga just den könsbaserade desinformationen. Det är ett första steg.

Men det svåraste är också det mest grundläggande, och det handlar om rummet självt. Flödet där femtonåringen sitter har ritats åt honom av några få företag, av TikTok, av X, av Kick, och varje val de gör, vad som förstärks och vad som tystas, är i grunden ett politiskt val, om än fattat av ekonomiska intressen. Så länge vi behandlar det algoritmiskt styrda digitala samtalet som plattformarnas ensak, som en marknad med begränsat ansvar, så lämnar vi utformningen av vår tids kanske viktigaste offentliga miljö åt aktörer som inte står till svars inför oss. Frågan om hur det rummet ska ritas, vem som ska få se in i det och efter vilka regler det ska fungera, är därför ingen teknik- eller marknadsfråga, utan en demokratifråga, och ytterst en fråga om samhällets skydd.

En rad om ett visum, sedd av miljoner. Ensam betyder den ingenting. Läst mot allt det andra betyder den att slaget om vad en hel generation ska tro på redan har börjat, i ett rum som byggts åt oss av andra och som en främmande makt redan lärt sig att röra sig i. Att rita om det rummet medan det ännu är fredstid är en uppgift som återstår. Väntar vi till nästa storm är det för sent, för då är rummet redan ritat, av någon annan och för någon annans räkning.

Referenser

Europeiska unionens råd. (2026, 15 juni). Council Implementing Regulation (EU) 2026/1356 [sanktionslistning av Alexandra Jost]. EUR-Lex.

Fernquist, J., Kaati, L., Pelzer, B., Asplund Cohen, K., & Akrami, N. (2020). Hope, cope & rope: Incels i digitala miljöer (FOI Memo 7040). Totalförsvarets forskningsinstitut.

Ging, D., Baker, C., & Andreasen, M. B. (2024). Recommending toxicity: The role of algorithmic recommender functions on YouTube Shorts and TikTok in promoting male supremacist influencers. DCU Anti-Bullying Centre.

Lenta.ru. (2026, 27 juni). Лидер культа мужской красоты бил себя по лицу молотком и увеличивал пенис грузами.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. (2026). Pojkars och unga mäns jämställdhetsutmaningar: En kunskapssammanställning.

Nationellt centrum för terrorhotbedömning. (2025). Våldsbejakande misogyni. Säkerhetspolisen.

Nikolaeva, R., Korotkova, A., & Velikovsky, D. (2025, 14 mars). Banned Russian channel RT secretly pays video bloggers who promote Kremlin narratives. OCCRP.

Novaja Gazeta Europe. (2025, 22 februari). Under the influence: How foreign bloggers are stealthily promoting the image of a ’free and safe’ Russia on the Kremlin’s dime.

Novaja Gazeta Europe. (2026, 16 juni). EU sanctions influencer Alexandra Jost over RT-funded pro-Kremlin content.

RIA Novosti. (2026, 5 mars). Арсен Маркарян: приговор суда, за что посадили блогера.

Redmond, J., Small, R., & Hughes, M. (2025). From looksmaxxing to mass shootings: Radicalisation and online misogyny. CETAS, Alan Turing Institute.

Regeringen. (2026, 18 juni). Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder för att bemöta desinformation som riktar sig mot personer på grund av kön.

Renström, E. A., & Bäck, H. (2024). Manfluencers and young men’s misogynistic attitudes: The role of perceived threats to men’s status. Sex Roles, 90(12), 1787-1806.

Sato, M. (2026, 6 maj). The clippening. The Verge.

Sobrado, B. (2026, 26 april). The ’creator of clipping’ who powers crypto gambling’s viral machine. Forbes.

Stolze, M. (2025). Russian disinformation hijacking gender cleavages: Anti-gender frames on RT as a gateway for illiberal propaganda. Journal of Gender Studies, 35(3).

The Moscow Times. (2026, 2 juni). Manosphere influencer Andrew Tate arrives in Moscow.

Wagnsson, C., & Barzanje, C. (2021). The paperboys of Russian messaging: RT/Sputnik audiences as vehicles for malign information influence. Information, Communication & Society.

Клавикулар [@Clavicular0]. (2026, 12 juli). Happy to announce our next trip will be to Russia, if all goes well with my Visa [Inlägg]. X.

Ryssland tar sig in i pojkrummet – vad Clavicular lär oss om Kreml och den toxiska maskuliniteten

”Nästa resa blir Ryssland, om visumet går igenom.” En amerikansk tjugoåring skrev inlägget på X, det som förr hette Twitter, den 12 juli i år. På bara tre dagar hade det setts över tre miljoner gånger. Han kallar sig Clavicular, och för de flesta vuxna svenskar säger det namnet ingenting. För miljoner unga män världen över är han just nu en av de största stjärnorna på internet. Att en av dem annonserar en resa till Ryssland, mitt under ett pågående anfallskrig, det bär med sig en berättelse. För att förstå den måste man börja med vem han är.

Clavicular heter egentligen Braden Peters. Han är tjugo år, amerikan och bosatt i Florida. På drygt ett år har han gått från okänd till en av de mest sedda personerna på Kick, en strömningsplattform där han sänder live i timmar varje dag inför hundratusentals följare. Han blev känd genom det som kallas looksmaxxing. Ordet betyder ungefär att maximera sitt utseende. I sin mildaste form handlar det om hudvård, träning och övningar för en skarpare käklinje, som att tugga enorma mängder tuggummi. Men bland de mest hängivna drivs det längre, med plastikkirurgi, tunga anabola steroider och bonesmashing, att slå sig själv i ansiktet i tron att ansiktsbenen ska växa sig grövre. Längst in i kulturen ligger något som kallas blackpill, en dyster övertygelse om att utseendet avgör allt i livet och att den som fötts ful lika gärna kan ge upp.

Det låter som förhållandevis ofarlig fåfänga, ända tills man ser de kroppsliga spåren. Muskeldysmorfi, en tvångsmässig oro för att aldrig vara stor eller symmetrisk nog, ökar bland unga män, och i Göteborg har andelen gymnasiepojkar som prövat anabola steroider stigit från 0,4 till 1,1 procent på bara tre år. För en del blir looksmaxxingen en väg rakt in i nätets mörkaste hörn. Forskare vid Alan Turing-institutet i London kunde nyligen kartlägga hur samma unga män glider från utseendefixering vidare mot rent kvinnohat och förhärligande av våld.

Looksmaxxing är i sin tur en gren av något större, det som brukar kallas manosfären. Det är varken ett parti eller en organisation, utan ett löst nät av influencers, poddar och anonyma forum som hålls samman av motstånd mot feminism och av en berättelse om mannen som förlorare i ett samhälle som svikit honom. Dess mest kända ansikte är Andrew Tate, en före detta kickboxare som står åtalad för våldtäkt och människohandel i flera länder och som samtidigt är en av världens mest följda män bland tonårspojkar. Det här är ingen marginell värld. I Sverige följer nästan hälften av männen mellan arton och tjugofem minst en sådan mansinfluencer, och nästan en fjärdedel av de unga männen tycker att jämställdheten gått för långt, mot färre än en av tio unga kvinnor.

Det som gör den här världen svår att få syn på utifrån är att man inte behöver söka sig till den. Den söker upp en. En pojke som börjar titta på oskyldiga träningsklipp kan inom en timme ha fått sitt flöde fyllt av innehåll om kvinnors svek och mäns förlorade status, eftersom algoritmen lärt sig att ilska håller kvar en blick längre än lugn gör. I ett försök vid Dublin City University dröjde det i genomsnitt tjugotre minuter innan konton, uppsatta som helt vanliga tonårspojkar, började matas med sådant innehåll utan att ha bett om det. Man söker sig sällan dit. Man glider utför, klipp för klipp.

Under de färgstarka influencerna finns ett mörkare lager, anonyma forum där unga män betygsätter varandras ansikten på en skala från ett till tio och där de mest desperata bekräftar varandras hopplöshet. Redan 2019 visade Totalförsvarets forskningsinstitut att Sverige, räknat per invånare, hörde till de länder i världen som hade allra flest besökare på den sortens forum, långt fler än exempelvis USA. Sverige hör till de platser där den här kulturen slagit rot allra djupast.

Att en tjugoåring når miljoner är ändå ingen slump, utan resultatet av en industri de flesta aldrig hört talas om. Klippekonomin är en helt ny bransch, framvuxen på bara några år, och den anlitas av alla från Youtube-jätten MrBeast till amerikanska valkampanjer. Bakom Clavicular arbetar en armé av så kallade klippare, personer som klipper hans timslånga sändningar i korta, uppseendeväckande filmer och sprider dem på TikTok och Instagram tills en av dem blir viral. Det märkliga är vem som betalar. En australisk koncern vid namn Easygo äger både Kick, där Clavicular sänder, och kryptokasinot Stake, som han gör reklam för i sina sändningar, och det är genom Kick som klipparna får sina pengar. På bara två månader i våras skar drygt sextonhundra klippare, många av dem i Filippinerna eller Serbien och betalda i kryptovaluta, sönder honom i sjuttiotusen filmer som tillsammans setts 2,2 miljarder gånger. Vad som ser ut som spontan, folklig spridning är i själva verket en köpt tjänst. Och ingen kontrollerar vem som köper den, bara vem som får betalt för att sprida. En maskin byggd för att sälja kryptospel till unga män kan lika gärna hyras av den som vill sälja dem en känsla.

Och det är här som Ryssland återvänder. Sedan flera år driver Kreml en berättelse om sitt eget land som civilisationens sista försvarare. Den kallas ruskij mir, den ryska världen, och den målar Ryssland som ett samhälle av familj, ordning och stark manlighet, ställt mot ett väst som sägs ha ruttnat bort i feminism, förvirrade könsroller och svaghet. Det är en berättelse som manosfären redan lever i, och Ryssland vet det. Forskning om rysk statsmedia har visat hur just kön och familj används som en dörröppnare. Genom att tala om hotet mot de traditionella värdena når man en konservativ publik som annars aldrig skulle lyssna på rysk propaganda, och därifrån går det att leda vidare till en bredare misstro mot väst. Kön blir grinden, och bakom grinden väntar resten.

När Andrew Tate i juni klev av planet i Moskva togs han emot med bröd och salt, den ceremoni som brukar reserveras för hedersgäster. Han fick åka stridsvagn med ryska soldater, och i den statliga tv-kanalen RT förklarade han att patriotiska, maskulina män kommer att skydda Ryssland. Resan var teater, en föreställning iscensatt för att visa både ryssar och västliga tittare att den som föraktar det liberala väst är välkommen i Moskva.

Tate är inte ensam. Under det senaste året har en rad västliga profiler gjort samma resa, från den amerikanska högerkommentatorn Candace Owens och Tucker Carlson, före detta Fox-stjärna som reste till Moskva för att intervjua Vladimir Putin, till Elon Musks far Errol Musk, som blivit en återkommande gäst i Kreml-nära kretsar. Kreml har byggt en hel apparat för att ta emot dem, med internationella forum, konferenser och till och med ett särskilt uppehållstillstånd för västerlänningar som förklarar att de delar Rysslands traditionella andliga och moraliska värden. Det är kanske ett sådant tillstånd Clavicular väntar på när han skriver om sitt visum.

Betyder det här att Clavicular är en rysk agent, styrd från Kreml? Nej, och frågan är fel ställd. Han behöver varken vara köpt eller lyda order för att vara till nytta. Det räcker med det som i rysk militär tradition kallas reflexiv kontroll, konsten att forma en motståndares omgivning så att han av egen fri vilja gör precis det man vill, i tron att det var hans eget beslut. Ryssland behöver inte säga åt honom att komma, det räcker att bygga en värld dit en ung man som lever på provokation och uppmärksamhet lockas av sig själv, och varifrån hans bilder tjänar Moskva vare sig han själv förstår det eller inte.

För mönstret är för tydligt för att vara en tillfällighet. Alla dessa resor sker mitt under ett pågående anfallskrig, och ingen av dem sker mot Rysslands vilja. I ett land i krig, där varje visum och varje sändningstillstånd vägs noga, får ingen västlig influencer tillträde och kamerarätt om inte staten ser en vinst i det. Att Clavicular alls talar om ett visum är därför inte oskyldigt, för själva tillträdet är något Kreml delar ut, inte något man snubblar in i. Det här är inte enskilda nöjesresor, utan strategisk kommunikation, en del av det som brukar kallas kognitiv krigföring, kampen om vad vi tänker och känner snarare än om terräng. Direkt betalning går sällan att bevisa, av det enkla skälet att den sällan behövs.

Att Ryssland ändå väljer med omsorg syns i hur olika landet behandlar sina gäster. Andrew Tate, som förkroppsligar den starka mannen, hyllas. Hur Clavicular blir bemött av Ryssland återstår att se. På den inhemska ryska manosfären slår staten däremot ned hårt. Arsen Markaryan, Rysslands egen Andrew Tate, sitter sedan i mars i fängelse, dömd till fyra och ett halvt år, men inte för sitt kvinnohat, som fick pågå i åratal, utan för att han förolämpat minnet av andra världskriget. Bakom hyllningen och hårdheten döljer sig en makt som sorterar noga i vad som är användbart och vad som inte är det.

Nyttan för Moskva är enkel. Reser Clavicular dit och sänder från Röda torget blir hans bilder av ett starkt och gästfritt Ryssland gratis råvara i den berättelse Kreml redan sprider, och de når exakt den publik som Ryssland annars har svårast att nå.

Formatet är redan prövat. Alexandra Jost, en rysk-amerikansk influencer som under namnet Sasha Meets Russia byggt en stor västlig publik på till synes oskyldiga reportage om ryskt vardagsliv, traditioner och resor, visade sig ha varit avlönad av RT hela tiden. Ett grävsamarbete mellan det ryska exilnätverket iStories och OCCRP kunde 2025 visa att hon fick i genomsnitt 170 000 rubel i månaden, omkring 2 000 dollar, medan vloggarna samtidigt drev Kremls linje om kriget i Ukraina. Hon var en av flera skenbart oberoende bloggare som RT tyst finansierade, ofta via mellanhänder och bulvanbolag så att ingenting öppet pekade tillbaka mot Moskva. Det är en billig affär. Några lojala bloggare kostar småpengar, långt mindre än att muta politiker, och når ändå miljoner. Den 15 juni i år förde EU upp Jost på sin sanktionslista, för att ha spridit desinformation under kulturens täckmantel. Hennes eget svar var att beskedet bevisade att hon var på rätt väg.

Och det är här den svenska sårbarheten ligger. Sverige har ett brett och starkt stöd för Ukraina, men det stödet lever på förstasidorna, i nyhetssändningarna och i det offentliga samtalet, och det är där vi är vaksamma. Den unga manliga publik som Clavicular når finns inte där. Den finns i telefonen, i ett personligt flöde som föräldrar, lärare och beslutsfattare aldrig får se. Forskning från Försvarshögskolan visar att unga svenska män är den grupp som allra mest tar del av rysk statsmedia som RT och Sputnik, och att de oftare än andra delar innehållet vidare utan att veta varifrån det kommer, också när de själva anar att det inte stämmer. Budskapet knackar aldrig på som stöd Ryssland, för då skulle det studsa tillbaka. Det kommer i stället som förakt för feminismen, som längtan efter styrka och ordning, som bilden av ett vekt väst, värderingar som råkar sammanfalla med ruskij mir, i ett rum vi andra aldrig kliver in i. Och det handlar inte om en enskild kampanj inför ett enskilt val, utan om något långsammare och tåligare. Om att över år förskjuta vad en ung generation uppfattar som normalt, tills en världsbild som gynnar Moskva känns som deras egen.

Det svenska värnet mot detta är ännu tunt. Nationellt centrum för terrorhotbedömning, som gör Sveriges samlade hotbedömningar, skrev så sent som i höstas en hel rapport om våldsam kvinnofientlighet utan att med ett enda ord nämna att en främmande makt kan ha intresse av den. Den direkta bryggan mellan manosfären och rysk påverkan är ännu svag. Det finns få direkta bevis utöver influencernas resor, och ingen har hittills kunnat visa att en främmande makt faktiskt köpt sig in i den nya klippindustrin. Men mönstret är verkligt, och rummet står obevakat. I juni fick Jämställdhetsmyndigheten, FOI och Mediemyndigheten regeringens uppdrag att kartlägga just den könsbaserade desinformationen. Det är ett första steg.

Men det svåraste är också det mest grundläggande, och det handlar om rummet självt. Flödet där femtonåringen sitter har ritats åt honom av några få företag, av TikTok, av X, av Kick, och varje val de gör, vad som förstärks och vad som tystas, är i grunden ett politiskt val, om än fattat av ekonomiska intressen. Så länge vi behandlar det algoritmiskt styrda digitala samtalet som plattformarnas ensak, som en marknad med begränsat ansvar, så lämnar vi utformningen av vår tids kanske viktigaste offentliga miljö åt aktörer som inte står till svars inför oss. Frågan om hur det rummet ska ritas, vem som ska få se in i det och efter vilka regler det ska fungera, är därför ingen teknik- eller marknadsfråga, utan en demokratifråga, och ytterst en fråga om samhällets skydd.

En rad om ett visum, sedd av miljoner. Ensam betyder den ingenting. Läst mot allt det andra betyder den att slaget om vad en hel generation ska tro på redan har börjat, i ett rum som byggts åt oss av andra och som en främmande makt redan lärt sig att röra sig i. Att rita om det rummet medan det ännu är fredstid är en uppgift som återstår. Väntar vi till nästa storm är det för sent, för då är rummet redan ritat, av någon annan och för någon annans räkning.

Referenser

Europeiska unionens råd. (2026, 15 juni). Council Implementing Regulation (EU) 2026/1356 [sanktionslistning av Alexandra Jost]. EUR-Lex.

Fernquist, J., Kaati, L., Pelzer, B., Asplund Cohen, K., & Akrami, N. (2020). Hope, cope & rope: Incels i digitala miljöer (FOI Memo 7040). Totalförsvarets forskningsinstitut.

Ging, D., Baker, C., & Andreasen, M. B. (2024). Recommending toxicity: The role of algorithmic recommender functions on YouTube Shorts and TikTok in promoting male supremacist influencers. DCU Anti-Bullying Centre.

Lenta.ru. (2026, 27 juni). Лидер культа мужской красоты бил себя по лицу молотком и увеличивал пенис грузами.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. (2026). Pojkars och unga mäns jämställdhetsutmaningar: En kunskapssammanställning.

Nationellt centrum för terrorhotbedömning. (2025). Våldsbejakande misogyni. Säkerhetspolisen.

Nikolaeva, R., Korotkova, A., & Velikovsky, D. (2025, 14 mars). Banned Russian channel RT secretly pays video bloggers who promote Kremlin narratives. OCCRP.

Novaja Gazeta Europe. (2025, 22 februari). Under the influence: How foreign bloggers are stealthily promoting the image of a ’free and safe’ Russia on the Kremlin’s dime.

Novaja Gazeta Europe. (2026, 16 juni). EU sanctions influencer Alexandra Jost over RT-funded pro-Kremlin content.

RIA Novosti. (2026, 5 mars). Арсен Маркарян: приговор суда, за что посадили блогера.

Redmond, J., Small, R., & Hughes, M. (2025). From looksmaxxing to mass shootings: Radicalisation and online misogyny. CETAS, Alan Turing Institute.

Regeringen. (2026, 18 juni). Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder för att bemöta desinformation som riktar sig mot personer på grund av kön.

Renström, E. A., & Bäck, H. (2024). Manfluencers and young men’s misogynistic attitudes: The role of perceived threats to men’s status. Sex Roles, 90(12), 1787-1806.

Sato, M. (2026, 6 maj). The clippening. The Verge.

Sobrado, B. (2026, 26 april). The ’creator of clipping’ who powers crypto gambling’s viral machine. Forbes.

Stolze, M. (2025). Russian disinformation hijacking gender cleavages: Anti-gender frames on RT as a gateway for illiberal propaganda. Journal of Gender Studies, 35(3).

The Moscow Times. (2026, 2 juni). Manosphere influencer Andrew Tate arrives in Moscow.

Wagnsson, C., & Barzanje, C. (2021). The paperboys of Russian messaging: RT/Sputnik audiences as vehicles for malign information influence. Information, Communication & Society.

Клавикулар [@Clavicular0]. (2026, 12 juli). Happy to announce our next trip will be to Russia, if all goes well with my Visa [Inlägg]. X.

Om två timmar startar 28/6 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-06-28-28-6-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

🔴 Att BRICS-staterna skulle representera demokrati och en mer rättvis världsordning anser Blomqvist och Fuentes vara illusoriskt, i ett genmäle till Werner Schmidt.
https://internationalen.se/brics-handlar-inte-om-demokrati/
#SvPolitik #Imperialism #BRICS #Ryssland #Ukrainakriget

🔴 Att BRICS-staterna skulle representera demokrati och en mer rättvis världsordning anser Blomqvist och Fuentes vara illusoriskt, i ett genmäle till Werner Schmidt.
https://internationalen.se/brics-handlar-inte-om-demokrati/
#SvPolitik #Imperialism #BRICS #Ryssland #Ukrainakriget

🔴 "Internationalen bidrar till att legitimera det nya kalla kriget som kan förebåda en nukleär katastrof".
Det menar Werner Schmidt i sitt avslutande bidrag till artikelserien ”Imperialismen och vi”. Håkan Blomqvist och Alex Fuentes replikerar under Opinion. 
https://internationalen.se/det-nya-kalla-kriget/
#SvPolitik #Imperialism #BRICS #Ryssland #Ukrainakriget

🔴 "Internationalen bidrar till att legitimera det nya kalla kriget som kan förebåda en nukleär katastrof".
Det menar Werner Schmidt i sitt avslutande bidrag till artikelserien ”Imperialismen och vi”. Håkan Blomqvist och Alex Fuentes replikerar under Opinion. 
https://internationalen.se/det-nya-kalla-kriget/
#SvPolitik #Imperialism #BRICS #Ryssland #Ukrainakriget

🔴 Förhållandena för politiska fångar i Ryska federationen och de territorier som landet ockuperar försämrat mer ju längre kriget mot Ukraina drar ut på tiden.
https://internationalen.se/overgrepp-mot-krigsmotstandare-i-ryssland/
#Ryssland

🔴 Förhållandena för politiska fångar i Ryska federationen och de territorier som landet ockuperar försämrat mer ju längre kriget mot Ukraina drar ut på tiden.
https://internationalen.se/overgrepp-mot-krigsmotstandare-i-ryssland/
#Ryssland

Om två timmar startar 24/5 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-05-24-24-5-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Om två timmar startar 17/5 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-05-17-17-5-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Om två timmar startar 10/5 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-05-10-10-5-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Om två timmar startar Café Östgruppen: Imperiet inifrån - minoriteter, historia och makt i Ryssland i Stockholm!
#Östgruppen #Ryssland
https://solidaritetshuset.se/evenemang/cafe-ostgruppen-imperiet-inifran-minoriteter-historia-och-makt-i-ryssland

När jag tittar närmre på Ulf Kristersson smaklösa selfie med Svantesson ser jag att han äter på en Magnum La Pêche och jag vågar gissa att Elisabeth har en Piggelin. Båda glassarna säljs av GB Glass, ett företag som svartlistats av #Ukraina för att de fortsätter sin verksamhet i #Ryssland och därmed bidrar till den ryska krigskassa via skatter. Det här med solidaritet är något högern bara kör med när det passar. #svpol #SlavaUkraini

När jag tittar närmre på Ulf Kristersson smaklösa selfie med Svantesson ser jag att han äter på en Magnum La Pêche och jag vågar gissa att Elisabeth har en Piggelin. Båda glassarna säljs av GB Glass, ett företag som svartlistats av #Ukraina för att de fortsätter sin verksamhet i #Ryssland och därmed bidrar till den ryska krigskassa via skatter. Det här med solidaritet är något högern bara kör med när det passar. #svpol #SlavaUkraini

Om två timmar startar 26/4 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-04-26-26-4-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Om två timmar startar 19/4 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-04-19-19-4-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Om två timmar startar 12/4 Demonstration mot rysslands krig i Ukraina // Demonstratsiia na pidtrimku Ukrayini i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Manifestation #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-04-12-12-4-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Kriget i Iran pressar USA:s militära resurser. Nu överväger Pentagon att flytta vapen till Mellanöstern – vapen som…

Kriget i Iran pressar USA:s militära resurser. Nu överväger Pentagon att flytta vapen till Mellanöstern – vapen som egentligen var avsedda för Ukraina, uppger k#ukraina #ryssland #iran #usa #nato #joakimpaasikivi #drönare
USA kan ta vapen tänkta för Ukraina – för kriget i Iran

Om två timmar startar Demonstration mot rysslands krig i Ukraina i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-03-29-29-3-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Kyiv under ytan

Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.

Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.

Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.

Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.

På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.

Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.

Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.

Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.

Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.

Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.

Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.

På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.

Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.

Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.

Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.

Referenser

Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.

Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.

CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.

Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.

The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.

United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.

CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.

SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.

Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.

SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.

Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.

Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.

Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.

Jag har bojkottat aluminiumförpackningar sedan Rysslands invasion 2022, men har känt mig ganska ensam med det.

#sepol #bojkotter #Ryssland #Ukraina #Kubal #Rusal

https://www.sverigesradio.se/artikel/9184805

Jag har bojkottat aluminiumförpackningar sedan Rysslands invasion 2022, men har känt mig ganska ensam med det.

#sepol #bojkotter #Ryssland #Ukraina #Kubal #Rusal

https://www.sverigesradio.se/artikel/9184805

Om två timmar startar Demonstration mot rysslands krig i Ukraina i Stockholm!
#NordicUkraineForum #Demonstration #Forum #Ryssland #Ukraina
https://www.gnistor.se/event/2026-03-22-22-3-demonstration-mot-rysslands-krig-i-ukraina-demonstratsiia-na-pidtrimku-ukraini/

Förtroende som försvar

I aulan på Handelshögskolan i Stockholm är det tyst på ett sätt som bara uppstår när någon säger något som träffar en rätt i hjärtat. Liubov Tsybulska står vid podiet i svart, med den ukrainska flaggans gula och blå på storbildsskärmen bakom sig, och beskriver hur Ryssland systematiskt använder information som militärt vapen, med mätbara konsekvenser för människors liv, för politiska beslut, för hela samhällens förmåga att fungera. Det handlar om vad det kostar att blunda för det som redan pågår.

Tsybulska talar med den sorts precision som kommer av att ha levt innanför mekanismerna i över ett decennium. Hon grundade Ukrainas centrum för strategisk kommunikation och informationssäkerhet under kulturministeriet och var rådgivare åt landets försvarschef innan hon 2022 startade den ideella organisationen Join Ukraine. Hon reste hit till Stockholm från Kyiv, där det just nu är minus tio grader och Ryssland valt den kallaste vintern på flera år för att systematiskt slå sönder landets energisystem. Under januari avfyrades tusentals missiler och drönare mot infrastrukturen. Över en miljon människor på Kievs vänstra strand lever utan ordentlig el och värme. Maxim Timchenko, vd för Ukrainas största privata energibolag DTEK, sa det nyligen utan omsvep: ”Vi är nära en humanitär katastrof.”

Tsybulskas berättelse sträcker sig långt bortom den fullskaliga invasionen. Den börjar på Krimhalvön, som Ryssland annekterade våren 2014 i vad som blev den mest omfattande militära annekteringen av en annan stats territorium i Europa sedan andra världskriget. Informationsoperationerna föregick ockupationen, förklarar hon. Narrativ om rysktalande under hot etablerades systematiskt. Revolutionen på Majdan, den folkliga resningen som hade avsatt den ryskvänlige presidenten Viktor Janukovytj bara dagar tidigare, delegitimerades. Lokal uppslutning tillverkades. Beväpnade soldater utan nationsbeteckningar framställdes som ofarliga. Medielandskapet såg till att denna alternativa verklighet spred sig snabbare än någon hann verifiera fakta, och när den militära fasen väl blev synlig för världen hade informationsmiljön redan avgjort hur omvärlden reagerade.

Fyra månader senare, i juli 2014, sköts Malaysia Airlines flight 17 ned över östra Ukraina. Alla 298 människor ombord dödades, de flesta nederländska medborgare på väg hem från semester. Tsybulska beskriver vad som hände i informationsrummet omedelbart efteråt. Trettio konkurrerande förklaringar cirkulerade inom loppet av mycket kort tid. Statliga aktörer och proxyaktörer förstärkte motstridiga narrativ över flera medieplattformar. Målet var aldrig att övertyga världen om en enda version av händelsen, utan att fördröja attribuering, fragmentera internationell konsensus, politisera utredningen och bromsa en samordnad respons. Informationskaos fungerade som en strategisk sköld, och i moderna kriser påverkar hastigheten i klargörandet direkt hastigheten i de politiska besluten.

Sedan visar hon en bild på Nord Stream 2, gasledningen under Östersjön som byggdes för att föra rysk naturgas direkt till Tyskland förbi Ukraina, Polen och de baltiska staterna. Projektet blev ett av de mest omdebatterade energibesluten i modern europeisk historia, och Tsybulska fokuserar på hur informationsmiljön runt projektet formade Europas sårbarhet under åren innan kriget. Projektet ramades konsekvent in som kommersiellt, pålitligt och neutralt. Kritiker avfärdades som ideologiska eller affärsfientliga. Energiberoende framställdes som en garanti för stabilitet. Statlig kommunikation, expertnätverk, lobbyekosystem och samspelet mellan affärsintressen och medier förstärkte denna uppfattning under mer än ett decennium. Resultatet blev långsiktig risk, den sorts risk som först blir synlig när den realiseras. Det tog ett fullskaligt krig för Europa att förstå vad den kostat.

Sedan kommer hon till det som gör aulan ännu tystare. Avhumanisering som förberedelse för våld. Rysk inhemsk propaganda har konsekvent framställt ukrainare som illegitima, farliga eller underlägsna, samtidigt som Europa och västvärlden beskrivs som dekadent och moraliskt nedbruten. Avhumaniseringen fyller en funktionell roll, förklarar Tsybulska. Den normaliserar våld, reducerar moraliska spärrar hos soldater, upprätthåller det inhemska stödet för kriget och rättfärdigar en förlängd konflikt. Från Kreml-kopplade TV-studior porträtteras invasionen som civilisatoriskt försvar. Det är vad Ryssland berättar för sig självt om varför de dödar sina grannar.

Det finns en smärtsam klarhet i hur Tsybulska lägger fram allt detta. En analys av mekanismer, bevis för bevis, steg för steg. Det är kanske just sakligheten som gör det omöjligt att vända bort blicken. Mot slutet av föreläsningen visar hon en slide med röd text mot vit bakgrund, en enda mening: ”Förtroende är den avgörande sårbarheten, och det främsta försvaret.” Texten vilar kvar i rummet där vi sitter. Kognitiv krigföring, det begrepp hon använder, flyttar det primära målet från territorium till perception. Operationerna syftar till att påverka hur människor tolkar verkligheten, vem de litar på, hur de fattar beslut och huruvida de agerar kollektivt. Samhället självt blir slagfältet. Och där förtroendet är lågt är manipulation enklare och samordning svagare.

Jag har kommit att träffa Liubov och hennes kollegor inom Join Ukraine genom mitt arbete att stödja Myndigheten för psykologiskt försvar i deras arbete i Ukraina, ett samarbete som inneburit att jag kommit att få ägna många år åt arbete med frågor om hybridhot, informationspåverkan och samhällets motståndskraft. Under dessa år har jag sett hur totalförsvar diskuteras i konferensrum och hur det utreds i strategidokument. Men det är genom arbetet med Join Ukraine, och myndigheter i Ukraina, som jag har kommit att se och uppleva hur det ser ut när det blir verklighet. Join Ukraine driver ett totalförsvarsprogram tillsammans med Ukrainska katolska universitetet, med stöd från bland annat Myndigheten för psykologiskt försvar, som samlar ledare från militären, offentlig sektor, civilsamhälle, media och näringsliv. Programmet tränar deltagare i att navigera exakt den verklighet Tsybulska beskriver, en verklighet där militärt försvar, motståndskraft mot hybrida hot och kognitiv krigföring och civil samverkan inte kan hållas isär. Join Ukraine samarbetar med Ukrainas försvarsministerium, säkerhetstjänsten, territorialförsvaret och utrikesministeriet. Deras videoproduktioner och annan strategisk kommunikation för officiella myndighetskanaler har nått ut brett i samhället. Integrerad civil kapacitet i ett land som bygger sitt totalförsvar under pågående krig, och ett konkret bevis på vad som är möjligt när civilsamhälle och stat faktiskt samverkar.

Sverige har sedan februari 2022 bidragit med omkring 114 miljarder kronor i stöd till Ukraina. I september 2025 identifierade Försvarsmakten och MSB sju typsituationer som landet behöver förbereda sig för, med hybridhot, informationspåverkan och sabotage som centrala element. I januari 2026 meddelade regeringen att en nationell strategi för psykologiskt försvar ska tas fram under året. Det är nödvändiga steg. Men det Ukrainas erfarenhet visar, och det Tsybulska uttrycker med emfas, är att resiliens som byggs efter en kris är överlevnad, medan resiliens som byggs före en kris är strategi. Så bra som vi skapar förutsättningar i fred har vi förutsättningar att agera i krig. Det borde vara utgångspunkten för allting.

Utanför Handelshögskolans fönster skyndar sig människor genom Stockholm i februarikylan. Tunnelbana, morgonkaffe, barnvagnar. Det normala. Liubov Tsybulska reste från Kyiv, en stad som bombarderas varje vecka, en stad där familjer lever med tre timmars el om dagen och värmer sig vid gasspisen, för att berätta för oss vad tolv år av informationskrig har lärt henne. Förtroende är grunden till försvar i en demokrati. Det behöver vi värna, vårda och stärka. Här och nu. Varje dag.

Referenser

Carnegie Council for Ethics in International Affairs. (2022). Global ethics review: Hybrid warfare in Ukraine, with Liubov Tsybulska.

Försvarsmakten. (2025, september). Nya utgångspunkter för totalförsvaret.

France24. (2026, 3 februari). Russia resumes strikes against Ukraine energy infrastructure amid subzero temperatures.

Join Ukraine. (2026). Join Ukraine NGO: Official website.

Power Up Ukraine. (2026). Rysslands energikrig mot Ukraina, 2026.

Regeringen. (2025, september). Gemensam bild av hot och åtgärder ska stärka Sveriges totalförsvar.

Regeringen. (2026, januari). Ytterligare åtgärder för att möta hybridhotet.

Regeringen. (2026, 5 februari). Sveriges stöd till Ukraina.

Reuters. (2026, 23 januari). Ukraine needs energy ceasefire, catastrophe looming, top power executive says.

Stockholm School of Economics. (2026). Center for Statecraft and Strategic Communication.

Tsybulska, L. (2026, 12 februari). Ignoring antagonistic information threats: Costs and evidence from Ukraine [Föreläsning]. Stockholm School of Economics, Stockholm, Sverige.

China and Russia:

“Open source suggests 60 per cent of the Russian war effort is being covertly bankrolled by China… so there’s a huge amount of support from China.”

Quote from article in The Telegraph.

https://www.telegraph.co.uk/gift/da5539fa85a853ac

Link from Kinamedia newsletter.

#China #Kina #Russia #Ryssland #Ukraine #Ukraina

Den starkes rätt – berättelsen om tre imperier och ett svagt Europa

Ett ord. “SOON.” Under bilden syns en karta över Grönland, infärgad med amerikanska flaggan. Det är Katie Miller som postar på X den 3 januari, hon som är gift med Stephen Miller, Vita husets biträdande stabschef. Samma dag genomför USA sin största militära operation i Latinamerika sedan invasionen av Panama 1989 och tillfångatar Venezuelas president Nicolás Maduro. Nyheten om händelsen sprids blixtsnabbt över världen och reaktionerna låter inte vänta på sig. Danmarks ambassadör i Washington svarar inom timmar. “Vi förväntar oss full respekt för Danmarks territoriella integritet.”

2026 inleds med än mer sönderfall. Sedan många år skriver jag i december en utblick för året som kommer, och årets tema var just “sönderfall”. Men att händelseförloppen ska utspela sig så snabbt som de nu gör, hade jag inte föreställt mig. Det som utspelar sig framför våra ögon dessa första januaridagar 2026 är inte enskilda händelser utan episoder i ett större skeende, som håller på att förändra hela den internationella ordningen. Trumpadministrationens nationella säkerhetsstrategi, publicerad den 4 december, talar om att USA burit världsordningen “som Atlas” och nu lägger ned den bördan. Men det är inte multilaterala institutioner eller internationell rätt som tar vid. Det är den starkes rätt. Might makes right. Uttryckt i klartext, utan diplomatiska förskönanden, i ett officiellt strategidokument.

Det mest anmärkningsvärda i strategin är inte vad den säger om Kina eller Ryssland, utan vad den säger om Europa. Dokumentet, som jag berört tidigare i andra texter, hävdar att kontinenten står inför “civilisatorisk utplåning” och lovar att stödja “patriotiska europeiska partier” samt att aktivt “odla motstånd mot Europas nuvarande kurs”. Dokumentet går betydligt längre än att analysera europeisk utveckling, utan tycks mera likna ett program för att omstörta den.

Mette Frederiksen talade i sitt nyårstal om “hot, påtryckningar, nedsättande språk” från vad hon kallade “vår närmaste allierade genom hela livet”. Den danska militära underrättelsetjänsten identifierade för första gången i historien USA som ett säkerhetshot mot Danmark i sin årsrapport. Mark Carney, Kanadas nya premiärminister, konstaterade nyligen att “den decennielånga processen mot en allt närmare ekonomisk relation mellan Kanada och USA är över” och att Kanadas tidigare styrkor, grundade i nära band med Amerika, nu har blivit sårbarheter. Mexikos president Claudia Sheinbaum fördömde Venezuela-operationen samma dag den genomfördes, med hänvisning till FN-stadgans förbud mot våld mot suveräna stater. Timmar senare riktade Trump sig mot hennes land. “Något måste göras åt Mexiko.”

Med det som utspelar sig dessa första dagar under 2026 har USAs säkerhetsstrategi omsatts i handling. Dessa handlingar är som synes i sig synnerligen problematiska. Men inte bara utifrån vilka de direkta konsekvenserna är, utan också indirekt, genom vad USAs agerande möjliggör för andra.

Kina genomförde dagarna före nyår sin största militärövning mot Taiwan någonsin under namnet “Justice Mission 2025”. Hundratrettio stridsflygplan, fjorton örlogsfartyg, raketer i Taiwansundet för första gången sedan 2022. Xi Jinpings nyårstal deklarerade att återföreningen med Taiwan är “oundviklig”, ett ord som inte lämnar utrymme för tolkningar. Kina har under året också inrättat en ny nationell minnesdag, som Xi själv nämnde i sitt nyårstal: “Vi högtidlighöll 80-årsdagen av segern i det kinesiska folkets motståndskrig mot den japanska aggressionen och inrättade Taiwans återföreningsdag.”

Ryssland fortsätter sin offensiv i Ukraina utan tecken på att söka fred. Generalstabschef Gerasimov meddelade att Putin beordrat expansion av buffertzonerna i Sumy och Charkiv under 2026. Samtidigt driver Kreml en charmoffensiv mot Washington som Moscow Times beskrev som “den största och snabbaste förändringen i relationerna mellan USA och Ryssland sedan oktoberrevolutionen 1917”. Henry Sardaryan, dekanus vid ryska utrikesministeriets universitet MGIMO, uttalade sig i klartext på julafton i rysk statstelevision. “Där Trumps agerande sammanfaller med våra intressen, och detta gäller specifikt varje konflikt mot Europeiska unionen, varje försök att försvaga Europeiska unionen, ligger det direkt i vårt intresse.” Han tillade, utan omskrivningar. “Denna Europeiska union bör, om den inte kan krossas, åtminstone försvagas så mycket som möjligt.”

Ian Bremmer, grundare av analysföretaget Eurasia Group, pekade tydligt på konsekvenserna av USAs Venezuelaoperation. “Om Trump inte gillar dig och tror att han kan ta dig, så gör han det. Djungelns lag är farlig. Det som gäller för dina fiender idag kan gälla för dig imorgon. Missta er inte om vart världen är på väg.” Statsvetaren Seva Gunitsky vid University of Toronto ställde frågan – “Om Trump får göra detta i Venezuela, varför kan inte Putin göra det i Litauen? Eller Polen. Eller Frankrike?”

Det internationella systemet har vilat på principen att stater inte invaderar andra stater för att ta territorium eller byta regeringar. USA har brutit mot den principen förr, i Irak, i Grenada, i Panama. Men här finns en gradskilnad som är viktig. När USA agerar mot Venezuela så agerar de mot bakgrund av en ideologisk ram som explicit säger att regler är för de svaga, och med en säkerhetsstrategi som lovar att aktivt underminera allierade.

Journalisten David Frum föreslog i ett samtal med Anne Applebaum samma dag att vi kunde kalla Venezuelaoperationen för en “särskild militär operation”, med direkt anspelning på Putins benämning av invasionen av Ukraina. Applebaum utvecklade tanken vidare. Det verkar som om en uppgörelse om inflytelsesfärer håller på att ta form, där Ryssland får Ukraina, Kina får Taiwan, och USA tar kontrollen över västra halvklotet. “Det är oerhört farligt för Europa”, sa hon, “som då på något sätt blir öppet för rysk manipulation och kanske rysk invasion.” Om denna logik får fäste normaliseras våld mellan stater, och stora länders militära makt mot mindre blir accepterat. Amerikas välstånd och makt sedan andra världskriget har vilat på en helt annan idé om hur världen borde fungera. Nu ser vi konturerna av något annat. “USA kommer inte längre att se sig självt som ett demokratins fyrtorn”, konstaterade Applebaum, “utan snarare som en vanlig mobbande granne.”

Idén är inte ny. Redan i oktober 2019 vittnade Fiona Hill, tidigare säkerhetsrådgivare i Vita huset, inför kongressen om att Ryssland signalerat ett förslag om att byta Venezuela mot Ukraina. Det var under Trumps första mandatperiod, och Hill kallades som vittne i den riksrättsutredning som handlade om huruvida presidenten pressat Ukrainas Zelenskyj att utreda Joe Biden. Hill varnade för att Ryssland utnyttjade den politiska turbulensen i Washington, och att amerikanska aktörer spelade Kreml i händerna genom att behandla Ukraina som en bricka i ett inrikespolitiskt spel. “Ryssarna signalerade mycket starkt att de ville göra något slags märkligt bytesarrangemang mellan Venezuela och Ukraina”, sa hon. Budskapet från Moskva var tydligt: “Ni har er Monroe-doktrin. Ni vill ha oss borta från er bakgård. Tja, ni vet, vi har vår egen version av detta. Ni är i vår bakgård i Ukraina.” Det som då lät som en bisarr tanke håller nu på att bli verklighet.

Aleksandr Dugin, den ryske ideologen med nära band till Vladimir Putin, och som länge förespråkat ett eurasiskt imperium, kommenterade Venezuela samma dag med orden “Internationell rätt existerar inte längre. Det är var man för sig själv.” Han lät nöjd, och det borde oroa oss alla.

Ryska propagandister var snabba att utnyttja situationen. “Dags att se dubbelmoral i realtid”, skrev en. En annan ställde den retoriska frågan om USA nu skulle få sanktioner, stängas ute från idrotten, få sina medier censurerade, och svarade själv: “Nej. För när det gäller USA gäller inte reglerna.” Men det var Konstantin Malofejev, oligarken och finansiären bakom ryska nationalistiska rörelser, som drev argumentet längst. Han räknade metodiskt upp alla skäl Ryssland anfört för invasionen av Ukraina och kontrasterade mot Venezuela. Ukraina bröt mot Minskavtalen, Venezuela följer sina avtal. Ukraina hotade att gå med i Nato, Venezuela är inte ens med i BRICS. Ukraina är en granne och ett existentiellt hot, Venezuela delar inte ens gräns med USA. Slutsatsen var underförstådd men tydlig. Om USA:s agerande är legitimt, så var Rysslands det också. Det är precis det narrativ Kreml vill etablera.

Och Europa? EU:s höga representant Kaja Kallas talade med utrikesminister Marco Rubio om situationen i Venezuela. Hennes offentliga reaktion löd “Under alla omständigheter måste principerna för internationell rätt och FN-stadgan respekteras. Vi uppmanar till återhållsamhet.” Jämför det med Brasiliens president Lula da Silva, som skrev på X samma dag: “Bombningarna på venezuelanskt territorium och tillfångatagandet av dess president har passerat en oacceptabel gräns. Dessa handlingar utgör en allvarlig kränkning av Venezuelas suveränitet.” Brasilien är en demokrati, och Lulas kritik är principiell. Kinas utrikesministerium fördömde också operationen med orden “Djupt chockade över och fördömer starkt USA:s uppenbara användning av våld mot en suverän stat.” Men Kinas ord väger annorlunda. Beijing hotar Taiwan med samma våld de nu fördömer, och har aldrig erkänt Tibets rätt till självbestämmande. Det är inte principer som talar, utan geopolitisk kalkyl.

EU, världens största demokratiska gemenskap, manar till återhållsamhet medan Brasilien talar klarspråk och Kina spelar sitt dubbla spel. Det finns en logik i det, att hålla sig väl med Washington, att inte eskalera, att hoppas på bättre tider. Men logiken leder fel. Om EU fördömer Rysslands aggression mot Ukraina men bara manar till återhållsamhet vid USAs aggression mot Venezuela, framstår principerna som selektivt tillämpade. Och selektivt tillämpade principer är inga principer alls. De är preferenser. Och preferenser imponerar inte på Xi Jinping eller Vladimir Putin.

Thierry Breton, den tidigare EU-kommissionären, som nu är portförbjuden från USA för att ha genomdrivit Digital Services Act, sa det rakt ut i en intervju med TF1 den 28 december: “Låt oss inte vara naiva. Vi är omgivna av imperier, av rovdjur, som inte har vårt bästa för ögonen.” Han syftade på Ryssland, Kina och USA. Om EU:s institutioner konstaterade han: “Mycket svaga, för svaga.”

Det finns två tydligare scenarion som syns möjliga för USA de närmaste åren. Den första är att Trumpadministrationen konsoliderar sin makt, att mellantidsvalet 2026 inte förändrar något, att institutionerna fortsätter att vika sig, och att Amerika fullbordar vad Steve Bannon vid CPAC 2017 kallade “nedmontering av den administrativa staten”, en ordning där den starkes rätt ersätter rättsstatens principer, inte bara utrikespolitiskt utan också inrikespolitiskt. Den andra är att demokratiska krafter i USA gör motstånd, att domstolar och delstater bromsar de värsta övergreppen, att mellantidsvalet blir en vändpunkt, och att den amerikanska demokratin visar sig vara mer resilient än dess kritiker trodde. Jag vet inte vilken väg det tar. Ingen vet.

Men Europa har inte råd att vänta och se. Nu är tiden för handling. Och då inte som offer. Det vore fel ingång och fel perspektiv. Europa är fortfarande världens största ekonomi sammantaget. Europa har resurser, kompetens, institutioner som överlevt två världskrig och kalla kriget. Men Europa måste sluta med illusionen att den transatlantiska relationen kommer att återgå till det normala så snart de politiska vindarna skiftar i Washington. Den nya amerikanska säkerhetsstrategin lovar uttryckligen att stödja politiska krafter som vill omstörta den europeiska ordningen inifrån. Det är inte diplomati. Det är en uppbrott mot hela den ordning som byggts sedan 1945.

Finlands president Alexander Stubb talade vid Nordiska rådets temasammanträde i april 2025 om vad som utmärker nordisk beredskap: “Resiliens är ett tankesätt som är inbyggt i nordiskt beredskapstänkande, för i slutändan härrör resiliens också från att uppmärksamma individer tar ansvar för sig själva och andra.” De nordiska statsministrarna formulerade det i ett gemensamt uttalande: “Det utmärkande draget för nordiskt beredskapsarbete är samhällelig resiliens som bygger på individens delaktighet och grundar sig i tillit.” Den förmågan behövs nu. Inte för att ropa att vargen kommer, utan för att se klart på den värld som faktiskt tar form. En värld där USA agerar som Ryssland och Kina länge velat att USA ska agera, där den starkes rätt håller på att bli normalitet, där länder som Danmark, Taiwan, Ukraina och de baltiska staterna befinner sig i farozonen, och där det vi tagit för givet nu eroderar framför våra ögon.

Den regelbaserade världsordningen har alltid haft sina brister och sina dubbla måttstockar. Men alternativet är inte mer hyckleri. Alternativet är ingen ordning alls. Och i den världen är det de auktoritära regimerna som trivs och frodas. I den världen förtvinar demokratin.

Europa kan inte längre räkna med USA som garant för sin säkerhet eller som partner i att upprätthålla internationell rätt. Europa måste bygga sin egen strategiska autonomi, i försvar, i teknologi, i ekonomi, i förmågan att agera självständigt när det behövs. Det är dyrt, det är svårt, och det kommer ta tid vi kanske inte har. Men i ljuset av alternativen, syns det vara den väg som behöver vandras.

SOON. Ordet ligger kvar i mig. Det var tänkt som ett hot mot Grönland och Danmark. Kanske kan det bli något annat. En påminnelse om att handla medan tid fortfarande finns.

Referenser

Al Jazeera. (2026, 1 januari). China’s Xi says ‘reunification’ with Taiwan ‘unstoppable’.

Applebaum, A. (2025, 20 februari). The end of the postwar world. Anne Applebaum.

Bloomberg. (2025, 28 december). Former EU official hit with US visa ban urges bloc to fight back.

Bloomberg. (2026, 3 januari). China says it’s ‘deeply shocked’ by US move on Venezuela.

Bremmer, I. (2026, 3 januari). Maduro ousted in US raid: A major win for Trump [Video]. GZERO Media.

CBC. (2026, 3 januari). Canada reacts to Venezuela.

CiberCuba. (2026, 3 januari). Lula sale en defensa de Maduro tras captura.

Dimitrijev, K. [@kadmitriev]. (2026, 3 januari). Time to watch the double standards in real time [Inlägg på X].

Frum, D., & Applebaum, A. (2026, 3 januari), The David Frum Show.

Hill, F. (2019, 14 oktober). Deposition testimony [Vittnesmål inför kongressen]. U.S. House of Representatives Impeachment Inquiry.

Gunitsky, S. (2026, januari). Hegemon [Nyhetsbrev].

Jost, A. [@sashameetsrus]. (2026, 3 januari). Okay so because of Venezuela, the USA is going to get sanctioned… [Inlägg på X].

Kremlin. (2025, 31 december). Putin’s New Year address 2026.

Mexico News Daily. (2026, 3 januari). Sheinbaum condemns US military intervention in Venezuela.

Moscow Times. (2025, 31 december). 2025 saw the biggest change in US-Russia relations since the October Revolution.

Newsweek. (2025, december). Russian State TV praises Trump administration: “Adopted our point of view”.

Newsweek. (2026, januari). NATO ally Denmark says Trump’s US poses security threat.

Nordiska statsministrarna. (2025). Joint statement on cooperation for enhanced crisis preparedness and resilience. Valtioneuvosto.

Stubb, A. (2025, 1 april). Speech at Nordic Council Theme Session 2025 [Tal]. Republikens president.

White House. (2025, 4 december). National Security Strategy 2025.

Xi Jinping. (2025, 31 december). 2026 New Year message. Ministry of Foreign Affairs of the People’s Republic of China.

Åsne Seierstad "Ofred"

https://web.brid.gy/r/https://dagensbok.com/2025/12/22/modigt-sokande-efter-ofredens-rotter/

Tidigare idag blev jag intervjuad av Jonathan Fink i hans podcast The Silicon Curtain. Ämnet tangerar temat för min bok till viss del då vi kom in på rysk kriminalitet och statskonst #författarliv #Ryssland #Ortodoxi : https://m.youtube.com/watch?v=pTcFyMWIyos

Intressant ny rapport från Myndigheten för psykologiskt försvar och Patrik Oksanen.

Historien som slagfält: Rysslands påverkanskampanj mot Finland 2025

https://mpf.se/publikationer/publikationer/2025-12-11-historien-som-slagfalt-rysslands-paverkanskampanj-mot-finland-2025

#finland #ryssland #propaganda

Är en atombomb över Kiev bästa sättet att få slut på kriget?

Nu är min recension av Åsne Seierstads bok ute på webben.

https://www.sydsvenskan.se/kultur/asne-seierstad-tar-sig-bakom-putins-jarnrida-i-sitt-nya-storverk/

#ukraina #ryssland