Search
103 results for “fleur_de_LA”
-
La paix du jaïnisme
Chez les adeptes du jaïnisme, l’idéal de paix atteint sans doute son expression avancée et la plus systématique de toutes les traditions que nous avons parcourues, car la non-violence n’y est pas un principe éthique parmi d’autres, mais littéralement l’axe autour duquel s’organise toute la métaphysique et toute la pratique.
Ainsi, la non-violence ne concerne pas seulement les actes, elle inclut les pensées et les paroles et elle s’étend à toute forme de vie sensible, y compris les organismes les plus infimes. La paix, ici, commence par une cosmologie de la vulnérabilité universelle qui implique que chaque parcelle de réalité porte une âme capable de souffrir, donc chaque geste engage une responsabilité cosmique. La paix n’est pas une disposition intérieure seulement, elle est une vigilance concrète et perpétuelle envers le vivant.
Pour les jaïns, la violence naît fondamentalement de l’avidité, de la peur de manquer, du désir de posséder ou de contrôler, une position qui rejoint le bouddhisme. La paix sociale, pour les jaïns, ne peut se construire tant que subsiste l’accumulation excessive, une idée qui a directement influencé Mahatma Gandhi dans sa pensée de la non-violence politique.
Un apport singulier du jaïnisme est de situer la source du conflit non seulement dans le désir, mais dans la certitude dogmatique. Nous devons reconnaître la multiplicité des points de vue et qu’aucune affirmation n’épuise la vérité d’une chose complexe, chaque perspective n’en saisit qu’un aspect partiel. Cette posture d’humilité vise à désamorcer les conflits nés de l’absolutisation d’un seul point de vue.
L’horizon ultime est la libération, où l’âme, débarrassée de tout karma, retrouve sa nature propre : omniscience, énergie infinie et surtout béatitude infinie, un état de repos parfait. Contrairement au nirvāṇa bouddhiste, souvent décrit en termes d’extinction ou de non-substantialité, l’âme jaïne libérée subsiste pleinement, c’est une paix de plénitude accomplie, non de dissolution.
En somme, le jaïnisme place la non-violence au cœur de son approche. Là où le bouddhisme voit la paix dans la dissolution de l’attachement, le jaïnisme y ajoute une cosmologie de la responsabilité envers toute vie sensible, faisant de la non-violence non un idéal parmi d’autres, mais la loi physique même de la libération de l’âme. Et là où le judaïsme et le christianisme ancrent la paix dans la justice historique et la réconciliation communautaire, le jaïnisme la fait reposer sur une discipline personnelle plus contraignante. Le jaïnisme est l’une des sources directes de la non-violence gandhienne comme stratégie politique de paix basée sur l’exemplarité.
Dans un monde où tout le monde parle de paix, est-ce que nous avons la même conception de celle-ci ? Est-ce que les écarts expliqueraient en partie les conflits qui perdurent ?
Une chanson de Non-violence – Ahimsa – La prière des jainistes – La fine fleur du Yoga
Les paroles sur la vidéo
https://www.youtube.com/watch?v=6uDroAxBCdI
Par Daniel Jean dans Voies (x) de passage
COPYRIGHT – DROIT DE REPRODUCTION – La reproduction de cet article sur un blogue ou un site est autorisé à condition de respecter : * L’intégralité du texte — Vous ne devez pas modifier, transformer ou adapter ce texte. * Le droit d’auteur — Vous devez citer le nom de la source (avec un hyperlien vers l’article original de préférence). * La finalité sans but lucratif — Vous n’avez pas le droit d’utiliser cette création à des fins commerciales. Si j’ai utilisé vos textes/photos et que vous souhaitez que je les retire, merci de me contacter en commentaire, ce sera fait rapidement.
#acceptation #actes #Aimer #amour #attachement #âme #être #béatitudeInfinie #compassion #conscience #désir #dispositionIntérieure #dissolution #entrainementDeLEsprit #exemplarité #idéal #interdépendance #jaïnisme #jaïniste #jaïns #libération #MahatmaGandhi #naturePropre #nirvāṇa #nonSubstantialité #nonViolence #omniscience #paix #paixSociale #paroles #pensées #plénitudeAccomplie #posséder #reposParfait #Vivre #voieDePassage #vulnérabilitéUniverselle -
Heraldic bat. Jean Mansel, La Fleur des histoires, France 1454. Paris, Bibliothèque de l'Arsenal, Ms 5087 réserve, fol. 96v.
#medieval #MedievalArt -
Heraldic bat. Jean Mansel, La Fleur des histoires, France 1454. Paris, Bibliothèque de l'Arsenal, Ms 5087 réserve, fol. 96v.
#medieval #MedievalArt -
Heraldic bat. Jean Mansel, La Fleur des histoires, France 1454. Paris, Bibliothèque de l'Arsenal, Ms 5087 réserve, fol. 96v.
#medieval #MedievalArt -
Heraldic bat. Jean Mansel, La Fleur des histoires, France 1454. Paris, Bibliothèque de l'Arsenal, Ms 5087 réserve, fol. 96v.
#medieval #MedievalArt -
Heraldic bat. Jean Mansel, La Fleur des histoires, France 1454. Paris, Bibliothèque de l'Arsenal, Ms 5087 réserve, fol. 96v.
#medieval #MedievalArt -
[LA LUCIOLE] (Guido Casoni)
Illustration [LA LUCIOLE] Luciole charmante, Tes jeux et tes tours Font à l'ombre un collier De cercles lumineux, Torche spirituelle, Rubis volant, étoile fugitive Tu dores les ténèbres De tes vols de lumière. Tes rougeurs sont escarboucles, Tes froids rayons sont or, Et tu es ici-bas Une perle vivante et vagabonde. Des ombres tu es la parure, Tu es l'éclair et la peinture, Tu es le faste et la pourpre, Ô terrestre étoile du soir ; Aussi croyons-nous […]https://arbrealettres.wordpress.com/2026/09/14/la-luciole-guido-casoni/
-
Fausse-chenille qui est en fait une larve de tenthrède en repos
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonz8 #Québec #montreal
-
Fausse-chenille qui est en fait une larve de tenthrède en repos
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonz8 #Québec #montreal
-
Fausse-chenille qui est en fait une larve de tenthrède en repos
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonz8 #Québec #montreal
-
Fausse-chenille qui est en fait une larve de tenthrède en repos
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonz8 #Québec #montreal
-
Fausse-chenille qui est en fait une larve de tenthrède en repos
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonz8 #Québec #montreal
-
Läsåret 2025
Sent omsider, men boktips är ju ingen färskvara. Jag tycker om att sammanställa min läsning, för att få syn på trender och lyfta fram några favoriter, som kanske kan intressera andra. Liksom tidigare år hade jag inget särskilt mål, och då T kom i februari och kastade om alla mönster försökte jag helt enkelt följa mitt intresse och se vad som blev av. 2025 blev också ett riktigt toppenår, då jag kom igenom 48 böcker för egen del: 34 skönlitterära prosaböcker, 12 sakprosa, 1 diktsamling och 1 seriebok. Ungefär som vanligt. Könsmässigt var 19 av böckerna skrivna av män, 26 av kvinnor och 3 antologier med författare av blandade kön.
Den stora överrraskningen var angående geografin: blott 8 böcker hade svenska författare och flest böcker var från Finland (9) (dessa nio var förvisso Mumin-böckerna, av samma författare). I övrigt flera böcker från Förenta staterna (6), Japan (5), Palestina (4), Storbritannien (3).
Därutöver läste jag en mycket sakprosa. Förra våren tecknade jag en prenumeration på London Review of Books och har läst den med stort intresse inte varenda dag, men flera gånger i veckan. Det är en utmärkt tidskrift, som ger en fördjupningar i varje ämne man kan tänkas vara intresserad av.
Under detta år har jag även blivit allt bättre på att begagna mig av bibliotek, vilket är en väldigt fin utveckling. Utöver att det har dragit ner på mina bokinköp har det underlättat att chansa på böcker man är lite vag på, vilket i år bland annat har lett till de trevliga upptäckterna Oe Kenzaburos Tid för fotboll och Sally Rooneys Intermezzo.
Årets största nyupptäckt var att Ronja och jag har börjat högläsa om kvällarna; jag läser, medan hon pysslar med någonting annat. Det började på BB, med att jag läste för henne medan hon ammade och sedan blev det vår kvällsrutin att jag läste för henne och T tills han somnade. När han blev såpass medveten att att läsningen höll honom vaken flyttade vi den till efter att han hade somnat. Under året hann vi med 17 romaner, de flesta korta. Det jag tycker bäst om är att vi får en naturlig diskussion kring det lästa.
I vanlig ordning har jag, i mitt kalkylark, noterat datum då jag läst, givit betyg mellan 1 och 5 och ibland skrivit några kommentarer där. I år har jag delat ut hela 14 femmor, vilket är fler än vanligt (jag har väl antingen varit särskilt glad och mottaglig, eller läst ovanligt många bra böcker). Dessa är några av mina femmor:
The Dispossessed, av Ursula K. Le Guin
Över årskiftet läste jag om Le Guins SF-mästerverk om fysikern Shevek, som lämnar sitt hem på den resursfattiga månen Anarres, där samhället är organiserat efter anarkistiska principer, för att undervisa på universitet på dess planet Urras, där han möter kapitalism för första gången. Genom en parallellhandling följer vi dels Sheveks liv på Urras, dels hans uppväxt på Anarres, och får reda på vad som fått honom, den övertygade odoniern han är, att lämna sitt hem.
Det är en briljant bok, Le Guin när hon är som bäst, och få andra författare lever upp till det. Hon tar på allvar vad det skulle innebära att leva i ett radikaldemokratiskt samhälle, särskilt för den som är annorlunda, på något sätt exceptionell. Är det en utopi? Nja. Men det är en fantastisk utopisk roman. Fastän bloggen är uppkallad efter filosofen Odo från romanen, hade jag inte läst den på snart tjugo år. Det dröjer inte så länge till nästa gång.
Green Mars & Blue Mars, av Kim Stanley Robinson
Inom genren utopisk science fiction läste jag under 2025 de två sista delarna av Robinsons Mars-trilogi, efter att förra året ha älskat Red Mars. I den romanens avslutning ledde den första marsianska revolutionen till ett nederlag och ett återupprättande av full dominans från Jordens megaföretag. Även om det var ett revolutionärt ögonblick fanns inte de objektiva förutsättningarna för att klara sig, och i dessa två följer vi marsianernas försök att först konstruera dessa förutsättningar och konstruera ett nytt samhälle på Mars.
Som alltid är KSR mästerlig i sina beskrivningar av platsen – dess landskap, dofter, färger, sociala strukturer – och hur detta möjliggör vissa former av subjektivitet hos människorna. I dessa två böcker, som sträcker sig över hundrafemti-nånting år, får vi se hur figurerna förändras i takt med Mars och hur en hållning som en gång var rimlig blir orimlig.
En otrolig trilogi, som har varit min största läsupplevelse på många år. Medan jag har läst dessa två har jag lyssnat på podden Marooned! on Mars with Matt and Hillary, under promenader med barnvagnen, och på så sätt fått sjunka djupt in världen. Jag rekommenderar det helhjärtat för er som nu ger er på den.
Mumin-böckerna, av Tove Jansson
Under våren högläste vi samtliga Muminböcker medan vår son diade och återigen blev vi påminda om vilka mästerverk de är, särskilt de senare. Av de nio böckerna är fyra klockrena femmor: Muminpappans memoarer, Farlig midsommar, Pappan och havet och Sent i november. Blandningen av psykologisk insikt, barnslig humor och språklig finess är unik i svensk litteratur.
Om Palestina: Världen efter Gaza, av Pankaj Mishra, med mera.
Årets mest ambitiösa inlägg ägnade jag åt Pankaj Mishras utmärkta Världen efter Gaza, där han redogör för folkmordets historiska och politiska plats, och hur Israel och Palestina har förståtts av folk i olika delar av världen.
Därtill tyckte jag att den korta Resisting erasure: capital, imperialism and race in Palestine var en fantastisk materialistisk analys av den palestinska frågan: Israels betydelse för västimperialismen, det palestinska samhällets splittring, m.m. Bredvid den kan man läsa Peter Beinarts Att vara jude efter Gazas förstörelse, som är en klarspråkig skildrig av ockupations- och apartheidpolitiken samt en väg ut: Beinart drar paralleller till sin Sydafrikanska bakgrund och menar att den rimliga lösningen på frågan är en enda demokratisk stat i området.
Skönlitterärt var det en stor glädje att Tranan publicerade en samling nyöversatta långnoveller av Ghassan Kanafani i Tillbaka till Haifa och andra berättelser från Palestina. Den första novellen, Män i solen, är mästerlig och slutet är lika symboliskt träffande i dag som då den skrevs 1962.
Ways of seeing, av John Berger
Hur ska vi förstå konstens sociala funktion? Vilka föreställningar och sociala strukturer finns inbäddade i ett konstverk, tillgängligt för oss att få reda på om vi undersöker verket nog mycket? Berger ger oss en radikal förståelse av konst som en vara, som vidareutvecklar Walter Benjamins Konstverket i reproduktionsåldern för massproduktionens era.
The God of small things, av Arundhati Roy
Ett tvillingpar återförenas i Kerala årtionden efter att de blev skilda från varandra och sin mor. I ett kronologiskt och personmässigt vindlande narrativ får vi en bild av sextitalets revolutionära stämningar, kastförtrycket, patriarkatet och människornas okuvliga önskan efter frihet. Berättelsen kretsar kring en förfallen, förmögen tomaskristen familj, vars stolthet får dem att gå miste om allting. Roy skriver med en gotikers groteskerier, en marxists insyn och en god kristens medkänsla. Särskilt skildringen av barnens perspektiv och deras utsatthet är ofattbar, liksom det sista kapitlet. Kärlek, trots allt, och den är ofattbart vacker.
#GhassanKanafani #JohnBerger #KimStanleyRobinson #LeGuin #Palestina #PankajMishra #PeterBeinart #ToveJansson -
Lillys Tagebuch – 19.09.2026 🐾
Wochenende! 😺
Das bedeutet bei meinen Zweibeinern: Der Wecker bleibt aus. Eigentlich eine schöne Erfindung – jedenfalls für Zweibeiner. Für Katzen kann das allerdings zu erheblichen Verzögerungen im Tagesablauf führen.Heute Morgen war es draußen längst hell, und meine Zweibeiner lagen immer noch völlig entspannt im Bett. Ich natürlich ganz brav daneben auf meinem Schlafhocker. Eine Weile habe ich mir das angesehen. Sehr lange sogar. Wirklich! 😇
Irgendwann musste ich jedoch eingreifen.
Also Pfote ausgestreckt und ganz vorsichtig auf einen Arm getippt.
Keine Reaktion.Noch einmal. 🐾
Und noch einmal.Dann kam endlich ein Seufzen. Na also! Ich stellte mich kurz auf ein Bein meines Zweibeiners, überzeugte mich davon, dass grundsätzlich noch Leben vorhanden war, und legte mich anschließend völlig unschuldig wieder auf meinen Hocker.
Als dann tatsächlich die Augen aufgingen, bin ich natürlich sofort weggeflitzt.
Ich? Jemanden geweckt? Niemals! 😹
Nach dem Aufstehen konnte der geregelte Tagesablauf beginnen. Selbstverständlich mit der richtigen Reihenfolge: Zuerst wird die Katze versorgt. Danach dürfen sich die Zweibeiner um ihre eigenen Bedürfnisse kümmern. So funktioniert ein gut organisierter Haushalt. ☝️🐱
Insgesamt war es heute angenehm ruhig. Meine Zweibeiner saßen zwar wieder längere Zeit vor ihren Bildschirmen, klapperten auf Tastaturen herum und schoben ihre Mäuse über den Tisch – aber ich kann mich schließlich hervorragend selbst beschäftigen.
Heute stand vor allem Fußballtraining auf meinem persönlichen Trainingsplan. ⚽🐾 Der Ball rollt durchs Reich, ich hinterher, Ball unters Möbel, wieder hervor, Richtungswechsel, Sprint – und manchmal dürfen sogar meine Zweibeiner mitspielen. Sie brauchen schließlich ebenfalls Bewegung.
Ein weiterer wichtiger Arbeitsplatz von mir befindet sich im Flur. Dort ist es angenehm dunkel und strategisch hervorragend gelegen. Von hier aus bekomme ich nämlich sofort mit, wenn jemand mein Reich verlassen möchte oder sich draußen vor der Wohnungstür irgendetwas bewegt.
Man könnte sagen: Ich bin Empfangsdame, Sicherheitsdienst und Grenzkontrolle in Personalunion. 😼
Und wenn ich dabei so ordentlich dasitze wie auf meinem heutigen Foto, sieht natürlich niemand, wie viel Verantwortung tatsächlich auf meinen weichen Schultern ruht.
Jetzt geht es aber langsam zum gemütlichen Teil des Abends über. Meine Kontrollgänge sind erledigt, das Fußballtraining absolviert und die Zweibeiner dürfen sich nun gern zu mir setzen. Vielleicht wird noch ein bisschen gekuschelt. ❤️🐾
Eure Lilly 😽
-
Lillys Tagebuch – 19.09.2026 🐾
Wochenende! 😺
Das bedeutet bei meinen Zweibeinern: Der Wecker bleibt aus. Eigentlich eine schöne Erfindung – jedenfalls für Zweibeiner. Für Katzen kann das allerdings zu erheblichen Verzögerungen im Tagesablauf führen.Heute Morgen war es draußen längst hell, und meine Zweibeiner lagen immer noch völlig entspannt im Bett. Ich natürlich ganz brav daneben auf meinem Schlafhocker. Eine Weile habe ich mir das angesehen. Sehr lange sogar. Wirklich! 😇
Irgendwann musste ich jedoch eingreifen.
Also Pfote ausgestreckt und ganz vorsichtig auf einen Arm getippt.
Keine Reaktion.Noch einmal. 🐾
Und noch einmal.Dann kam endlich ein Seufzen. Na also! Ich stellte mich kurz auf ein Bein meines Zweibeiners, überzeugte mich davon, dass grundsätzlich noch Leben vorhanden war, und legte mich anschließend völlig unschuldig wieder auf meinen Hocker.
Als dann tatsächlich die Augen aufgingen, bin ich natürlich sofort weggeflitzt.
Ich? Jemanden geweckt? Niemals! 😹
Nach dem Aufstehen konnte der geregelte Tagesablauf beginnen. Selbstverständlich mit der richtigen Reihenfolge: Zuerst wird die Katze versorgt. Danach dürfen sich die Zweibeiner um ihre eigenen Bedürfnisse kümmern. So funktioniert ein gut organisierter Haushalt. ☝️🐱
Insgesamt war es heute angenehm ruhig. Meine Zweibeiner saßen zwar wieder längere Zeit vor ihren Bildschirmen, klapperten auf Tastaturen herum und schoben ihre Mäuse über den Tisch – aber ich kann mich schließlich hervorragend selbst beschäftigen.
Heute stand vor allem Fußballtraining auf meinem persönlichen Trainingsplan. ⚽🐾 Der Ball rollt durchs Reich, ich hinterher, Ball unters Möbel, wieder hervor, Richtungswechsel, Sprint – und manchmal dürfen sogar meine Zweibeiner mitspielen. Sie brauchen schließlich ebenfalls Bewegung.
Ein weiterer wichtiger Arbeitsplatz von mir befindet sich im Flur. Dort ist es angenehm dunkel und strategisch hervorragend gelegen. Von hier aus bekomme ich nämlich sofort mit, wenn jemand mein Reich verlassen möchte oder sich draußen vor der Wohnungstür irgendetwas bewegt.
Man könnte sagen: Ich bin Empfangsdame, Sicherheitsdienst und Grenzkontrolle in Personalunion. 😼
Und wenn ich dabei so ordentlich dasitze wie auf meinem heutigen Foto, sieht natürlich niemand, wie viel Verantwortung tatsächlich auf meinen weichen Schultern ruht.
Jetzt geht es aber langsam zum gemütlichen Teil des Abends über. Meine Kontrollgänge sind erledigt, das Fußballtraining absolviert und die Zweibeiner dürfen sich nun gern zu mir setzen. Vielleicht wird noch ein bisschen gekuschelt. ❤️🐾
Eure Lilly 😽
-
Lillys Tagebuch – 19.09.2026 🐾
Wochenende! 😺
Das bedeutet bei meinen Zweibeinern: Der Wecker bleibt aus. Eigentlich eine schöne Erfindung – jedenfalls für Zweibeiner. Für Katzen kann das allerdings zu erheblichen Verzögerungen im Tagesablauf führen.Heute Morgen war es draußen längst hell, und meine Zweibeiner lagen immer noch völlig entspannt im Bett. Ich natürlich ganz brav daneben auf meinem Schlafhocker. Eine Weile habe ich mir das angesehen. Sehr lange sogar. Wirklich! 😇
Irgendwann musste ich jedoch eingreifen.
Also Pfote ausgestreckt und ganz vorsichtig auf einen Arm getippt.
Keine Reaktion.Noch einmal. 🐾
Und noch einmal.Dann kam endlich ein Seufzen. Na also! Ich stellte mich kurz auf ein Bein meines Zweibeiners, überzeugte mich davon, dass grundsätzlich noch Leben vorhanden war, und legte mich anschließend völlig unschuldig wieder auf meinen Hocker.
Als dann tatsächlich die Augen aufgingen, bin ich natürlich sofort weggeflitzt.
Ich? Jemanden geweckt? Niemals! 😹
Nach dem Aufstehen konnte der geregelte Tagesablauf beginnen. Selbstverständlich mit der richtigen Reihenfolge: Zuerst wird die Katze versorgt. Danach dürfen sich die Zweibeiner um ihre eigenen Bedürfnisse kümmern. So funktioniert ein gut organisierter Haushalt. ☝️🐱
Insgesamt war es heute angenehm ruhig. Meine Zweibeiner saßen zwar wieder längere Zeit vor ihren Bildschirmen, klapperten auf Tastaturen herum und schoben ihre Mäuse über den Tisch – aber ich kann mich schließlich hervorragend selbst beschäftigen.
Heute stand vor allem Fußballtraining auf meinem persönlichen Trainingsplan. ⚽🐾 Der Ball rollt durchs Reich, ich hinterher, Ball unters Möbel, wieder hervor, Richtungswechsel, Sprint – und manchmal dürfen sogar meine Zweibeiner mitspielen. Sie brauchen schließlich ebenfalls Bewegung.
Ein weiterer wichtiger Arbeitsplatz von mir befindet sich im Flur. Dort ist es angenehm dunkel und strategisch hervorragend gelegen. Von hier aus bekomme ich nämlich sofort mit, wenn jemand mein Reich verlassen möchte oder sich draußen vor der Wohnungstür irgendetwas bewegt.
Man könnte sagen: Ich bin Empfangsdame, Sicherheitsdienst und Grenzkontrolle in Personalunion. 😼
Und wenn ich dabei so ordentlich dasitze wie auf meinem heutigen Foto, sieht natürlich niemand, wie viel Verantwortung tatsächlich auf meinen weichen Schultern ruht.
Jetzt geht es aber langsam zum gemütlichen Teil des Abends über. Meine Kontrollgänge sind erledigt, das Fußballtraining absolviert und die Zweibeiner dürfen sich nun gern zu mir setzen. Vielleicht wird noch ein bisschen gekuschelt. ❤️🐾
Eure Lilly 😽
-
Lillys Tagebuch – 19.09.2026 🐾
Wochenende! 😺
Das bedeutet bei meinen Zweibeinern: Der Wecker bleibt aus. Eigentlich eine schöne Erfindung – jedenfalls für Zweibeiner. Für Katzen kann das allerdings zu erheblichen Verzögerungen im Tagesablauf führen.Heute Morgen war es draußen längst hell, und meine Zweibeiner lagen immer noch völlig entspannt im Bett. Ich natürlich ganz brav daneben auf meinem Schlafhocker. Eine Weile habe ich mir das angesehen. Sehr lange sogar. Wirklich! 😇
Irgendwann musste ich jedoch eingreifen.
Also Pfote ausgestreckt und ganz vorsichtig auf einen Arm getippt.
Keine Reaktion.Noch einmal. 🐾
Und noch einmal.Dann kam endlich ein Seufzen. Na also! Ich stellte mich kurz auf ein Bein meines Zweibeiners, überzeugte mich davon, dass grundsätzlich noch Leben vorhanden war, und legte mich anschließend völlig unschuldig wieder auf meinen Hocker.
Als dann tatsächlich die Augen aufgingen, bin ich natürlich sofort weggeflitzt.
Ich? Jemanden geweckt? Niemals! 😹
Nach dem Aufstehen konnte der geregelte Tagesablauf beginnen. Selbstverständlich mit der richtigen Reihenfolge: Zuerst wird die Katze versorgt. Danach dürfen sich die Zweibeiner um ihre eigenen Bedürfnisse kümmern. So funktioniert ein gut organisierter Haushalt. ☝️🐱
Insgesamt war es heute angenehm ruhig. Meine Zweibeiner saßen zwar wieder längere Zeit vor ihren Bildschirmen, klapperten auf Tastaturen herum und schoben ihre Mäuse über den Tisch – aber ich kann mich schließlich hervorragend selbst beschäftigen.
Heute stand vor allem Fußballtraining auf meinem persönlichen Trainingsplan. ⚽🐾 Der Ball rollt durchs Reich, ich hinterher, Ball unters Möbel, wieder hervor, Richtungswechsel, Sprint – und manchmal dürfen sogar meine Zweibeiner mitspielen. Sie brauchen schließlich ebenfalls Bewegung.
Ein weiterer wichtiger Arbeitsplatz von mir befindet sich im Flur. Dort ist es angenehm dunkel und strategisch hervorragend gelegen. Von hier aus bekomme ich nämlich sofort mit, wenn jemand mein Reich verlassen möchte oder sich draußen vor der Wohnungstür irgendetwas bewegt.
Man könnte sagen: Ich bin Empfangsdame, Sicherheitsdienst und Grenzkontrolle in Personalunion. 😼
Und wenn ich dabei so ordentlich dasitze wie auf meinem heutigen Foto, sieht natürlich niemand, wie viel Verantwortung tatsächlich auf meinen weichen Schultern ruht.
Jetzt geht es aber langsam zum gemütlichen Teil des Abends über. Meine Kontrollgänge sind erledigt, das Fußballtraining absolviert und die Zweibeiner dürfen sich nun gern zu mir setzen. Vielleicht wird noch ein bisschen gekuschelt. ❤️🐾
Eure Lilly 😽
-
Chanel N°5: l’errore che profuma di genio
Immaginate un profumo nato per sbaglio, scelto perché “quello sbagliato”, e diventato il più venduto della storia: benvenuti nel mondo di Chanel N°5, dove l’errore di laboratorio è genio, il numero 5 è un talismano e Coco Chanel è la regista di un colpo di stato olfattivo.
Era il 5 maggio 1921 — quinto giorno, quinto mese, perché il 5 era il suo numero fortunato e la “quintessenza” degli alchimisti — quando Gabrielle “Coco” Chanel, orfana diventata regina della moda, lanciò un profumo che non profumava di mughetto romantico, ma di donna, di pulito, di scandalo. Ernest Beaux, il profumiere, le presentò dieci campioni: lei scelse il N°5, quello “sbagliato”, dove l’assistente aveva esagerato con le aldeidi, quei composti organici dal sentore saponeoso che trasformarono un errore in rivoluzione. Si racconta che, subito dopo, Coco portò Beaux a pranzo, si spruzzò il profumo e le donne in sala fecero la fila per chiedere: “Ma cos’è?” Il resto è storia, ma una storia con il turbo.
Perché Chanel N°5 non era solo un profumo: era un manifesto. Mentre le altre donne si avvolgevano nel mughetto, Coco optò per un bouquet “provocante” di gelsomino e muschio — il profumo delle prostitute dell’epoca, per intenderci — unito a 80 ingredienti tra centifoglia, fiore d’arancio, neroli, vetiver di Haiti, fava tonka, ylang-ylang, iris, vaniglia, limone e… fragola. Sì, fragola. E le aldeidi, quelle sì che erano l’arma segreta: garantivano una persistenza che gli altri profumi si sognavano, e facevano di N°5 il quarto in assoluto a contenerle, dopo Reve d’Or, Floramye e Quelques Fleurs. Ma Coco non voleva essere la quarta: voleva essere la prima. E ci riuscì.
La bottiglia? Un’altra rivoluzione. Semplice, trasparente, da farmacia, come a dire: “Il lusso vero non ha bisogno di fronzoli”. Etichetta bianca e nera, minimalista, quasi a sfidare lo sfarzo dell’epoca. La prima, del 1919, era più piccola, arrotondata, e si dice ricordasse la fiaschetta di whisky del suo amante, il granduca Dmitrij Pavlovic Romanov — cugino dello zar Nicola II, fratello della Granduchessa Maria Pavlovna e, si mormora, uno di quelli che hanno spedito Rasputin all’altro mondo. Il tappo? In vetro all’inizio, poi modificato svariate volte fino al 1986, quando finalmente trovò l’armonia con la bottiglia. Tagliato come una pietra preziosa, ottagonale, si è ingrandito nei decenni, diventando un’icona a sé. Nel 1959, il flacone entrò nel MoMA di New York: non più solo profumo, ma opera d’arte. Andy Warhol lo immortalò nella sua pop art “Ads: Chanel”. Marilyn Monroe, invece, lo consacrò con una frase: “Per dormire indosso qualche goccia di Chanel N°5”. E chi siamo noi per darle torto?
Nel 1924, Coco firmò un contratto con Pierre Wertheimer per creare Les Parfums Chanel: nasceva la profumeria industriale del brand, e con essa un mito che avrebbe venduto oltre 80 milioni di flaconi. Nel 2021, per il centenario, Chanel ha lanciato una collezione di alta gioielleria ispirata al profumo, con una collana ornata da un diamante di 55,55 carati. Perché se devi festeggiare 100 anni, lo fai in grande.
E così, Chanel N°5 resta lì, a oltre un secolo di distanza, come un monito: a volte l’errore è genio, a volte il numero 5 porta fortuna, e a volte una donna con un’idea e un po’ di audacia può cambiare il mondo — o almeno, il modo in cui il mondo profuma.
Fashion Blogger: Paola Moretti
#5Maggio #5Maggio1921 #AdsChanel #alchimisti #aldeidi #AndyWarhol #brand #campioneSbagliato #centifoglia #Chanel #ChanelN5 #CocoChanel #CuriositàDiModa #curiositàDiStile #DmitrijPavlovicRomnov #Donna #ErnestBeaux #erroreDiLaboratorio #favaTonka #fiaschettaDiWhisky #fioreDArancio #Floramaye #fragola #GabrielleChanel #GabrielleCocoChanel #Gelsomino #Haiti #Iho #Iris #LesParfumsChanel #Limone #MariaPavlovna #MarilynMonroe #minimalismo #MoMA #muschio #natoPerSbaglio #N5ByChanel #N5Chanel #neroli #NewYork #PaolaMoretti #Parfum #PerfettamenteChic #PierreWertheimer #pietraPreziosa #Profumiere #Profumo #QuelquesFleurs #Rasputin #reginaDellaModa #ReveDOr #Romanov #Romantico #SapevateChe #scandalo #StoriaDellaModa #talismano #vaniglia #vetiverDiHaiti #whisky #ylangYlang #ZarNicolaII
Fonte: Chanel, Delacoute Paris, Web
Immagine: AI -
Chanel N°5: l’errore che profuma di genio
Immaginate un profumo nato per sbaglio, scelto perché “quello sbagliato”, e diventato il più venduto della storia: benvenuti nel mondo di Chanel N°5, dove l’errore di laboratorio è genio, il numero 5 è un talismano e Coco Chanel è la regista di un colpo di stato olfattivo.
Era il 5 maggio 1921 — quinto giorno, quinto mese, perché il 5 era il suo numero fortunato e la “quintessenza” degli alchimisti — quando Gabrielle “Coco” Chanel, orfana diventata regina della moda, lanciò un profumo che non profumava di mughetto romantico, ma di donna, di pulito, di scandalo. Ernest Beaux, il profumiere, le presentò dieci campioni: lei scelse il N°5, quello “sbagliato”, dove l’assistente aveva esagerato con le aldeidi, quei composti organici dal sentore saponeoso che trasformarono un errore in rivoluzione. Si racconta che, subito dopo, Coco portò Beaux a pranzo, si spruzzò il profumo e le donne in sala fecero la fila per chiedere: “Ma cos’è?” Il resto è storia, ma una storia con il turbo.
Perché Chanel N°5 non era solo un profumo: era un manifesto. Mentre le altre donne si avvolgevano nel mughetto, Coco optò per un bouquet “provocante” di gelsomino e muschio — il profumo delle prostitute dell’epoca, per intenderci — unito a 80 ingredienti tra centifoglia, fiore d’arancio, neroli, vetiver di Haiti, fava tonka, ylang-ylang, iris, vaniglia, limone e… fragola. Sì, fragola. E le aldeidi, quelle sì che erano l’arma segreta: garantivano una persistenza che gli altri profumi si sognavano, e facevano di N°5 il quarto in assoluto a contenerle, dopo Reve d’Or, Floramye e Quelques Fleurs. Ma Coco non voleva essere la quarta: voleva essere la prima. E ci riuscì.
La bottiglia? Un’altra rivoluzione. Semplice, trasparente, da farmacia, come a dire: “Il lusso vero non ha bisogno di fronzoli”. Etichetta bianca e nera, minimalista, quasi a sfidare lo sfarzo dell’epoca. La prima, del 1919, era più piccola, arrotondata, e si dice ricordasse la fiaschetta di whisky del suo amante, il granduca Dmitrij Pavlovic Romanov — cugino dello zar Nicola II, fratello della Granduchessa Maria Pavlovna e, si mormora, uno di quelli che hanno spedito Rasputin all’altro mondo. Il tappo? In vetro all’inizio, poi modificato svariate volte fino al 1986, quando finalmente trovò l’armonia con la bottiglia. Tagliato come una pietra preziosa, ottagonale, si è ingrandito nei decenni, diventando un’icona a sé. Nel 1959, il flacone entrò nel MoMA di New York: non più solo profumo, ma opera d’arte. Andy Warhol lo immortalò nella sua pop art “Ads: Chanel”. Marilyn Monroe, invece, lo consacrò con una frase: “Per dormire indosso qualche goccia di Chanel N°5”. E chi siamo noi per darle torto?
Nel 1924, Coco firmò un contratto con Pierre Wertheimer per creare Les Parfums Chanel: nasceva la profumeria industriale del brand, e con essa un mito che avrebbe venduto oltre 80 milioni di flaconi. Nel 2021, per il centenario, Chanel ha lanciato una collezione di alta gioielleria ispirata al profumo, con una collana ornata da un diamante di 55,55 carati. Perché se devi festeggiare 100 anni, lo fai in grande.
E così, Chanel N°5 resta lì, a oltre un secolo di distanza, come un monito: a volte l’errore è genio, a volte il numero 5 porta fortuna, e a volte una donna con un’idea e un po’ di audacia può cambiare il mondo — o almeno, il modo in cui il mondo profuma.
Fashion Blogger: Paola Moretti
#5Maggio #5Maggio1921 #AdsChanel #alchimisti #aldeidi #AndyWarhol #brand #campioneSbagliato #centifoglia #Chanel #ChanelN5 #CocoChanel #CuriositàDiModa #curiositàDiStile #DmitrijPavlovicRomnov #Donna #ErnestBeaux #erroreDiLaboratorio #favaTonka #fiaschettaDiWhisky #fioreDArancio #Floramaye #fragola #GabrielleChanel #GabrielleCocoChanel #Gelsomino #Haiti #Iho #Iris #LesParfumsChanel #Limone #MariaPavlovna #MarilynMonroe #minimalismo #MoMA #muschio #natoPerSbaglio #N5ByChanel #N5Chanel #neroli #NewYork #PaolaMoretti #Parfum #PerfettamenteChic #PierreWertheimer #pietraPreziosa #Profumiere #Profumo #QuelquesFleurs #Rasputin #reginaDellaModa #ReveDOr #Romanov #Romantico #SapevateChe #scandalo #StoriaDellaModa #talismano #vaniglia #vetiverDiHaiti #whisky #ylangYlang #ZarNicolaII
Fonte: Chanel, Delacoute Paris, Web
Immagine: AI -
Chanel N°5: l’errore che profuma di genio
Immaginate un profumo nato per sbaglio, scelto perché “quello sbagliato”, e diventato il più venduto della storia: benvenuti nel mondo di Chanel N°5, dove l’errore di laboratorio è genio, il numero 5 è un talismano e Coco Chanel è la regista di un colpo di stato olfattivo.
Era il 5 maggio 1921 — quinto giorno, quinto mese, perché il 5 era il suo numero fortunato e la “quintessenza” degli alchimisti — quando Gabrielle “Coco” Chanel, orfana diventata regina della moda, lanciò un profumo che non profumava di mughetto romantico, ma di donna, di pulito, di scandalo. Ernest Beaux, il profumiere, le presentò dieci campioni: lei scelse il N°5, quello “sbagliato”, dove l’assistente aveva esagerato con le aldeidi, quei composti organici dal sentore saponeoso che trasformarono un errore in rivoluzione. Si racconta che, subito dopo, Coco portò Beaux a pranzo, si spruzzò il profumo e le donne in sala fecero la fila per chiedere: “Ma cos’è?” Il resto è storia, ma una storia con il turbo.
Perché Chanel N°5 non era solo un profumo: era un manifesto. Mentre le altre donne si avvolgevano nel mughetto, Coco optò per un bouquet “provocante” di gelsomino e muschio — il profumo delle prostitute dell’epoca, per intenderci — unito a 80 ingredienti tra centifoglia, fiore d’arancio, neroli, vetiver di Haiti, fava tonka, ylang-ylang, iris, vaniglia, limone e… fragola. Sì, fragola. E le aldeidi, quelle sì che erano l’arma segreta: garantivano una persistenza che gli altri profumi si sognavano, e facevano di N°5 il quarto in assoluto a contenerle, dopo Reve d’Or, Floramye e Quelques Fleurs. Ma Coco non voleva essere la quarta: voleva essere la prima. E ci riuscì.
La bottiglia? Un’altra rivoluzione. Semplice, trasparente, da farmacia, come a dire: “Il lusso vero non ha bisogno di fronzoli”. Etichetta bianca e nera, minimalista, quasi a sfidare lo sfarzo dell’epoca. La prima, del 1919, era più piccola, arrotondata, e si dice ricordasse la fiaschetta di whisky del suo amante, il granduca Dmitrij Pavlovic Romanov — cugino dello zar Nicola II, fratello della Granduchessa Maria Pavlovna e, si mormora, uno di quelli che hanno spedito Rasputin all’altro mondo. Il tappo? In vetro all’inizio, poi modificato svariate volte fino al 1986, quando finalmente trovò l’armonia con la bottiglia. Tagliato come una pietra preziosa, ottagonale, si è ingrandito nei decenni, diventando un’icona a sé. Nel 1959, il flacone entrò nel MoMA di New York: non più solo profumo, ma opera d’arte. Andy Warhol lo immortalò nella sua pop art “Ads: Chanel”. Marilyn Monroe, invece, lo consacrò con una frase: “Per dormire indosso qualche goccia di Chanel N°5”. E chi siamo noi per darle torto?
Nel 1924, Coco firmò un contratto con Pierre Wertheimer per creare Les Parfums Chanel: nasceva la profumeria industriale del brand, e con essa un mito che avrebbe venduto oltre 80 milioni di flaconi. Nel 2021, per il centenario, Chanel ha lanciato una collezione di alta gioielleria ispirata al profumo, con una collana ornata da un diamante di 55,55 carati. Perché se devi festeggiare 100 anni, lo fai in grande.
E così, Chanel N°5 resta lì, a oltre un secolo di distanza, come un monito: a volte l’errore è genio, a volte il numero 5 porta fortuna, e a volte una donna con un’idea e un po’ di audacia può cambiare il mondo — o almeno, il modo in cui il mondo profuma.
Fashion Blogger: Paola Moretti
#5Maggio #5Maggio1921 #AdsChanel #alchimisti #aldeidi #AndyWarhol #brand #campioneSbagliato #centifoglia #Chanel #ChanelN5 #CocoChanel #CuriositàDiModa #curiositàDiStile #DmitrijPavlovicRomnov #Donna #ErnestBeaux #erroreDiLaboratorio #favaTonka #fiaschettaDiWhisky #fioreDArancio #Floramaye #fragola #GabrielleChanel #GabrielleCocoChanel #Gelsomino #Haiti #Iho #Iris #LesParfumsChanel #Limone #MariaPavlovna #MarilynMonroe #minimalismo #MoMA #muschio #natoPerSbaglio #N5ByChanel #N5Chanel #neroli #NewYork #PaolaMoretti #Parfum #PerfettamenteChic #PierreWertheimer #pietraPreziosa #Profumiere #Profumo #QuelquesFleurs #Rasputin #reginaDellaModa #ReveDOr #Romanov #Romantico #SapevateChe #scandalo #StoriaDellaModa #talismano #vaniglia #vetiverDiHaiti #whisky #ylangYlang #ZarNicolaII
Fonte: Chanel, Delacoute Paris, Web
Immagine: AI -
「リラックマ」オシャレな衣装でおめかし♪「Maison de FLEUR」コラボ第7弾!コリコグが主役のアイテムが展開!
https://animeanime.jp/article/2026/09/19/103079.html -
Splendeur des hibiscus
Photo prise au Jardin botanique de Montréal le 19 septembre 2026
https://espacepourlavie.ca/jardin-botanique
#hibiscus #plante #fleur #jardin #botanique #Montréal #Québec #Canada #science #nature #photo #photographie #photography #plant #flowers #horticulture #média -
Splendeur des hibiscus
Photo prise au Jardin botanique de Montréal le 19 septembre 2026
https://espacepourlavie.ca/jardin-botanique
#hibiscus #plante #fleur #jardin #botanique #Montréal #Québec #Canada #science #nature #photo #photographie #photography #plant #flowers #horticulture #média -
Splendeur des hibiscus
Photo prise au Jardin botanique de Montréal le 19 septembre 2026
https://espacepourlavie.ca/jardin-botanique
#hibiscus #plante #fleur #jardin #botanique #Montréal #Québec #Canada #science #nature #photo #photographie #photography #plant #flowers #horticulture #média -
Splendeur des hibiscus
Photo prise au Jardin botanique de Montréal le 19 septembre 2026
https://espacepourlavie.ca/jardin-botanique
#hibiscus #plante #fleur #jardin #botanique #Montréal #Québec #Canada #science #nature #photo #photographie #photography #plant #flowers #horticulture #média -
Splendeur des hibiscus
Photo prise au Jardin botanique de Montréal le 19 septembre 2026
https://espacepourlavie.ca/jardin-botanique
#hibiscus #plante #fleur #jardin #botanique #Montréal #Québec #Canada #science #nature #photo #photographie #photography #plant #flowers #horticulture #média -
Cueillette de citrouilles et courges
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonzf #Québec #montreal
-
Cueillette de citrouilles et courges
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonzf #Québec #montreal
-
Cueillette de citrouilles et courges
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonzf #Québec #montreal
-
Cueillette de citrouilles et courges
#nature #naturephotography #macro #macrophotography #art #artphotography #flowers #fleurs #botanica #botanique #photography #photooftheday #nikon #nikonzf #Québec #montreal