Search
315 results for “mykhaylo”
-
The "Diya" app will soon introduce a patient's cabinet with push notifications and later services for veterans. The Minister of Digital Transformation, Mykhailo Fedorov, announced the upcoming features. The app is also expected to offer online marriage services and car customs clearance pending parliamentary approval. The Ministry is working on launching services for veterans in the app. #DigitalTransformation #DiyaApp
-
The "Diya" app will soon introduce a patient's cabinet with push notifications and later services for veterans. The Minister of Digital Transformation, Mykhailo Fedorov, announced the upcoming features. The app is also expected to offer online marriage services and car customs clearance pending parliamentary approval. The Ministry is working on launching services for veterans in the app. #DigitalTransformation #DiyaApp
-
Ukraine netted $70M in crypto donations since start of Russia conflict - Ether leads the way in donations with $28.9 million received so f... - https://cointelegraph.com/news/ukraine-netted-70m-in-crypto-donations-since-start-of-russia-conflict #pro-russianmilitarygroup #cryptofundaidforukraine #militaryequipment #humanitarianaid #mykhailofedorov #alonashevchenko #alexbornyakov #chainalysis #ukrainedao #politics
-
Ukraine netted $70M in crypto donations since start of Russia conflict - Ether leads the way in donations with $28.9 million received so f... - https://cointelegraph.com/news/ukraine-netted-70m-in-crypto-donations-since-start-of-russia-conflict #pro-russianmilitarygroup #cryptofundaidforukraine #militaryequipment #humanitarianaid #mykhailofedorov #alonashevchenko #alexbornyakov #chainalysis #ukrainedao #politics
-
Ukraine netted $70M in crypto donations since start of Russia conflict - Ether leads the way in donations with $28.9 million received so f... - https://cointelegraph.com/news/ukraine-netted-70m-in-crypto-donations-since-start-of-russia-conflict #pro-russianmilitarygroup #cryptofundaidforukraine #militaryequipment #humanitarianaid #mykhailofedorov #alonashevchenko #alexbornyakov #chainalysis #ukrainedao #politics
-
Ukraine netted $70M in crypto donations since start of Russia conflict
https://cointelegraph.com/news/ukraine-netted-70m-in-crypto-donations-since-start-of-russia-conflict
#Pro-RussianMilitaryGroup #CryptoFundAidForUkraine #MilitaryEquipment #HumanitarianAid #MykhailoFedorov #AlonaShevchenko #AlexBornyakov #Chainalysis #UkraineDAO #Politics -
Ukraine netted $70M in crypto donations since start of Russia conflict
https://cointelegraph.com/news/ukraine-netted-70m-in-crypto-donations-since-start-of-russia-conflict
#Pro-RussianMilitaryGroup #CryptoFundAidForUkraine #MilitaryEquipment #HumanitarianAid #MykhailoFedorov #AlonaShevchenko #AlexBornyakov #Chainalysis #UkraineDAO #Politics -
A petition on the president's website proposes redirecting most of the state funding for political parties to the needs of the Armed Forces. The initiative is registered by a military medic Alina Mykhailova. The petition criticizes the allocation of almost 800 million hryvnias for funding political parties and highlights the ongoing full-scale war as a reason to reconsider this allocation. The petition needs 25,000 votes for consideration and has gathered 1872 so far. #Ukraine #DefenseFunding
-
A petition on the president's website proposes redirecting most of the state funding for political parties to the needs of the Armed Forces. The initiative is registered by a military medic Alina Mykhailova. The petition criticizes the allocation of almost 800 million hryvnias for funding political parties and highlights the ongoing full-scale war as a reason to reconsider this allocation. The petition needs 25,000 votes for consideration and has gathered 1872 so far. #Ukraine #DefenseFunding
-
A petition on the president's website proposes redirecting most of the state funding for political parties to the needs of the Armed Forces. The initiative is registered by a military medic Alina Mykhailova. The petition criticizes the allocation of almost 800 million hryvnias for funding political parties and highlights the ongoing full-scale war as a reason to reconsider this allocation. The petition needs 25,000 votes for consideration and has gathered 1872 so far. #Ukraine #DefenseFunding
-
Finest yacht in the world: the thread about the Leith-built “Iolanda”
Today’s Auction House Artefact is a 1909 painting of the beautiful yacht Iolanda, cruising off Naples, by the artist Antonie de Simone. She was built in 1908 by Ramage & Ferguson in Leith for the wealthy American railroad and shipping financier (and yachting fanatic) Morton F. Plant, and had a long and interesting life
Iolanda, from “Steam Yachts” by Erik Hofman, 1970At this time if you wanted one of the biggest and best steam yachts in the world you went to Messrs Cox & King of Pall Mall in London to design it, specifically their naval architect Joseph E. Wilkins. And once you had your plans you likely went to Ramage & Ferguson in Leith to have them built. The Iolanda was the largest of the vessels that came out of the Cox & King-Ramage & Ferguson partnership, being 310 feet long (94.5m) and displacing 1,823 tons (1,654 tonnes). Described as “probably the finest yacht in the world“, she could make 19 knots on her 3,500hp steam engines and with her bunkers filled with 600 tons of coal she could cruise for 6,000 nautical miles. To lengthen her endurance, she was also rigged as a schooner and could proceed under sail power alone.
Iolanda, by Antonie de Simone, 1909That’s a very big and very fast yacht by the standards of the day – as much as now – indeed she was the tenth largest yacht on Lloyd’s Register in 1913 and the third largest in private ownership (behind that of the Vanderbilts and of Gordon Bennett of the New York Times). This was the third in a series of such yachts that Plant had gotten from Cox & King – the others being the Venetia and the Vanadis. She was crewed by a compliment of 70 and had a capacity for 80 passengers. The interiors, as you might expect, were the finest that money could buy, a Queen Anne style. Her fittings included three electrical generation plants, a 3,000 feet long (914m) string consisting of 1,500 red, white and blue lamps that could be strung from the masts, a desalination system that could produce 15 tons of fresh water per day, a special system to chill the seawater in her plumbing for cold baths and an infirmary with its own X-ray machine.
The interior of the Iolanda, from Yachting Magazine, October 1908Morton Plant, whose sailing schooner was named Elena after the Queen of Italy, named Iolanda after the Italian Princess Royal. He was particularly proud of how big his new steam yacht’s funnel was. To demonstrate its size and to mark the occasion of the launch of the hull in Leith in February 1908, he held a party luncheon inside it for 100 guests (the funnel at this times till being on its side on the quayside). Plant. On his arrival back in the US at New London on August 29th 1908, he flew a 220-foot long pennant from the masthead.
The Iolanda in 1912In 1909, Plant and his friends began a 33,000 mile cruise around the world that would take almost a year (including the visit to Naples as seen in the painting). He wrote and published an account of this voyage in 1911, sensibly titled The Cruise of the Iolanda. He returned from this global jolly on July 5th, 1910, but had already grown tired of his new toy and soon put it on the market. It was bought in 1911 by Mme. Elizabeth Tereshchenko, a friend of Plant and a wealthy member of the Ukrainian upper class, who spent most of her time in Cannes.
Plant and friends on deck on the Iolanda, from “Cruise of the Iolanda” by Morton F. Plant.The Iolanda came complete with her Norwegian captain, Charles A.K. Bertun. On the outbreak of WW1, Bertrun and the yacht were stuck in Norway. As the property of an allied nation (the Russian Empire), she was secretly chartered to the British Admiralty and Bertun escaped with her to England on the pretext of going to Bergen for dry docking. The Royal Navy commissioned the yacht as a patrol vessel – work which her size and speed well suited her to. For this purpose she was given a couple of 3″ guns, and seems to have had an uneventful war.
Cross-sectional builder’s model of the Iolanda displayed at the New York Yacht Club.Morton Plant died on 5th November 1918, just before the end of the war. His obituary noted his long list of yachts and membership of the New York, Atlantic, Corinthian (Philadelphia), Indian Harbour, Larchmont, Sea View, Royal Thames, Royal St. George and Royal Forth Yacht Clubs. When the war ended a few weeks later, Captain Bertun took possession of the Iolanda on behalf of the Tereschenko family and took her back to Leith to Ramage & Fergusons to be refitted and repaired after war service. On the death of her owner now exiled in Cannes and Monaco – she passed to Elizabeth’s son, Mykhailo Tereshchenko. Mykhailo was Russian Foreign Minister in November 1917 when he had been rounded up by the Provisional Government and locked in the St. Petersburg Citadel. He escaped from this imprisonment in 1918 and fled to Norway with the 42 carat Tereshchenko diamond, the largest blue diamond in the world. Legend says that this diamond is cursed, and this was responsible for the fall of Imperial Russia and the Tereschenko dynasty.
Photo of Mikhail Ivanovich Tereshchenko from the first edition of “Ten Days that Shook the World” (1919)The family needed money to finance their life in exile on the French Riviera, so sold the Iolanda to the yacht brokers Camper & Nicholson in 1921 for use on the hire market. In 1927 she was purchased by Moses Taylor Pine Jr. of the National City Bank in New York. Like Morton Plant before them, the Moses Pines made an inaugural cruise and published an account of it (Diary of Happenings Aboard the Steam Yacht Iolanda, Being a More Or Less [principally Less] Veracious and Plain Account of the Adventurous Voyage Undertaken etc. etc.) Moses died, I believe, the following year, but his wife kept the yacht on for her own use. In 1939 the Admiralty once again came calling on the Iolanda, buying her off Mrs Moses through an intermediary, Mrs G. J. Guthrie Nicholson of Newport Rhode Island, reportedly for only $5. She was commissioned once again into the Royal Navy, this time as the submarine tender HMS White Bear. Her principal duties were to escort submarines heading out on, and returning from, patrols into their home bases.
HMS White Bear during World War 2, Imperial War Museum photo © IWM FL 4085On Nov. 30th 1942, White Bear left Holy Loch in company with the submarine HMS Tuna – which she escorted as far as Wolf Rock off Cornwall – before the latter set a course for the Gironde estuary to drop off 6 Royal Marine Commandos for Operation Frankton – the Cockleshell Hero raid.
1955 film poster for the fictionalised account of Operation Frankton – “Cockleshell Heroes”White Bear was refitted as a survey vessel in 1944 and posted to the East Indies Fleet, stationed at Colombo. She was fitted with a large and modern printing plant so that the newly surveyed charts could be sent straight to the fleet.
The printing room on HMS White BearShe returned to the UK in 1947 and was sold, first to Burwood & Co. of London. She was scrapped in Holland in 1958 at the age of 50. A number of artefacts survived, including her clock, the ship’s bell (which sold in 2018 at auction for £1,116) and her figurehead.
The figurehead of the Iolanda, a 1928 photoNote to readers: unfortunately in April 2026, a third-party plug-in more than exceeded its authority and broke many of the image links on this site. No images were lost but I will have to restore them page-by-page, which may take some time. In the meantime please bear with me while I go about rectifying this issue.
If you have found this site useful, informative or amusing then you can help contribute towards its running costs by supporting me on ko-fi. This includes my commitment to keeping it 100% advert and AI free for all time coming, and in helping to find further unusual stories to bring you by acquiring books and paying for research.
Or please do just share this post on social media or amongst friends and like-minded people, sites like this thrive on being shared.Explore Threadinburgh by map:
Travelers' Map is loading...
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.These threads © 2017-2026, Andy Arthur.
NO AI TRAINING: Any use of the contents of this website to “train” generative artificial intelligence (AI) technologies to generate text is expressly prohibited. The author reserves all rights to license uses of this work for generative AI training and development of machine learning language models.
#Lochend #Logan #Restalrig #StMargaret -
CW: Today's Ukraine news from the BBC WS
The commander of #Russian forces in #Ukraine called the #pullout a difficult decision, and said defences would be set up on the east bank of the #Dnipro River. The Russians have also been moving tens of thousands of civilians from the city in what #Ukraine says are forced #deportations.
A Ukrainian presidential adviser has reacted cautiously to the Russian announcement. Mykhailo #Podolyak said Ukraine saw no signs that Russia would leave #Kherson city
-
Kyiv under ytan
Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.
Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.
Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.
Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.
På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.
Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.
Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.
Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.
Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.
Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.
Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.
På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.
Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.
Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.
Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.
Referenser
Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.
Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.
CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.
Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.
The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.
United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.
CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.
SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.
Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.
SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.
Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.
Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.
Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.
#Demokrati #krig #kultur #Ryssland #Svenska #Ukraina -
Kyiv under ytan
Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.
Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.
Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.
Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.
På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.
Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.
Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.
Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.
Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.
Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.
Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.
På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.
Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.
Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.
Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.
Referenser
Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.
Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.
CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.
Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.
The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.
United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.
CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.
SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.
Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.
SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.
Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.
Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.
Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.
#Demokrati #krig #kultur #Ryssland #Svenska #Ukraina -
Kyiv under ytan
Femtiofyra drönare på skärmen. Orangea pilar mot norr, i vågor över Tjerkasy och Poltava, på väg mot Kyiv. Klockan är strax efter midnatt och flyglarmet har gått för tredje gången sedan jag anlände. Jag öppnar Telegram och scrollar genom de ukrainska kanalerna som i realtid spårar varje Shahed-drönare som närmar sig huvudstaden. Pilarna rör sig långsamt, som en svärm av insekter på en mörk karta. Drönare ger mer tid än ballistiska missiler. Den här natten är det drönarnas tur.
Attacken den 24 mars var en av de största under hela kriget. Ryssland sköt närmare tusen Shahed-drönare under ett enda dygn, inklusive ovanliga dagtidsangrepp. Ukrainas luftvärn sköt ner uppemot 97 procent av dem. Ingen nådde Kyiv. Men i Lviv, fyrahundra kilometer västerut, träffade en drönare Bernardinerklostret, ett 1600-talskloster som tillhör stadens UNESCO-skyddade historiska centrum. Tjugosex människor skadades. UNESCO uttryckte djup oro, men djup oro förändrar inga flygbanor.
Redan under dagen hade larmen drivit oss ner i hotellets källare. Sängar längs väggarna, svart plast över fönstren, röda fåtöljer som inte hör hemma. Här träffade jag Helene Rånlund, tidigare överintendent för Statens försvarshistoriska museer och medgrundare av Blue Shield Sweden. Helene hade bjudits in till Kyiv för att moderera ett panelsamtal om museihantering i osäkra tider vid OBMIN-nätverkets konferens ”Resilient Culture. Cultural Resilience”, förlagd till Nationalmuseet för Ukrainas historia i andra världskriget. I panelen satt bland andra Natalia Rebrova från det nationalhistoriska reservatet i Tjernihiv och Olena Zemliana från Nationalmuseet i Kyiv, som båda hanterat sina samlingar under beskjutning av drönare och missiler. Vi satt vid ett bord i det provisoriska skyddsrummet och pratade om hur man skyddar det som definierar och ger uttryck för en kultur, medan själva anledningen till samtalet illustrerades av larmet ovanför oss.
Dagen efter promenerar jag i vårsolen uppför Trohsvyatitelska-gatan längs St Mikaels guldkupolkloster. Vid kyrkans sida löper en minnesvägg som sträcker sig över hundratjugo meter, initierad av volontärer 2014 efter Ilovaisk-inringningen, då hundratals ukrainska soldater dödades eller tillfångatogs av ryska styrkor i östra Ukraina. Varje centimeter är täckt av fotografier på stupade soldater. Foton har börjat läggas ovanpå andra foton, för väggen räcker inte till längre. Marken framför väggen ligger dold under blommor, ljus och små flaggor. En ortodox präst i vit liturgisk skrud har kommit ut i vårsolen. Han står stilla en lång stund och betraktar ansiktena på väggen innan kyrkklockorna kallar honom tillbaka för att hålla mässa. Några meter bort skrattar en skolklass i mellanstadieåldern. Barnen pekar och pratar med varandra, allvarliga ibland, fnissiga ibland, på det sätt som bara barn kan hantera det ofattbara.
På torget framför klostret står en beskjuten rysk MTLB uppställd tillsammans med andra erövrade fordon. Någon har skrivit ”UKRAINE!!!” i stora bokstäver på baksidan. Utropstecknen tredubbla, som om ett tecken inte räcker. Jag har tagit den lite märkliga men roliga hiss-spårvagnen upp från Podil, den gamla stadsdelen nere vid floden, och passerat genom ett Kyiv som i den tidiga vårsolen ser ut som vilken europeisk huvudstad som helst. Kaféer, förbipasserande, hundägare i parken. Sedan påminner en skylt om närmaste skyddsrum, eller en staty inkapslad i sandsäckar och stålkonstruktioner, och det är inte längre vilken huvudstad som helst.
Utanför operahuset övar en grupp unga tjejer på k-pop-koreografi och spelar in en video. De rör sig med ett allvar som bara kommer av att man verkligen bryr sig, koncentrerade och synkroniserade, med musiken på hög volym från en telefon på marken. Bredvid dem reser sig en staty dold bakom sandsäckar och stålplåtar, skyddad enligt det system som Kyiv införde 2022 för att rädda sina monument. Sedan krigets början har staden kapslade in tjugoåtta statyer och monument i skyddsanordningar av trä, stål och sandsäckar. K-pop och sandsäckar, sida vid sida.
Jag böjer mig ner och fotograferar ett brunnslock i trottoaren. Det föreställer bröderna Kyj, Sjtjek och Choryv och deras syster Lybid, stående i ett skepp på Dnepr. Grundarna av den stad som enligt Nestorskrönikan anlades på kullarna vid floden någon gång på 500-talet. Inga historiska bevis finns för att de existerade. Men legenden finns gjuten i järn under fötterna på varje förbipasserande. Den berättar om en stad som grundades från vatten, som alltid har varit en korsväg, som alltid har angripits och alltid har bestått. Historien ligger inbäddad i gatan, i infrastrukturen, i själva marken man går på.
Samma vecka har den nya försvarsministern Mykhailo Fedorov deklarerat en målsättning om att tillfoga Ryssland femtiotusen irreversibla förluster per månad. Fedorov är 35 år gammal. I sin tidigare roll som digitaliseringsminister byggde han Ukrainas e-tjänstplattform Diia och skalade upp den inhemska drönartillverkningen från en handfull producenter till över femhundra. Nu leder han armén med samma logik. Siffran femtiotusen låter brutal. Den är avsedd att låta brutal. Enligt Ukrainas försvarsdepartement har Rysslands kumulativa förluster passerat 1,28 miljoner sedan invasionens början. Under veckan kring mitt besök rapporterades nästan 1700 ryska soldater dödade eller sårade per dygn. Fronten är en köttkvarn, och Fedorov ger uttryck för sin strategi med den kyla som tillhör den som byggt sin karriär på att digitalisera en stats överlevnad.
Medan Fedorov räknar förluster vid fronten undermineras Ukrainas position från andra håll. Samma vecka tillkännagav Trumpadministrationen lättnader i oljesanktionerna mot Ryssland, motiverade av stigande energipriser till följd av kriget mot Iran. Zelenskyj kallade det ”inte rätt beslut” och tillade att det stärker Ryssland. I Europa blockerar Ungern nya sanktionspaket och ett lån på nittio miljarder euro till Ukrainas krigskassa, kopplat till krav på fortsatt tillgång till rysk olja via Druzhba-ledningen. Mediernas uppmärksamhet har skiftat mot kriget i Iran, och Ukraina riskerar igen att glida in i periferin av den europeiska agendan vid precis det tillfälle då stödet behövs som mest. Om Ukraina förlorar detta krig förlorar hela Europa. Säkerhetsordningen förskjuts och signalen till varje auktoritär ledare i världen blir att territoriell aggression fungerar.
Det är därför jag sitter i ett skyddsrum och pratar med en museiexpert om kulturarv mitt under ett flyglarm. Det Ryssland försöker förstöra är en nations berättelse om sig själv. Minnesväggen vid St Mikael. Bernardinerklostret i Lviv. De sandsäckade statyerna. De är ankare i en identitet som en angripare systematiskt försöker upplösa.
Jag har rest till Ukraina upprepade gånger under de senaste två åren genom RISE och det svenska stödet via Myndigheten för psykologiskt försvar. Arbetet handlar om att stötta ukrainska myndigheter och civilsamhällesorganisationer i deras försvar mot den ryska informationskrigföringen. Men varje gång jag kommer tillbaka slås jag av att det verkliga försvaret sker i vardagen. I beslutet att öppna en bar, spela musik, öva koreografi, hålla mässa. I vägran att sluta leva det liv som är värt att försvara.
På onsdagskvällen tar jag mig ner i källaren på Barman Diktat, en krog på Chresjtjatyk som under kriget blivit en av platserna där Kyivs civila samhälle samlas. Varje onsdag spelar olika artister. Förra gången jag var här var det en stråkkvartett. Denna kväll är det en jazztrio, en gitarrist, en kontrabasist och en sångerska som också spelar fiol. Hon tolkar ”Blue Moon” och ”What a Wonderful World” med en röst som bär både sårbarhet och styrka, och i källaren, en bra bit under marken och i skydd mot eventuella flyglarm, uppstår den gemenskap som bara kan uppstå bland människor som insisterar på att leva. Ingenting heroiskt eller dramatiskt. Bara människor som lyssnar på musik i en källare i en stad i krig.
Senare i veckan samlas vi svenskar på hotellet för att se VM-playoffsemifinalen mellan Ukraina och Sverige. Viktor Gyökeres gör hattrick och Sverige vinner med 3-1 i Valencia. Jubel bland svenskarna, och dagen efter är matchen snackisen på mötena. Ukrainska kollegor ler och skakar på huvudet. Någon säger att de ändå hade ett helt krig att skylla på. Tävling, kamp och gemenskap. Kultur i dess mest folkliga form.
Jag reser hem till Göteborg med samma känsla som varje gång jag lämnat Kyiv. Att ha sett ett folk som vägrar låta kriget definiera allt de är, och samtidigt veta hur bräckligt det internationella stödet är. Det Ukraina försvarar är större än territorium. Det är rätten att välja sin egen framtid, ge uttryck för sin kultur, att bygga sina egna institutioner, att leva i ett samhälle där makten utgår från medborgarna. Det låter självklart. Men det är det inte.
Fäst i Kyivs gata ligger en legend gjuten i järn. Ovanför marken dansar tjejer till k-pop bredvid sandsäckade statyer, en präst betraktar de döda innan han håller mässa, och i en källare sjunger en kvinna om en underbar värld. Allt detta bär på ett trots som inte ens tusen drönare kan slå sönder. Det enda som kan få det trotset att vika är om resten av oss slutar bry oss.
Referenser
Ukrainas försvarsdepartement. (2026, 24 mars). Total Russian combat losses in Ukraine as of March 24, 2026.
Kyiv Independent. (2026, februari). ’We aim to kill 50,000 Russians a month,’ Ukraine’s new defense minister says.
CEPA. (2026). Man on a mission: Ukraine’s new defense chief.
Al Jazeera. (2026, 24 mars). Russia hits Ukraine with rare daytime barrage as new offensive begins.
The Art Newspaper. (2026, 25 mars). Unesco-protected monastery in Lviv damaged by Russian drone strike.
United24 Media. (2026). UNESCO speaks out after Russian drone strike hits Lviv World Heritage Site.
CNN. (2026, 13 mars). Oil prices stay high despite US temporarily lifting sanctions on Russian oil.
SVT Nyheter. (2026). EU i konflikt om Ukraina: stödpaket fastnar efter krav från Ungern och Slovakien.
Europaportalen. (2026, februari). Ungern blockerar sanktioner och lån till Ukraina.
SVT Sport. (2026, 26 mars). Sveriges VM-dröm lever: Viktor Gyökeres med hattrick mot Ukraina.
Wikipedia. (u.å.). The Wall of Remembrance of the Fallen for Ukraine.
Regeringen. (2023, juni). Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelas medel för att utöka stödet till Ukraina.
Smithsonian Magazine. (2022). How Ukrainians are protecting cultural treasures from Russian attacks.
#Demokrati #krig #kultur #Ryssland #Svenska #Ukraina -
"For his birthday, Timothy# Snyder is joining forces with fellow #UNITED24 ambassador Mark #Hamill for a joint "Safe Earth" fundraiser for 30 demining robots.
Each of these robots is capable of working in hard-to-reach places, and most importantly, at a safe distance from the operator and faster than a sapper."
Minister for Digital Transformation Mykhailo #Fedorov said.
-
#Poland is our consistent partner on the digitization track. The country has provided more than 20 thousand #Starlink terminals, which have become part of the critical infrastructure, they provide Ukrainians with communication and the Internet. Today it was agreed that Poland will continue the subscription fee for these terminals. I am grateful to my colleagues for this decision.
- Mykhailo #Fedorov, Deputy Prime Minister for Innovations
-
In 2022, Europeans welcomed millions of 🇺🇦Ukrainians fleeing the war into their homes, schools & hearts.
The EU gave them a clear legal #TemporaryProtection status & access to schools, jobs, medical care and housing.
This is a tangible example of #EUSolidarityWithUkraine 👇
RT @EUAsylumAgency: From the moment they arrived in 🇪🇸, Olga & her son Mykhailo were welcomed and provided with a safe haven from 🇷🇺 invasion of Ukraine.🇪🇸 govt. & EUAA officials explained…
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/EUHomeAffairs/status/1667425110259802118
-
Ukrainian engineers developed the reconnaissance drone WarDog, capable of operating in complex terrains and under enemy electronic warfare. WarDog is being actively used in the Army of Drones project, successfully completing combat missions in Zaporizhia and Kharkiv regions. The drone was also tested near Kramatorsk, operating under GPS signal suppression at an altitude of over 50 meters, according to the Vice Prime Minister of Ukraine, Mykhailo Fedorov. #Ukraine #WarTech
-
"A volte un errore è molto più di un semplice errore. Non permettendo ai droni ucraini di distruggere parte della flotta militare russa tramite l'interferenza di #Starlink, Elon #Musk ha permesso a questa flotta di lanciare missili Kalibr contro le città ucraine. Di conseguenza, civili e bambini vengono uccisi". Lo ha scritto sulla piattaforma X Mykhailo #Podolyak, consigliere del presidente ucraino.
#Ucraina -
🇺🇦 hit one 'Kasta-2E2' and two 'Podlet' radars in occupied #Crimea
🇷🇺 occupied #Zhovte, #Pustynka and #Rozdolne
🇷🇺 advanced near Illinka, Novodonetske, Trudove, Pushkine and Kurakhove
🇷🇺 lost another 1,740 troops
In total, 🇰🇵 supplied 🇷🇺 with M-1989 170mm self-propelled artillery, M-1991 240mm multiple rocket launcher, over 100 KN-23 ballistic missiles, and at least 5 million artillery shells
Major General Mykhailo has been appointed commander of the military's land forces of #Ukraine
-
乌克兰信使：
2022-09-20 https://weibo.com/5235562548/M6EHsfMJL乌克兰官方创建了网店平台，希望将我们的这份“勇气”传递给来自世界各地的你
乌克兰政府推出了一个名为“Made with Bravery”（勇气制造）的网店平台，专门为出售乌克兰的品牌商品。
“这是一个乌克兰的官方网店平台。主要为出售乌克兰一流制造产品。如衣服、鞋子、配饰、家居用品、食品等等，” 数字化转型部长米哈伊洛·费多罗夫（Mykhailo Fedorov）说。
该网店的设计不仅仅是为了帮助外国友人更便捷地买到乌克兰商品，而且也是为了帮助我们的国家。其中部分收益将用于乌克兰的重建工作。
#支持乌克兰 #俄罗斯军舰 #正义必胜 #乌克兰 #俄罗斯 #俄乌战争 #俄罗斯侵略乌克兰 #俄乌局势 #俄罗斯军事罪犯 #布查 #伊尔平 #亚速营 #亚速
-
… mit Zuversicht!
Hier die Informationen über die seit dem Jahreswechsel bis Anfang Februar 2026 im Demokratischen Salon veröffentlichten Texte (vollständiger Text über den Link). Gewidmet sei diese Ausgabe des Demokratischen Salons Rita Süssmuth, die am 1. Februar 2026 starb. Unter den vielen Nachrufen möchte ich den von Heribert Prantl vom 2. Februar 2026 hervorheben: „Es gibt einen Auftrag, den Rita Süssmuth jenen erteilt, die um sie trauern.“
Als Editorial empfehle ich das Gespräch mit Marina Weisband über „Die Macht der Aufmerksamkeit“, ein Tour d’horizon über Visionen in der Politik, die Erfolge von aula, ein mögliches Verbot der AfD, den Hoffnungsträger Zohran Mamdani sowie Perspektiven von Social Media in einer Demokratie. (Rubriken Treibhäuser, Liberale Demokratie)
Weitere Inhalte der neu veröffentlichten Texte:
- Elisa Klapheck erläutert in „Die Freiheit der Menschen“ die Bedeutung jüdischer Rechtskulturen für die freiheitliche Demokratie. Sie ist Biografin der weltweit ersten Rabbinerin Regina Jonas und gibt bei Hentrich & Hentrich die Reihen „Machloket“ und „Injamin“ heraus, in denen grundlegende Aspekte von Religion und Demokratie verhandelt werden. (Rubriken: Jüdischsein, Liberale Demokratie)
- Thomas von der Osten-Sacken kommentiert „Massenproteste, Traumata und (etwas) neue Hoffnung“ in Kurdistan, im Iran und in Syrien. Der Irak erweist sich als weitgehend stabil, die Lage in Syrien scheint sich zu beruhigen, entstanden ist ein neues kurdisches Selbstbewusstsein. Im Iran führt das Regime Krieg gegen die eigene Bevölkerung. (Rubrik: Levantinische Aussichten)
- Agnieszka Łada-Konefał reflektiert in „Lautes Schweigen und ein Hoffnungsschimmer“ Stand und Perspektiven der deutsch-polnischen Beziehungen. Polen ist selbstbewusst, das Deutschland-Bild hat sich erheblich verschlechtert. Das hat nicht nur mit der unzureichenden Würdigung der polnischen Opfer von Krieg und Besatzung zu tun. (Rubriken: Osteuropa / Europa)
- Lesia Smyrna porträtiert in „Die Autonome Republik Mascha Kulikovska“ die ukrainische Feministin, Konzeptkünstlerin und Performerin Maria Kulikovska. Sie zeigt in ihren Arbeiten und in ihren politischen Performances, wie Kunst „dem Biest in die Augen sehen“ vermag und „mit den Augen Gottes“ der Diktatur der Gewalt widersteht. (Rubriken Kultur, Osteuropa, Gender)
- Lesia Smyrna reflektiert in ihrem Essay „Jenseits der Zärtlichkeit“ die Möglichkeiten von Empathie in den Zeiten nach Butscha. Sie benennt Kontexte und Widersprüche und fragt mit Philosophie und Wissenschaft nach dem Verhältnis von Traum und Realität angesichts der Gräuel des Krieges. (Rubriken: Osteuropa / Kultur)
- Mykhailo Liakh porträtiert in „Zwischen Marx und Drahomanow“ das politische Leben der ukrainischen Schriftstellerin Lesja Ukrajinka, die maßgeblich dazu beitrug, die ukrainische Sprache gegen alle Verbote des Zaren zu stärken. Gleichzeitig ist sie eine zentrale Persönlichkeit der ukrainischen Sozialdemokratie zu Beginn des 20. Jahrhunderts. (Rubriken: Osteuropa / Europa)
- Ana Margvelashvili berichtet über „Die Georgisch-Deutsche Bibliothek“ ihres Verlags „Aloni“. Dies ist der Auftakt mehrerer Beiträge zu den georgisch-deutschen Kulturbeziehungen. Sie beginnt mit dem König von Kartli und Kakheti, Erekle II., der aktiv nach Möglichkeiten der Zusammenarbeit mit dem christlichen Westen, mit Europa suchte. (Rubriken: Kultur, Osteuropa)
- Michael Hänel kommentiert in „Der Streit ums Asyl“, ausgehend von einem Vorgang am Bahnhof Friedrichstraße aus dem Jahr 1985, die endlose Debatte zwischen den Welten der ständigen „Verschärfer“ und der „grenzenlos Aufnahmebereiten“. Gegen die Polarisierung sieht er mit Daniel Thym, dass „die Bevölkerung viel ausgeglichener denkt“. (Rubrik: Migration)
- Fritz Heidorn porträtiert in „Science Fiction schreiben“ den US-amerikanischen SF-Autor Frederik Pohl, der seine Berufung in Pulp-Magazinen fand und zu einem bedeutenden Autor und vielleicht auch Visionär wurde, dem es gelingt, höchstkomplexe astrophysikalische Phänomene in seinen Romanen mit einem Hauch von Subversion zu präsentieren. (Rubrik: Utopien / Science Fiction)
- Fritz Heidorn präsentiert in „Kosmologisch denken“ wissenschaftliche Vorlagen der Science Fiction. Dazu gehören Gedanken über Dunkle Materie, den Urknall, Reflektionen über die Stadien des Universums, mögliche Begegnungen mit außerirdischen Zivilisationen sowie die Frage des Überlebens von Intelligenz(en) nach dem Ende des Universums. (Rubrik: Utopien / Science Fiction)
- Michael Wehren gab 43 Jahre nach Erscheinen des Kultromans „Andymon“ die „Andymonaden“ heraus. Er diskutiert gemeinsam mit Patricia Eckermann, Aiki Mira und Karlheinz Steinmüller in „Poetisches Utopia“ über die Hintergründe eines Projekts, in dem sich gesellschaftliche und politische Kontinuitäten, Perspektiven und mögliche Zukünfte spiegeln. (Rubrik: Utopien / Science Fiction)
- Norbert Reichel kommentiert Aspekte und Kontexte der Bielefelder Mitte-Studie 2025: „Rein oder raus? Immer rund um die Mitte!“ Welche Bedeutung hat der Begriff der „Mitte“ in der Analyse gesellschaftlicher und politischer Kontroversen? Welche Gefühle, Schauplätze und Nebenkriegsschauplätze werden getriggert? Und was bedeutet eigentlich „Demokratie“? (Rubrik: Treibhäuser)
Leseempfehlungen und Hintergrundinformationen finden Sie zu folgenden Themen: Gute Nachrichten zum Jahreswechsel (Newsletter der ZEIT), Soziale Arbeit (ISA-Jahrbuch), Deutsche Einheit in der politischen Bildung (Zeitschrift des Arbeitskreises Deutscher Bildungsstätten), Terror in den Tunneln der Hamas (Eli Sharabi, Romi Gonen), Deutsche unter den Opfern (Carolin Bohl, Kfir Bibas), Mörderischer Antisemitismus (Alexander Estis, Rachel Salamander, Eva Illouz, Nils Minkmar), Antisemitismus in europäischen Schulbüchern (Mike Wagenheim auf mena-watch über eine UNESCO-Studie), Angriffe auf jüdische Restaurants (Stefan Frank auf mena-watch), Stadtbild Bonn Bad Godesberg (Jana Gioia Baurmann), Ungleichheitsforschung und Gymnasien (Claudia Bothe und Alexander Wulfers über eine belgische Studie); Flaschenpfand und Grundsicherung im Alter (Kaija Kutter), Migration und Kriminalität (Philipp Daum), Schwache USA (Bernd Ulrich, Simon Gerards Iglesias), Kollektive Verantwortung in Russland (Anastasia Tikhomirova), Religiös begründetes Mobbing (zwei Berliner Studien), Klimaanpassung in der Kultur (Projekt der Bundeskulturstiftung), Schutz kritischer Infrastruktur (Deutscher Kulturrat), Zerrbild der Antike bei der Neuen Rechten (Julia Kitzman und mehrere Althistoriker:innen), Geschichtspolitik in Polen (Christhardt Henschel), Demokratie in Simbabwe (Namatai Kwekweza), Genozidmuseum in Swakopmund (Laidlaw Peringanda), Somaliland (Steffi Hentschke), eine weitere Übersetzung aus dem Demokratischen Salon ins Ukrainische.
Empfehlungen für den Besuch von Veranstaltungen und Ausstellungen finden Sie auf einer eigenen Seite, nach Orten sortiert.
Der Newsletter des Demokratischen Salons erscheint in der Regel etwa alle acht Wochen. Die nächste Ausgabe erscheint Anfang April 2026. Neue Beiträge werden selbstverständlich weiterhin laufend veröffentlicht.
(Alle Internetlinks zuletzt am 7. Februar 2026.)
-
https://www.repubblica.it/esteri/2025/01/27/diretta/guerra_ucraina_russia_news_oggi-423963713/
Mentre l’#Ucraina afferma di aver colpito una base russa distruggendo almeno 200 droni, il presidente #Zelensky annuncia un altro cambio ai vertici dell’esercito.
Sarà il maggiore generale Mykhailo #Drapatyi a guidare il gruppo strategico-operativo nella zona più delicata dei combattimenti.
-
In 2022, Europeans welcomed millions of 🇺🇦Ukrainians fleeing the war into their homes, schools & hearts.
The EU gave them a clear legal #TemporaryProtection status & access to schools, jobs, medical care and housing.
This is a tangible example of #EUSolidarityWithUkraine 👇
RT @EUAsylumAgency: From the moment they arrived in 🇪🇸, Olga & her son Mykhailo were welcomed and provided with a safe haven from 🇷🇺 invasion of Ukraine.🇪🇸 govt. & EUAA officials explained…
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/EUHomeAffairs/status/1667425110259802118
-
Saturday, January 3. 2026
Russia may be preparing large-scale provocation with human casualties -- A cult of death: Former Soviet dissident on Russia and authoritarianism's global rise -- [Vlog] Inside the fight for Ukraine's river islands -- How Ukraine's military intelligence faked the death of Denis Kapustin, a Russian commander fighting for Kyiv ... and morehttps://activitypub.writeworks.uk/2026/01/saturday-january-3-2026/
-
Thursday, June 19, 2025
4 months after striking Chornobyl, Russia warns Israeli attacks on Iran risk nuclear catastrophe — As Trump stays silent, US Embassy makes late denunciation of Russia’s attack on Kyiv — Ukraine kills collaborator tied to POW torture in occupied Berdiansk — Russia turns sound into weapon … and more
https://activitypub.writeworks.uk/2025/06/thursday-june-19-2025/
-
Thursday, June 19, 2025
4 months after striking Chornobyl, Russia warns Israeli attacks on Iran risk nuclear catastrophe — As Trump stays silent, US Embassy makes late denunciation of Russia’s attack on Kyiv — Ukraine kills collaborator tied to POW torture in occupied Berdiansk — Russia turns sound into weapon … and more
https://activitypub.writeworks.uk/2025/06/thursday-june-19-2025/
-
Thursday, June 12, 2025
America’s weak strongman: Trump — [vlog/video] What Russia’s 1 million casualties mean for Ukraine — Ukrainian drones strike targets in Russia, including gunpowder plant — Putin’s suspected daughter found working in anti-war galleries in Paris … and more
https://activitypub.writeworks.uk/2025/06/thursday-june-12-2025/