Search
80 results for “betanianne”
-
🆕Windows 10 miał powoli umierać, a gigant z Redmond po 3 latach ponownie otwiera kanał Beta – Co ten Microsoft kombinuje?
➡️https://rootblog.pl/windows-10-z-ponownie-otwartym-kanalem-beta-w-programie-windows-insider/#BetaChannel #Windows #Windows10 #Windows1022H2 #Windows10Beta #WindowsInsider
-
Heute wieder Krötencontent: in meinem Gartl gibt es einige schattige Ecken. dort habe ich halbvolle Erdsäcke liegen gelassen und einige Schwarze Betonwannen vom Baumarkt umgedreht stehen. diese Orte unter dem Plastik sind erstaunicherweise gern aufgesuchte Plätze, wo die Kröten den Tag verbringen.
Im Bild seht ihr die Rundliche, im Wiener Raum würde man sie auch als die Ausg‘fressene bezeichnen. Ich nenn sie die Gitti. Wenn es euch interessiert, wiege ich sie mal ab.
#amphibien
#erdkröten
#naturgarten
#nichtallesaufräumen -
En tanke om en avgång – när strukturen formar hatet
Anna-Karin Hatt avgick idag som partiledare för Centerpartiet. Efter fem månader konstaterar hon att hatet och hoten varit värre än hon kunde föreställa sig, att det kryper under huden, att hon inte känner sig trygg, inte ens hemma. Hon är inte den första. Hon kommer inte vara den sista. Det har gått fem år sedan jag överlämnade betänkandet om det demokratiska samtalet till regeringen. Under fem år där vi byggt upp en myndighet för psykologiskt försvar, bildat en mediemyndighet och fått ny lagstiftning på plats i EU. En tid där medvetenheten ökat, där stödet förstärkts. Ändå fortsätter förtroendevalda att tystnas. Ändå avgår partiledare.
Vi har förstått att hat och hot är ett demokratiproblem. Att när förtroendevalda tystnas förlorar demokratin röster, perspektiv och kompetens. Vi vet att detta drabbar ojämnt, att kvinnor får fler och elakare hot, särskilt de som tar upp jämställdhet eller integration.
Jag har själv sett vad det innebär. Under arbetet med utredningen om det demokratiska samtalet blev jag själv måltavla för organiserade kampanjer av hot och hat, både från grupper i Sverige och från utlandet. Jag såg hur metodiskt auktoritära och antagonistiska aktörer arbetar för att identifiera och tysta opinionsbildare. Hur de använder hat och hot som vapen, inte för att vinna argument, utan för att tysta röster. Jag hade turen att ha en arbetsgivare som tog hand om mig. Men många som kämpar för demokratin saknar sådant skydd. Och när en röst tystnas förändras bilden av opinionen. Samtalet och dess utfall påverkas och förvanskas.
Men vår förståelse för problemet har inte lett till rätt lösningar. Vi fortsätter behandla hat och hot som om det vore något som kan lösas genom att stärka individen, genom bättre stöd, mer utbildning och tryggare arbetsmiljö. Det är viktigt, men det räcker inte. För hat och hot är inte i första hand ett individuellt problem som kan lösas med individuellt stöd.
Jämför med trafiken. När fler skadas bygger vi säkrare vägar, designar gatumiljöer som saktar ner bilar, skapar separata cykelvägar. Vi förstår att infrastrukturen skapar risker, och därför måste vi förändra den. Samma logik måste gälla för det digitala opinionsbildningslandskapet.
Hat och hot uppstår i en struktur. Det digitala opinionsbildningslandskapet där vårt demokratiska samtal förs är byggt på principer som systematiskt förstärker det beteende vi försöker motverka.
Plattformarnas algoritmer belönar engagemang framför allt annat. Inte sanning, inte eftertanke, inte respekt, utan engagemang. Och vad driver engagemang? Konflikt och upprördhet. Ett elakt påhopp får fler delningar än en nyanserad reflektion, en förenkling sprids snabbare än en komplex analys, en attack når längre än en konstruktiv diskussion. Detta är ingen olycklig bieffekt av systemet. Det är designens logiska konsekvens.
Plattformarna tjänar pengar på vår uppmärksamhet. När algoritmen lär sig att konflikt håller oss kvar längre än konsensus förstärks konflikten. Resultatet blir ett landskap där starka röster förstärks medan moderata försvinner, där polarisering belönas och nyans straffas, där den mest extrema tolkningen sprids snabbast medan kontexten drunknar i bruset. I en sådan miljö blir hat och hot strukturens logiska produkt.
Vi kan inte fortsätta lägga ansvaret på individen att stå emot en struktur designad för att slita ner. Strukturen skapar risken, och därför måste vi förändra strukturen.
Det handlar om var vi väljer att föra våra demokratiska samtal. Om vi fortsätter att lägga opinionsbildningen på plattformar vars algoritmer belönar konfrontation, då kommer vi fortsätta få konfrontation. Om vi lämnar kontrollen till företag vars ekonomiska incitament står i konflikt med demokratins behov, då kommer demokratin fortsätta förlora. Det handlar om hur de digitala demokratiska arenorna är designade, och i vilket syfte. För aktieägarvärde genom att de tjänar pengar på att fånga vår uppmärksamhet, eller för det deliberativa samtal demokratin är beroende av? Vi måste lära oss att skilja på digitala tivolin och digitala torg.
När Anna-Karin Hatt konstaterar att samhällsdebatten blivit råare under de senaste tio åren pekar hon på något viktigt. Det är samma decennium som sociala mediers algoritmer blivit alltmer sofistikerade i att optimera för engagemang, samma decennium som plattformarna gått från kronologiska flöden till algoritmiskt kurerade upplevelser, samma decennium som affärsmodellen gått från att erbjuda en tjänst till att sälja vår uppmärksamhet.
Problemet är systemet. Lösningen är strukturell. Vi behöver digitala demokratiska arenor designade för demokratins behov, inte för aktieägarnas vinster. Vi behöver kanaler för opinionsbildning där incitamenten gynnar reflektion framför reflexer, förståelse framför förargelse, samtal framför strid.
Ansvaret för detta är politiskt. Men det handlar inte i första hand om att politiken ska hantera konsekvenserna av de strukturella problemen. Visst är stödprogram, utbildning för utsatta och bättre skydd för förtroendevalda viktigt. Men det är att behandla symptom på ett problem. Nu är tiden att ta tag i de strukturella problemen. Om att ställa krav på de digitala arenor där demokratiska samtal förs. Om att forma villkor för ett digitalt opinionsbildningslandskap som tjänar demokratin, inte underminar den.
Fem år har gått sedan jag var särskild utredare, om att värna det demokratiska samtalet i en digital tid. Fem år där vi fokuserat på att skydda individen framför andra åtgärder. Framåt så måste vi fokusera på att förändra strukturen. För demokratin kan inte bygga på att enskilda individer ska vara tillräckligt uthålliga för att stå emot ett system som är designat för att slita ner dem.
Kanske får vi höra goda politiska förslag i den kommande valdebatten om hur man finner lösningar för ett stärkt digitalt samtal i en digital tid?
Läs mer:
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid: Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Stockholm: Regeringskansliet.
SVT Nyheter. (2025, oktober 15). Anna-Karin Hatt avgår som partiledare för Centerpartiet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hatt-avgar-till-stamman
Lessig, L. (2006). Code: Version 2.0. Basic Books. http://codev2.cc/
Doctorow, C. (2023). The Internet Con: How to Seize the Means of Computation. Verso Books.
-
02. Juni 2022
Für das Erdloch und für das KG-Rohr (DN250) habe ich 20 x 40 kg Betonsäcke verbraucht! Und nein, ich habe keinen Betonmischer dafür benutzt – ich war die Mischerin zusammen mit meiner Bohrmaschine und einem langem Holzstock 😁
Zuerst habe ich einen Sack in das Erdloch geschüttet, dann Wasser einlaufen lassen und zwischen den Käfigstangen hin und her gestochert. Und dann noch einen Sack, wieder Wasser drauf und so weiter. Das Stochern hat alles gut gemischt und auch eventuelle Luftblasen verhindert.
Zwischendurch habe ich in einer Betonwanne auch den Beton für das Rohr angerührt und dann da einlaufen lassen. Alles immer abwechselnd! Leute – so hart habe ich nie wieder in meinem Leben gearbeitet!!! Es war schlimm! Richtig schlimm! Und es war so heiß an dem Tag und der Beton trocknete so schnell an. Nä! Nie wieder würde ich sowas nochmal machen wollen! In der Mitte der Arbeit kam ein Nachbar zufälligerweise vorbei und hat mir mit dem Rest geholfen – und so haben wir dann zu zweit geflucht! (Seitdem hält er mich für … sonderbar; um es höflich auszudrücken) 😂
Am Tag zuvor habe ich das KG-Rohr vorbereitet und dieses von innen auch mit Eisenstangen und einem Drahtkäfig gefüllt. Am unteren Rohrende habe ich mehrere Löcher ausgeschnitten, damit der Beton sich aus dem Erdloch und auch von innen miteinander vermischen kann. Weiter oben noch ein Loch ausgeschnitten, wo der Betonschlauch für die Stromkabel rauskommt.
Wir ihr auf dem mittleren Bild sehen könnt, habe ich aus Restholz eine Stabilisierung zusammengezimmert und eine Wasserwaage angebracht, damit das Rohr auch absolut gerade steht. Wenn an diesem Punkt (der wichtigste am Ganzen) perfekt gearbeitet wird, ist später die Ausrichtung des Teleskops über die Montierung ein Kinderspiel! Auf dem dritten Bild sehr ihr auf der Adaperplatte einen sogenannten „Azimutzapfen“. Diesen habe ich mit einem Kompass exakt nach Süden ausgerichtet.
Der Betonsäulenadapter hier ist von JD-Astronomie. Hochpräzise gefräst mit schwarzer Pulverbeschichtung! Passend für eine EQ8, hier aber noch mit dem Adapteraufsatz für meine Skywatcher AZ-EQ6 GT; dazu 5 x 50 cm lange Gewindestangen M20 und einer Abschlussplatte. Ein wahres Schmuckstück! Nun die 2,5 Tonnen Stahlbeton erstmal austrocknen lassen …
-
02. Juni 2022
Für das Erdloch und für das KG-Rohr (DN250) habe ich 20 x 40 kg Betonsäcke verbraucht! Und nein, ich habe keinen Betonmischer dafür benutzt – ich war die Mischerin zusammen mit meiner Bohrmaschine und einem langem Holzstock 😁
Zuerst habe ich einen Sack in das Erdloch geschüttet, dann Wasser einlaufen lassen und zwischen den Käfigstangen hin und her gestochert. Und dann noch einen Sack, wieder Wasser drauf und so weiter. Das Stochern hat alles gut gemischt und auch eventuelle Luftblasen verhindert.
Zwischendurch habe ich in einer Betonwanne auch den Beton für das Rohr angerührt und dann da einlaufen lassen. Alles immer abwechselnd! Leute – so hart habe ich nie wieder in meinem Leben gearbeitet!!! Es war schlimm! Richtig schlimm! Und es war so heiß an dem Tag und der Beton trocknete so schnell an. Nä! Nie wieder würde ich sowas nochmal machen wollen! In der Mitte der Arbeit kam ein Nachbar zufälligerweise vorbei und hat mir mit dem Rest geholfen – und so haben wir dann zu zweit geflucht! (Seitdem hält er mich für … sonderbar; um es höflich auszudrücken) 😂
Am Tag zuvor habe ich das KG-Rohr vorbereitet und dieses von innen auch mit Eisenstangen und einem Drahtkäfig gefüllt. Am unteren Rohrende habe ich mehrere Löcher ausgeschnitten, damit der Beton sich aus dem Erdloch und auch von innen miteinander vermischen kann. Weiter oben noch ein Loch ausgeschnitten, wo der Betonschlauch für die Stromkabel rauskommt.
Wir ihr auf dem mittleren Bild sehen könnt, habe ich aus Restholz eine Stabilisierung zusammengezimmert und eine Wasserwaage angebracht, damit das Rohr auch absolut gerade steht. Wenn an diesem Punkt (der wichtigste am Ganzen) perfekt gearbeitet wird, ist später die Ausrichtung des Teleskops über die Montierung ein Kinderspiel! Auf dem dritten Bild sehr ihr auf der Adaperplatte einen sogenannten „Azimutzapfen“. Diesen habe ich mit einem Kompass exakt nach Süden ausgerichtet.
Der Betonsäulenadapter hier ist von JD-Astronomie. Hochpräzise gefräst mit schwarzer Pulverbeschichtung! Passend für eine EQ8, hier aber noch mit dem Adapteraufsatz für meine Skywatcher AZ-EQ6 GT; dazu 5 x 50 cm lange Gewindestangen M20 und einer Abschlussplatte. Ein wahres Schmuckstück! Nun die 2,5 Tonnen Stahlbeton erstmal austrocknen lassen …
-
02. Juni 2022
Für das Erdloch und für das KG-Rohr (DN250) habe ich 20 x 40 kg Betonsäcke verbraucht! Und nein, ich habe keinen Betonmischer dafür benutzt – ich war die Mischerin zusammen mit meiner Bohrmaschine und einem langem Holzstock 😁
Zuerst habe ich einen Sack in das Erdloch geschüttet, dann Wasser einlaufen lassen und zwischen den Käfigstangen hin und her gestochert. Und dann noch einen Sack, wieder Wasser drauf und so weiter. Das Stochern hat alles gut gemischt und auch eventuelle Luftblasen verhindert.
Zwischendurch habe ich in einer Betonwanne auch den Beton für das Rohr angerührt und dann da einlaufen lassen. Alles immer abwechselnd! Leute – so hart habe ich nie wieder in meinem Leben gearbeitet!!! Es war schlimm! Richtig schlimm! Und es war so heiß an dem Tag und der Beton trocknete so schnell an. Nä! Nie wieder würde ich sowas nochmal machen wollen! In der Mitte der Arbeit kam ein Nachbar zufälligerweise vorbei und hat mir mit dem Rest geholfen – und so haben wir dann zu zweit geflucht! (Seitdem hält er mich für … sonderbar; um es höflich auszudrücken) 😂
Am Tag zuvor habe ich das KG-Rohr vorbereitet und dieses von innen auch mit Eisenstangen und einem Drahtkäfig gefüllt. Am unteren Rohrende habe ich mehrere Löcher ausgeschnitten, damit der Beton sich aus dem Erdloch und auch von innen miteinander vermischen kann. Weiter oben noch ein Loch ausgeschnitten, wo der Betonschlauch für die Stromkabel rauskommt.
Wir ihr auf dem mittleren Bild sehen könnt, habe ich aus Restholz eine Stabilisierung zusammengezimmert und eine Wasserwaage angebracht, damit das Rohr auch absolut gerade steht. Wenn an diesem Punkt (der wichtigste am Ganzen) perfekt gearbeitet wird, ist später die Ausrichtung des Teleskops über die Montierung ein Kinderspiel! Auf dem dritten Bild sehr ihr auf der Adaperplatte einen sogenannten „Azimutzapfen“. Diesen habe ich mit einem Kompass exakt nach Süden ausgerichtet.
Der Betonsäulenadapter hier ist von JD-Astronomie. Hochpräzise gefräst mit schwarzer Pulverbeschichtung! Passend für eine EQ8, hier aber noch mit dem Adapteraufsatz für meine Skywatcher AZ-EQ6 GT; dazu 5 x 50 cm lange Gewindestangen M20 und einer Abschlussplatte. Ein wahres Schmuckstück! Nun die 2,5 Tonnen Stahlbeton erstmal austrocknen lassen …
-
02. Juni 2022
Für das Erdloch und für das KG-Rohr (DN250) habe ich 20 x 40 kg Betonsäcke verbraucht! Und nein, ich habe keinen Betonmischer dafür benutzt – ich war die Mischerin zusammen mit meiner Bohrmaschine und einem langem Holzstock 😁
Zuerst habe ich einen Sack in das Erdloch geschüttet, dann Wasser einlaufen lassen und zwischen den Käfigstangen hin und her gestochert. Und dann noch einen Sack, wieder Wasser drauf und so weiter. Das Stochern hat alles gut gemischt und auch eventuelle Luftblasen verhindert.
Zwischendurch habe ich in einer Betonwanne auch den Beton für das Rohr angerührt und dann da einlaufen lassen. Alles immer abwechselnd! Leute – so hart habe ich nie wieder in meinem Leben gearbeitet!!! Es war schlimm! Richtig schlimm! Und es war so heiß an dem Tag und der Beton trocknete so schnell an. Nä! Nie wieder würde ich sowas nochmal machen wollen! In der Mitte der Arbeit kam ein Nachbar zufälligerweise vorbei und hat mir mit dem Rest geholfen – und so haben wir dann zu zweit geflucht! (Seitdem hält er mich für … sonderbar; um es höflich auszudrücken) 😂
Am Tag zuvor habe ich das KG-Rohr vorbereitet und dieses von innen auch mit Eisenstangen und einem Drahtkäfig gefüllt. Am unteren Rohrende habe ich mehrere Löcher ausgeschnitten, damit der Beton sich aus dem Erdloch und auch von innen miteinander vermischen kann. Weiter oben noch ein Loch ausgeschnitten, wo der Betonschlauch für die Stromkabel rauskommt.
Wir ihr auf dem mittleren Bild sehen könnt, habe ich aus Restholz eine Stabilisierung zusammengezimmert und eine Wasserwaage angebracht, damit das Rohr auch absolut gerade steht. Wenn an diesem Punkt (der wichtigste am Ganzen) perfekt gearbeitet wird, ist später die Ausrichtung des Teleskops über die Montierung ein Kinderspiel! Auf dem dritten Bild sehr ihr auf der Adaperplatte einen sogenannten „Azimutzapfen“. Diesen habe ich mit einem Kompass exakt nach Süden ausgerichtet.
Der Betonsäulenadapter hier ist von JD-Astronomie. Hochpräzise gefräst mit schwarzer Pulverbeschichtung! Passend für eine EQ8, hier aber noch mit dem Adapteraufsatz für meine Skywatcher AZ-EQ6 GT; dazu 5 x 50 cm lange Gewindestangen M20 und einer Abschlussplatte. Ein wahres Schmuckstück! Nun die 2,5 Tonnen Stahlbeton erstmal austrocknen lassen …
-
USA, visumen och kampen om plattformarna
Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.
Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.
Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.
Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.
I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.
I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.
Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.
Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.
Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.
Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.
Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.
För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.
Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.
Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.
När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.
Referenser
Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026).
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar.
Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms.
Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy.
NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans.
Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship.
Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House.
U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans.
U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB].
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA -
Demokratin i en digital tid – föreläsning för Region Skåne
Nedan är den föreläsning jag höll igår 12 mars 2026 för Region Skåne, på temat Demokratin i en digital tid. Föreläsningen ägde rum digitalt, och texten nedan är nära den talade föreläsningen, lätt redigerad för ökad läsbarhet.
Den 14 september 2026 går Sverige till val. I en fungerande demokrati är det som föregår valdagen nästan viktigare än valet självt. Den fria opinionsbildningen, debatten, det samtal mellan medborgare som prövar alternativ och ställer kandidater till svars. Sverige rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier. Vi har grundlagsskyddad tryckfrihet sedan 1766, yttrandefrihetsgrundlag, en public service med bred räckvidd och högt förtroende, myndigheter som Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar, och oberoende domstolar. Det svenska demokratiska ekosystemet är byggt under lång tid och har visat sig anmärkningsvärt motståndskraftigt.
Men det demokratiska samtalet förs inte längre bara i dessa institutioner. Det förs numera i allt högre grad genom digitala plattformar vars ägare, algoritmer och affärsmodeller vi varken kontrollerar eller fullt ut förstår. Och det förändrar vad demokrati faktiskt innebär, på djupet, strukturellt, och på ett sätt vi ännu inte riktigt förstår konsekvenserna av.
Det finns ett betänkande från 2020, en statlig utredning om det demokratiska samtalets villkor i en digital tid. Den identifierade tydliga risker. Desinformation och informationspåverkan. Hot och hat mot förtroendevalda och opinionsbildare. En accelererande förskjutning av det offentliga samtalet mot digitala rum vi inte själva byggt. Utredningen föreslog ett förstärkt strategiskt förhållningssätt och en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Sex år senare har de problem som kartlades inte minskat. De har förvärrats. Det är inte en pessimistisk tolkning. Det är vad den tillgängliga forskningen visar, och vad de myndigheter som arbetar med de här frågorna dagligen rapporterar.
Sedan dess har det geopolitiska landskapet förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrade den europeiska säkerhetsordningen. Sverige ansökte om och beviljades NATO-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades 2022 som en del av det återupprättade totalförsvaret. Och den teknologiska infrastruktur som bär vårt demokratiska samtal har genomgått förändringar som gör den mer sårbar, inte mindre.
De som vill att det demokratiska samtalet ska tystna har redan gjort framsteg. Brottsoffermyndighetens kunskapsöversikt visar att 64 procent av unga mellan 16 och 25 år har utsatts för hot och hat online. Omkring 70 procent av befolkningen uppger att de anpassat sitt sätt att uttrycka sig online för att undvika hot. Självcensuren underminerar yttrandefriheten inifrån, inte genom lagstiftning utan genom rädsla. Den som hotas tillräckligt länge slutar till sist att tala. Och när de röster som hotas mest systematiskt, journalister, politiker, opinionsbildare, forskare, börjar tystna, förändras samtalet. Det smalnar av. Det tappar sin mångfald. Och det är precis det som är syftet.Förtroendet för de dominerande plattformarna eroderar. Medborgare migrerar. Andelen som regelbundet använder X har sjunkit, nya alternativ som Bluesky och Threads växer. Men det räcker inte att byta plattform om de nya uppreplar samma grundläggande arkitektur. Det grundläggande problemet handlar om något djupare. Det demokratiska samtalet vilar i sin helhet på en teknologisk infrastruktur som ägs och styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med demokratins. Fem plattformsföretag kontrollerar idag den stora majoriteten av global digital informationsdistribution. Inget av dem har sin hemvist i Europa. Inför det svenska valet 2026 ställs frågan på sin spets.
Säkerhetspolisens lägesbild är entydig. Sverige står inför ett bredare och allvarligare hot än på decennier. Ryssland, Kina och Iran identifieras som de tre primära hotaktörerna. Militära underrättelsetjänsten MUST:s årsöversikt, publicerad i februari 2026, tillhandahåller en ovanligt konkret tidslinje. Inom tre till fem år bedöms Ryssland ha förmåga att ta kontroll över mindre landområden av strategisk betydelse vid gränsen mot NATO-länder, förutsatt att Ryssland bedömer att NATO inte kan enas om Artikel 5. Det är inte en abstrakt risk. Det är en operativ bedömning från den svenska militära underrättelsetjänsten.
Informationspåverkan är ett centralt verktyg i denna hotbild. Men vi har gjort oss skyldiga till ett analytiskt misstag. Vi har kallat allt för desinformation. Forskarna vid Lunds universitets Institut för psykologiskt försvar delar in hotet i tre kategorier som kräver fundamentalt olika svar. Den första är felaktig och vilseledande information, där faktakontroll och källkritik är effektiva verktyg och civilsamhället bär huvudansvaret. Den andra är koordinerade påverkanskampanjer, dolda och mångfacetterade, som kräver underrättelseförmåga och kapacitet att spåra nätverk. Faktakontroll räcker inte. Den tredje är påverkan från främmande makt, informationspåverkan kombinerad med diplomatiskt tryck, cyberattacker, spionage och ekonomisk utpressning. Att möta det med medie- och informationskunnighet vore som att skicka brandkåren mot en militär belägring.Distinktionen är inte akademisk. Den har konkreta konsekvenser för hur vi bygger förmåga och vad vi prioriterar. Om man behandlar alla tre nivåerna som desinformation bygger man fel kapacitet. Rysslands Social Design Agency producerade 139 000 medieinnehåll och genererade över tio miljarder kontaktpunkter med sitt påverkansmaterial mellan januari 2023 och april 2024, med en uppskattad budget om 600 miljoner euro per år. Det är industriell informationskrigföring.
Sverige har redan prövats. Samma vecka som Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades i januari 2022 drabbades landet av den största informationspåverkanskampanjen i modern tid, riktad mot arabisktalande målgrupper med påståendet att den svenska socialtjänsten systematiskt kidnappade muslimska barn. Kampanjen exploaterade verkliga förtroendeproblem, spreds via YouTube-kanaler med miljontals följare och nådde tiotals miljoner tittare. Hälften av den svenska befolkningen tror att falsk och vilseledande information från Ryssland har påverkat Sverige det senaste året. Det är inte paranoia. Det är en välinformerad uppfattning som bottnar i något reellt.
Hotbilden från statliga aktörer är allvarlig. Men det finns en djupare strukturell sårbarhet. De plattformar genom vilka vårt demokratiska samtal i praktiken förs kontrolleras av aktörer som i flera fall explicit uttryckt avsikter som strider mot demokratiska värden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, publicerad i december 2025, hävdar att europeiska regeringars undergrävande av demokratiska processer hindrar folkviljan. Elon Musk, ägare till X, har systematiskt intervenerat i europeiska demokratier. I Tyskland förklarade han att bara AfD kan rädda landet. CDU-ledaren kommenterade att han inte kunde minnas ett jämförbart fall av inblandning i västerländska demokratiers historia. I januari 2025 avvecklade Meta sitt oberoende faktakontrollprogram. De dominerande sociala plattformarna saknar nu oberoende faktakontroll mitt under en period av intensifierad informationspåverkan.Det kausala sambandet mellan algoritmisk design och politisk polarisering har vetenskapligt stöd. En randomiserad kontrollerad studie med över 1 200 deltagare på X, publicerad i tidskriften Science 2024, visade att deltagare vars flöden algoritmiskt omorienterades bort från polariserande innehåll uppvisade minskad affektiv polarisering. De som exponerades för mer polariserande innehåll blev mer polariserade. Effekten motsvarade tre års polariseringsförändring i USA. Algoritmerna är inte neutrala. De utövar politisk makt, utan att ha fått något demokratiskt mandat att göra det.
Generativ AI har förändrat spelplanen ytterligare. Kostnaden för att producera övertygande falskt innehåll, text, bild, ljud och video, har kollapsat. Men den konsekvens som är minst uppmärksammad är kanske den allvarligaste. Verkligt material kan numera avfärdas som AI-genererat. Förtroendet urholkas för allt innehåll, falskt såväl som sant. I en miljö där allt kan vara fabricerat riskerar även autentisk information att mötas med misstro. Och forskning visar att repetition i sig ökar den upplevda sannolikheten i ett påstående, oavsett om det är sant, genom vad som kallas den illusoriska sanningseffekten. Lägg till algoritmiska flöden designade för engagemang som belönar ilska och konflikt, och det blir tydligt varför plattformarnas design är en demokratifråga, inte en teknikfråga.
Hotbilden är alltså reell. Men om vi stannar vid hoten missar vi något väsentligt. För Sverige är inte försvarslöst. I moderna krig är det inte arméer som vinner utan samhällen. Och det svenska samhällets styrka vilar på pelare som byggts under lång tid.Den första pelaren är institutionellt förtroende. Sverige rankas konsekvent bland de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för sina offentliga institutioner. Hälso- och sjukvården, skolan, rättsväsendet, public service. Det förtroendet är inte givet. Det är inte en naturresurs. Det upprätthålls dagligen av de människor som arbetar i dessa institutioner.
Den andra pelaren är fakta och evidens. I en tid då desinformation industrialiseras och algoritmisk arkitektur belönar känsla framför sanning, har den som förvaltar verifierad kunskap och evidensbaserad praktik ett kapital som inte kan kopieras av en trollfabrik och inte kan fabriceras av en AI. Vården lever på det kapitalet varje dag. Varje diagnos, varje behandlingsbeslut, varje folkhälsoinsats vilar på förmågan att skilja det som är sant från det som bara låter sant.
Den tredje pelaren är tillit. Mellan medborgare och institutioner, mellan professioner, mellan nivåer i samhällsorganisationen. Den tilliten gör att ett samhälle kan mobilisera snabbt, agera samordnat och behålla sin sammanhållning under press. Det är exakt den tilliten som informationskrigföring syftar till att underminera. Och det är exakt den tilliten ni förvaltar.Sverige har mött den här typen av utmaning förut. På 1920-talet stod Europa inför radions genombrott. Nazityskland visade snart vad som kunde ske när ett nytt massmedium blev propagandaverktyg. Sveriges svar var institutionsbyggande. AB Radiotjänst grundades 1924, modellerat efter BBC, med starkt engagemang för folkbildning och oberoende. Tre ledstjärnor formade svensk mediepolicy. Parlamentariskt ansvar, folkbildning som primärt syfte och lika tillgång för alla. Under 67 år drevs svensk broadcasting helt på icke-kommersiell basis. Idag lyssnar 7,4 miljoner av 10,6 miljoner invånare på Sveriges Radios kanaler varje vecka. Staten satte ramarna men styrde inte innehållet. Det var ett institutionellt svar på ett institutionellt problem, och det höll.
Nu behövs samma typ av institutionellt svar, men med annan teknologi. Och här är en distinktion central, den mellan plattform och protokoll. En plattform är en sluten trädgård där ett företag sätter alla regler, styr algoritmerna och äger relationerna. Det är Facebook. Det är X. Det är TikTok. Ett protokoll är en öppen standard som alla kan bygga på och ingen enskild aktör kontrollerar. E-post fungerar så. Webben fungerar så. Ingen äger dem. Alla kan använda dem. Det öppna protokoll som bär Mastodon och en rad andra tjänster, och det protokoll som bär Bluesky, erbjuder nu reella alternativ för social kommunikation. Europeiska kommissionen driver redan en egen instans. WordPress har integrerat stöd för öppna protokoll. Det är inte marginella experiment. Det är begynnelsen av en annan infrastruktur.
EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act utgör viktiga regulatoriska verktyg. DSA ställer krav på transparens, riskbedömning och forskaraccess till data. DMA inkluderar interoperabilitetsbestämmelser som kan tvinga dominerande plattformar att tillåta kopplingar till konkurrerande tjänster. Men reglering är till sin natur reaktiv. Det behövs proaktiva investeringar i öppen infrastruktur, och det behövs en politisk vilja att prioritera det.
Det handlar inte om att avveckla de kommersiella plattformarna. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Digitala tivolin med sina algoritmer och sin uppmärksamhetshandel duger för nöje. Men de platser där opinionsbildning sker och samhällets riktning avgörs förutsätter en annan logik, en som inte är designad för att maximera ilska utan för att möjliggöra samtal. Det är en distinktion som politiken behöver ta på allvar.
Tänk i visioner. Sveriges Radio och SVT publicerar via öppna protokoll.Kommuner driver egna instanser för medborgardialog. Myndigheter når ut direkt till medborgarna, genom egen teknik, på öppet protokoll. Civilsamhällets organisationer, idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, har platser i samma nätverk, men i egen regi och med egen rådighet. Medier publicerar mot samma protokoll med sina olika affärsmodeller. I ett federerat system ligger data fördelat på flera noder, ofta lokalt. Om en del slås ut fortsätter resten att fungera. Det stärker motståndskraften i kris och i krig, och det bygger ett informationslandskap som inte är beroende av ett fåtal aktörers välvilja.
Inför valet den 14 september 2026 har Sverige fortfarande bland de starkaste institutionella förutsättningarna i världen för ett fritt demokratiskt samtal. Regeringens permanenta koordineringsorgan för valskydd samlar Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, MPF, MSB och det nationella cybersäkerhetscentret. Men institutionellt skydd räcker inte om infrastrukturen det samtalet förs genom kontrolleras av andra.
Ni som leder offentlig verksamhet i Region Skåne är en del av de pelare som bär samhället. Ert förtroende hos medborgarna, er tillgång till fakta och evidens, den tillit ni bygger i varje möte med de människor ni finns till för. Det är inte bara värden att vårda. Det är strategiska tillgångar i ett samhälle under press.
Svåra tider föder handlingskraft. De föder innovation. De föder samarbeten som inte hade uppstått utan pressen. Sverige har mött den typen av utmaning förut och svarat med institutionsbyggande som höll i generationer. Nu är det vår tur att vara en del av det svaret.Demokratin försvaras inte av abstrakta principer. Den försvaras av konkreta beslut, om vilka system vi bygger, vilka plattformar vi väljer, vilken infrastruktur vi investerar i. Men den försvaras också av något enklare och mer grundläggande. Av att de institutioner medborgarna vänder sig till i sin vardag fortsätter att vara pålitliga, kunskapsbaserade och tillgängliga. Samtalet vi inte äger kan vi inte försvara. Men det samhälle vi bygger tillsammans kan ingen algoritm ersätta.
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #Svenska -
Så kan Elon Musk påverka det svenska valet
Den 20 december 2024 publicerade Elon Musk sex ord på X. ”Only the AfD can save Germany.” En månad senare, två dagar före minnesdagen för förintelsens offer, talade han virtuellt vid AfD:s kampanjmöte i Halle. ”Jag tror att världens öde vilar på detta val i Tyskland”, sade han. ”Det är bra att vara stolt över tysk kultur, tyska värderingar, och att inte förlora det i någon form av mångkultur som späder ut allting.” Barn, menade Musk, ska inte ställas till svars för sina förfäders synder.
CDU:s partiledare Friedrich Merz, som senare valdes till förbundskansler, fann inga historiska paralleller. ”Jag kan inte minnas att det har förekommit ett liknande fall med inblandning i ett vänligt sinnat lands valkampanj i västerländska demokratiers historia”, sade han.
Sverige går till val den 13 september 2026. Mönstret från Tyskland är inte unikt.
I Storbritannien förhandlar Musk enligt The Times om en donation på motsvarande en miljard kronor till Nigel Farages Reform UK. Han har fäst ett inlägg om att befria Tommy Robinson högst upp på sin profil. Robinson, vars riktiga namn är Stephen Yaxley-Lennon, avtjänar fängelsestraff för upprepade falska anklagelser mot en syrisk flykting. I Italien har Musk byggt en nära relation med premiärminister Giorgia Meloni och förhandlat om ett Starlink-kontrakt värt 1,5 miljarder euro. I Frankrike uttryckte han stöd för Marine Le Pen efter hennes fällande dom för förskingring av EU-medel. I Spanien deklarerade han att Vox kommer att vinna nästa val.
Det handlar inte om en excentrisk miljardär som tycker till på internet. Det handlar om systematisk intervention i demokratiska val över hela Europa, från en person vars plattform når 200 miljoner följare.
Men utspelen är bara en liten del av det hela. Det är plattformen som är det verkliga instrumentet.
En studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences 2022 undersökte algoritmisk förstärkning på Twitter. Forskarna, bland dem Twitters egna datavetare, tilldelade användare antingen algoritmiskt eller kronologiskt sorterat flöde. De fann att högerpartier fick signifikant högre algoritmisk förstärkning än vänsterpartier i sex av sju studerade länder. I Kanada amplifierades de konservativa 167 procent jämfört med liberalerna på 43 procent. I Storbritannien 176 procent jämfört med 112 procent.
En färsk studie från 2025 presenterad vid ACM Conference on Fairness, Accountability, and Transparency granskade X:s algoritm under det amerikanska presidentvalet genom att skapa 120 testkonton. Resultatet visade att nya konton uppvisar högerbias i sina förvalda flöden redan från start.
Den kanske i detta sammanhang viktigaste studien publicerades i Science i november 2025. Forskarna använde ett webbläsartillägg som i realtid omrankade innehåll i användarnas flöden på X. De visade att algoritmiska val har en kausal och substantiell påverkan på affektiv politisk polarisering; alltså hur starkt människor ogillar, misstror eller avhumaniserar politiska motståndare. Effekten motsvarade ungefär tre års normal förändring i USA. För en vanlig användare innebär detta att plattformens algoritm inte bara avgör vad du ser, utan gradvis formar hur du känner inför andra människor och samhällsgrupper. När algoritmen systematiskt prioriterar konflikt, ilska och moralisk indignation förstärks misstro och fientlighet, även utan att användaren själv aktivt söker det. Det är detta som gör X problematiskt. Inte att människor uttrycker extrema åsikter, utan att plattformens design i sig driver fram ett mer polariserat och känslomässigt hårdnat samhällsklimat.
Musk har redan riktat fokus mot Sverige. Den 9 december 2025 postade han ”Sweden is dying” till sina 229 miljoner följare. Inlägget han svarade på kom från Peter Imanuelsen, en brittisk medborgare med dokumenterad bakgrund i förintelseförnekelse. Tidigare har Musk anklagat Olof Palme för att ha förstört Sverige. Han har spridit statistik om svenska flyktingar som faktakontrollerats och avfärdats av Euronews. Han har hävdat att Sverige betalar ”lösensumma” till Bryssel för rätten att rädda sitt land. Mönstret är tydligt: Sverige framställs som ett avskräckande exempel, ett land i förfall, ett bevis på att den europeiska modellen har misslyckats.
Infrastrukturen för påverkan byggs redan. Och den sammanfaller med officiell amerikansk politik.
Den 4 december 2025 publicerade Trumpadministrationen sin nya nationella säkerhetsstrategi. Dokumentet varnar för att Europa står inför ”civilizational erasure” och att kontinenten kommer att vara ”oigenkännlig inom tjugo år eller mindre” om nuvarande trender fortsätter. Strategin uppmanar USA att stödja ”patriotiska europeiska partier” och ”rörelser som söker suveränitet och bevarande av traditionella europeiska levnadssätt”. Österrike, Ungern, Italien och Polen pekas ut som länder USA bör arbeta närmare med, ”i syfte att dra dem bort från Europeiska unionen”.
Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt kommenterade strategin: ”Den placerar sig till höger om extremhögern i Europa. Det är språk man annars bara finner hos bisarra röster i Kreml.” Kreml var av samma uppfattning. Talesperson Dmitry Peskov kallade strategin ”i stort sett förenlig med vår vision”.
Musks agerande på X är inte längre bara en excentrisk miljardärs privata agenda. Det är helt i linje med den amerikanska administrationens uttalade mål att förskjuta europeiska värderingar och försvaga den europeiska ordningen. Plattformen som en gång var Twitter har blivit ett instrument för geopolitisk påverkan.
I slutet av december 2025 uppdaterades Musks AI-tjänst Grok. Plötsligt översvämmades plattformen av sexualiserade bilder av kvinnor, genererade av tjänsten i realtid utan samtycke. Bland offren fanns den 14-åriga skådespelaren Nell Fisher och Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Grok publicerade själv en ursäkt och erkände att tjänsten genererat bilder på ”två unga flickor, uppskattningsvis 12 till 16 år, i sexualiserade kläder” baserat på användares uppmaningar. Enligt Copyleaks genererades ungefär en sådan bild per minut under en vecka.
Musks reaktion? Han kommenterade en bild av en raket i bikini med orden ”kinda hot, ngl.”I december 2025 utfärdade EU-kommissionen 120 miljoner euro i böter mot X för brott mot Digital Services Act. Kommissionen fann att plattformens blå bockar vilseleder användare, att annonsarkivet är bristfälligt och att X aktivt blockerar forskares tillgång till data. Musk svarade med att jämföra EU med ”fjärde riket.”
Sveriges Radio lämnade redan i april 2023, med hänvisning till plattformens minskade betydelse och oro för dess kapacitet att hantera desinformation och hat. Karolinska Institutet stängde sitt konto i mars 2025. ”Närmast en toxisk miljö”, var motiveringen. Forskare hade utsatts för trakasserier, hot, kallats olika tillmälen. KTH och Umeå universitet följde efter. Fackförbund har lämnat i politisk markering mot vad de beskriver som ”en miljö där hatretorik får allt större utrymme”. Över 60 tyska och österrikiska akademiska organisationer lämnade i protest mot Musks AfD-stöd.
Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet 2025 visar att X-användningen i Sverige sjunkit från 18 till 15 procent på ett år. Tretton procent har lämnat tjänsten helt. Bland kvinnor är det nu fler som har varit användare än som är kvar.
Samma dag som denna text publiceras meddelade det brittiska parlamentets jämställdhetsutskott att de slutar använda X. Ordföranden Sarah Owen förklarade; ”Vi anser inte att det är lämpligt att använda en sådan plattform för att dela vårt arbete.” Liberaldemokraten Christine Jardine var tydligare. ”Jag kan inte i gott samvete fortsätta använda en plattform som verkar ovillig att agera mot detta grovt kränkande beteende mot kvinnor och flickor.” Det är första gången en Westminster-organisation formellt lämnar X.
Vad betyder då detta för svensk demokrati?
Som särskild utredare synliggjorde jag tillsammans med kollegor under 2020 dessa problem i betänkandet ”Det demokratiska samtalet i en digital tid”. Då konstaterade vi att en stor del av de demokratiska samtalen äger rum på arenor som kontrolleras av några få plattformsföretag. Dessa företag har stor påverkan på hur åsiktsbildningen tar sig uttryck genom bland annat den innehållsmoderering som sker på plattformarna. VI föreslog då att en ny utredning borde tillsättas för att analysera hur demokratin påverkas av globala plattformsföretag och om det finns behov av reglering. Idag, fem år senare, är behoven ännu större. Visst har det hänt en del sedan dess, så som att EU har antagit Digital Services Act. Det vi ser nu är att det inte är tillräckligt.
En plattform vars ägare aktivt intervenerar i val, vars algoritmer dokumenterat gynnar vissa politiska krafter, vars AI genererar förnedrande bilder av folkvalda, är inte en arena som eftersträvar opartiskhet. Det är en arena med en uttalad agenda.
Det finns de som menar att man måste vara där opinionen formas. Att ge upp arenan är att kapitulera. Men det argumentet förutsätter att arenan är öppen och att spelreglerna är desamma för alla. När arenan ägs av en person med uttalade politiska mål, designad med algoritmer som gynnar hans agenda, är att delta att bidra till att legitimera det som sker.
Elon Musk har inte fått en enda svensk röst. Han har inte ställt upp i något val. Men hans beslut om hur algoritmer ska fungera, vilket innehåll som ska förstärkas och vilken AI som ska släppas fri påverkar förutsättningarna för svensk opinionsbildning mer än de flesta folkvalda politiker.
Frågan är inte om Musk kommer att försöka påverka det svenska valet. Han har redan börjat. Frågan är vad vi ska göra åt det.
Det finns många som menar att det inte går. Att det är omöjligt. Men det blir bara omöjligt om vi kapitulerar för möjligheten redan innan vi ens har försökt. Och bättre är, att vi har gjort det förut.
Den 2 december 1766 antog Sverige världens första lag som avskaffade förhandscensuren. Dessförinnan var det förbjudet att trycka något som makthavarna inte höll med om. Varje bok, varje text, krävde förhandsgodkännande. Den österbottniske prästen Anders Chydenius drev igenom förordningen mot adelns motstånd. Effekten var omedelbar. Antalet tryckta skrifter ökade kraftigt, särskilt politiska pamfletter och tidskrifter”. Tidningar och tidskrifter fick ökad periodicitet, och fler politiska tidningar och kortlivade dagstidningsliknande publikationer såg dagens ljus. UNESCO har utsett förordningen till världsminne.
Den 1 januari 1925 sände AB Radiotjänst sin första utsändning. En nyårsgudstjänst från Jakobs kyrka i Stockholm. Radion var ett under, men också en fara. Vem skulle bestämma vad som sades till alla dessa lyssnare samtidigt? Fyrtiotusen hushåll hade licens det första året. Tolv år senare var det en miljon. Riksdagen definierade radiovågorna som en begränsad resurs som skulle förvaltas rättvist, en ”kulturell institution i folkbildningsarbetets tjänst”. Public service byggdes med armlängds avstånd från både stat och marknad, oberoende nog att tjäna demokratin snarare än särintressen.
År 1950 fanns omkring 237 dagstidningar i Sverige. Tio år senare var de cirka 186. Tidningar lades ner, och med dem försvann lokala röster, alternativa perspektiv och journalistisk mångfald. År 1965 infördes det första direkta och selektiva statliga stödet till dagspressen. 1971 etablerades produktionsstödet för andratidningar, de som inte var störst på orten men som bedömdes nödvändiga för att den offentliga debatten inte skulle tystna. Målet var mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning i hela landet. År 2019 gjordes stödet teknikneutralt och omfattar även digitala nyhetsmedier.
Vid varje större teknikskifte har vi byggt institutioner för att värna det demokratiska samtalet. Infrastruktur som möjliggör mångfald, oberoende och öppenhet.
Tekniken finns redan. Öppna protokoll som ActivityPub och AT Protocol möjliggör sociala nätverk där användare kan flytta sina data mellan tjänster, precis som ett telefonnummer kan flyttas mellan operatörer. Mastodon, Bluesky och andra decentraliserade alternativ växer. Flera EU-institutioner, tyska och holländska myndigheter har etablerat närvaro på öppna plattformar. Digital Services Act ger EU verktyg att ställa krav på transparens och ansvar. Eftersom tekniken bygger på öppna protokoll och öppen källkod är det möjligt att både bidra till befintliga projekt, men även utveckla nya, ovanpå samma tekniska infrastruktur. Det är fullt möjligt att bygga digital offenltig infrastruktur i samhällets och medborgarens tjänst.
Vad som saknas är inte teknik. Det är politisk vilja.
Det kräver mod att lämna en plattform där man under år byggt upp en följarskara. Det kräver att politiker, opinionsbildare och institutioner erkänner att surt förvärvade följare på X inte är viktigare än demokratins infrastruktur. Det kräver att vi slutar behandla plattformar ägda av miljardärer med politiska agendor som neutrala torg, och börjar se dem för vad de är. Privata arenor med egna intressen och egna agendor.
Demokratin är inte ett statiskt tillstånd. Den är något vi i varje generation måste välja att försvara och utveckla. Våra föregångare byggde tryckfrihet, public service och mediestöd. De såg att ny teknik krävde nya institutioner för att värna det öppna samtalet.
Nu är det vår tur.
Referenser
Copyleaks. (2026, januari). Grok and the Rise of Nonconsensual Image Manipulation.
EU-kommissionen. (2025, 8 december). Commission fines X €120 million under the Digital Services Act.
Euronews. (2025, 5 februari). Fact check: Do nearly 80% of refugees in Sweden holiday in their home country?
Euronews. (2025, 7 januari). Will Italy’s use of Elon Musk’s satellites affect a key EU project?
Fortune. (2025, 26 januari). Elon Musk tells far-right AfD party it is ”the best hope for the future of Germany.”
Göteborgs-Posten. (2026, 7 januari). Fejkade bikinibilder på Ebba Busch sprids.
Huszár, F., Ktena, S. I., O’Brien, C., Belli, L., Schlaikjer, A., & Hardt, M. (2022). Algorithmic amplification of politics on Twitter. Proceedings of the National Academy of Sciences, 119(1), Article e2025334119.
Internetstiftelsen. (2025). Svenskarna och internet 2025.
Musk, E. [@elonmusk]. (2025, 9 december). Sweden is dying [Inlägg på X]. X.
NBC News. (2025, 9 januari). Elon Musk boosts German far right party with live event on X.
Newsweek. (2026, 3 januari). Elon Musk’s Grok apologizes after generating sexual image of young girls.
NPR. (2024, 31 december). Germany accuses Elon Musk of trying to interfere in its national elections.
Piccardi, T., Saveski, M., Jia, C., Hancock, J. T., Tsai, J. L., & Bernstein, M. S. (2025). Reranking partisan animosity in algorithmic social media feeds alters affective polarization. Science, 390(6776), Article eadu5584.
SOU 2020:56. Det demokratiska samtalet i en digital tid.
SVT Nyheter. (2025). Nyval i Tyskland 2025: Så funkar det och därför sker det nu.
The Guardian. (2026, 7 januari). Commons women and equalities committee to stop using X amid AI-altered images row.
The Times. (2024, december). Musk in talks for £100m Reform UK donation. [Rapporterad i PBS News].
UNESCO. (2023, maj). Tryckfrihetsförordningen utsedd till världsminne.
Ye, J., Luceri, L., & Ferrara, E. (2025). Auditing political exposure bias: Algorithmic amplification on Twitter/X during the 2024 U.S. presidential election. I Proceedings of the 2025 ACM Conference on Fairness, Accountability, and Transparency (s. 2349–2362). ACM.
Expressen. (2026, 7 januari). AI-porr skapas på Musks X – Ebba Busch drabbad.
Sveriges Radio. (2023, 18 april). Sveriges Radio slutar vara aktivt på Twitter.
Arbetet. (2025, 6 februari). Twitter var bra – X sprider hat.
Bildt, C. [@carlbildt]. (2025, 5 december). In saying that Europe faces ”civilizational erasure”… [Inlägg på X]. X.
Bildt, C. (2025, 10 december). America’s Civilizational Suicide. Project Syndicate.
NPR. (2025, 5 december). Trump’s security strategy slams Europe, asserts power in Western Hemisphere.
The White House. (2025, 4 december). National Security Strategy.
#AI #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #SocialMedia #Svenska -
USA, visumen och kampen om plattformarna
Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.
Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.
Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.
Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.
I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.
I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.
Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.
Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.
Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.
Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.
Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.
För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.
Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.
Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.
När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.
Referenser
Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026).
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar.
Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms.
Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy.
NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans.
Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship.
Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House.
U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans.
U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB].
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA -
USA, visumen och kampen om plattformarna
Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.
Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.
Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.
Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.
I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.
I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.
Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.
Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.
Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.
Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.
Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.
För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.
Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.
Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.
När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.
Referenser
Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026).
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar.
Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms.
Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy.
NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans.
Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship.
Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House.
U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans.
U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB].
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA -
USA, visumen och kampen om plattformarna
Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.
Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.
Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.
Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.
I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.
I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.
Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.
Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.
Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.
Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.
Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.
För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.
Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.
Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.
När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.
Referenser
Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026).
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar.
Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms.
Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy.
NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans.
Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship.
Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House.
U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans.
U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB].
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA -
USA, visumen och kampen om plattformarna
Det är lördag morgon i Göteborg. Jag har gått längs kajen i den klara vårsolen och satt mig framför datorn. På skärmen ligger ett dokument som för några dagar sedan lämnades in till en federal domstol i Washington. Det är ett action memo från det amerikanska utrikesdepartementet, daterat den 23 maj 2025, undertecknat av Darren Beattie. Fyra och en halv sidor långt. Delvis överstruket, där domstolen tillåtit att uppgifter förblir hemliga. Men det väsentliga är synligt. När jag läser det förstår jag gradvis att det fält jag själv verkar inom hör till memots tänkta målområde.Memot rekommenderar utrikesminister Marco Rubio att använda visumrestriktioner enligt INA 212(a)(3)(C), en paragraf i amerikansk immigrationslagstiftning. Den ger utrikesministern befogenhet att neka utländska medborgare inresa om deras närvaro i landet bedöms kunna få “potentiellt allvarliga negativa utrikespolitiska konsekvenser” för USA. I praktiken ger bestämmelsen utrikesministern ett mycket stort handlingsutrymme. Här gäller det personer som anses “ansvariga för eller delaktiga i censur av skyddat uttryck i USA”.
Listan i memot är tämligen konkret. Den nämner krav på amerikanska teknikplattformar att införa global innehållsmoderering, hot om böter, krav på tillgång till privata uppgifter om amerikanska medborgare och åtal mot anställda. Det är en sammanställning av sådana rättsliga och administrativa verktyg som många demokratier börjat använda för att begränsa digitala plattformars skadeverkningar för samhällen och medborgare. Delar av det som beskrivs ligger nära den typ av plattformsreglering som EU har infört genom Digital Services Act, även om memot också tycks omfatta andra nationella åtgärder och rättsliga instrument. Att medverka i sådana regelverk kan, enligt den politiska logik som nu framträder, bli en grund för viseringsåtgärder.
Policyn omfattar även “immediate family members”. Det innebär att familjemedlemmar till personer som bedöms träffas av policyn också kan drabbas. Det räcker alltså inte med att själv vara forskare, tjänsteperson, jurist, tillsynsföreträdare eller företrädare för en organisation som arbetar med digitala tjänster, plattformsansvar, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad eller säkerhet. Även närstående kan dras in i samma immigrationsrättsliga logik.
Hur hamnade vi här? Den 20 januari 2025 undertecknade Donald Trump presidentordern “Restoring Freedom of Speech and Ending Federal Censorship”. Den slår fast att den amerikanska statens uppgift är att skydda amerikaners yttrandefrihet från federal påverkan, också sådan indirekt påverkan som sker när federala tjänstemän kommunicerar med teknikföretag om innehållsmoderering. Fyra månader senare utvidgade utrikesdepartementet detta skydd till att också riktas mot utländska aktörer som påverkar amerikanska teknikplattformar. I december 2025 rapporterades det att konsulattjänstemän världen över hade instruerats att granska visumsökande, särskilt inom H-1B-kategorin, för arbete med missinformation, desinformation, faktagranskning, innehållsmoderering, regelefterlevnad och säkerhet. Sanktionerna har redan använts i praktiken. Bland de utpekade fanns ledare för Centre for Countering Digital Hate, HateAid och Global Disinformation Index samt den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton.
I mars 2026 stämde en grupp amerikanska teknikforskare administrationen i federal domstol. De heter Coalition for Independent Technology Research och företräds av Knight First Amendment Institute vid Columbia University tillsammans med organisationen Protect Democracy. Det är i den processen som memot blev offentligt natten mot fredagen.
I ärendet syns en inte särskilt diskret paradox. En administration som offentligt säger sig bekämpa censur har infört ett immigrationspolitiskt instrument som kritiker med fog beskriver som censurerande. Amerikanska medborgare lämnas formellt orörda. Den amerikanska konstitutionen tillåter inget annat. De som i stället nås av instrumentet är internationella forskare, regulatorer och organisationer som amerikanska medborgare hade kunnat möta, lyssna till och samarbeta med. Kärnan i stämningen är att administrationen genom immigrationsrätten försöker åstadkomma effekter som skulle vara konstitutionellt problematiska om de riktades direkt mot amerikanska medborgares yttrande- och föreningsfrihet. Resultatet blir snarlikt. Färre röster i samtalet. Färre perspektiv. Färre fakta i offentligheten. Sämre villkor för forskning och utveckling.
Mellan 2018 och 2020 ledde jag den svenska statliga utredningen om det demokratiska samtalet i en digital tid, SOU 2020:56. Den vilade på tanken att ett fungerande demokratiskt samtal i en digital tid kräver både skydd för yttrandefriheten och reglering av de strukturer där opinionsbildningen äger rum. Betänkandet som avslutade utredningsarbetet växte fram ur samtal med myndigheter, journalister, forskare, plattformsföretag och civilsamhälle. När Beattie i sitt memo räknar upp de handlingar som ska kunna leda till visumavslag beskriver han ett fält som överlappar med det forsknings- och politikområde där jag och hundratals andra svenskar är verksamma, som forskare, tjänstepersoner, journalister och organisationsföreträdare.
Det memot pekar mot stannar inte vid enskilda forskare. Det berör i flera avseenden hela den transatlantiska relationen. Sverige har sedan andra världskriget byggt akademiska och säkerhetspolitiska band till amerikanska universitet och institutioner. Mängder av svenska forskare och tjänstepersoner reser regelbundet till USA för konferenser, gästforskningsprojekt och gemensamma publikationer. För vissa forskare, tjänstepersoner och organisationsföreträdare inom de områden som beskrivs i memot uppstår nu en påtaglig juridisk osäkerhet inför USA-resor.
Tyvärr stannar det inte heller vid resor och visum. Europeisk forskning, också den som studerar plattformarna, finns ofta lagrad i amerikanska digitala tjänster och system. Många vetenskapliga tidskrifter har redaktioner i USA. Forskningsdata ligger digitalt under amerikansk jurisdiktion. Manuskript färdas genom amerikanska samarbetsverktyg. När administrationen redan visat att den är beredd att använda visumvapnet mot personer på grund av deras arbete med forskning, reglering eller civilsamhällesgranskning förändras också riskbilden för forskningssamarbeten, datahantering och publicering. Den kombinationen håller inte längre.
Utrikesdepartementet har enligt Reuters förberett webbplatsen freedom.gov, vilket tyder på att fler initiativ på området kan vara att vänta.
Det som uppstår i kölvattnet av dessa förändringar brukar kallas en chilling effect. Carrie DeCell, senior staff attorney vid Knight First Amendment Institute, har beskrivit hur administrationen använder hot om frihetsberövande och utvisning för att tysta åsikter den ogillar. En stat som använder immigrationsrätten för att avskräcka människor från att uttrycka sig har tagit ett långt steg in i kontrollens territorium.
För Europa blir detta mycket konkret. När europeiska forskare eller tjänstepersoner väljer bort att bidra inom vissa områden av rädsla för följderna, eller när amerikaner börjar dra sig för att samarbeta med europeiska kollegor av rädsla för att skapa problem för dem, urholkas själva infrastrukturen för oberoende kunskap om de plattformar som formar våra samhällen. Det är samma plattformar som ska regleras av DSA. Det är samma plattformar som under det svenska valåret 2026 sannolikt kommer att användas både som verktyg och arenor för informationspåverkan från främmande makt. Att i ett sådant läge försvaga den oberoende forskningen, och möjligheten att utveckla och tillämpa lagstiftning, berör samhällets säkerhet i grunden.
Det amerikanska vägval som nu framträder får konsekvenser i Europa och påverkar förutsättningarna för digital suveränitet. Om amerikanska viseringsmyndigheter kan stoppa svenska forskare från att resa över Atlanten på grund av deras publikationer, eller tjänstepersoner på grund av deras medverkan i lagstiftningsarbete, befinner vi oss i ett nytt läge.
Det som nu sker ger skäl att agera. Svenska universitet och forskningsinstitut bör se över sina rutiner för USA-resor inom de berörda fälten. Europeiska forskningsfinansiärer behöver säkerställa att samarbetsprogram inte blir ensidigt beroende av amerikansk tillgänglighet. Arbetet med att lagra europeisk forskningsdata i europeisk infrastruktur måste skyndas på. Digital Services Act bör fortsätta att tillämpas oavsett amerikanska protester, eftersom den utgör Europas eget rättsliga svar på de problem som plattformarna har skapat. Och vi behöver utveckla, bygga ut och säkra europeiska, federerade och offentligt finansierade digitala infrastrukturer för demokratiska samtal.
När en stat begränsar utländska forskares yttrandefrihet i namn av att skydda den egna yttrandefriheten har den vänt begreppet ut och in. Historien känner igen sådana grepp. Den vet också att de sällan slutar väl.
Referenser
Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB (D.D.C. 2026).
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Statens offentliga utredningar.
Knight First Amendment Institute. (2026, 9 mars). Technology researchers challenge Trump policy threatening deportation for work on social media platforms and online harms.
Knight First Amendment Institute. (2026, 24 april). Knight Institute says State Department memo confirms unbounded scope of Trump immigration policy.
NPR. (2026, 9 mars). Tech researchers sue Trump administration over visa bans.
Protect Democracy. (2026). Protecting online safety research and advocacy from government censorship.
Trump, D. J. (2025, 20 januari). Restoring freedom of speech and ending federal censorship (Executive Order No. 14149). The White House.
U.S. Department of State. (2025, 28 maj). Announcement of a visa restriction policy targeting foreign nationals who censor Americans.
U.S. Department of State, & Beattie, D. (2025, 23 maj). Action memo for the Secretary. Imposing visa restrictions on foreign nationals involved in censorship or attempted censorship in the United States [Document 45-2, Coalition for Independent Technology Research v. Rubio, No. 1:26-cv-00815-JEB].
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA -
Demokratin i en digital tid – föreläsning för Region Skåne
Nedan är den föreläsning jag höll igår 12 mars 2026 för Region Skåne, på temat Demokratin i en digital tid. Föreläsningen ägde rum digitalt, och texten nedan är nära den talade föreläsningen, lätt redigerad för ökad läsbarhet.
Den 14 september 2026 går Sverige till val. I en fungerande demokrati är det som föregår valdagen nästan viktigare än valet självt. Den fria opinionsbildningen, debatten, det samtal mellan medborgare som prövar alternativ och ställer kandidater till svars. Sverige rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier. Vi har grundlagsskyddad tryckfrihet sedan 1766, yttrandefrihetsgrundlag, en public service med bred räckvidd och högt förtroende, myndigheter som Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar, och oberoende domstolar. Det svenska demokratiska ekosystemet är byggt under lång tid och har visat sig anmärkningsvärt motståndskraftigt.
Men det demokratiska samtalet förs inte längre bara i dessa institutioner. Det förs numera i allt högre grad genom digitala plattformar vars ägare, algoritmer och affärsmodeller vi varken kontrollerar eller fullt ut förstår. Och det förändrar vad demokrati faktiskt innebär, på djupet, strukturellt, och på ett sätt vi ännu inte riktigt förstår konsekvenserna av.
Det finns ett betänkande från 2020, en statlig utredning om det demokratiska samtalets villkor i en digital tid. Den identifierade tydliga risker. Desinformation och informationspåverkan. Hot och hat mot förtroendevalda och opinionsbildare. En accelererande förskjutning av det offentliga samtalet mot digitala rum vi inte själva byggt. Utredningen föreslog ett förstärkt strategiskt förhållningssätt och en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Sex år senare har de problem som kartlades inte minskat. De har förvärrats. Det är inte en pessimistisk tolkning. Det är vad den tillgängliga forskningen visar, och vad de myndigheter som arbetar med de här frågorna dagligen rapporterar.
Sedan dess har det geopolitiska landskapet förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrade den europeiska säkerhetsordningen. Sverige ansökte om och beviljades NATO-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades 2022 som en del av det återupprättade totalförsvaret. Och den teknologiska infrastruktur som bär vårt demokratiska samtal har genomgått förändringar som gör den mer sårbar, inte mindre.
De som vill att det demokratiska samtalet ska tystna har redan gjort framsteg. Brottsoffermyndighetens kunskapsöversikt visar att 64 procent av unga mellan 16 och 25 år har utsatts för hot och hat online. Omkring 70 procent av befolkningen uppger att de anpassat sitt sätt att uttrycka sig online för att undvika hot. Självcensuren underminerar yttrandefriheten inifrån, inte genom lagstiftning utan genom rädsla. Den som hotas tillräckligt länge slutar till sist att tala. Och när de röster som hotas mest systematiskt, journalister, politiker, opinionsbildare, forskare, börjar tystna, förändras samtalet. Det smalnar av. Det tappar sin mångfald. Och det är precis det som är syftet.Förtroendet för de dominerande plattformarna eroderar. Medborgare migrerar. Andelen som regelbundet använder X har sjunkit, nya alternativ som Bluesky och Threads växer. Men det räcker inte att byta plattform om de nya uppreplar samma grundläggande arkitektur. Det grundläggande problemet handlar om något djupare. Det demokratiska samtalet vilar i sin helhet på en teknologisk infrastruktur som ägs och styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med demokratins. Fem plattformsföretag kontrollerar idag den stora majoriteten av global digital informationsdistribution. Inget av dem har sin hemvist i Europa. Inför det svenska valet 2026 ställs frågan på sin spets.
Säkerhetspolisens lägesbild är entydig. Sverige står inför ett bredare och allvarligare hot än på decennier. Ryssland, Kina och Iran identifieras som de tre primära hotaktörerna. Militära underrättelsetjänsten MUST:s årsöversikt, publicerad i februari 2026, tillhandahåller en ovanligt konkret tidslinje. Inom tre till fem år bedöms Ryssland ha förmåga att ta kontroll över mindre landområden av strategisk betydelse vid gränsen mot NATO-länder, förutsatt att Ryssland bedömer att NATO inte kan enas om Artikel 5. Det är inte en abstrakt risk. Det är en operativ bedömning från den svenska militära underrättelsetjänsten.
Informationspåverkan är ett centralt verktyg i denna hotbild. Men vi har gjort oss skyldiga till ett analytiskt misstag. Vi har kallat allt för desinformation. Forskarna vid Lunds universitets Institut för psykologiskt försvar delar in hotet i tre kategorier som kräver fundamentalt olika svar. Den första är felaktig och vilseledande information, där faktakontroll och källkritik är effektiva verktyg och civilsamhället bär huvudansvaret. Den andra är koordinerade påverkanskampanjer, dolda och mångfacetterade, som kräver underrättelseförmåga och kapacitet att spåra nätverk. Faktakontroll räcker inte. Den tredje är påverkan från främmande makt, informationspåverkan kombinerad med diplomatiskt tryck, cyberattacker, spionage och ekonomisk utpressning. Att möta det med medie- och informationskunnighet vore som att skicka brandkåren mot en militär belägring.Distinktionen är inte akademisk. Den har konkreta konsekvenser för hur vi bygger förmåga och vad vi prioriterar. Om man behandlar alla tre nivåerna som desinformation bygger man fel kapacitet. Rysslands Social Design Agency producerade 139 000 medieinnehåll och genererade över tio miljarder kontaktpunkter med sitt påverkansmaterial mellan januari 2023 och april 2024, med en uppskattad budget om 600 miljoner euro per år. Det är industriell informationskrigföring.
Sverige har redan prövats. Samma vecka som Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades i januari 2022 drabbades landet av den största informationspåverkanskampanjen i modern tid, riktad mot arabisktalande målgrupper med påståendet att den svenska socialtjänsten systematiskt kidnappade muslimska barn. Kampanjen exploaterade verkliga förtroendeproblem, spreds via YouTube-kanaler med miljontals följare och nådde tiotals miljoner tittare. Hälften av den svenska befolkningen tror att falsk och vilseledande information från Ryssland har påverkat Sverige det senaste året. Det är inte paranoia. Det är en välinformerad uppfattning som bottnar i något reellt.
Hotbilden från statliga aktörer är allvarlig. Men det finns en djupare strukturell sårbarhet. De plattformar genom vilka vårt demokratiska samtal i praktiken förs kontrolleras av aktörer som i flera fall explicit uttryckt avsikter som strider mot demokratiska värden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, publicerad i december 2025, hävdar att europeiska regeringars undergrävande av demokratiska processer hindrar folkviljan. Elon Musk, ägare till X, har systematiskt intervenerat i europeiska demokratier. I Tyskland förklarade han att bara AfD kan rädda landet. CDU-ledaren kommenterade att han inte kunde minnas ett jämförbart fall av inblandning i västerländska demokratiers historia. I januari 2025 avvecklade Meta sitt oberoende faktakontrollprogram. De dominerande sociala plattformarna saknar nu oberoende faktakontroll mitt under en period av intensifierad informationspåverkan.Det kausala sambandet mellan algoritmisk design och politisk polarisering har vetenskapligt stöd. En randomiserad kontrollerad studie med över 1 200 deltagare på X, publicerad i tidskriften Science 2024, visade att deltagare vars flöden algoritmiskt omorienterades bort från polariserande innehåll uppvisade minskad affektiv polarisering. De som exponerades för mer polariserande innehåll blev mer polariserade. Effekten motsvarade tre års polariseringsförändring i USA. Algoritmerna är inte neutrala. De utövar politisk makt, utan att ha fått något demokratiskt mandat att göra det.
Generativ AI har förändrat spelplanen ytterligare. Kostnaden för att producera övertygande falskt innehåll, text, bild, ljud och video, har kollapsat. Men den konsekvens som är minst uppmärksammad är kanske den allvarligaste. Verkligt material kan numera avfärdas som AI-genererat. Förtroendet urholkas för allt innehåll, falskt såväl som sant. I en miljö där allt kan vara fabricerat riskerar även autentisk information att mötas med misstro. Och forskning visar att repetition i sig ökar den upplevda sannolikheten i ett påstående, oavsett om det är sant, genom vad som kallas den illusoriska sanningseffekten. Lägg till algoritmiska flöden designade för engagemang som belönar ilska och konflikt, och det blir tydligt varför plattformarnas design är en demokratifråga, inte en teknikfråga.
Hotbilden är alltså reell. Men om vi stannar vid hoten missar vi något väsentligt. För Sverige är inte försvarslöst. I moderna krig är det inte arméer som vinner utan samhällen. Och det svenska samhällets styrka vilar på pelare som byggts under lång tid.Den första pelaren är institutionellt förtroende. Sverige rankas konsekvent bland de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för sina offentliga institutioner. Hälso- och sjukvården, skolan, rättsväsendet, public service. Det förtroendet är inte givet. Det är inte en naturresurs. Det upprätthålls dagligen av de människor som arbetar i dessa institutioner.
Den andra pelaren är fakta och evidens. I en tid då desinformation industrialiseras och algoritmisk arkitektur belönar känsla framför sanning, har den som förvaltar verifierad kunskap och evidensbaserad praktik ett kapital som inte kan kopieras av en trollfabrik och inte kan fabriceras av en AI. Vården lever på det kapitalet varje dag. Varje diagnos, varje behandlingsbeslut, varje folkhälsoinsats vilar på förmågan att skilja det som är sant från det som bara låter sant.
Den tredje pelaren är tillit. Mellan medborgare och institutioner, mellan professioner, mellan nivåer i samhällsorganisationen. Den tilliten gör att ett samhälle kan mobilisera snabbt, agera samordnat och behålla sin sammanhållning under press. Det är exakt den tilliten som informationskrigföring syftar till att underminera. Och det är exakt den tilliten ni förvaltar.Sverige har mött den här typen av utmaning förut. På 1920-talet stod Europa inför radions genombrott. Nazityskland visade snart vad som kunde ske när ett nytt massmedium blev propagandaverktyg. Sveriges svar var institutionsbyggande. AB Radiotjänst grundades 1924, modellerat efter BBC, med starkt engagemang för folkbildning och oberoende. Tre ledstjärnor formade svensk mediepolicy. Parlamentariskt ansvar, folkbildning som primärt syfte och lika tillgång för alla. Under 67 år drevs svensk broadcasting helt på icke-kommersiell basis. Idag lyssnar 7,4 miljoner av 10,6 miljoner invånare på Sveriges Radios kanaler varje vecka. Staten satte ramarna men styrde inte innehållet. Det var ett institutionellt svar på ett institutionellt problem, och det höll.
Nu behövs samma typ av institutionellt svar, men med annan teknologi. Och här är en distinktion central, den mellan plattform och protokoll. En plattform är en sluten trädgård där ett företag sätter alla regler, styr algoritmerna och äger relationerna. Det är Facebook. Det är X. Det är TikTok. Ett protokoll är en öppen standard som alla kan bygga på och ingen enskild aktör kontrollerar. E-post fungerar så. Webben fungerar så. Ingen äger dem. Alla kan använda dem. Det öppna protokoll som bär Mastodon och en rad andra tjänster, och det protokoll som bär Bluesky, erbjuder nu reella alternativ för social kommunikation. Europeiska kommissionen driver redan en egen instans. WordPress har integrerat stöd för öppna protokoll. Det är inte marginella experiment. Det är begynnelsen av en annan infrastruktur.
EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act utgör viktiga regulatoriska verktyg. DSA ställer krav på transparens, riskbedömning och forskaraccess till data. DMA inkluderar interoperabilitetsbestämmelser som kan tvinga dominerande plattformar att tillåta kopplingar till konkurrerande tjänster. Men reglering är till sin natur reaktiv. Det behövs proaktiva investeringar i öppen infrastruktur, och det behövs en politisk vilja att prioritera det.
Det handlar inte om att avveckla de kommersiella plattformarna. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Digitala tivolin med sina algoritmer och sin uppmärksamhetshandel duger för nöje. Men de platser där opinionsbildning sker och samhällets riktning avgörs förutsätter en annan logik, en som inte är designad för att maximera ilska utan för att möjliggöra samtal. Det är en distinktion som politiken behöver ta på allvar.
Tänk i visioner. Sveriges Radio och SVT publicerar via öppna protokoll.Kommuner driver egna instanser för medborgardialog. Myndigheter når ut direkt till medborgarna, genom egen teknik, på öppet protokoll. Civilsamhällets organisationer, idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, har platser i samma nätverk, men i egen regi och med egen rådighet. Medier publicerar mot samma protokoll med sina olika affärsmodeller. I ett federerat system ligger data fördelat på flera noder, ofta lokalt. Om en del slås ut fortsätter resten att fungera. Det stärker motståndskraften i kris och i krig, och det bygger ett informationslandskap som inte är beroende av ett fåtal aktörers välvilja.
Inför valet den 14 september 2026 har Sverige fortfarande bland de starkaste institutionella förutsättningarna i världen för ett fritt demokratiskt samtal. Regeringens permanenta koordineringsorgan för valskydd samlar Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, MPF, MSB och det nationella cybersäkerhetscentret. Men institutionellt skydd räcker inte om infrastrukturen det samtalet förs genom kontrolleras av andra.
Ni som leder offentlig verksamhet i Region Skåne är en del av de pelare som bär samhället. Ert förtroende hos medborgarna, er tillgång till fakta och evidens, den tillit ni bygger i varje möte med de människor ni finns till för. Det är inte bara värden att vårda. Det är strategiska tillgångar i ett samhälle under press.
Svåra tider föder handlingskraft. De föder innovation. De föder samarbeten som inte hade uppstått utan pressen. Sverige har mött den typen av utmaning förut och svarat med institutionsbyggande som höll i generationer. Nu är det vår tur att vara en del av det svaret.Demokratin försvaras inte av abstrakta principer. Den försvaras av konkreta beslut, om vilka system vi bygger, vilka plattformar vi väljer, vilken infrastruktur vi investerar i. Men den försvaras också av något enklare och mer grundläggande. Av att de institutioner medborgarna vänder sig till i sin vardag fortsätter att vara pålitliga, kunskapsbaserade och tillgängliga. Samtalet vi inte äger kan vi inte försvara. Men det samhälle vi bygger tillsammans kan ingen algoritm ersätta.
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #Svenska -
Demokratin i en digital tid – föreläsning för Region Skåne
Nedan är den föreläsning jag höll igår 12 mars 2026 för Region Skåne, på temat Demokratin i en digital tid. Föreläsningen ägde rum digitalt, och texten nedan är nära den talade föreläsningen, lätt redigerad för ökad läsbarhet.
Den 14 september 2026 går Sverige till val. I en fungerande demokrati är det som föregår valdagen nästan viktigare än valet självt. Den fria opinionsbildningen, debatten, det samtal mellan medborgare som prövar alternativ och ställer kandidater till svars. Sverige rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier. Vi har grundlagsskyddad tryckfrihet sedan 1766, yttrandefrihetsgrundlag, en public service med bred räckvidd och högt förtroende, myndigheter som Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar, och oberoende domstolar. Det svenska demokratiska ekosystemet är byggt under lång tid och har visat sig anmärkningsvärt motståndskraftigt.
Men det demokratiska samtalet förs inte längre bara i dessa institutioner. Det förs numera i allt högre grad genom digitala plattformar vars ägare, algoritmer och affärsmodeller vi varken kontrollerar eller fullt ut förstår. Och det förändrar vad demokrati faktiskt innebär, på djupet, strukturellt, och på ett sätt vi ännu inte riktigt förstår konsekvenserna av.
Det finns ett betänkande från 2020, en statlig utredning om det demokratiska samtalets villkor i en digital tid. Den identifierade tydliga risker. Desinformation och informationspåverkan. Hot och hat mot förtroendevalda och opinionsbildare. En accelererande förskjutning av det offentliga samtalet mot digitala rum vi inte själva byggt. Utredningen föreslog ett förstärkt strategiskt förhållningssätt och en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Sex år senare har de problem som kartlades inte minskat. De har förvärrats. Det är inte en pessimistisk tolkning. Det är vad den tillgängliga forskningen visar, och vad de myndigheter som arbetar med de här frågorna dagligen rapporterar.
Sedan dess har det geopolitiska landskapet förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrade den europeiska säkerhetsordningen. Sverige ansökte om och beviljades NATO-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades 2022 som en del av det återupprättade totalförsvaret. Och den teknologiska infrastruktur som bär vårt demokratiska samtal har genomgått förändringar som gör den mer sårbar, inte mindre.
De som vill att det demokratiska samtalet ska tystna har redan gjort framsteg. Brottsoffermyndighetens kunskapsöversikt visar att 64 procent av unga mellan 16 och 25 år har utsatts för hot och hat online. Omkring 70 procent av befolkningen uppger att de anpassat sitt sätt att uttrycka sig online för att undvika hot. Självcensuren underminerar yttrandefriheten inifrån, inte genom lagstiftning utan genom rädsla. Den som hotas tillräckligt länge slutar till sist att tala. Och när de röster som hotas mest systematiskt, journalister, politiker, opinionsbildare, forskare, börjar tystna, förändras samtalet. Det smalnar av. Det tappar sin mångfald. Och det är precis det som är syftet.Förtroendet för de dominerande plattformarna eroderar. Medborgare migrerar. Andelen som regelbundet använder X har sjunkit, nya alternativ som Bluesky och Threads växer. Men det räcker inte att byta plattform om de nya uppreplar samma grundläggande arkitektur. Det grundläggande problemet handlar om något djupare. Det demokratiska samtalet vilar i sin helhet på en teknologisk infrastruktur som ägs och styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med demokratins. Fem plattformsföretag kontrollerar idag den stora majoriteten av global digital informationsdistribution. Inget av dem har sin hemvist i Europa. Inför det svenska valet 2026 ställs frågan på sin spets.
Säkerhetspolisens lägesbild är entydig. Sverige står inför ett bredare och allvarligare hot än på decennier. Ryssland, Kina och Iran identifieras som de tre primära hotaktörerna. Militära underrättelsetjänsten MUST:s årsöversikt, publicerad i februari 2026, tillhandahåller en ovanligt konkret tidslinje. Inom tre till fem år bedöms Ryssland ha förmåga att ta kontroll över mindre landområden av strategisk betydelse vid gränsen mot NATO-länder, förutsatt att Ryssland bedömer att NATO inte kan enas om Artikel 5. Det är inte en abstrakt risk. Det är en operativ bedömning från den svenska militära underrättelsetjänsten.
Informationspåverkan är ett centralt verktyg i denna hotbild. Men vi har gjort oss skyldiga till ett analytiskt misstag. Vi har kallat allt för desinformation. Forskarna vid Lunds universitets Institut för psykologiskt försvar delar in hotet i tre kategorier som kräver fundamentalt olika svar. Den första är felaktig och vilseledande information, där faktakontroll och källkritik är effektiva verktyg och civilsamhället bär huvudansvaret. Den andra är koordinerade påverkanskampanjer, dolda och mångfacetterade, som kräver underrättelseförmåga och kapacitet att spåra nätverk. Faktakontroll räcker inte. Den tredje är påverkan från främmande makt, informationspåverkan kombinerad med diplomatiskt tryck, cyberattacker, spionage och ekonomisk utpressning. Att möta det med medie- och informationskunnighet vore som att skicka brandkåren mot en militär belägring.Distinktionen är inte akademisk. Den har konkreta konsekvenser för hur vi bygger förmåga och vad vi prioriterar. Om man behandlar alla tre nivåerna som desinformation bygger man fel kapacitet. Rysslands Social Design Agency producerade 139 000 medieinnehåll och genererade över tio miljarder kontaktpunkter med sitt påverkansmaterial mellan januari 2023 och april 2024, med en uppskattad budget om 600 miljoner euro per år. Det är industriell informationskrigföring.
Sverige har redan prövats. Samma vecka som Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades i januari 2022 drabbades landet av den största informationspåverkanskampanjen i modern tid, riktad mot arabisktalande målgrupper med påståendet att den svenska socialtjänsten systematiskt kidnappade muslimska barn. Kampanjen exploaterade verkliga förtroendeproblem, spreds via YouTube-kanaler med miljontals följare och nådde tiotals miljoner tittare. Hälften av den svenska befolkningen tror att falsk och vilseledande information från Ryssland har påverkat Sverige det senaste året. Det är inte paranoia. Det är en välinformerad uppfattning som bottnar i något reellt.
Hotbilden från statliga aktörer är allvarlig. Men det finns en djupare strukturell sårbarhet. De plattformar genom vilka vårt demokratiska samtal i praktiken förs kontrolleras av aktörer som i flera fall explicit uttryckt avsikter som strider mot demokratiska värden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, publicerad i december 2025, hävdar att europeiska regeringars undergrävande av demokratiska processer hindrar folkviljan. Elon Musk, ägare till X, har systematiskt intervenerat i europeiska demokratier. I Tyskland förklarade han att bara AfD kan rädda landet. CDU-ledaren kommenterade att han inte kunde minnas ett jämförbart fall av inblandning i västerländska demokratiers historia. I januari 2025 avvecklade Meta sitt oberoende faktakontrollprogram. De dominerande sociala plattformarna saknar nu oberoende faktakontroll mitt under en period av intensifierad informationspåverkan.Det kausala sambandet mellan algoritmisk design och politisk polarisering har vetenskapligt stöd. En randomiserad kontrollerad studie med över 1 200 deltagare på X, publicerad i tidskriften Science 2024, visade att deltagare vars flöden algoritmiskt omorienterades bort från polariserande innehåll uppvisade minskad affektiv polarisering. De som exponerades för mer polariserande innehåll blev mer polariserade. Effekten motsvarade tre års polariseringsförändring i USA. Algoritmerna är inte neutrala. De utövar politisk makt, utan att ha fått något demokratiskt mandat att göra det.
Generativ AI har förändrat spelplanen ytterligare. Kostnaden för att producera övertygande falskt innehåll, text, bild, ljud och video, har kollapsat. Men den konsekvens som är minst uppmärksammad är kanske den allvarligaste. Verkligt material kan numera avfärdas som AI-genererat. Förtroendet urholkas för allt innehåll, falskt såväl som sant. I en miljö där allt kan vara fabricerat riskerar även autentisk information att mötas med misstro. Och forskning visar att repetition i sig ökar den upplevda sannolikheten i ett påstående, oavsett om det är sant, genom vad som kallas den illusoriska sanningseffekten. Lägg till algoritmiska flöden designade för engagemang som belönar ilska och konflikt, och det blir tydligt varför plattformarnas design är en demokratifråga, inte en teknikfråga.
Hotbilden är alltså reell. Men om vi stannar vid hoten missar vi något väsentligt. För Sverige är inte försvarslöst. I moderna krig är det inte arméer som vinner utan samhällen. Och det svenska samhällets styrka vilar på pelare som byggts under lång tid.Den första pelaren är institutionellt förtroende. Sverige rankas konsekvent bland de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för sina offentliga institutioner. Hälso- och sjukvården, skolan, rättsväsendet, public service. Det förtroendet är inte givet. Det är inte en naturresurs. Det upprätthålls dagligen av de människor som arbetar i dessa institutioner.
Den andra pelaren är fakta och evidens. I en tid då desinformation industrialiseras och algoritmisk arkitektur belönar känsla framför sanning, har den som förvaltar verifierad kunskap och evidensbaserad praktik ett kapital som inte kan kopieras av en trollfabrik och inte kan fabriceras av en AI. Vården lever på det kapitalet varje dag. Varje diagnos, varje behandlingsbeslut, varje folkhälsoinsats vilar på förmågan att skilja det som är sant från det som bara låter sant.
Den tredje pelaren är tillit. Mellan medborgare och institutioner, mellan professioner, mellan nivåer i samhällsorganisationen. Den tilliten gör att ett samhälle kan mobilisera snabbt, agera samordnat och behålla sin sammanhållning under press. Det är exakt den tilliten som informationskrigföring syftar till att underminera. Och det är exakt den tilliten ni förvaltar.Sverige har mött den här typen av utmaning förut. På 1920-talet stod Europa inför radions genombrott. Nazityskland visade snart vad som kunde ske när ett nytt massmedium blev propagandaverktyg. Sveriges svar var institutionsbyggande. AB Radiotjänst grundades 1924, modellerat efter BBC, med starkt engagemang för folkbildning och oberoende. Tre ledstjärnor formade svensk mediepolicy. Parlamentariskt ansvar, folkbildning som primärt syfte och lika tillgång för alla. Under 67 år drevs svensk broadcasting helt på icke-kommersiell basis. Idag lyssnar 7,4 miljoner av 10,6 miljoner invånare på Sveriges Radios kanaler varje vecka. Staten satte ramarna men styrde inte innehållet. Det var ett institutionellt svar på ett institutionellt problem, och det höll.
Nu behövs samma typ av institutionellt svar, men med annan teknologi. Och här är en distinktion central, den mellan plattform och protokoll. En plattform är en sluten trädgård där ett företag sätter alla regler, styr algoritmerna och äger relationerna. Det är Facebook. Det är X. Det är TikTok. Ett protokoll är en öppen standard som alla kan bygga på och ingen enskild aktör kontrollerar. E-post fungerar så. Webben fungerar så. Ingen äger dem. Alla kan använda dem. Det öppna protokoll som bär Mastodon och en rad andra tjänster, och det protokoll som bär Bluesky, erbjuder nu reella alternativ för social kommunikation. Europeiska kommissionen driver redan en egen instans. WordPress har integrerat stöd för öppna protokoll. Det är inte marginella experiment. Det är begynnelsen av en annan infrastruktur.
EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act utgör viktiga regulatoriska verktyg. DSA ställer krav på transparens, riskbedömning och forskaraccess till data. DMA inkluderar interoperabilitetsbestämmelser som kan tvinga dominerande plattformar att tillåta kopplingar till konkurrerande tjänster. Men reglering är till sin natur reaktiv. Det behövs proaktiva investeringar i öppen infrastruktur, och det behövs en politisk vilja att prioritera det.
Det handlar inte om att avveckla de kommersiella plattformarna. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Digitala tivolin med sina algoritmer och sin uppmärksamhetshandel duger för nöje. Men de platser där opinionsbildning sker och samhällets riktning avgörs förutsätter en annan logik, en som inte är designad för att maximera ilska utan för att möjliggöra samtal. Det är en distinktion som politiken behöver ta på allvar.
Tänk i visioner. Sveriges Radio och SVT publicerar via öppna protokoll.Kommuner driver egna instanser för medborgardialog. Myndigheter når ut direkt till medborgarna, genom egen teknik, på öppet protokoll. Civilsamhällets organisationer, idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, har platser i samma nätverk, men i egen regi och med egen rådighet. Medier publicerar mot samma protokoll med sina olika affärsmodeller. I ett federerat system ligger data fördelat på flera noder, ofta lokalt. Om en del slås ut fortsätter resten att fungera. Det stärker motståndskraften i kris och i krig, och det bygger ett informationslandskap som inte är beroende av ett fåtal aktörers välvilja.
Inför valet den 14 september 2026 har Sverige fortfarande bland de starkaste institutionella förutsättningarna i världen för ett fritt demokratiskt samtal. Regeringens permanenta koordineringsorgan för valskydd samlar Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, MPF, MSB och det nationella cybersäkerhetscentret. Men institutionellt skydd räcker inte om infrastrukturen det samtalet förs genom kontrolleras av andra.
Ni som leder offentlig verksamhet i Region Skåne är en del av de pelare som bär samhället. Ert förtroende hos medborgarna, er tillgång till fakta och evidens, den tillit ni bygger i varje möte med de människor ni finns till för. Det är inte bara värden att vårda. Det är strategiska tillgångar i ett samhälle under press.
Svåra tider föder handlingskraft. De föder innovation. De föder samarbeten som inte hade uppstått utan pressen. Sverige har mött den typen av utmaning förut och svarat med institutionsbyggande som höll i generationer. Nu är det vår tur att vara en del av det svaret.Demokratin försvaras inte av abstrakta principer. Den försvaras av konkreta beslut, om vilka system vi bygger, vilka plattformar vi väljer, vilken infrastruktur vi investerar i. Men den försvaras också av något enklare och mer grundläggande. Av att de institutioner medborgarna vänder sig till i sin vardag fortsätter att vara pålitliga, kunskapsbaserade och tillgängliga. Samtalet vi inte äger kan vi inte försvara. Men det samhälle vi bygger tillsammans kan ingen algoritm ersätta.
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #Svenska -
Demokratin i en digital tid – föreläsning för Region Skåne
Nedan är den föreläsning jag höll igår 12 mars 2026 för Region Skåne, på temat Demokratin i en digital tid. Föreläsningen ägde rum digitalt, och texten nedan är nära den talade föreläsningen, lätt redigerad för ökad läsbarhet.
Den 14 september 2026 går Sverige till val. I en fungerande demokrati är det som föregår valdagen nästan viktigare än valet självt. Den fria opinionsbildningen, debatten, det samtal mellan medborgare som prövar alternativ och ställer kandidater till svars. Sverige rankas konsekvent bland världens starkaste demokratier. Vi har grundlagsskyddad tryckfrihet sedan 1766, yttrandefrihetsgrundlag, en public service med bred räckvidd och högt förtroende, myndigheter som Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar, och oberoende domstolar. Det svenska demokratiska ekosystemet är byggt under lång tid och har visat sig anmärkningsvärt motståndskraftigt.
Men det demokratiska samtalet förs inte längre bara i dessa institutioner. Det förs numera i allt högre grad genom digitala plattformar vars ägare, algoritmer och affärsmodeller vi varken kontrollerar eller fullt ut förstår. Och det förändrar vad demokrati faktiskt innebär, på djupet, strukturellt, och på ett sätt vi ännu inte riktigt förstår konsekvenserna av.
Det finns ett betänkande från 2020, en statlig utredning om det demokratiska samtalets villkor i en digital tid. Den identifierade tydliga risker. Desinformation och informationspåverkan. Hot och hat mot förtroendevalda och opinionsbildare. En accelererande förskjutning av det offentliga samtalet mot digitala rum vi inte själva byggt. Utredningen föreslog ett förstärkt strategiskt förhållningssätt och en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Sex år senare har de problem som kartlades inte minskat. De har förvärrats. Det är inte en pessimistisk tolkning. Det är vad den tillgängliga forskningen visar, och vad de myndigheter som arbetar med de här frågorna dagligen rapporterar.
Sedan dess har det geopolitiska landskapet förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrade den europeiska säkerhetsordningen. Sverige ansökte om och beviljades NATO-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades 2022 som en del av det återupprättade totalförsvaret. Och den teknologiska infrastruktur som bär vårt demokratiska samtal har genomgått förändringar som gör den mer sårbar, inte mindre.
De som vill att det demokratiska samtalet ska tystna har redan gjort framsteg. Brottsoffermyndighetens kunskapsöversikt visar att 64 procent av unga mellan 16 och 25 år har utsatts för hot och hat online. Omkring 70 procent av befolkningen uppger att de anpassat sitt sätt att uttrycka sig online för att undvika hot. Självcensuren underminerar yttrandefriheten inifrån, inte genom lagstiftning utan genom rädsla. Den som hotas tillräckligt länge slutar till sist att tala. Och när de röster som hotas mest systematiskt, journalister, politiker, opinionsbildare, forskare, börjar tystna, förändras samtalet. Det smalnar av. Det tappar sin mångfald. Och det är precis det som är syftet.Förtroendet för de dominerande plattformarna eroderar. Medborgare migrerar. Andelen som regelbundet använder X har sjunkit, nya alternativ som Bluesky och Threads växer. Men det räcker inte att byta plattform om de nya uppreplar samma grundläggande arkitektur. Det grundläggande problemet handlar om något djupare. Det demokratiska samtalet vilar i sin helhet på en teknologisk infrastruktur som ägs och styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med demokratins. Fem plattformsföretag kontrollerar idag den stora majoriteten av global digital informationsdistribution. Inget av dem har sin hemvist i Europa. Inför det svenska valet 2026 ställs frågan på sin spets.
Säkerhetspolisens lägesbild är entydig. Sverige står inför ett bredare och allvarligare hot än på decennier. Ryssland, Kina och Iran identifieras som de tre primära hotaktörerna. Militära underrättelsetjänsten MUST:s årsöversikt, publicerad i februari 2026, tillhandahåller en ovanligt konkret tidslinje. Inom tre till fem år bedöms Ryssland ha förmåga att ta kontroll över mindre landområden av strategisk betydelse vid gränsen mot NATO-länder, förutsatt att Ryssland bedömer att NATO inte kan enas om Artikel 5. Det är inte en abstrakt risk. Det är en operativ bedömning från den svenska militära underrättelsetjänsten.
Informationspåverkan är ett centralt verktyg i denna hotbild. Men vi har gjort oss skyldiga till ett analytiskt misstag. Vi har kallat allt för desinformation. Forskarna vid Lunds universitets Institut för psykologiskt försvar delar in hotet i tre kategorier som kräver fundamentalt olika svar. Den första är felaktig och vilseledande information, där faktakontroll och källkritik är effektiva verktyg och civilsamhället bär huvudansvaret. Den andra är koordinerade påverkanskampanjer, dolda och mångfacetterade, som kräver underrättelseförmåga och kapacitet att spåra nätverk. Faktakontroll räcker inte. Den tredje är påverkan från främmande makt, informationspåverkan kombinerad med diplomatiskt tryck, cyberattacker, spionage och ekonomisk utpressning. Att möta det med medie- och informationskunnighet vore som att skicka brandkåren mot en militär belägring.Distinktionen är inte akademisk. Den har konkreta konsekvenser för hur vi bygger förmåga och vad vi prioriterar. Om man behandlar alla tre nivåerna som desinformation bygger man fel kapacitet. Rysslands Social Design Agency producerade 139 000 medieinnehåll och genererade över tio miljarder kontaktpunkter med sitt påverkansmaterial mellan januari 2023 och april 2024, med en uppskattad budget om 600 miljoner euro per år. Det är industriell informationskrigföring.
Sverige har redan prövats. Samma vecka som Myndigheten för psykologiskt försvar etablerades i januari 2022 drabbades landet av den största informationspåverkanskampanjen i modern tid, riktad mot arabisktalande målgrupper med påståendet att den svenska socialtjänsten systematiskt kidnappade muslimska barn. Kampanjen exploaterade verkliga förtroendeproblem, spreds via YouTube-kanaler med miljontals följare och nådde tiotals miljoner tittare. Hälften av den svenska befolkningen tror att falsk och vilseledande information från Ryssland har påverkat Sverige det senaste året. Det är inte paranoia. Det är en välinformerad uppfattning som bottnar i något reellt.
Hotbilden från statliga aktörer är allvarlig. Men det finns en djupare strukturell sårbarhet. De plattformar genom vilka vårt demokratiska samtal i praktiken förs kontrolleras av aktörer som i flera fall explicit uttryckt avsikter som strider mot demokratiska värden. Den amerikanska nationella säkerhetsstrategin, publicerad i december 2025, hävdar att europeiska regeringars undergrävande av demokratiska processer hindrar folkviljan. Elon Musk, ägare till X, har systematiskt intervenerat i europeiska demokratier. I Tyskland förklarade han att bara AfD kan rädda landet. CDU-ledaren kommenterade att han inte kunde minnas ett jämförbart fall av inblandning i västerländska demokratiers historia. I januari 2025 avvecklade Meta sitt oberoende faktakontrollprogram. De dominerande sociala plattformarna saknar nu oberoende faktakontroll mitt under en period av intensifierad informationspåverkan.Det kausala sambandet mellan algoritmisk design och politisk polarisering har vetenskapligt stöd. En randomiserad kontrollerad studie med över 1 200 deltagare på X, publicerad i tidskriften Science 2024, visade att deltagare vars flöden algoritmiskt omorienterades bort från polariserande innehåll uppvisade minskad affektiv polarisering. De som exponerades för mer polariserande innehåll blev mer polariserade. Effekten motsvarade tre års polariseringsförändring i USA. Algoritmerna är inte neutrala. De utövar politisk makt, utan att ha fått något demokratiskt mandat att göra det.
Generativ AI har förändrat spelplanen ytterligare. Kostnaden för att producera övertygande falskt innehåll, text, bild, ljud och video, har kollapsat. Men den konsekvens som är minst uppmärksammad är kanske den allvarligaste. Verkligt material kan numera avfärdas som AI-genererat. Förtroendet urholkas för allt innehåll, falskt såväl som sant. I en miljö där allt kan vara fabricerat riskerar även autentisk information att mötas med misstro. Och forskning visar att repetition i sig ökar den upplevda sannolikheten i ett påstående, oavsett om det är sant, genom vad som kallas den illusoriska sanningseffekten. Lägg till algoritmiska flöden designade för engagemang som belönar ilska och konflikt, och det blir tydligt varför plattformarnas design är en demokratifråga, inte en teknikfråga.
Hotbilden är alltså reell. Men om vi stannar vid hoten missar vi något väsentligt. För Sverige är inte försvarslöst. I moderna krig är det inte arméer som vinner utan samhällen. Och det svenska samhällets styrka vilar på pelare som byggts under lång tid.Den första pelaren är institutionellt förtroende. Sverige rankas konsekvent bland de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för sina offentliga institutioner. Hälso- och sjukvården, skolan, rättsväsendet, public service. Det förtroendet är inte givet. Det är inte en naturresurs. Det upprätthålls dagligen av de människor som arbetar i dessa institutioner.
Den andra pelaren är fakta och evidens. I en tid då desinformation industrialiseras och algoritmisk arkitektur belönar känsla framför sanning, har den som förvaltar verifierad kunskap och evidensbaserad praktik ett kapital som inte kan kopieras av en trollfabrik och inte kan fabriceras av en AI. Vården lever på det kapitalet varje dag. Varje diagnos, varje behandlingsbeslut, varje folkhälsoinsats vilar på förmågan att skilja det som är sant från det som bara låter sant.
Den tredje pelaren är tillit. Mellan medborgare och institutioner, mellan professioner, mellan nivåer i samhällsorganisationen. Den tilliten gör att ett samhälle kan mobilisera snabbt, agera samordnat och behålla sin sammanhållning under press. Det är exakt den tilliten som informationskrigföring syftar till att underminera. Och det är exakt den tilliten ni förvaltar.Sverige har mött den här typen av utmaning förut. På 1920-talet stod Europa inför radions genombrott. Nazityskland visade snart vad som kunde ske när ett nytt massmedium blev propagandaverktyg. Sveriges svar var institutionsbyggande. AB Radiotjänst grundades 1924, modellerat efter BBC, med starkt engagemang för folkbildning och oberoende. Tre ledstjärnor formade svensk mediepolicy. Parlamentariskt ansvar, folkbildning som primärt syfte och lika tillgång för alla. Under 67 år drevs svensk broadcasting helt på icke-kommersiell basis. Idag lyssnar 7,4 miljoner av 10,6 miljoner invånare på Sveriges Radios kanaler varje vecka. Staten satte ramarna men styrde inte innehållet. Det var ett institutionellt svar på ett institutionellt problem, och det höll.
Nu behövs samma typ av institutionellt svar, men med annan teknologi. Och här är en distinktion central, den mellan plattform och protokoll. En plattform är en sluten trädgård där ett företag sätter alla regler, styr algoritmerna och äger relationerna. Det är Facebook. Det är X. Det är TikTok. Ett protokoll är en öppen standard som alla kan bygga på och ingen enskild aktör kontrollerar. E-post fungerar så. Webben fungerar så. Ingen äger dem. Alla kan använda dem. Det öppna protokoll som bär Mastodon och en rad andra tjänster, och det protokoll som bär Bluesky, erbjuder nu reella alternativ för social kommunikation. Europeiska kommissionen driver redan en egen instans. WordPress har integrerat stöd för öppna protokoll. Det är inte marginella experiment. Det är begynnelsen av en annan infrastruktur.
EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act utgör viktiga regulatoriska verktyg. DSA ställer krav på transparens, riskbedömning och forskaraccess till data. DMA inkluderar interoperabilitetsbestämmelser som kan tvinga dominerande plattformar att tillåta kopplingar till konkurrerande tjänster. Men reglering är till sin natur reaktiv. Det behövs proaktiva investeringar i öppen infrastruktur, och det behövs en politisk vilja att prioritera det.
Det handlar inte om att avveckla de kommersiella plattformarna. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Digitala tivolin med sina algoritmer och sin uppmärksamhetshandel duger för nöje. Men de platser där opinionsbildning sker och samhällets riktning avgörs förutsätter en annan logik, en som inte är designad för att maximera ilska utan för att möjliggöra samtal. Det är en distinktion som politiken behöver ta på allvar.
Tänk i visioner. Sveriges Radio och SVT publicerar via öppna protokoll.Kommuner driver egna instanser för medborgardialog. Myndigheter når ut direkt till medborgarna, genom egen teknik, på öppet protokoll. Civilsamhällets organisationer, idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, har platser i samma nätverk, men i egen regi och med egen rådighet. Medier publicerar mot samma protokoll med sina olika affärsmodeller. I ett federerat system ligger data fördelat på flera noder, ofta lokalt. Om en del slås ut fortsätter resten att fungera. Det stärker motståndskraften i kris och i krig, och det bygger ett informationslandskap som inte är beroende av ett fåtal aktörers välvilja.
Inför valet den 14 september 2026 har Sverige fortfarande bland de starkaste institutionella förutsättningarna i världen för ett fritt demokratiskt samtal. Regeringens permanenta koordineringsorgan för valskydd samlar Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, MPF, MSB och det nationella cybersäkerhetscentret. Men institutionellt skydd räcker inte om infrastrukturen det samtalet förs genom kontrolleras av andra.
Ni som leder offentlig verksamhet i Region Skåne är en del av de pelare som bär samhället. Ert förtroende hos medborgarna, er tillgång till fakta och evidens, den tillit ni bygger i varje möte med de människor ni finns till för. Det är inte bara värden att vårda. Det är strategiska tillgångar i ett samhälle under press.
Svåra tider föder handlingskraft. De föder innovation. De föder samarbeten som inte hade uppstått utan pressen. Sverige har mött den typen av utmaning förut och svarat med institutionsbyggande som höll i generationer. Nu är det vår tur att vara en del av det svaret.Demokratin försvaras inte av abstrakta principer. Den försvaras av konkreta beslut, om vilka system vi bygger, vilka plattformar vi väljer, vilken infrastruktur vi investerar i. Men den försvaras också av något enklare och mer grundläggande. Av att de institutioner medborgarna vänder sig till i sin vardag fortsätter att vara pålitliga, kunskapsbaserade och tillgängliga. Samtalet vi inte äger kan vi inte försvara. Men det samhälle vi bygger tillsammans kan ingen algoritm ersätta.
#Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #Svenska -
Lilly, a Lilly Ledbetter story
Lilly stars Patricia Clarkson as Lilly Ledbetter. This part biopic, part documentary, film was directed by Rachel Feldman. Lilly Ledbetter became well known because of her battle with the Goodyear Tire Company over equal pay. […]
