#forsvar — Public Fediverse posts

Denne tykte eg var interessant å høyre på, endå meir enn omtalen skulle tilseie: https://www.morgenbladet.no/kultur/forer-human-krigforing-til-mer-krig/10421724

#krig #fred #forsvar #norsktut

Denne tykte eg var interessant å høyre på, endå meir enn omtalen skulle tilseie: https://www.morgenbladet.no/kultur/forer-human-krigforing-til-mer-krig/10421724

#krig #fred #forsvar #norsktut

DN melder i en sak i dag

Hittil i år er det solgt rundt 12.000 kinesiske biler i Norge, nesten like mange som japanske. Norge har den største andelen av kinesiske merker av nybilmarkedet i Europa.

Hvor i all verden har det blitt av skepsisen til at Kina kan finne på å stenge ned transportmidler via deres "alltid pålogget" teknologi? Eller at de brukes til å analysere bevegelsesmønster av befolkningen i en krisesituasjon? Norsk militære kan også kreve å ta over kjøretøy i krisesituasjoner ved behov - biler som ikke "deaktiveres" av Kina kan da brukes til overvåkning.

Ruter i Oslo fant slike muligheter på kinesiske busser som har blitt kjøpt inn. Hvorfor skulle det være annerledes med privatbiler? Vi kan ikke bare snevre inn denne problemstillingen med "hvorfor skulle Kina være interessert i meg og min familie?". Det er neppe interessant for Kina i de fleste tilfeller. Men som aggregert datakilde og kontrollpunkt av en befolkning så blir perspektivet straks mer alvorlig.

Jeg skal ikke påstå at disse aspektene ikke gjelder for tyske, franske, amerikanske, koreanske eller japanske bilmerker også. Men i forhold til Kina, så regnes disse stort sett mer som allierte. Og Kina regnes mer som en alliert med Rusland. Det gjør det straks mer kritisk for Norge.

https://www.dn.no/handel/motor/byd/elbiler/kinesiske-biler-tar-markedet-hoyest-i-europa/2-1-2005955

#norge #bil #overvåkning #personvern #forsvar #sikkerhet #sikkerhetspolitikk #politikk #norsktut #allheimen

DN melder i en sak i dag

Hittil i år er det solgt rundt 12.000 kinesiske biler i Norge, nesten like mange som japanske. Norge har den største andelen av kinesiske merker av nybilmarkedet i Europa.

Hvor i all verden har det blitt av skepsisen til at Kina kan finne på å stenge ned transportmidler via deres "alltid pålogget" teknologi? Eller at de brukes til å analysere bevegelsesmønster av befolkningen i en krisesituasjon? Norsk militære kan også kreve å ta over kjøretøy i krisesituasjoner ved behov - biler som ikke "deaktiveres" av Kina kan da brukes til overvåkning.

Ruter i Oslo fant slike muligheter på kinesiske busser som har blitt kjøpt inn. Hvorfor skulle det være annerledes med privatbiler? Vi kan ikke bare snevre inn denne problemstillingen med "hvorfor skulle Kina være interessert i meg og min familie?". Det er neppe interessant for Kina i de fleste tilfeller. Men som aggregert datakilde og kontrollpunkt av en befolkning så blir perspektivet straks mer alvorlig.

Jeg skal ikke påstå at disse aspektene ikke gjelder for tyske, franske, amerikanske, koreanske eller japanske bilmerker også. Men i forhold til Kina, så regnes disse stort sett mer som allierte. Og Kina regnes mer som en alliert med Rusland. Det gjør det straks mer kritisk for Norge.

https://www.dn.no/handel/motor/byd/elbiler/kinesiske-biler-tar-markedet-hoyest-i-europa/2-1-2005955

#norge #bil #overvåkning #personvern #forsvar #sikkerhet #sikkerhetspolitikk #politikk #norsktut #allheimen

Hinn med att leva under tiden

Det är början av juli och glaset framför mig immar. Uteserveringen fylls långsamt medan solen släpper sitt grepp om Kyjiv, och för första gången på hela dagen går det att andas. Staden har legat under samma hetta som resten av Europa, den kraftigaste som kontinenten uppmätt, dagar då termometern krupit mot trettiosju grader och alla sökt sig in i skuggan eller ner i svalkan. Nu, i skymningen, söker sig människorna ut igen. De dukar bord, beställer mat och möts i samtal och skratt. En sommarkväll som vilken som helst. Men just det betyder något. I Kyjiv är vanligheten en liten seger, en kamp att föra varje kväll.

Under den dryga vecka jag arbetat i Kyjiv har jag min vana trogen försökt ta vara på det staden har att erbjuda av kultur och mat. På Chichiko, ett georgiskt ställe vid Jaroslaviv Val, kommer en nybakad adjaruli khachapuri in, ett skålformat bröd fyllt med smält sulguni och en rå äggula som rörs samman vid bordet till en varm, krämig fyllning. Georgierna vet också vad det innebär att förlora land till Ryssland. I Kyjiv dukar de upp och för kulturen och kampen vidare i vardagen. På Musafir, som betyder gäst på krimtatariska, serveras çibörek, tunna frasiga degfickor fyllda med kött eller svamp, tillsammans med ett kokkaffe som påminner om det turkiska. Restaurangen fanns en gång i Bachtjysaraj, krimtatarernas gamla huvudstad, tills den ryska ockupationen 2014 tvingade den att stänga. Året därpå öppnade den igen i Kyjiv. Ägarna håller språket levande, sänder barnen till helgskola och bjuder in tatariska musiker. Ett folk som Stalin deporterade i boskapsvagnar 1944 sitter nu och äter sin farmors mat i exil. Maten är ett minne som inte går att bomba bort.

En av kvällarna hamnar vi på Barman Diktat. Baren har ingen skylt. Man går in på en undanskymd innergård, hittar en svart omärkt dörr och stiger ner i en vackert utsmyckad källarbar. Men ännu längre in, bakom ännu en dold dörr, öppnar sig det egentliga rummet. En speakeasy av det slag som föddes under den amerikanska förbudstiden, då spritbarer gömde sig bakom vanliga fasader och gästerna uppmanades tala tyst. Ägaren, den kände ukrainske fotografen Kyrylo Kysliakov, rör sig mellan borden. Innan vi går får vi ett kort. På framsidan ett svartvitt porträtt, på baksidan en text. Krogvärden skriver, står det, att vid yttersta domen kommer dina räkenskaper att summeras. Hinn med att leva under tiden. Jag stoppar kortet i fickan och tänker inte mer på det. Kvällen har bara börjat.

Samma natt briserar himlen. Det börjar med drönarnas låga surrande ton, sedan det välbekanta ljudet av 40 mm luftvärnskanoner som ger moteld. De flesta drönare skjuts ned. En träffar ett näraliggande hotell. Något senare hörs de dova explosioner som fortplantar sig genom betongen ända ner i skyddsrummet. Ryssland skickar den natten sjuttiofyra missiler och nära femhundra drönare mot Ukraina, de flesta mot Kyjiv. Ett par dussin av missilerna är ballistiska, fler än vid något tidigare anfall mot ett enskilt mål. Luften får en doft av rök och bränt gummi. Jag sitter sömnlös i hotellets skyddsrum medan staden ovanför träffas i vartenda distrikt. I Darnytskyj rasar sex våningar av ett bostadshus. Den natten söker sig 52 500 människor ner i tunnelbanan, nästan 4 500 av dem barn, och lägger sig på liggunderlag på perronger djupt under gatorna. När morgonen kommer är minst trettio döda och ett nittiotal skadade.

På morgonen är min vän och kollega Tonia lite sen. Det har inte funnits någon el i hennes hus under natten, säger hon. Vi arbetar tillsammans med att utveckla teknisk förmåga i de projekt vi driver i Kyjiv på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar, och medan vi förbereder dagens arbete berättar hon om natten. Hon bor på tjugofjärde våningen. När flyglarmet går stannar hissarna, och att natt efter natt, fem år in i kriget, gå nedför tjugofyra trappor har blivit ett pris hon inte längre orkar betala. Så hon stannar uppe. Hon står vid fönstret med panoramavy över Kyjiv och beskriver det som att se på film. Hela staden brinner, drönarna flyger in över taken, luftvärnet bekämpar våg efter våg. Det är ett obegripligt val Tonia gör, och på något sätt fullständigt begripligt. Det säger något om vad det innebär att leva i ett krig som nu pågått längre än hela första världskriget och som skördat hundratusentals liv.

Den natten brann också omkring 800 000 böcker. En lagerlokal med ett förlags hela upplaga, och intill den ett tryckeri där läsårets nytryckta skolböcker låg redo inför höstens skolstart. Bland dem historieböcker om Ukraina. Ett par veckor tidigare, i mitten av juni, hade en rysk drönare slagit ner i Uspenskijkatedralen inne i Lavra, det stora klosterområdet ovanför Dnipro, och satt taket på klostrets huvudkyrka i brand. Samma natt skar en annan drönare av toppen på ett av klostrets torn, tumlade vidare och slog ner i taket på Mystetskyj Arsenal tvärs över gatan. Jag känner den byggnaden. I december stod jag i dess stora sal när svenska ambassaden firade lucia, en ukrainsk ungdomskör sjöng de svenska sångerna fonetiskt och en flicka bar ljuskronan genom havet av gäster. Nu är taket över den salen allvarligt skadat.

Det är lätt att läsa detta som krigets kaos. Men det är något betydligt mera avsiktligt. Ryssland har en uttänkt strategi att slå mot det som gör Ukraina till Ukraina. Mot böcker, mot kyrktak, mot konsthallar, bibliotek och museer. Samtidigt pågår inne i samma Lavra något som visar hur Ukraina väljer att möta sin angripare. Omkring hundrafyrtio munkar som lyder under Moskvapatriarkatet bor kvar i den nedre delen av klostret. Det är den rysk-ortodoxa kyrkan, vars företrädare dansar efter Kremls pipa och vars kopplingar till rysk underrättelse- och säkerhetstjänst är väldokumenterade. Ändå avgörs frågan om munkarna får stanna inte med våld, utan i en domstol, i en process som pågått i tre år och där överklagandet vilandeförklarades så sent som i slutet av juni. Det ena landet låter lagen ha sista ordet, även när fienden står innanför klostermurarna. Det andra låter en drönare tala till en katedral.

Under kyrkorna på klosterområdet, djupt nere i Lavras katakomber, vilar de döda som legat där i omkring tusen år, i sarkofager av trä och glas. Munkar och patriarker, naturligt bevarade, i svala mörka gångar dit ljuset aldrig når. En av dem är Illja av Murom, krigare innan han blev munk, med en kropp som ännu bär spår av strid. I december gjorde de ukrainska specialförbanden honom formellt till sitt skyddshelgon. En krigares reliker vilar alltså i ett kloster som självt är under angrepp, medan soldaterna ovan jord ber honom om beskydd. När Lavra träffades i juni öppnade sig strax efteråt ett regn över klostret, och det var regnet som till slut hjälpte till att släcka branden. Om mirakel finns är det kanske så de ser ut. En himmel som svarar.

Den plats där mörkret kröp in som djupast fann jag ändå inte under Kyjiv, utan utanför staden, i Bucha. Vid minnesplatsen i stadens centrum möter jag Fader Mykola, en präst som själv levde igenom ockupationen våren 2022. Han står vid monumentet och berättar. Här, där minnesväggen med namnen nu står, grävde en maskin ett dike, och i diket lades de döda som inte kunde begravas medan ryssarna höll staden. En av hans församlingsbor sköts på sin egen gård den 27 februari 2022. Hon hade gått ut för att se vad som hände, en rysk kolonn fick syn på henne och sköt. Hennes mor täckte kroppen med plast och byggmaterial, och där låg den kvar till befrielsen. När gravarna öppnades kunde de flesta identifieras och begravas om på kyrkogården. Men trettiosex kroppar har ännu inte fått namn. Någonstans finns familjer som fortfarande väntar.

Det har varit en resa av nedstigningar. Men så stiger man upp igen. Ut ur grottan, upp ur skyddsrummet, tillbaka till bordet och kvällen och glaset som immar. Det är det staden gör, natt efter natt. Går upp från katakomberna där man bett framför helgonen. Kommer upp ur tunnelbanan efter nattens bombningar. Kliver ut i staden som inte ger sig. Kortet från baren ligger kvar i min ficka. Hinn med att leva under tiden. I baren lät det som en kokett rad, en krogägares filosofi mellan två drinkar. Efter den här veckan fastnar orden i mig. I en stad där döden är alltför närvarande om natten är uttrycken för själva livet den starkaste formen av motstånd. Att laga sin farmors mat i exil. Att dela livets berättelser på ett café, medveten om att flyglarmet när som helst kan ljuda. Att föra sin fiende till domstol i stället för att sänka sig till hans nivå.

Det är detta motståndskraft handlar om. Inte att aldrig behöva gå ner i mörkret, utan att alltid komma upp igen. Vi som reste hit för att stödja åker hem med mer än vi förde med oss. Ukraina lär oss hur ett samhälle bär det som inte går att bära, och gör det med ett bord dukat i skymningen. Glaset framför mig immar fortfarande. Uteserveringen är full. Om en stund går solen ner över en stad som redan vet att den kan behöva gå under jord innan natten är slut, och som ändå, just nu, väljer att stanna kvar vid bordet en stund till.

Referenser

Childs, M. (2016, 11 november). Forced out of Crimea, Tatar restaurant finds solidarity among Kiev diners. NPR.

Chytomo. (2026, 3 juli). Russian attack on kyjiv damages publisher’s printer, destroys 800,000 books and impacts cultural figures.

CNN. (2026, 1 juli). Russia unleashes a massive assault on Ukraine’s capital, killing more than 20.

Euronews. (2026, 29 juni). Europe’s record-breaking heatwave: What you need to know.

France24. (2026, 15 juni). Deadly Russian strikes set landmark Kyiv monastery ablaze.

Interfax-Ukraine. (2026, 16 juni). UOC (MP) keeps 140-plus representatives on Lavra grounds, eviction needs court ruling – director general.

Kyiv Independent. (2026, 2 juli). ”Serious destruction” — massive Russian missile, drone attack on Kyiv kills at least 30, injures over 90.

Ministry of Culture of Ukraine. (2026, juni). The Kyiv-Pechersk Lavra, the Dovzhenko Film Studio, museums… have been damaged: Russia has carried out one of the most extensive strikes on Ukrainian culture.

The New Voice of Ukraine. (2026, 10 juni). Russia’s full-scale invasion of Ukraine matches World War I in duration.

Ukrainian Institute. (2020, 18 maj). Remembering the Crimean Tatar deportation, the Sürgünlik.

UNESCO. (2026, 17 juni). UNESCO statement on Ukraine.

UNN. (2025, 21 december). Patron of warriors: Icon of St. Ilya Muromets of Kyiv-Pechersk handed over to SOF. https://unn.ua/en/news/patron-of-warriors-icon-of-st-ilya-muromets-of-kyiv-pechersk-handed-over-to-sof

Wikipedia. (u.å.). Bucha massacre. https://en.wikipedia.org/wiki/Bucha_massacre

Hinn med att leva under tiden

Det är början av juli och glaset framför mig immar. Uteserveringen fylls långsamt medan solen släpper sitt grepp om Kyjiv, och för första gången på hela dagen går det att andas. Staden har legat under samma hetta som resten av Europa, den kraftigaste som kontinenten uppmätt, dagar då termometern krupit mot trettiosju grader och alla sökt sig in i skuggan eller ner i svalkan. Nu, i skymningen, söker sig människorna ut igen. De dukar bord, beställer mat och möts i samtal och skratt. En sommarkväll som vilken som helst. Men just det betyder något. I Kyjiv är vanligheten en liten seger, en kamp att föra varje kväll.

Under den dryga vecka jag arbetat i Kyjiv har jag min vana trogen försökt ta vara på det staden har att erbjuda av kultur och mat. På Chichiko, ett georgiskt ställe vid Jaroslaviv Val, kommer en nybakad adjaruli khachapuri in, ett skålformat bröd fyllt med smält sulguni och en rå äggula som rörs samman vid bordet till en varm, krämig fyllning. Georgierna vet också vad det innebär att förlora land till Ryssland. I Kyjiv dukar de upp och för kulturen och kampen vidare i vardagen. På Musafir, som betyder gäst på krimtatariska, serveras çibörek, tunna frasiga degfickor fyllda med kött eller svamp, tillsammans med ett kokkaffe som påminner om det turkiska. Restaurangen fanns en gång i Bachtjysaraj, krimtatarernas gamla huvudstad, tills den ryska ockupationen 2014 tvingade den att stänga. Året därpå öppnade den igen i Kyjiv. Ägarna håller språket levande, sänder barnen till helgskola och bjuder in tatariska musiker. Ett folk som Stalin deporterade i boskapsvagnar 1944 sitter nu och äter sin farmors mat i exil. Maten är ett minne som inte går att bomba bort.

En av kvällarna hamnar vi på Barman Diktat. Baren har ingen skylt. Man går in på en undanskymd innergård, hittar en svart omärkt dörr och stiger ner i en vackert utsmyckad källarbar. Men ännu längre in, bakom ännu en dold dörr, öppnar sig det egentliga rummet. En speakeasy av det slag som föddes under den amerikanska förbudstiden, då spritbarer gömde sig bakom vanliga fasader och gästerna uppmanades tala tyst. Ägaren, den kände ukrainske fotografen Kyrylo Kysliakov, rör sig mellan borden. Innan vi går får vi ett kort. På framsidan ett svartvitt porträtt, på baksidan en text. Krogvärden skriver, står det, att vid yttersta domen kommer dina räkenskaper att summeras. Hinn med att leva under tiden. Jag stoppar kortet i fickan och tänker inte mer på det. Kvällen har bara börjat.

Samma natt briserar himlen. Det börjar med drönarnas låga surrande ton, sedan det välbekanta ljudet av 40 mm luftvärnskanoner som ger moteld. De flesta drönare skjuts ned. En träffar ett näraliggande hotell. Något senare hörs de dova explosioner som fortplantar sig genom betongen ända ner i skyddsrummet. Ryssland skickar den natten sjuttiofyra missiler och nära femhundra drönare mot Ukraina, de flesta mot Kyjiv. Ett par dussin av missilerna är ballistiska, fler än vid något tidigare anfall mot ett enskilt mål. Luften får en doft av rök och bränt gummi. Jag sitter sömnlös i hotellets skyddsrum medan staden ovanför träffas i vartenda distrikt. I Darnytskyj rasar sex våningar av ett bostadshus. Den natten söker sig 52 500 människor ner i tunnelbanan, nästan 4 500 av dem barn, och lägger sig på liggunderlag på perronger djupt under gatorna. När morgonen kommer är minst trettio döda och ett nittiotal skadade.

På morgonen är min vän och kollega Tonia lite sen. Det har inte funnits någon el i hennes hus under natten, säger hon. Vi arbetar tillsammans med att utveckla teknisk förmåga i de projekt vi driver i Kyjiv på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar, och medan vi förbereder dagens arbete berättar hon om natten. Hon bor på tjugofjärde våningen. När flyglarmet går stannar hissarna, och att natt efter natt, fem år in i kriget, gå nedför tjugofyra trappor har blivit ett pris hon inte längre orkar betala. Så hon stannar uppe. Hon står vid fönstret med panoramavy över Kyjiv och beskriver det som att se på film. Hela staden brinner, drönarna flyger in över taken, luftvärnet bekämpar våg efter våg. Det är ett obegripligt val Tonia gör, och på något sätt fullständigt begripligt. Det säger något om vad det innebär att leva i ett krig som nu pågått längre än hela första världskriget och som skördat hundratusentals liv.

Den natten brann också omkring 800 000 böcker. En lagerlokal med ett förlags hela upplaga, och intill den ett tryckeri där läsårets nytryckta skolböcker låg redo inför höstens skolstart. Bland dem historieböcker om Ukraina. Ett par veckor tidigare, i mitten av juni, hade en rysk drönare slagit ner i Uspenskijkatedralen inne i Lavra, det stora klosterområdet ovanför Dnipro, och satt taket på klostrets huvudkyrka i brand. Samma natt skar en annan drönare av toppen på ett av klostrets torn, tumlade vidare och slog ner i taket på Mystetskyj Arsenal tvärs över gatan. Jag känner den byggnaden. I december stod jag i dess stora sal när svenska ambassaden firade lucia, en ukrainsk ungdomskör sjöng de svenska sångerna fonetiskt och en flicka bar ljuskronan genom havet av gäster. Nu är taket över den salen allvarligt skadat.

Det är lätt att läsa detta som krigets kaos. Men det är något betydligt mera avsiktligt. Ryssland har en uttänkt strategi att slå mot det som gör Ukraina till Ukraina. Mot böcker, mot kyrktak, mot konsthallar, bibliotek och museer. Samtidigt pågår inne i samma Lavra något som visar hur Ukraina väljer att möta sin angripare. Omkring hundrafyrtio munkar som lyder under Moskvapatriarkatet bor kvar i den nedre delen av klostret. Det är den rysk-ortodoxa kyrkan, vars företrädare dansar efter Kremls pipa och vars kopplingar till rysk underrättelse- och säkerhetstjänst är väldokumenterade. Ändå avgörs frågan om munkarna får stanna inte med våld, utan i en domstol, i en process som pågått i tre år och där överklagandet vilandeförklarades så sent som i slutet av juni. Det ena landet låter lagen ha sista ordet, även när fienden står innanför klostermurarna. Det andra låter en drönare tala till en katedral.

Under kyrkorna på klosterområdet, djupt nere i Lavras katakomber, vilar de döda som legat där i omkring tusen år, i sarkofager av trä och glas. Munkar och patriarker, naturligt bevarade, i svala mörka gångar dit ljuset aldrig når. En av dem är Illja av Murom, krigare innan han blev munk, med en kropp som ännu bär spår av strid. I december gjorde de ukrainska specialförbanden honom formellt till sitt skyddshelgon. En krigares reliker vilar alltså i ett kloster som självt är under angrepp, medan soldaterna ovan jord ber honom om beskydd. När Lavra träffades i juni öppnade sig strax efteråt ett regn över klostret, och det var regnet som till slut hjälpte till att släcka branden. Om mirakel finns är det kanske så de ser ut. En himmel som svarar.

Den plats där mörkret kröp in som djupast fann jag ändå inte under Kyjiv, utan utanför staden, i Bucha. Vid minnesplatsen i stadens centrum möter jag Fader Mykola, en präst som själv levde igenom ockupationen våren 2022. Han står vid monumentet och berättar. Här, där minnesväggen med namnen nu står, grävde en maskin ett dike, och i diket lades de döda som inte kunde begravas medan ryssarna höll staden. En av hans församlingsbor sköts på sin egen gård den 27 februari 2022. Hon hade gått ut för att se vad som hände, en rysk kolonn fick syn på henne och sköt. Hennes mor täckte kroppen med plast och byggmaterial, och där låg den kvar till befrielsen. När gravarna öppnades kunde de flesta identifieras och begravas om på kyrkogården. Men trettiosex kroppar har ännu inte fått namn. Någonstans finns familjer som fortfarande väntar.

Det har varit en resa av nedstigningar. Men så stiger man upp igen. Ut ur grottan, upp ur skyddsrummet, tillbaka till bordet och kvällen och glaset som immar. Det är det staden gör, natt efter natt. Går upp från katakomberna där man bett framför helgonen. Kommer upp ur tunnelbanan efter nattens bombningar. Kliver ut i staden som inte ger sig. Kortet från baren ligger kvar i min ficka. Hinn med att leva under tiden. I baren lät det som en kokett rad, en krogägares filosofi mellan två drinkar. Efter den här veckan fastnar orden i mig. I en stad där döden är alltför närvarande om natten är uttrycken för själva livet den starkaste formen av motstånd. Att laga sin farmors mat i exil. Att dela livets berättelser på ett café, medveten om att flyglarmet när som helst kan ljuda. Att föra sin fiende till domstol i stället för att sänka sig till hans nivå.

Det är detta motståndskraft handlar om. Inte att aldrig behöva gå ner i mörkret, utan att alltid komma upp igen. Vi som reste hit för att stödja åker hem med mer än vi förde med oss. Ukraina lär oss hur ett samhälle bär det som inte går att bära, och gör det med ett bord dukat i skymningen. Glaset framför mig immar fortfarande. Uteserveringen är full. Om en stund går solen ner över en stad som redan vet att den kan behöva gå under jord innan natten är slut, och som ändå, just nu, väljer att stanna kvar vid bordet en stund till.

Referenser

Childs, M. (2016, 11 november). Forced out of Crimea, Tatar restaurant finds solidarity among Kiev diners. NPR.

Chytomo. (2026, 3 juli). Russian attack on kyjiv damages publisher’s printer, destroys 800,000 books and impacts cultural figures.

CNN. (2026, 1 juli). Russia unleashes a massive assault on Ukraine’s capital, killing more than 20.

Euronews. (2026, 29 juni). Europe’s record-breaking heatwave: What you need to know.

France24. (2026, 15 juni). Deadly Russian strikes set landmark Kyiv monastery ablaze.

Interfax-Ukraine. (2026, 16 juni). UOC (MP) keeps 140-plus representatives on Lavra grounds, eviction needs court ruling – director general.

Kyiv Independent. (2026, 2 juli). ”Serious destruction” — massive Russian missile, drone attack on Kyiv kills at least 30, injures over 90.

Ministry of Culture of Ukraine. (2026, juni). The Kyiv-Pechersk Lavra, the Dovzhenko Film Studio, museums… have been damaged: Russia has carried out one of the most extensive strikes on Ukrainian culture.

The New Voice of Ukraine. (2026, 10 juni). Russia’s full-scale invasion of Ukraine matches World War I in duration.

Ukrainian Institute. (2020, 18 maj). Remembering the Crimean Tatar deportation, the Sürgünlik.

UNESCO. (2026, 17 juni). UNESCO statement on Ukraine.

UNN. (2025, 21 december). Patron of warriors: Icon of St. Ilya Muromets of Kyiv-Pechersk handed over to SOF. https://unn.ua/en/news/patron-of-warriors-icon-of-st-ilya-muromets-of-kyiv-pechersk-handed-over-to-sof

Wikipedia. (u.å.). Bucha massacre. https://en.wikipedia.org/wiki/Bucha_massacre

Med en pris på over 2 milliarder kroner per fly, burde det være logik at stoppe indkøb med det samme (og sælge hurtigst muligt).

Ruslands krig i Ukraine viser tydeligt hvordan teknologi forældes, og hvordan billige enheder kan give smidighed så man kan tilpasse sig en omskiftelig virkelighed.

Derudover udgør en stærk afhængighed (af en utroværdig leverandør, #USA ) en enorm #sikkerhedsrisiko.

#Forsvar #f35 #droner #dkpol

https://www.dr.dk/nyheder/politik/forsvarsministeriet-faar-kritik-har-ikke-haft-overblik-over-udgifter-til-f-35-kampfly

Med en pris på over 2 milliarder kroner per fly, burde det være logik at stoppe indkøb med det samme (og sælge hurtigst muligt).

Ruslands krig i Ukraine viser tydeligt hvordan teknologi forældes, og hvordan billige enheder kan give smidighed så man kan tilpasse sig en omskiftelig virkelighed.

Derudover udgør en stærk afhængighed (af en utroværdig leverandør, #USA ) en enorm #sikkerhedsrisiko.

#Forsvar #f35 #droner #dkool

https://www.dr.dk/nyheder/politik/forsvarsministeriet-faar-kritik-har-ikke-haft-overblik-over-udgifter-til-f-35-kampfly

I sidste uge udkom en ny antologi om ”Totalforsvar 2.0 – Erfaringer fra den kolde krig til i dag”. Bogen fokuserer på, om vi kan bruge erfaringerne fra Den Kolde Krig i genopbygningen af Danmarks totalforsvar i den aktuelle sikkerhedspolitiske situation.

koldkrig-online.dk har bidraget med bogens kapitel om ”Krisestyring og overgangsberedskab”. Kapitlet kan også læses her: https://koldkrig-online.dk/historie/beredskabssystemet-i-danmark-og-nato

#historie #koldkrig #beredskab #forsvar #krise

I sidste uge udkom en ny antologi om ”Totalforsvar 2.0 – Erfaringer fra den kolde krig til i dag”. Bogen fokuserer på, om vi kan bruge erfaringerne fra Den Kolde Krig i genopbygningen af Danmarks totalforsvar i den aktuelle sikkerhedspolitiske situation.

koldkrig-online.dk har bidraget med bogens kapitel om ”Krisestyring og overgangsberedskab”. Kapitlet kan også læses her: https://koldkrig-online.dk/historie/beredskabssystemet-i-danmark-og-nato

#historie #koldkrig #beredskab #forsvar #krise

Digitalt møte om militærutgifter måndag 4. mai kl. 18, i regi av Fredslaget. Ope for alle interesserte, zoom-lenke ligg i FB-arrangementet (offentleg) som det er lenka til nederst på sida. https://norgesfredslag.no/nyheter/%f0%9f%97%93webinar-4-mai-norges-fredslag-markerer-global-days-of-action-on-military-spending-gdams/

#DetSkjer #oppslagstavla #forsvar #sikkerhet #norsktut

Digitalt møte om militærutgifter måndag 4. mai kl. 18, i regi av Fredslaget. Ope for alle interesserte, zoom-lenke ligg i FB-arrangementet (offentleg) som det er lenka til nederst på sida. https://norgesfredslag.no/nyheter/%f0%9f%97%93webinar-4-mai-norges-fredslag-markerer-global-days-of-action-on-military-spending-gdams/

#DetSkjer #oppslagstavla #forsvar #sikkerhet #norsktut

Bra att Inlandsbanan rustas upp! Också bra att infrastrukturministern nämner behovet av redundans på järnväg. Ni vet väl att det inte finns någon järnväg alls mellan Borås och Jönköping? Det gör att snabbtågen Stockholm-Göteborg måste gå en annan väg. Dålig redundans, vilket hade hade lösts med de nya högfartsbanor som regeringen stoppat.
https://www.sverigesradio.se/artikel/regeringen-satsar-miljarder-pa-inlandsbanan-for-forsvaret
#järnväg #försvar

Kjære Jo Inge Bekkevold - du som er tidligere offiser, som har bodd i Kina og er en konsulent i #norsk #forsvar.

Er dette ett forsøk på å provosere Kina, eller tilfredsstille Amerikanerne? Hvorfor i all verden ville #Kina gjort noe så dumt som å ta del rotet USA har skapt i #Midtøsten?

For å feilsitere Sun Tzu: la fienden din drite seg ut - og det er akkurat hva Kina gjør nå.

China’s Absence Draws America Deeper Into Risky Wars
https://foreignpolicy.com/2026/04/06/iran-war-china-geopolitics-trump-superpower-rivalry-strategy-united-states/

#NorskTut #Norge

Kjære Jo Inge Bekkevold - du som er tidligere offiser, som har bodd i Kina og er en konsulent i #norsk #forsvar.

Er dette ett forsøk på å provosere Kina, eller tilfredsstille Amerikanerne? Hvorfor i all verden ville #Kina gjort noe så dumt som å ta del rotet USA har skapt i #Midtøsten?

For å feilsitere Sun Tzu: la fienden din drite seg ut - og det er akkurat hva Kina gjør nå.

China’s Absence Draws America Deeper Into Risky Wars
https://foreignpolicy.com/2026/04/06/iran-war-china-geopolitics-trump-superpower-rivalry-strategy-united-states/

#NorskTut #Norge

Norge lägger ned planerna på egna maritima drönare. Beslutet motiveras med att tekniken börjar bli gammal och att drönarna är alltför sårbara i strid – satelliter och brittiskt samarbete ska täcka upp.

Norge lägger ned planerna på egna maritima drönare. Beslutet motiveras med att tekniken börjar bli gammal och att drönarna är alltför sårbara i strid – satelliter och brittiskt samarbete ska täcka upp.#drönare #försvar #norge
Norge skrotar plan på långdistansdrönare – ”Tekniken börjar bli gammal”

For litt sidan skreiv eg ei sak i Forskerforum om at det trengst meir forsking på korleis vi kan slutte å krige. No er ho publisert på nett: https://www.forskerforum.no/vi-treng-fredsvisjonar-for-noreg/

#eksnovasjon #opprustning #beredskap #forsvar #fred

Röd börstorsdag i Asien efter Trump utropat seger mot Iran – oljepriset rusar efter flera supertankers i brand – IEA släpper strategiska oljereserven – elpris runt noll öre trots klickmedias domedagsrubriker

https://web.brid.gy/r/https://cornucopia.se/2026/03/rod-borstorsdag-i-asien-efter-trump-utropat-seger-mot-iran-oljepriset-rusar-efter-flera-supertankers-i-brand-iea-slapper-strategiska-oljereserven-elpris-runt-noll-ore-trots-klickmedias-domedagsr/

Ruslands hybridkrig mod Europa betyder, at vi er nødt til at anskue krig og fred på en ny måde. Vi lever ikke længere i fredstid, og hybridkrigen er en varig tilstand, som er en særlig udfordring for en demokratisk småstat som Danmark. Vi skal opruste vores forsvar, styrke vores beredskab og frem for alt ”Keep Calm and Carry On”, ligesom vi gjorde under Den Kolde Krig og i kampen mod terror.

Læs mere i artiklen: https://koldkrig-online.dk/historie/hybridkrigen-i-graenselandet-mellem-krig-og-fred/

#koldkrig #historie #forsvar #beredskab #hybridkrig

Når Trump forsøger at ødelægge #EU bør reaktionen være den modsatte: Mere magt til EU!

Vi er meget sent ude.

Trump og Putin ser EU som en trussel fordi de begge foretrækker små svækkede stater som de kan kontrollere.

https://www.dr.dk/nyheder/udland/eu/saadan-vil-dan-joergensen-saenke-europaeernes-elregninger-vi-kommer-til-samle-mere-magt-i-eu

🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺🇪🇺

#dkpol #eupol #energi #forsyning #forsvar

Danmark havde under Den Kolde Krig et beredskabssystem, som kunne sættes i værk ved den forhøjelse af det militære og civile beredskab, der skulle ske ved overgangen fra fred til krig.

Læs mere i artiklen: https://koldkrig-online.dk/historie/beredskabssystemet-i-danmark-og-nato/

#koldkrig #historie #dkhistorie #beredskab #forsvar

Hvorfor handler den såkaldte fredsproces om, hvor meget land #Ukraine skal opgive?

Det bør kun handle om at agressoren #rusland skal opgave alt det ukrainske land de har besat med vold.

#peace #prayforukraine #PrayForHumanity #warcrimes #nato #usaturningintorussiancollaborators #forsvar #defence #SlavaUkraini

Fredskonferansen "Stopp våpenkappløpet!" går av stabelen fredag og laurdag denne veka på Oslomet: https://www.ikff.no/arrangementer/fredskonferansen-25-stopp-vapenkapplopet/

#norsktut #forsvar #DetSkjer #oppslagstavla